Män som är Oskyldigt Anklagade, M.O.A

[Natalia]

När man diskuterar sexuella övergrepp, finns det flera aspekter att ta hänsyn till.
För det första tror jag inte att omfattningen är så stor som det görs gällande. Dels är det en modern trend; alla vill ”haka på” och visa  god vilja att hjälpa ”stackars offer”. Dels är det mycket bekvämt sätt att ifrågasätta familjens sammanhållning; man behöver inte ens ha några bevis. Dels är det också enkelt och sanktionerat sätt  att hämnas på föräldrarna som försöker sätta gränser och ställer krav på sina barn. För att inte glömma vårdnadstvister!  Eller vanliga hämndaktioner! Jag kan ge ett enastående illvilligt, svekfullt och perfid  exempel. I min bekantskapskrets finns det en nittonårig pojke dömt  för sexuellt utnyttjande av två sin systers barn. De två barnen, något yngre än han själv,  befinner sig på samma intellektuella och  utvecklingsnivå som han; åldersmässigt  är han  snarare deras bror än morbror; dessutom ett av de ”utnyttjade” , pojke, är också fysisk starkare.  Barnens mamma och den dömde pojken är alltså syskon (det är väldigt stor åldersskillnad!) Till saken hör också att deras gemensamma mor och dottern befann sig i långvarig konflikt med varandra. Ett av hoten mot modern var att  ”Jag ska förgöra dig , det finns ett sätt som du inte ens anar”.   I målet fanns inga som helst bevis utöver barnens utsagor!  Flera gånger under förhöret undrade barnen om de sagt som   mamma berättade…  Gång på gång upprepade de att de hatar mormor…  Nog var det ”fiffigt” sätt att hämnas genom att komma åt ens barn! Detta var möjligt bara  därför att det finns ingen beviskrav. Hur bevisar man att man är inte förbrytare???

Det är nog sant att sexuella övergrepp har ökat senaste tiden. Jag kan tänka mig att en av orsakerna kan vara den som någon har redan berört: ökningen  framkallas av publiciteten. Sexuella övergrepp är nog för de flesta tabu både i tanken och i verkligheten. Skriverierna kan ”vanliggöra” och  locka fram tendenser som annars skulle aldrig komma fram. Faktum är också att många våldtäkter och andra sexuella övergrepp begår unga människor som uppfostrades i de fria, så gott som familjelösa  förhållanden. Barn  väldigt tidigt blir sexualiserade av samhället. Här räknar jag bl.a. sexuellundervisning, där man inte talar om känslor  utan enbart om tekniker. Medierna som lanserar sexuellt beteende , mode där mycket små flickors  kläder  framställer de som sexuella objekt…  Listan kan göras verkligen långt!
En av  de största orsakerna är nog utsuddandet av gränser mellan vuxna och barn. När föräldrarna är kompisar med sina barn istället för de ledande gestalter som de borde vara, kan det hända att man tappar omdömet. Om man befinner sig på samma känslomässiga nivå, är det kanske svårt att behålla sin vuxen status och nästan omärkligt glider man in i det förbjudna.
Jag skulle nog vilja påstå att det finns stor tomhet i samhälle. De unga saknar förebilder  och ideal. Det ställs nästan inga krav, de behöver inte kämpa för att åstadkomma något. Det är inte så konstigt att de mår dåligt! Och mår man dåligt så behöver man professionell hjälp… och när man får den så för man veta att man mår dåligt eftersom man blivit utsatt för sexuella övergrepp… Hela apparaten börjar arbeta på att hjälpa delinkventen  ”minnas” sin traumatiska barndom!  Denna tillvägagångssätt ar mycket allmänt förekommande. Jag känner personligen en kvinnlig barnpsykiater  som på fullaste allvar påstår att alla problem som barn uppvisar berör på sexuella övergrepp under barndomen, inklusive mobbning som barnet utsätts för!

