Författare Ämne: Inbillningssjuka  (läst 2404 gånger)

Bo Nessling

  • Gäst
Inbillningssjuka
« skrivet: 13 mars 2004, 23:21:16 PM »
När en MS-sjuk får diagnosen inbillningssjuk av försäkringskassans förtroendeläkare frågar jag mig, vem som vinner på ett sådant uttalande? En MS-handikappad kanske inte kan sköta den personliga hygienen, laga mat, handla, köpa in, ta en telefonlur, larma om behov uppstår, gå i säng, stiga upp, gå ut, komma in igen, etc, är det då inbillningssjuka? De blir progressivt sämre. Var övergår inbillningssjukan till att bli livshotande? Finns en gräns för detta?
   En förtroendeläkare kanske inte ens gör sig besväret att undersöka vederbörande, och behandlande kolleger, som gör, kallas något fult, därför att de mera tänker på patienten, som de känner, istället för att prioritera kommun, landsting och stat där massor med pengar bara försvinner ner i ett svart hål som inte ens ansvariga revisorer kan förklara.
   Det låter otroligt men en korkad s.k. utredare anmärkte på att handikappad med personlig assistent satt spisen på 6:an när hon värmde något och assistenten inte var närvarande. Detta skulle vara skäl nog att dra in denna personliga assistent. Visade inte flickan att hon hade en angripen hand och handled och just därför hade behov av hjälp? Får man uttala sig hur idiotiskt som helst? Vem kan ta idioti på allvar? Jo, andra idioter, anser jag.
   Försäkringsbolag ägnar hur mycket pengar som helst åt att låta spioner med bil och kamera fotografera whiplash-offer dygnet runt för att bevisa medvetet bedrägeri. Skulle inte dessa pengar bättre kunna brukas för att hjälpa drabbade? Jag tror det var Folksam och övervakningstiden var till nu 2 år.
   Kvacksalvarilagen finns i lagboken primärt som ett vapen mot alla terapeuter som med växlande framgång konkurrerar med ortodoxa läkare. Enl. kvacksalverilagen får inte diagnos ställas på telefon, men jag anklagar alla de förtroendeläkare för att bryta mot denna lag, som för försäkringskassans skull dömer ut verkligt sjuka och skadade som fullständigt, perfekt fungerande i alla avseende s.k. inbillningssjuka.
   Nu när man lägger ner vårdcentraler och sjukhus för att spara pengar får jag en snilleblixt. Varför inte avskaffa hela sjukvården. Tänk så rika landstingsdirektörerna skulle bli då! Man behövde inte ens kasta bort pengar på läkar- och sjuksköterskeutbildning.
   Sover ansvariga gott om natten?