Frågan om den enskildes rätt att välja rättegångsombud är mycket viktig i ett demokratiskt rättssamhälle. Artikel 6 * av Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna stadgar att alla har rätt till en opartisk, rättvis rättegång. Den garanterar ALLA rätten att själv välja sitt ombud och för det fall han eller hon saknar medel skall kostnaderna stanna på staten. Reglerna i Europakonventionen är överordnade de svenska reglerna eftersom Sveriges regering högtidligen signerade och ratificerade konventionen. Europakonventionen inkorporerades i grundlagarna den 1 januari 1995, genom SFS 1994:1219.
Likväl är Sverige stamkund i Europadomstolen.
Faktum är att domstolarna i Sverige kränker de rättssökandes Artikel 6 rättigheter till en opartisk rättegång genom att förvägrar dem rätten att välja eget ombud. Likheten inför lagen är en chimär, en illusion.
Jag skulle kunna ge ett dussin exempel men jag begränsar mig till två.
1 - En mor i Nässjö ville ha en människorättsjurist i Göteborg som rättegångsombud när hennes son var tvångsomhändertagen. Länsrätten i Jönköping vägrade att förordna hennes valda ombud med hänvisning till "det geografiska avståndet". Portokostnaderna var ju de samma över hela landet, men vikten av målet för modern och barnet jämförda med socialtjänstens utgifter för fosterhemmet samt de övriga kostnaderna i förvaltningsdomstolarna torde inte ha varit avskräckande. Dessutom var det hennes grundläggande mänskliga rättighet - i likhet med Håkan Jaldung - att välja en utomsocknes jurist.
2 - Detsamma gällde en mor i Kalmar som ville ha en människorättsjurist i Göteborg som rättegångsombud när hennes son var tvångsomhändertagen. Länsrätten i Kalmar vägrade att förordna hennes valda ombud med hänvisning till "det geografiska avståndet". Hon tvingades ta en lokal förmåga som gav henne rådet att göra som socialen dikterade. Hon och sonen hamnade på Västrumsgården och pojken tvångsomhändertogs.
Ska domstolarna använda svepskälet "det geografiska avståndet" måste de åberopa det varje gång en tilltalad begär att få ett ombud från någon annan del av landet. Det geografiska avståndet mellan Stockholm och Göteborg är stort, men avståndet spelar uppenbarligen ingen roll när det gäller Håkan Jaldung!
Om vi jämför förvaringstiden för ett litet barn som blir tvångsomhändertaget eller "administrativt frihetsberövat" för att använda Personuppgiftslagens terminologi, med en "myndighetsperson" som mot förmodan riskerar att bli dömd till över fyra års fängelse, måste det vara mycket viktigare att barnet och föräldern/föräldrarna får anlita det rättegångsombud som de av egen fri vilja väljer.
Varför har inte media tagit upp olikheten inför lagen? De kanske behöver bli upplysta om vad som gäller!
* URL:et till Konventionstexten är:
http://www.echr.coe.int/Convention/webConvenSWE.pdf Ruby H-C