Om jag medger en möjlig viss ökning, måste jag också påpeka att  det är ändå långt ifrån det stora antalet massmedia vill göra gällande. Man åberopar diverse  undersökningar när man framkastar fasansfulla siffror som bevis på att  sexuella övergrepp är så gott som vardagsmat för de flesta barn! Med tanke på att statistisk sätt kan man bevisa allt, beroende på sätt hur frågan ställs, undrar man hur mycket handlar det om omedvetna felaktigheter och hur mycket  om  avsedd påverkan på den bild av verkligheten som man vill förmedla.. Det finns flera sätt att manipulera  opinion genom statistik. Dit hör bl.a. vilseledande information direkt innan man ber om svar. Istället för att fråga: ”Har du blivit kränkt genom beröring på någon intim ställe?”,  säger man: ”De  flesta barn blir utsatta för olika kränkningar genom att vuxna tar på de; i regel berättar de inte om det; bara de modigaste talar öppet; har det hänt också dig?”  Det är inte alls svårt att föreställa sig skillnaden på de två formuleringarna och hur barnen svarar på de.  Det pågår kontinuerligt indoktrinering av samhället.  Jag skulle nog gissa att det är en led  i antifamilj kampanj då man försöker bevisa vilka ansvarslösa monster föräldrarna kan bli: fäder som förgriper  sig på sina små barn och mödrar som skyddar sina män på bekostnad av barn!  
Men det allra viktigaste  är förhållningssätt till de verkligen konstaterade övergrepp. Ofta är det inte själva övergreppet som barn mår så dåligt av utan bemötandet av omgivningen! Jag vill inte säga att det är fritt fram att utnyttja barn, Däremot vill jag påstå att barnet för det mesta förstår  inte  att det var otillbörligt sätt att ”umgås”.  Det är först  omgivningens reaktion som talar om för barnet att det  blev offer  och som sådan ska det bete sig på ett visst sätt. Så även om barnet blev utsatt, skadan behövde vara så stor. Genom att lära ”barn” att visa upp patologiska reaktioner, gör man verkligen illa.

 Jag hittade  på en psykologisk hemsida i ett europeiskt land följande råd till föräldrar vars barn blev sexuellt utnyttjad:

”Konsekvenser av  sexuell övergrepp kan bli  svårare och djupare p.g.a.  omgivningens olämpliga reaktioner. Man borde undvika stora sensationer utan att för den sakens skull förneka det inträffade. Bäst är det nog att förklara för barnet att  det finns också onda människor som ibland klarar vi inte skydda oss mot.
Var naturlig – försäkra barnet att  du tror och litar på det. Dramatisera inte men inte heller förminska det som hänt. Lyssna uppmärksamt men fråga inte om och om igen. Försäkra barnet att oavsett vad som hänt och hur barnet uppträdde, skulden är uteslutande den vuxnes.
Var nära barnet  och ge möjlighet till djupt fysisk kontakt.  MEN FRAMFÖR ALLT TILLÅT BARNET ATT VISSA INTE BARA NEGATIVA UTAN OCKSÅ POSITIVA KÄNSLOR INFÖR FÖRÖVAREN OM BARNET HAR DE!
De som förgriper sig på barn är ofta mycket trevliga och snälla ( det är ju deras sätt  att komma nära barnet och väcka förtroendet)  - att låta barnet uttrycka de positiva känslorna, kan befria barnet från en skuldkänsla som kan bli förödande  för dess utveckling.”

Angående alla dessa länkar som hade för syfte att bevisa att sexuella övergrepp är så ofta förekommande och att det finns väldigt få oskyldigt dömda, vill jag påminna att för ett tag sen skrevs det väldigt många artiklar om  en grav våldtäkt som en flicka utsattes av en gäng invandrarkillar. Sanningen var annorlunda – flickan blev tillsagt att uppge sådan version av händelseförloppet. Men det skrevs inte så mycket om!

I ett civiliserat samhälle måste man värna om rättssäkerhet.  De som förgriper sig på barnen ska straffas hårt. Men inga oskyldiga!

[susanna svensson]

Jag håller fullständigt med. Har den kille som drabbades fått rättelse, är det någon som försöker att hjälpa honom?

[Gäst]

