”Majoriteten av den akademiska sfären”…
”Den psykologiska teorien …. är den kunskap och metodik socialstyrelsen kräver för att utfärda legitimation till psykoterapeuter”
Så intressant! Jag tänker inte gå in närmare på alla möjliga svar som man kan ge. Jag har ingen akademisk titel så det verkar ganska meningslöst eftersom för Dig är det tydligen uteslutande några bokstäver framför namnet som räknas. Därför tillåter jag mig att komma med några (ganska många och långa faktiskt) citat från en bok skriven av en samhällsvetare och psykoterapeut med titel fil kand. Räcker hans referens?
Boken är en varning inför det vad legitimering av psykoterapeuter kan leda till. Boken gavs ut redan 1987 i samband med att socialstyrelsen införde legitimation för psykoterapeuter. Idag nästan 20 år senare, kan man lugn säga att hans farhågor inte bara besannades; det blev mycket värre än det han kunde ens tänka sig.
Här finns förklaring både till varför socialstyrelsen kräver just den ”kunskap och metodik” och varför ”majoriteten av den akademiska sfären ” vill inte veta av - låt oss säga – oliktänkande.
Varsågod! Läs och begrunda.
Boken är utgiven av Wahlströms&Widstrand 1987
ISBN 91-46-15418-3
GUSTAF ALMENBERG
PSYKOTERAPI I FÖRVANDLING - befrielserörelse eller byråkrati
s.17
”…Detta ledde så småningom till inrättandet av den statliga terapiutbildningen1978. I och med det har staten genom sina tjänstemän inom utbildningsväsendet, direkt och långsiktigt, för första gången ingripit i psykoterapins verksamhet i Sverige. Men vad många psykoterapeuter har förbisett är att därmed har också psykoterapin i Sverige UNDERKASTATS EN FORTLÖPANDE POLITISK STYRNING. Styrmedlen heter bla utbildning. En utbildning som idag blivit normerande ändå till nivån att välja kurs litteratur. Den statliga utbildningen är normerande inte minst därför att staten när som helst kan hota att återkalla ett tidigare givet godkännande av de utbildningar som ordnas privat ( dvs i praktiken av olika psykoterapeutorganisationer), om dessa skulle vissa sig avvika från den statliga utbildningen på ett sätt man inte vill acceptera. Ett beslut fattad av den tjänsteman, som har fått makten att besluta, godkänna, respektive inte godkänna en privat utbildning kan inte heller överklagas. Detta är speciellt anmärkningsvärt eftersom det förekommit HOT OM ATT UNDERKÄNNA REDAN ETABLERADE PRIVATA UTBILDNINGAR, om dessa till utbildning ANTOG VISSA NAMNGIVNA MÄNNISKOR som föreningarna ansåg vara kompetenta för utbildningen, men som tjänstemän inte ansåg vara det. Ytterligare ett styrmedel – och därtill alldeles nytt – är legitimation.
s.20
…Genom legitimation skapas också en konstlad klyfta mellan en ny expertis och alla andra. Som den spansk/amerikanske samhällskritiske filosofen Ivan Illich påpekat, så sker automatisk inkompetensförklaring av dem som inte är experter, när vi utser vissa klart angivna och inga andra till att vara experter. De som av någon anledning INTE PASSAR IN i just dagens legitimationsfälla – kan bara därför att de FÖRETRÄDER ETT NYTT ELLER OVANLIGT SYNSÄTT – BLIR DÄRMED AUTOMATISK INKOPETENSFÖRKLARADE PÅ ETT SÄTT SOM DE HAR MYCKET SMÅ MÖJLIGHETER ATT VÄRJA SIG MOT.
s.28.
