Författare Ämne: Min sorg  (läst 9721 gćnger)

Mymlan

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 3
  • Karma: 0
    • Visa profil
Min sorg
« skrivet: 17 juli 2004, 23:33:33 PM »
Att mista sina barn Àr det svÄraste en mÀnniska kan gÄ igenom, att lÀra sig leva med det (om man överhuvudtaget lÀr sig leva med det) och försöka gÄ framÄt samtidigt som man ska lÀka sÄren efter en psykisk misshandel som varade i 4 Är innan jag kunde ta mig ur.
Jag har kÀmpat, slagits för att överhuvudtaget överleva i detta förbannade liv som jag tycker inte har nÄgot att ge. Men jag kÀmpar inte för min skull utan för mina barns skull. Att försöka glömma (det gör man nog aldrig) det förflutna det Àr svÄrt att försöka se in i framtiden leva idag och inte igÄr. Jag har aldrig haft nÄgon som helst hjÀlp utan jag har fÄtt klara av allt sjÀlv.
Det Àr svÄrt att se sina barn uppfostras av andra personer. Det Àr svÄrt att inte fÄ se sina barn vÀxa upp, höra deras glada skratt, se deras tÄrar och höra deras berÀttelse om vad de gjort under dagen. Att inte fÄ krama om sina barn varje dag, lÀsa godnatt saga för dem varje kvÀll. Ingen annan Àn jag vet hur detta tÀr, gnager inom en. Man kÀnner sig som en dÄlig mor, usel. Man bÀr pÄ skammen.
Men jag vet att en vacker dag sÄ kommer de tillbaka. Det gÀller bara att inte ge upp, att orka Ànda fram.

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
En kvinna var inte skapt att bli skild frÄn sitt barn
« Svar #1 skrivet: 22 juli 2004, 16:21:03 PM »
Hej Mymlan,

Jag förstÄr din stora sorg att bli frÄntagen dina barn. Den amerikanska psykologen Carol Schaefer, som tvingades adoptera bort sin nyfödde son under 1960-talet för att bespara sina förÀldrar skammen att deras tonÄrsdotter hade fött ett utomÀktenskapligt barn, skrev i sin bok "The Other Mother" att en kvinna var inte skapt att bli skild frÄn sitt barn.

Jag föreslÄr att du berÀttar om NKMR:s hemsida och Diskussionsforum för din handlÀggare pÄ socialen. Be henne lÀsa nÄgra av de hjÀrtskÀrande inlÀggen som finns dÀr. Jag Àr fullt medveten om att de flesta socionomerna Àr ocksÄ sociopater, du kanske fÄr dem att tappa kaffekoppen i knÀet eller att sÀtta kaffet i halsen. SjÀlv lyckades jag fÄ nÄgra socialsekreterare att sjukskriva sig och stanna hemma. Jag hade kritiserat dem i en TV-debatt!


Ruby H-C

Mymlan

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 3
  • Karma: 0
    • Visa profil
Re: En kvinna var inte skapt att bli skild frÄn sitt barn
« Svar #2 skrivet: 22 juli 2004, 18:37:06 PM »
Citat frćn: "Ruby Harrold-Claesson"
Hej Mymlan,

Jag förstÄr din stora sorg att bli frÄntagen dina barn. Den amerikanska psykologen Carol Schaefer, som tvingades adoptera bort sin nyfödde son under 1960-talet för att bespara sina förÀldrar skammen att deras tonÄrsdotter hade fött ett utomÀktenskapligt barn, skrev i sin bok "The Other Mother" att en kvinna var inte skapt att bli skild frÄn sitt barn.

Jag föreslÄr att du berÀttar om NKMR:s hemsida och Diskussionsforum för din handlÀggare pÄ socialen. Be henne lÀsa nÄgra av de hjÀrtskÀrande inlÀggen som finns dÀr. Jag Àr fullt medveten om att de flesta socionomerna Àr ocksÄ sociopater, du kanske fÄr dem att tappa kaffekoppen i knÀet eller att sÀtta kaffet i halsen. SjÀlv lyckades jag fÄ nÄgra socialsekreterare att sjukskriva sig och stanna hemma. Jag hade kritiserat dem i en TV-debatt!


