Författare Ämne: EU:s ansvar vid barnuppfostran/barnopdragelse  (läst 3230 gånger)

nessling

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 11
  • Karma: 0
    • Visa profil
EU:s ansvar vid barnuppfostran/barnopdragelse
« skrivet: 12 juni 2004, 12:57:09 PM »
En far ser sin 10-årige son bunden vid en stolpe från knäna och upp till halsen. De två pojkar, som bundit honom är bara 13 år. De piskar honom med hemmagjord piska. De hotar också med kniv. Instinkten tar över och han tänker inte i första hand på EU:s aga-/revselsesforbud utan skyndar sonen till hjälp och ger de två varsin örfil/lussing. Saken går nu till domstol för faderns del och polisman uttalar sig i tv/fjernsyn: “Förståeligt, men förbjudet”. Varför måste myndigheter genast skuldförklara den som följt sin instinkt att skydda och bevara avkomman?
- För många år sedan kom EU med detta förbud till Sverige och bara någon månad senare kom ett tyskt par med ett litet barn till norrländsk kust på campingsemester. Grannar hörde barngråt och skrik och larmade socialtjänsten. Ingen reagerade förrän barnliket återigen bevisade tesen/axiomet/aksiomet att “lagar enbart skrivs för laglydiga, som inte behöver dem, och de andra struntar i dem“. Beskäftiga EU-politikers naturvidriga (enl. naturlag har föräldragenerationen ansvar för uppfostran - detta gäller också de flesta andra djurarter) dumsnälla påbud förhindrade inte denna dödsmisshandel. Heller inte i nedanstående exempel på övergrepp mot barn.
- En far med vårdnadsrätt ringer en kväll polisen för att få handräckningshjälp då psykiskt störd moder trängt sig på och kräver att få tillbaka sitt barn. Polismännen är osäkra och kontaktar socialtjänsten, som inte känner till ärendet, gitter inte läsa in sig på fallet och ger modern barnet. Förstår de inte att det finns skäl till att fadern skulle ha vårdnaden? Några timmar senare har hon dödat barnet och domstol konstaterar att socialtjänstemännen inte kan klandras. Farligt omdömeslösa vuxna tycks alltid frias. Är det för att domstolarnas ledamöter hellre friar än fäller likar? Detsamma tycks gälla korrumperade EU-politiker, nationella, regionala och lokala politiker, poliser, giriga borgmästare och vårdpersonal på ansvariga nivåer.
- Om det nu är så att EU-politiker är de mest lysande genier som har bäst utvecklat sinne för rätt och rättvisa varför ingriper de då inte alltid i alla de fall där medlemsstaterna begår brott mot t.ex. FN:s barnkonvention? Som där kommuner kidnappar barn som i Danmark. Ett av många exempel är “Helsingørs-sagen”, där kommunen i samarbete med tungt beväpnad polis kidnappat barn från väl fungerande familj, polismästaren uppger sig inte känna till att oskyldig fader suttit i arresten ett dygn på fabricerade obefintliga bevis, så fadern tvingas nu hålla sig gömd utomlands med de äldsta barnen, modern trakasseras och myndighetena ljuger och intrigerar hela tiden. Dansk polis har stormat mannens lägenhet i utlandet och sprängt dörren. Hur kände den till hans hemliga adress? Justitie- resp. socialministrar känner till fallet men antingen prioriterar de inte barnens behov/tarv särskilt högt och/eller så inkompetensförklarar de sig själva genom att inte våga agera trots att detta är ett brott mot FN:s barnkonventionen som Danmark ratificeret. Interpol har kopplats in. De har inget brott begått och familjen är skötsam. Det hela drivs av en enskild person, medlem i byrådet. (Artikel 3 bestemmer, at hensynet til barnets tarv skal komme i første række i alle foranstaltninger vedrørende børn, hvad enten disse udøves af offentlige eller private institutioner, myndigheder m.v.” Så har inte skett.)
- I Lindome utanför Göteborg har sociala myndigheter på samma sätt lierat sig med polis och fadern tvingas fly med barnen i bil. Detta skedde en jul för flera år sen. Jag vet inte om han hetsades att köra ihjäl sig och barnen, men det fruktade alla den gången. Obekräftade rykten och inkompetens låg bakom denna tragedi.
- Invandrare från främmande kulturer agar (inte misshandlar) “naturligt” av tradition sina barn som föräldrar alltid har gjort i alla tider sedan grottstadiet. EU:s aga-/revselsesforbud har kriminaliserat alla Europas föräldrar, utom Englands, med bångstyriga, provocerande, envisa barn som är farliga för sin egen och andras säkerhet och inte förstår verbal tillrättavisning. I England har föräldrar fortfarande denna rätt. Lagen har sannolikt stor skuld till dagens nuvarande situation med allt yngre kriminella av båda könen och i Danmark föreslår politiker att tolvåringar ska kunna låsas in. Man har först nu förstått att det barn som är vuxet nog att kunna mörda också är vuxet nog att ta konsekvenserna.
- I de snedvridna fall där kultur och tradition i hembyn kräver att döttrar mördas för att upprätthålla familjens ära och heder har vi sett och hört svenska kvinnliga politiker deltaga vid begravningar och hålla långa rörande tal fulla med löften som de inte kan hålla för de har inga strategier. Inte polisen heller.
- Polisen behandlar våldtäktsoffer som skyldiga för de saknar också här förståelse. Unga våldtäktsmän ger fingret till journalisterna, när de glatt triumferande kommer ut ur rättssalen som fria och oskyldiga i fall av gruppvåldtäkter mot svenska och danska flickor i alla åldrar därför att domstolarna inte kunnat styrka uppsåt. Är dumhet ett villkor för att få sitta med där och bestämma? Skulle sjuttonåringar inte veta varför de tränger sig in hos och in i kvinnor?
- Borgerdebats familjesidor och Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter har ett otal exempel på övergrepp mot barn. Men utan att EU:s domstol för mänskliga rättigheter håller sig à jour och aktiv för att hjälpa. Vem har ansvar för att FN:s barnkonventioner efterföljes?

