Är vi lika inför lagen, Eller tror vi bara det ???

[Rättshaveristen]

I Sverige säger reglerna ang. val av advokat att man endast får välja en i närliggande området för att undvika ökade kostnader för staten.
Det är först endast i det fallet att man riskerar fängelsepåföljd på över fyra år, som man har rätt till vilken advokat man vill trots ökade kostnader för staten.

Hur kan det då komma sig att Håkan Jaldung kan få en sådan
advokat som Leif Silbersky i sitt mål där han stod åtalad, trots att Leif Silbersky finnes i Stockholm och rättegången hölls i Göteborg.

Man kan då ställa sig frågan om han riskerade en påföljd på över fyra år, Nej är svaret på denna fråga.

Kan det ha varit som så, Att bara för han var Polisman så hade han ett bättre rättsskydd än övriga medborgare, Ja får vi nog anta att svaret är på denna fråga.

Varför har inte media uppmärksammat denna omständighet ?

[Ruby Harrold-Claesson]

Frågan om den enskildes rätt att välja rättegångsombud är mycket viktig i ett demokratiskt rättssamhälle. Artikel 6 * av Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna stadgar att alla har rätt till en opartisk, rättvis rättegång. Den garanterar ALLA rätten att själv välja sitt ombud och för det fall han eller hon saknar medel skall kostnaderna stanna på staten. Reglerna i Europakonventionen är överordnade de svenska reglerna eftersom Sveriges regering högtidligen signerade och ratificerade konventionen. Europakonventionen inkorporerades i grundlagarna den 1 januari 1995, genom SFS 1994:1219.

Likväl är Sverige stamkund i Europadomstolen.

Faktum är att domstolarna i Sverige kränker de rättssökandes Artikel 6 rättigheter till en opartisk rättegång genom att förvägrar dem rätten att välja eget ombud. Likheten inför lagen är en chimär, en illusion.

Jag skulle kunna ge ett dussin exempel men jag begränsar mig till två.
1 - En mor i Nässjö ville ha en människorättsjurist i Göteborg som rättegångsombud när hennes son var tvångsomhändertagen. Länsrätten i Jönköping vägrade att förordna hennes valda ombud med hänvisning till "det geografiska avståndet". Portokostnaderna var ju de samma över hela landet, men vikten av målet för modern och barnet jämförda med socialtjänstens utgifter för fosterhemmet samt de övriga kostnaderna i förvaltningsdomstolarna torde inte ha varit avskräckande. Dessutom var det hennes grundläggande mänskliga rättighet - i likhet med Håkan Jaldung - att välja en utomsocknes jurist.

2 - Detsamma gällde en mor i Kalmar som ville ha en människorättsjurist i Göteborg som rättegångsombud när hennes son var tvångsomhändertagen. Länsrätten i Kalmar vägrade att förordna hennes valda ombud med hänvisning till "det geografiska avståndet". Hon tvingades ta en lokal förmåga som gav henne rådet att göra som socialen dikterade. Hon och sonen hamnade på Västrumsgården och pojken tvångsomhändertogs.

Ska domstolarna använda svepskälet "det geografiska avståndet" måste de åberopa det varje gång en tilltalad begär att få ett ombud från någon annan del av landet. Det geografiska avståndet mellan Stockholm och Göteborg är stort, men avståndet spelar uppenbarligen ingen roll när det gäller Håkan Jaldung!

Om vi jämför förvaringstiden för ett litet barn som blir tvångsomhändertaget eller "administrativt frihetsberövat" för att använda Personuppgiftslagens terminologi, med en "myndighetsperson" som mot förmodan riskerar att bli dömd till över fyra års fängelse, måste det vara mycket viktigare att barnet och föräldern/föräldrarna får anlita det rättegångsombud som de av egen fri vilja väljer.

Varför har inte media tagit upp olikheten inför lagen? De kanske behöver bli upplysta om vad som gäller!

* URL:et till Konventionstexten är: http://www.echr.coe.int/Convention/webConvenSWE.pdf

Ruby H-C

[Trasig, ledsen mamma]

Men kommer socialtjänst/länsrätt sas "undan" med att åberopa geografiskt avstånd?

Jag har fått tag i ett ombud som ligger långt geografiskt härifrån, om länsrätten, eller är det sociala myndigheterna åberopar det "geografiska avståndet" - kan inte jag göra någonting åt det utan även finna mig i det och tvingas ta en som är på närmare håll?

[Ruby Harrold-Claesson]

Hej Trasig, ledsen mamma,

jag vill inte göra dig mer ledsen än du redan är, men domaren i målet har makten att besluta om allt som rör målet - även i strid mot lagen och Artikel 6 i Europakonventionen. Den rättssökande har rätt att väjla sitt eget ombud, enligt Europakonventionen och svensk lag, men så fungerar det inte alltid.

Du skriver att du "har fått tag i ett ombud som ligger långt geografiskt härifrån, om länsrätten, eller är det sociala myndigheterna åberopar det "geografiska avståndet" - kan inte jag göra någonting åt det utan även finna mig i det och tvingas ta en som är på närmare håll?"

Socialen har inget med ditt val av ombud att göra.

Domstolen kan använda det geografiska avståndet för att stoppa vissa jurister som är kända att vara obekväma. Andra förordnas som offentliga biträden men får sina kostnadsräkningar nedskurna om de går för hårt åt mot socialen och domstolen. Det hela handlar om makt. Men var lugn, och ta inte ut något i förskott. Det finns en del bra domare i vissa länsrätter.

Dessvärre är det alldeles för få jurister som gör jävsinvändningar och/eller som polisanmäler domarna som begår tjänstefel. Den jurist som gör jävsinvändningar och som polisanmäler domarna som begår tjänstefel riskerar också sin egen karriär. Det är ju känt att "den som inte är följsam får på tassen". Det som eftersträvs är consensus, inte rättvisa. Det är också ett stort problem att det är nästan omöjligt att få åklagarna att påbörja en förundersökning mot domarna - förutom i de fall då de hyser agg mot domaren ifråga.

Jag kan berätta om ett fall som jag har arbetat med ett några år. Domaren i det första målet vägrade förordna mig med påstående om "det geografiska avståndet". Föräldrarna överklagade, självklart. När domaren hade meddelat sju negativa beslut mot barnen och deras föräldrar gjorde jag en jävsinvändning. Domaren fanns vara opartisk. Ingen behöver gissa vad utgången i ett sådant mål blir. Barnen och deras föräldrar var dömda på förhand. Men när målet skulle upp i länsrätten igen begärde föräldrarna på nytt att jag skulle förordnas som offentligt biträde. Målet hade då lottats på en annan domare som biföll föräldrarnas begäran. Avståndet mellan städerna hade dock inte krympt under mellantiden.

För mer om domstolarna och ombuden läs gärna Max Scharnbergs artikel Domarkåren förbjuder effektivt försvar och Professor Brodins  Limiting the Rights of Attorneys and Denying the Right to Counsel.

Var vid gott mod.

Ruby H-C