Ruby H-C


De tvÄ sociala (2 olika kommuner) skulle inte bry sig. Den ena kommun de har enligt lokaltidningen placerat en tre Äring i ett familjehem dÀr familjehemspappan var alkolist och misshandlade frun, socialnÀmnd tog barnet dÀrifrÄn de hade fler familjehemsbarn.
Min son (samma kommun) Ă€r snart 15 Ă„r har bott nu ca 1-1œ Ă„r dĂ€r han nu bor innan dess 4 olika hem pĂ„ knappt 2 Ă„r, en pojk med dĂ„lig sjĂ€lvförtroende, inte tror han fĂ„r stanna kvar, törs inte Ă€ga ngt för det tas ifrĂ„n han. Innesluten, svarar ej pĂ„ frĂ„gor, svarar det den personen vill höra sanning eller lögn, ljuger oerhört mkt.
Jag gav han en pÄse godis dÄ vi stötte pÄ varandra i affÀren 1 Maj sedan fick jag veta av pappan att pojken fÄr ej ta emot godis dÄ det kan vara en fulgubbe, sa TACK för du kallar mig fulgubbe jag Àr hans biologiska mamma. Har ni regler tala dÄ om vad som gÀller dÄ man inte kan gissa sig till vad för regler de har. Pojken ser inte mig som mamma, hör aldrig av sig varken per brev eller telefon. Kan knappt lÀsa, kan inte engelska eller matte men jag fÄr knappt veta hur det gÄr i skolan. Han fÄr ingen hjÀlp. NÀr han var 9 Är sÄ blev han utsatt för sexuellt brott av fosterbror men jag misstÀnker det var familjehems fadern (1:a hemmet detta) soc sket i det, gav han ingen samtals terapi eller ngn hjÀlp alls.

Ny kommun gick pÄ 6 Är gammal utredning man kunde enligt dem inte skapa nytt liv med ny man. Flickan (nu snart 9 Är) togs ifrÄn mig vid 18 mÄn Älder.

Tror inte sociala ens bryr sig om att gÄ in hÀr och lÀsa. De skiter fullstÀndigt i vilka de kör över dessa PARAGRAFRYTTARE.

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Min sorg
« Svar #3 skrivet: 23 juli 2004, 18:16:42 PM »
Jag vet vad för slags folk som arbetar inom socialtjÀnsten, sÄ inget som de gör förvÄnar mig.

Du ska dock inte ge upp kampen om dina barn. Du mÄste kunna visa för dina barn att deras mor kÀmpade för dem mot ett brutalt, grymt och omÀnskligt system av barnkonfiskationer.

Ruby H-C

Lillamy

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 64
  • Karma: 0
    • Visa profil
Re: Min sorg
« Svar #4 skrivet: 25 februari 2005, 17:31:37 PM »
Citat frćn: "Mymlan"
Att mista sina barn Àr det svÄraste en mÀnniska kan gÄ igenom, att lÀra sig leva med det (om man överhuvudtaget lÀr sig leva med det) och försöka gÄ framÄt samtidigt som man ska lÀka sÄren efter en psykisk misshandel som varade i 4 Är innan jag kunde ta mig ur.
Jag har kÀmpat, slagits för att överhuvudtaget överleva i detta förbannade liv som jag tycker inte har nÄgot att ge. Men jag kÀmpar inte för min skull utan för mina barns skull. Att försöka glömma (det gör man nog aldrig) det förflutna det Àr svÄrt att försöka se in i framtiden leva idag och inte igÄr. Jag har aldrig haft nÄgon som helst hjÀlp utan jag har fÄtt klara av allt sjÀlv.
Det Àr svÄrt att se sina barn uppfostras av andra personer. Det Àr svÄrt att inte fÄ se sina barn vÀxa upp, höra deras glada skratt, se deras tÄrar och höra deras berÀttelse om vad de gjort under dagen. Att inte fÄ krama om sina barn varje dag, lÀsa godnatt saga för dem varje kvÀll. Ingen annan Àn jag vet hur detta tÀr, gnager inom en. Man kÀnner sig som en dÄlig mor, usel. Man bÀr pÄ skammen.
Men jag vet att en vacker dag sÄ kommer de tillbaka. Det gÀller bara att inte ge upp, att orka Ànda fram.


Hej mymlan..
Jag vet vad du gÄr igenom det Àr hemskt.
ge aldrig upp dokumentera allt vad du gör för nÀr barnen fÄr kontakt med dej och blir stora nog sÄ kommer dom se vad du har kÀmpat för dom.
Du mÄste orka för din skull och dina barn.
Jag har levit i ett misshandelsförhÄllande jag vet hur svÄrt det Àr.
maila gÀrna finns om du vill prata..
SĂ€nder dej en bamsestyrkekram
Mvh frÄn en vÀnn lillamy
Mamma med lvuade barn 02.Hon slÄss för dom mÀnskliga rÀttigheterna & förÀldrarnas barnens till att leva som en familj.SkÀnker speciellt tankar till dom barn/förÀldrar som Àr bara ett minne blott idagsom inte klarade av splitringen.MÄ ni vila i frid.