…Vi vet idag t ex att förmågan till empati är den kanske allra viktigaste egenskapen hos en terapeut. Kreativitet, intuition, en bred livserfarenhet och intelligens är andra. Inget av dem går att lära ut. Möjligen att öva. Men inte ens detta befattar sig den statliga utbildningen med. Än mindre får dessa egenskaper utgöra urvalskriterier vid antagningen till utbildningen. Traditionella utbildningskrav som humanistisk bildning, insikter i samhällsvetenskaperna och i kons, litteratur och musik (se t ex Ralph Greenson 1967) berörs inte alls. Inte heller insikter i andra uppfattningar om kunskap, som t ex den bibliska kunskapssynen eller den väg till kunskap som finns i Zen. Urvalet tii den statliga psykoterapiutbildningen har också varit sådan att de som antagits till 90% varit offentliganställd sjukvårdspersonal, enligt den statliga översynsutredningen som tillsattes 1983.
Ett renodlat intellektuellt förhållningssätt betraktas hos en ”patient”, som ett neurotiskt försvar. Likväl utväljs blivande terapeuter på så gott som enbart intellektuella meriter och snäva arbetslivserfarenheter.
s29
…Kunskapsmässigt kommer det indirekta utbildningsmonopolet att befästa maktelitens syn på problem. Så blir tex bristen på en genuin (känslomässig och intellektuell) insikt en sjukdom och inte ett pedagogiskt problem. Och sjukdomar kan ju endast behandlas av experter – allt annat blir ju kvacksalveri. Och endast etablissemangets experter vet vad som är rätt behandlingsformer.
…När det gäller kunskapsutvecklingen i stort finns det en negativ koppling till etablissemanget. I en numera klassisk bok av vetenskapsfilosofen Thomas Kuhn, hävdade han att kunskapsutvekling bara tillåts inom det av etablissemanget godkända paradigmet, eftersom varje paradigmskifte hotar etablissemangets makt. Redan idag har dessutom etablissemangets makt över kunskapen i Sverige gått mycket långt. Eller som professor Anna Christensen så väl formulerat det:” Liksom naturvetenskaperna lever i symbios med det industriella varuproduktionen, så lever de nya vetenskaperna om människan i symbios med de administrativa strukturer, som ska utveckla den perfekta människan. Det är vetenskaper som kan producera kunskap för de administrativa strukturerna”.
…Men även etablissemanget skaffa sig ibland ett tolkningsföreträde byggt på pengar oftare än demokratisk politik makt.
…Vad som nu håller på att ske när det gäller psykoterapin i Sverige är att framför allt statens och landstingens inblandning i psykoterapi får en stark konserverande och hämnande effekt på den framtida kunskapsutvecklingen inom psykoterapin.
s35
Man behöver inte alls tro makten om att vara illvillig, det räcker med att inse att makten har sina egna intressen, som en ibland tycks hävda blott alltför väl i brist på väl artikulerade motargument. Hela det här problemet är också mer än någonsin aktuellt på ett annat område i samhället – universitet och högskolorna. För dem gäller problemet om man skall slå vakt om en självständig roll eller acceptera en styrning från staten (s och vpk) eller från näringslivet(m). I båda fallen handlar det i grunden bl a om en gemensam syn på kunskapen såsom ett instrument. Den relativa passiviteten hos de närmast berörda – studenterna och lärarna – pekar på en i framtiden minskad självständighet.
s36
…De av samhället legitimerade blir experter. Experterna blir makthavare – politikernas värdiga motparter och medbröder. Experternas egen intresse (t ex hög lön) får kompromissa med politikernas och byråkraternas maktambitioner. Med tiden uppstår en intresse gemenskap mot tredje part, jfr läkarkåren. Som vanligt blir det de med minst ordmakt – patienterna eller terapi(be)sökarna, som jag föredrar att kalla dem – och nytänkarna, som får sitta emellan. I en intervju sa Socialberedningens ordförande att ”det är anmärkningsvärt att patienternas synpunkter förbigås med tystnad av Socialstyrelsen”. Han sa också att ”DET ÄR STOR RISK ATT PSYKIATRIN FÖRBLIR SAMHÄLLETS STÄDGUMMA, DE MÄNNISKOR SOM VÄCKER ORO, ÄR AVVIKANDE OCH BRÅKIGA SKALL BORT”
Risken finn med andra ord att psykoterapin gradvis kommer att övergå till att i första hand tjäna maktelitens intressen.
