Frfattare mne: Min berättelse  (lst 3527 gnger)

Anette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 2
  • Karma: 0
    • Visa profil
Min berättelse
« skrivet: 16 april 2004, 20:36:50 PM »
Vår dotter hämtades av soc från sitt dagis när hon var tre år. Jag hade precis fått veta att jag väntade vårt andra barn.
I sex år stred vi, möten hos socialen, läns- och kammarrätten, tingsrätten...
Tidningsartiklar, lokalradio, vi skickade brev till justitieministern och andra personer som vi trodde skulle kunna vara till hjälp...
Vi släppte aldrig kontakten med vår dotter. Vi kämpade oss till utökat umgänge, steg för steg...
När vi fick erbjudandet att vara med i ett TV-progam nappade vi direkt.
Det blev även ett uppslag i en kvällstidning.
Strax efter detta hade vi en förhandling, jag trodde knappt det var sant när vår advokat ringde och sa att vi vunnit...
Men jag anser att vår familj är förstörd för alltid. Vår dotter kom hem, nio år gammal, hård och trotsig. Jag återfick aldrig den rätta kontakten med henne. Vår son har troligen neuropsykiska störningar. Jag har själv problem.
Socialen förstörde vår familj.
Världen är rutten...

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlgg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Onödiga och skadliga ingripanden
« Svar #1 skrivet: 22 april 2004, 21:08:11 PM »
Hej Anette,
Du har inte berättat vilken ursäkt socialen använde sig av när de tog er dotter som treåring på dagis, men ett är säkert: att ta henne när ni väntade ert andra barn var ett sätt att försvaga dig och er.  Du har skrivit att er son troligen har neuropsykiska störningar. Det är vetenskapligt bevisat att olika påfrestningar hos modern - inte enbart droger, tobak och alkohol men förmodligen också stress - påverkar fostret.

Det gläder mig att din familj är återförenad, men skadan som ni har blivit utsatta för - genom den sex år långa separationen och den energislukande kampen - är obotlig. Socialtjänsten ska hjälpa, inte stjälpa. Men, dagligen konstaterar vi att socialens ingripanden ödelägger familjers liv.  Lidandet för de inblandade är stort och kostnader för skattebetalarna är onödiga.

Du har skrivit att er dotter kom hem, nio år gammal, hård och trotsig. Räkna inte med hjälp till rehabilitering från stat eller kommun! De går vidare i sitt uppsåt att ödelägga andra familjers liv genom att förvandla barn till försörjningsobjekt för sina utvalda.

Det gläder mig att - trots skadorna på er dotter - flickan fick komma hem innan hon fann sig föranledd att ta till samma desperata handling som den 14-åriga flickan i Skövdefallet som stack en kniv i socialsekreteraren som ville hämta tillbaka henne till fosterhemmet under Påskhelgen.

Ett omhändertagande ska vara den sista åtgärden i en rad av olika åtgärder. Socialtjänsten tar barnet först och struntar i konsekvenserna.

Detta är oacceptabelt i ett civiliserat demokratiskt samhälle. Inte ens i u-länderna behandlas barn som man gör i Sverige.

Ruby H-C

Anette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 2
  • Karma: 0
    • Visa profil
Min berättelse
« Svar #2 skrivet: 15 maj 2004, 20:22:10 PM »
Jag försökte fatta mig kort, men vår dotter togs på grund av misstankar om sexuella övergrepp. Min man skulle ha utfört dem och jag skulle ha varit medhjälpare! Det var fruktansvärt att vara oskyldigt anklagad för något så vidrigt. Det hade sitt ursprung i att min man haft en vårdnadstvist med sin fd sambo, hon anklagade honom för sexuella aktiviteter. Detta spreds ryktesvägen till dagispersonalen...
Det var en fruktansvärd tid men tack vare att vi väntade barn så var vi ju tvungna att överleva...

Det verkar vara väldigt dåligt med nya inlägg på forumet.
Är det alltid så här dåligt??
Jag vill gärna dela med mig av mina erfarenheter, jag har träffat en del människor genom föreningsverksamhet.
Världen är rutten...

mariajelena

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 9
  • Karma: 0
    • Visa profil
Tack socialen för era goda hjärtans hjälp
« Svar #3 skrivet: 01 juni 2004, 00:05:30 AM »
Kämpa på.