När man diskuterar sexuella övergrepp, finns det flera aspekter att ta hänsyn till.
För det första tror jag att omfattningen är minst lika stor som det görs gällandei media, säkerligen vanligare. Med tanke på att flera samhällsinstanser, däribland BRÅ gör gällande att endast en bråkdel av alla sexuella övergrepp mot barn anmäls. Jag kan också ge ett exempel. En förövare förgrep sig på ett grannbarn medans föräldrarna arbetade. Barnet var i 11-årsåldern när övergreppen började och föräldrarna tyckte det skulle vara ok. att barnet var ensam hemma några timmar varje dag efter skolan. Förövaren skrämde livet ur barnet så till den grad att barnet inte vågade tala om det för någon. Övergreppen fortsatte i åratal och barnet blev så småningom äldre och sedemera myndig. När "barnet" sedan orkade/vågade göra en anmälan så hävdade(såklart) förövaren att det handlade om en häxjakt, och att övergreppet skulle vara ett sätt att smutskasta honom. Han hänvisade till liknande fall som barnet måste tagit efter. Ganska fiffigt av honom va? Anmälan lades så småningom ner i brist på bevis. Detta trots att bilder av barnet iförd endast underkläder hittades i mannens bostad. Rätten tyckte dock att eftersom inga övergrepp fanns dokumenterade så räckte inte det tillsammans med "barnets"(som nu blivit vuxen) berättelse som bevis. Något som såklart inte barnet höll med om.

Självklart är jag medveten om att massmedia överdriver i det dom skriver. Jag har däremot svårt att tänka mig att dom skulle hitta på att övergrepp har skett.

Givetvis kan inte jag, säkert ingen annan heller, svara på huruvida alla länkar på internet som handlar om övergrepp är sanna/talar om sanningen eller inte. Enskilda händelser kan plockas in i vilka sammanhang som helst för att påpeka motsatsen av en helhet. Att det är fruktansvärt vanligt med sexuella övergrepp mot barn däremot, ja, ursäkta men det VET jag.

I ett civiliserat samhälle måste man värna om rättssäkerhet. De som förgriper sig på barnen ska straffas hårt. Men inga oskyldiga! Helt klart.

[susanna svensson]

Visst övergrepp förekommer, frågan är dock om det verkligen är så vanligt som man får intryck av i media. De undersökningar som har gjorts visar på olika resultat ostast beroende på hur frågorna ställs. En undersökning som gjordes i sverige för några år sedan visade på mycket hög förekomst, jag kommer inte ihåg den exakta siffran. En av frågorna var dok följande, "har någon person fem år äldre än dig gjort sexuella närmanden mot dig? Denna fråga riktades till 17 åringar. De som svarade ja ansågs av forskaren som sexuellt utnyttjade. Jag är övertygad om att många 17 åringar helt frivilligt haft sexuella relationer med någon 5 år äldre utan att det är ett övergrepp. Jag hade själv ett frivilligt längre förhållande med en man på 34 när jag var 16. När en forskare ställer frågor på det viset blir resultatet missvisande. En annan undersökning med mer direkta frågor vet jag har visat på lägre frekvens.

[Gäst]

Visst övergrepp förekommer, frågan är dock om det verkligen är så vanligt som man får intryck av i media. De undersökningar som har gjorts visar på olika resultat ostast beroende på hur frågorna ställs. En undersökning som gjordes i sverige för några år sedan visade på mycket hög förekomst, jag kommer inte ihåg den exakta siffran. En av frågorna var dok följande, "har någon person fem år äldre än dig gjort sexuella närmanden mot dig? Denna fråga riktades till 17 åringar. De som svarade ja ansågs av forskaren som sexuellt utnyttjade. Jag är övertygad om att många 17 åringar helt frivilligt haft sexuella relationer med någon 5 år äldre utan att det är ett övergrepp. Jag hade själv ett frivilligt längre förhållande med en man på 34 när jag var 16. När en forskare ställer frågor på det viset blir resultatet missvisande. En annan undersökning med mer direkta frågor vet jag har visat på lägre frekvens.

Varför skulle någon tro på dig? Visa fakta. Var är undersökningen? Du kommer med lösryckta utdrag, och hänvisar till en fråga i en undersökning som du inte ens kan visa källan av. LÄS länkarna i mitt inlägg.

[Natalia]

Det är svårt att diskutera med någon som har  inte har någon namn. Jag för väl vända mig  till Den Anonyme Gästen.
Alltså, Du påstår att ”flera samhällsinstanser, däribland BRÅ gör gällande att endast en bråkdel av alla sexuella övergrepp mot barn anmäls”.  Det verkar som om Du inte alls läste vad jag skrev! Du behöver, givetvis, inte hålla med mig. Men i en diskussion borde man bemöta varandras argument. Jag har ifrågasatt metoden då man samlar information.  Det Du gör är att åberopa information  som är samlad på  just på det tvivelaktiga sättet!  

-Goddag!
-Yxskaft!