s39
…Vad gäller staten, kunskapen och psykoterapi är situationen emellertid denna: när staten, genom sina administrativa strukturer, legitimerar vissa psykoterapeuter men inte andra, så har man också TAGIT STÄLLNING TILL VAD SOM SKALL ANSES SOM KUNSKAP PÅ DETTA OMRÅDE.
… blir det också svårt att förutsättningslöst diskutera begreppet kunskap. Tänk om en diskussion skulle vissa att den kunskap, som min kompetens är grundad på och som spelar en så stor roll för min självkänsla – TÄNK OM DENNA KUNSKAP SKULLE VISA SIG VARA MYCKET INSKRÄNKT ELLER KANSKE ÄN VÄRRE, VISA SIG VARA MYCKET OSÄKER?
s41
…Det man stöder är inte alls det öppna förutsättningslösa kunskapssökandet, som erkänner våra begränsningar, utan en mera inskränkt, tidsbunden och ändamålsstyrd kunskap.
…besitter de administrativa strukturerna också möjligheten att sätta makt bakom den egna uppfattningen av vad som är kunskap och vad som inte är det inom psykoterapin. MOT DENNA MAKT BLIR DET MYCKET SVÅRT ATT HÄVDA EN ANNAN KUNSKAPSSYN.
…RISKERNA FOR ATT MAN HAMNAR I ETT SLAGS PSEUDOVETENSKAP MÅSTE VARA MYCKET STORA.
s42
…För att kunna förverkliga sina ambitioner ställer de administrativa strukturerna två huvudkrav på vad de är beredda att erkänna som kunskap. För det första MÅSTE DEN GÅ ATT STYRA, dels därför att man annars har svårigheter att använda sig av den, dels därför att KUNSKAP SOM INTE KAN STYRAS AV DE ADMINISTRATIVA STRUKTURERNA UTGÖR ETT LATENT HOT MOT DEM, eftersom den när som helst kan vändas mot dessa strukturer. Deras andra krav på kunskaperna är att de måste vara möjliga att överföra på ett organiserat sätt och helst också i stor – gärna industriell – skala. Annars kan kunskaperna nämligen bli ett verktyg i de storskaliga reformprogram, som de administrativa strukturerna i vårt land sätter sin tillit till för att förbättra världen, inte bara vad gäller bostäder och pensioner utan också vad gäller PRIVATLIVETS – JA, SJÄLVA LIVETS – VEDERMÖDOR.
s187
När det sedan gäller de psykoterapeutiska metoderna, kanske det blir som Malan påpekade i boken ”Individual Psychotherapy and the Science of Psychodynamics”: FRAMTIDENS PSYKOTERAPI KOMMER I HUVUDSAK ATT BESTÅ AV PSYKODYNAMISK PSYKOTERAPI i kombination med olika andra terapiformer. Frågan är bara om det SKALL VARA KOMBINATIONER SOM PROVAS UT OCH VÄXER FRAM PÅ PSYKOTERAPEUTERNAS VILLOR ELLER OM DET SKA SKE PÅ DE VILLKOR SOM DE ADMINISTRATIVA STRUKTURERNA STÄLLER UPP.
s191
…vad som nu håller på att ske är att en del av den psykoterapeutiska verksamheten – den som ryms inom sjukvården – HÅLLER PÅ ATT MONOPOLISERA SÅVÄL INNEBÖRDEN AV BEGREPPET PSYKOTERAPI SOM HELA DEN PSYKODYNAMISKT INRIKTADE PSYKOTERAPIVERKSAMHETEN.