Vad skall man säga. Du fick tillbaka din dotter, trotsig och efter flera år.

Det verkar som att det tog fem år.

Jag tror att det är det som skrämmer andra att skriva eller så
befinner sig andra själva i sådana grymma jävla historier att
man bara orkar inte ta till sig. Man vill fjärma sig ifrån att något
sådant här får ske och ändå sker.

Jag brukar inte köpa vad folk säga, men det är konstigt för de
som skriver här berättar ju pga många orsaker bara halva meningar
om de grymheter som de fått utstå. Ändå tror jag på varenda
en av de föräldrar som skrivit.

Jag trodde att soc folk var hyfsat hederliga, eller i och för sig
jag förstod aldrig deras diskuterande hit och dit.

Det mesta handlade om pengar. Hade klienten otur kunde den drabbas då det fanns pengar av den mest envisaste nollan till socialarbetaren som
skulle pracka på honom/henne sin sanning, socialarbetarens lagar och regler. Hennes normer.

Jag som socionom gjorde begick ett normbrott, jag gifte mig med en
missbrukare. Jag trodde ju såklart det skulle gå bättre än det gick. Fast
det gått jävligt bra trots allt.

Men i deras ögon är det oförlåtligt. Sådant får bara inte ske, då
skall jag också stå på dyn. Jag skall inte komma och tro att
jag får driva företag, skaffa ännu mera barn och fortfarande leva med honom utan att betala dyrt.

Vad gör de? De försöker stänga företaget. De tar mitt barn.

Min man sade idag till mig. Jag får barnet före dig.

Andra som inte har varit med om sådant här tror inte på att det
går till så här.

Men varför skulle det inte finnas andra krig i Sverige för?

Det krigas och finns ondska på alla andra ställen.

Ärligt talat vem på denna forum skulle vända sig i god tro till
en socionom och berätta om sina problem. Eller till BVC?

Jag var van att sköta mig själv, skaffa den hjälp jag behövde (för alla behöver faktiskt goda råd ibland). Ingen socbidrag, inget bostadsbidrag.

Men tror ni jag får sköta mig själv? Hur många positiva sidor tror ni
har vinklats beträffande föräldrarnas personlighet under ett års tid?

Inte en enda. Men hallå soc vi levde flera år innan ni kom in i bilden.

Och vid det första mötet med Patricia Nordforss och Magnus Widén

sammanfattade de efter att aldrig stött på mig innan någon gång efter 45 min.

Jag upplevdes som påverkad av något slag. Jag förstod inte de enklaste frågorna. Denna skrivelse skickade de iväg till en annan myndighet
utan kopia. Inga följdfrågor. typ har du förstått eller är du nervös eller
tycker du rent av annorlunda.

Patricia och Magnus är chefer. Tänk då vilka hjärnor vanliga anställda
kan ha.

Tänk på den demokratiska ordningen. Vilken fullfjädrad närdemokrati
vi har i Sverige.

Helt makalöst.

Att beröva människors deras integritet och familjer, för mig personligen
jag tror inte att det finns grövre brott.

Nu har de lyckats åtala mig för olaga hot.

Men jag lyckades få nya dyra konsult lydarmar. Överviktig ensamstående
familjehemsmamma som inte ens orkar ta med barnet till parken.

Två ggr a en timme per vecka. Imorgon bitti är det kammarrättsförhandling de vill begränsa umgänget till en ggr var 14:e dag a en timme.

Tack, vad snällt av Nykvarns kommun att överklaga länsrättsdomar och ge Maria det hon tål så hon ej orkar något längre.

Nu har ni fått na i dyn. Hon andas knappt. Häromdagen höll jag på och dö. Jag var så förkyld. Igår hade jag yrsel. Idag ryggvärk.

Förra veckan var jag sjuk. Jag har en del i en skrivelse för en utbildning.

Men varför, varför? Varför? Har de tagit mitt tredje barn?

Vad är det för vård i den här Sverige. Fruktansvärt.

När jag får mitt svenska pass (jag skall förhala ärendet i tingsrätten) på
alla möjliga konstiga sätt.

Då sticker jag. Jag ställer inte upp. Jag kommer tillbaka, när folket
får användning för sina skattepengar. Men inte så här.

Socionomen som håller på omskolar sig för att slippa se hur
socialtjänsten bokstavligen trakasserar och förföljer folket!!!!!!!!!!!!!