Jag föreslår att Du verkligen läser ordentligt det jag skrev så kan vi eventuellt föra någon dialog.
Innan dess får jag försöka ge några synpunkter på det Du skrev.

I Ditt exempel skrev Du att mannen blev inte dömd ”trots att bilder av barnet iförd endast underkläder hittades i mannens bostad.”. Jag  blev jag faktiskt rädd. I våra album finns det, utöver vanliga, påklädda, också mängder foto på barn  endast i underkläder, och värre, en del nakna barn. Både våra  egna  och grannarnas. Ingen någonsin har på något sätt förgripit sig på någon.  Barn lekte, badade, sprang under vattenspriddare, spelade olika roller. Vi dokumenterade deras uppväxt.  Skulle vi idag kunna bli anklagade p.g.a. dessa bilder??? I den beskrivna exempel borde man ta hänsyn till situation som fotona tagits,  inte bara till bilderna. Kanske de var lika oskyldiga som våra?!  Jag vet inte det. Jag bara undrar.

Jag tror att många är övertygade att de blev sexuellt utnyttjade fast i verkligheten var det inte så. Mekanismen bakom detta beteende är mycket enkel. Man hör nånstans eller läser om någons svårigheter. Personen berättar om sina depressioner, neuroser eller vilka som helst problem hon/han har för att avsluta med  att konstatera att alla dessa symptom berör på ett  övergrepp i barndomen. Lyssnaren identifierar  sig med alla dessa symptom. Visst, jag är också deprimerad! Visst,  jag är rädd i liknande situationer! Visst, jag känner likadant alltså jag blev också utsatt för övergrepp! Jag måste ha förträngt det! Varför skulle jag må så dåligt annars?  Man  börjar leta efter ”minnena”. Den här gången, när pappa kramade om mig, han andades nog jätte konstigt osv  osv.  Skulle man gå i terapi, som i Sverige är baserad på psykodynamisk förklarings model, får  man stor hjälp att ”minnas” och tolka andras beteende. ”Var pappa med dig när du badade? Tyckte du inte att det var konstigt att pappa torkade dig efter badet? Osv, osv…  Självklart, pappa var med  - han skulle ju hjälpa att tvätta håret! Det skrivs ju överallt att pappor ska vara delaktiga i allt.  Självklart, torkade  han genom att rulla sitt barn i det stora badlakan… de hade ju så roligt tillsammans med allt skratt.
Jag vet att min beskrivning är mycket förenklad. Men den visar tillvägagångssätt. Man tolkar in i vanliga beteende brottsliga avsikter. Sen är det mycket lätt att plantera in sådan som inte fanns i verkligheten.  
Felet med  den procedur är att man tänker bakåt. Alltså man bestämmer a priori  att det finns sexuellt övergrepp i bakgrunden. Med denna utgångspunkt börjar man leta efter ”bevis”; man börjar tolka och omtolka allt utifrån denna perspektiv. Om man verkligen ville komma åt den verkliga orsaken till eventuella problem, borde man göra precis tvärtom. Undersöka utan några förutfattade meningar.
Fast det finns värre än det jag beskrev. Jag föreslår att Du läser bl.a. Annas  med fms historia. Jag tror på varenda ord som flickan skrev; jag tror faktiskt att det kunde vara värre än så! Av olika skäl har jag haft lång kontakt med barnpsykiatri  (inklusive privat bekantskap) och kan deras metoder utantill!

Många mår dåligt. Det är nog obestridligt faktum. Det är inte alls konstigt att man försöker hitta  orsaken till det. I visa fall kan det vara sexuella övergrepp, i de flesta är de inte det. Lite om detta skrev jag i mitt förra inlägg.