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Utan vÄra barn...
« Svar #5 skrivet: 26 februari 2005, 15:08:45 PM »
Jag hĂ„ller med!                                  
                              Jeanette

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Jag grÄter inombords hela tiden!
« Svar #6 skrivet: 04 juni 2005, 02:29:31 AM »
Inom mig finns en sorg, den finns dÀr hela tiden. Tystnaden, tomheten, saknaden.
Jag har nu missat min sons skolperiod frÄn första klass till nionde.
Nio Är har de hÄllt min son borta.
Fyra timmar har de lÄtit mig trÀffa honom.
Vi var nyinflyttade. De gick efter gamla journaler, skrev av saker som jag redan hade anmÀlt dÀr jag bodde innan.
Bland annat en bestÀlld falsk PBU undersökning i Högdalen 1992.
TvÄ oseriösa sk. psykoterapeuter hittade pÄ en bedömning om mig och min lilla son för att sociala bad dem om det, för att kunna flytta min son frÄn sitt daghem i RÄgsved till ett daghem för barn med speciella behov.
De flyttade min son som dÄ var 4 Är mot min vilja.
Jag var ur balans just dÄ efter att ha blivit utsatt för en sjuk mÀnniska som hade anfallit mig och misshandlat mig.
Jag flyttade till HĂ€sselby 1995.
DÄ hade jag inte haft kontakt med sociala i Vantör pÄ ett Är.
Socialsekreterarna i HĂ€sselby skrev av  gamla journaler frĂ„n RĂ„gsved, de förstod inte det som stod. De förvrĂ€ngde sjuka pĂ„stĂ„enden och anvĂ€nde det emot mig, enbart för att kunna utge mig för att vara en olĂ€mplig mor.
De tog inte kontakt med mitt föredetta soc.

                                                           Jeanette

felixgeorg

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 42
  • Karma: 0
    • Visa profil
Min sorg
« Svar #7 skrivet: 04 april 2006, 13:03:57 PM »
Alla vi som sitter i samma situation förstÄr hur det kÀnns. Varför har de tagit barnen? Sociala ger sig gÀrna pÄ sÄna som inte haft det sÄ lÀtt i livet och kanske inte har nÄgon som kÀmpar för dem. Finns det nÄgon slÀkting eller vÀn som kan följa med pÄ möten och strida? GÀrna flera personer. SÄdana som har jobb och anses vÀlanpassade annars kanske soc ger sig pÄ det ocksÄ. DÄ Àr de inte alls lika kaxiga om man har med sig nÄgon. Banda gÀrna mötena. FÄr du trÀffa barnen? Kanske kan du kÀmpa dig till nÄgra timmar i veckan med en slÀkting sÄ barnen vet att du bryr dig. BerÀtta vad du kÀnner sÄ barnen inte tror att du övergett dem, att du kÀmpar.

Sunny

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 87
  • Karma: 0
    • Visa profil
KĂ€ra du
« Svar #8 skrivet: 06 maj 2006, 18:50:06 PM »
Du ska veta att jag tÀnker pÄ dig!
SjÀlv har jag mist min dotter genom en olycka : Hon drunknade men det Àr en annan sorts sorg.
Men jag har en sonson som jag aldrig har fÄtt se eller ens veta var de bor.
Han Àr i dag 15 Är o det har inte gÄtt en enda dag utan att jag tÀnker pÄ honom.
 Ă„r de snĂ€lla emot honom: berĂ€ttar de vems son han Ă€r?
 FĂ„r han veta att jag försökt sĂ€nda pengar o presenter? :cry:

Ola Eriksson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 165
  • Karma: 0
    • Visa profil
Min sorg
« Svar #9 skrivet: 11 maj 2006, 18:00:54 PM »
Citat frćn: "Jan-Olof Larsson"
Hejsan alla ni dÀr ute drabbade av Organisatorisk institutionell Mobbing o MaktMissbruk.


Eller BBICMFDOS (Barnens bÀsta i centrum med fosterhem det och sÄnt )

Citera

Verkligen blir man indignerad och ledsen över hur det gÄr till. Det borde skett en förÀndring för lÀnge lÀnge sedan pÄ dessa metoder som anvÀnds.

Metoderna Àr klart grÀnnsöverskridande och bryter mot de internationella överenskommelser och hör ej hemma i en Demokrati


Demokrati ? Är inte han död ? Han levde i grekland för lĂ€nge sen..?

Citera

Det Àr dax nu att plocka fram liken ur garderoberna


mm,,. jag skulle vilja kika lite pĂ„ transaktionerna frĂ„n fosterhemmen till socialsekreterarnas konton. NÄR ska vi fĂ„ höra det !!