Medan jag säger:
”Omvärlden hänger ihop med ens egen person, de egna upplevelser blir giltiga för alla i ens omgivning. Jag är glad, alltså alla är glada. Jag är ledsen, alltså alla andra är ledsna” och beskriver vidare, min egen åsikt med mina egna ord, barnets utveckling i det här avseende:
”man utvecklar förmåga att uppleva distans mellan den egna personen och andra människor; mellan egna upplevelser och andras känslor. Att jag är ledsen betyder inte längre att alla andra är det. Jag tittar på TV, brodern läser några andra promenerar”
försöker Du motbevisa mig genom att påstå:
”Riktigt små barn "är världen" detta förändras sedan till att man förstår att man är "en i världen".
DET BETYDER VÄL SAMMA SAK, ELLER???
MAN KAN BESKRIVA VISST FÖRETEELSE MED OLIKA ORD?!
Du har enbart bekräftat min uttalande och ingenting annat!!! Fast det är klart, ibland blir det för svårt att se innehållet eftersom orden låter lite annorlunda än de i den avsnitt som man läste.
Du anklagar mig för att inte förstå vad jag talar om. Innan jag går vidare, för jag väl ta några definitioner till. Bara för att undvika att kallas för ointelligent. Varsågod. Här är de:
KONKRET påtaglig, gripbar, som kan direkt uppfattas med sinnena och i princip beröras
ABSTRAKT som ej kan uppfattas med sinnena , ogripbart eller tänk begrepp; icke konkret, (Norsteds – något förkortade versioner)
INTELLIGENS Tankeförmåga. Förmågan att kunna dra slutsatser och göra sammanställningar av information. (Alltså man behöver definitivt inte koppla sina slutsatser till någon som helst teori!!! Obs. det är min egen tillägg)
1. Intelligens kan definieras som den aspekt av psykiska processer som gäller flexibilitet och säkerhet i informationsbearbetning och i problemlösning, varvid samma individ kan ha denna egenskap i varierande grad på olika områden (t.ex. logisk, matematisk, verbalt, perceptuellt, socialt, konstnärligt). En sådan definition är teoretisk eller nominell.
2. Intelligens är den förmåga som man får mått på med hjälp av ett intelligenstest. Exakt vilken förmåga som avses är beroende av viken test som man använder för att utpeka och avgränsa ifrågavarande förmåga. En sådan definition är operationell. (PSYKOLOGI LEXIKON)
När Du använder en nedlåtande kommentar om andras intelligens, får Du nog tänka efter ordentligt. Det är så lätt att hamna i en fälla som man gallrat åt någon annan.
.Alltså:
”De exempel _du_ ger handlar om något helt annat, nämligen skillnaden i barns upplevelse kring jaggränser.” – säger Du. Faktum är att ”jaggränser” och diverse andra ”jag” begrepp härstammar från psykoanalysen, vilken jag själv totalt bortser ifrån såsom den mest OVETENSKAPLIGA TEORIN som finns. Man kan faktiskt använda sig av neutrala ord och begrepp utan att hänvisa till PSYKOANALYSEN! Det verkar som om Du rör Dig uteslutande i dess ramar och missar att det finns en mängd av olika teorier. En normal intelligent människa behöver inte för att ”tänka "abstrakt" koppla detta till olika teorier” som Du påstår. Man kan faktiskt dra egna slutsatser! Se gärna intelligens definition.
”Ett exempel på abstrakt tänkande är att kunna generalisera kring olika företeelser, t e x varför man kan få vissa problem typer av problem i mellanmänskliga relationer när man varit utsatt för sexuella övergrepp”.
Juste, man kan få vissa problem, men det är mycket långt ifrån säkert att man får de! Oftast får man dessa problem efter att man blivit utsatt för diverse ”terapeutiska åtgärder” då man får höra vilka störningar är typiska för offer för incest och diverse. Eller så framkallar man samma störningar i syfte att bevisa att det fanns sexuella övergrepp i grunden. Jag vågar påstå att det är inte själva upplevelsen som är värst. Det är först omgivningens reaktion som tvingar på den utsatte en ”offerattityd”.
Jag påstår att man kan inte generalisera till den grad att man utifrån beteende diagnostiserar sexuella övergrepp.
Jag påstår också att den sista tidens våg av anmälda våldtäkter är mycket suspekt. De flesta anmälningarna ( jag tänker på tidningarnas beskrivningar ) handlar om händelser som utspelar sig mellan tonåringar själva. Jag tänker då på den fria uppfostran där den unga generation lever i en värld där väldigt sällan förekommer ett NEJ. De behöver inte tåla några NEJ från föräldrar, lärare omgivningen. Hur ska då killarna kunna plötsligt finna sig i ett nej från en tjej?!
Om – jag säger OM – det är så att det berör på ovannämnda, skulle då psykoanalytiska teorier vara en redskap till att förstärka det som är orsaken till övergreppen. Vilken paradox!
För övrigt hänvisar jag till tidigare inlägg.
Jag har en förslag. Vi kan diskutera incest problematiken även i fortsättningen. Enda villkor är nog det som gäller i varje civiliserat samhälle: INGA PERSONLIGA ANGREPP! INGA FÖRSÖK TILL FÖRLÖJLIGANDE! Jag är medveten att det kan bli svårt eftersom i vissa kretsar är det gängse metod att skratta åt andras argument när man saknar egna. Vi få väl ändå hålla oss till det, eller hur?
För övrigt: jag är en amatör och försöker inte verka mer påläst en jag är! Men jag har mina egna väl betänkta åsikter. Psykoanalysen har jag förkastat för länge eftersom den baseras på helt ogrundade antagande.