Majken Frost

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 6
  • Karma: 0
    • Visa profil
EUs ansvar
« Svar #1 skrivet: 25 augusti 2004, 10:49:58 AM »
Kære Bo Nessling. Hjemmekommet fra ferie ser jeg dit indlæg om EU-reglerne og deres forhold til den reelle virkelighed i familieforhold. Det foreommer mig at være noget helt centralt, du peger på: at menneskelig virkelighed ikke kan rummes i regler, her afsløret i forbuddet mod fysisk revselse (aga). Fysisk revselse kan, hvad enhver ved, lige så vel være hindring af en ulykke for barnet som vold mod barnet. Og da ethvert samfund bygger på den forudsætning, at forældre vil deres børn det bedste (selvom samfundet ved, at det modsatte kan være tilfældet), er forbuddet mod revselse den mest katastrofale og totalitære lov, som findes. Spekulationens sejr over virkeligheden, som spekulationen naturligvis alligevel ikke kan sejre over.
I Danmark var der en ydrest ophidset diskussion, da sidst i -90-erne revselsesforbuddet indførtes, og kun med nød og næppe blev den vedtaget. Det er også ganske typisk, at England, - hvor en forståelse af frihedens og ansvarets væsen endnu er til stede - ikke har forbuddet.
Forbuddet betyder nemlig reelt statens overtagelse af børneopdragelsen - men jo uden den bundethed og kærlighed, som er karakteristisk for familien.
EU er jo udtryk for samme spekulation, - idet nationens historiske samhørighed underkastes Projekt Europas planer.
Der kan ikke skrives nok om denne spekulationens (abstraktionens) krig mod menneskelivet. Karl Popper har gjort det, - her i landet har først og fremmest Søren Krarup i ca. 25 bøger gjort det (b.a. "Demokratisme" l968, "Forsvar for familien" l977).
Og det forekommer mig (ang. dit sidste spørgsmål), at denne kamp handler meget mere om et anstændigt forhold til lov og ret (dvs. statens grænser) end forholdet til konventionerne. De er jo i sidste instans også abstrakte. VEnlig hilsen  Majken Frost.

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Pågående samhällsdebatt
« Svar #2 skrivet: 27 augusti 2004, 19:14:44 PM »
I Ring P1 idag (27/8 -04) förekom ett inlägg om barnuppfostran. Det var en polsk kvinna som hade ringt in.

Ni kan lyssna på hennes inlägg (sista inlägget) på
http://www.sr.se/P1/diverse/AppData/ringp1/Sounds/ring5.ram

eller ladda ner den
http://www.sr.se/laddahem/p1/ringp1/ring5.rm

Jag återkommer i den här diskussionen inom kort.

Hälsningar

Ruby H-C