Det finns i vår kultur en tendens att skuldbelägga föräldrarna. Ta t.ex. autism. Vi vet  att det är ett biologisk orsakat handikapp. Det var inte så länge sen som  man ansåg att det var mammorna det är fel på. Man kallade de t.o.m. ”kylskåpsmödrar” eftersom man gjorde gällande att det var deras oförmåga att visa känslor som orsakade barnens sjukdom! Eller ätstörningar. Idag vet man att orsaken till dessa är multifaktoriell  och mycket sammansatt (där genetiska, psykiatriska och sociala faktorer spelar in).  Men under lång tid  lade man skulden på mödrarna  - de var antingen överbeskydande eller avståndstagande… för känslosamma eller för kalla m.m.  eller så var det  fäderna som förgrepp sig på sina döttrar. Återigen – jag känner barnpsykiatrer som påstår att ätstörningar orsakas uteslutande av sexuella övergrepp!  Vid den s.k. behandling gör man inget annat än letar efter täcken på dessa. Man börjar långsam, mycket långsamt  ta in andra synsätt, men fortfarande håller man på det invanda  mönster och lägger skulden på föräldrarna. Jag är helt övertygad att det kommer en tid då  man inser att det finns inte några ”återvunna” minnen och att människor mår dåligt p.g.a. många skilda orsaker, inte nödvändigtvis av övergrepp som för det mesta inte inträffade.
Du kanske vet att barn och ungdomar  berättar ofta saker som de tror är allmänförekommande. Ofta gör de det för att vara med, inte visa  sig ”sämre” än andra. Allt det måste vägas in. Gör man inte det,  blir snart varannan människa anklagad för sexuella brott. Det medför risken  att pendel slår om, och ingen kommer att ta på allvar de som verkligen blev utsatta. Det vore lika tragiskt som det är idag med alla oskyldigt dömda. För att inte glömma alla barn som lider fruktansvärt av den här proceduren.

Jag måste ställa faktiskt en fråga. Tror Du att det finns överhuvudtaget barn som inte blev sexuellt utnyttjade? Tror Du att det finns några vuxna som blev inte utsatta för sexuella övergrepp under sin barndom? Det tycks vara omöjligt med tanke på de enorma  siffror  som uppges och att ”flera samhällsinstanser, däribland BRÅ gör gällande att endast en bråkdel av alla sexuella övergrepp mot barn anmäls”.

Avslutningsvis:
”Att det är fruktansvärt vanligt med sexuella övergrepp mot barn däremot, ja, ursäkta men det VET jag.”
Ja,  ursäkta,  men hur kan Du VETA det?  För att verkligen veta måste man bevittna, vara med om, se…
Inte ens då kan man vara säker. Som Du säkerligen vet, saker är inte alltid som de ser ut att vara…
Förresten, med tanke på den enorma antal påstådda övergrepp, vill Du förklara hur kunde Du bevittna allt detta? Ingrepp Du inte? Skyddade Du inte alla värnlösa?
Om Du däremot baserar Din vetskap på statistik från Brå och liknande samhällsinstanser så talar  vi om tro, övertygelse, antagande, gissningar… Allt utom vetskap!

Jag ber om ursäkt om jag låter något aggressivt. Tyvärr, jag själv personligen  har varit om en hel del (fast det handlade om något  annat än övergrepp). Dessutom har jag sett mycket. Och jag menar verkligen sett! Inte  tolkat på det ”korrekta” sättet. En del kunskap om mekanismer bakom, kan jag också räkna till mina meriter.
Vi kan föra diskussionen  vidare, men då måste vi ta ställning till innehållet i varandras inlägg. Annars är det ingen mening.

P.S.
Jag har även tittat på några av dessa länkar som Du hänvisar  till; åberopar som argument. Det mesta är inte relevant i diskussion  om förekomsten eftersom det är enskilda fall som jag tror handlar i grunden om  orsaker som jag talade i min förra inlägg. LÄS DEN  OCH BESVARA INNEHÅLLET I DEN!

Förresten, varför skulle någon tro på Dig? Du kommer inte med forsknings resultat baserat på objektiv metodik!

[Natalia]

Till Susanna

Det är väldigt färskt fall.  Nu går tiden ut för överklagande. Tyvärr, advokaten vägrar göra det. Redan innan rättegången har han sagt att han själv TROR på anklagelserna. Familjen ville byta advokat med det nekades i två instanser utan möjlighet till ytterligare överklagan. Flickan, som skulle vara med om samlag var enligt RÄTTSINTYGET  HELT ORÖRD. Men som POJKENS ADVOKAT sagt. BARNEN SKULLE INTE KUNNA HITTA PÅ SÅNT.  Märkligt uttalande, man skulle kunna tro att det var åklagare som fällde den! Det ser mycket mörkt ut.  Advokaten  från en känd juristbyrå  - enligt min mening - gjorde ingenting för att hjälpa pojken. Snarare tvärtom – han hjälpte åklagaren med fällande dom! Jag själv har gått igenom hela polisutredningen, då familjen bad om det, och hittade absolut ingen substans  i den. Det fanns inga fakta, bara utsagor som var inkonsekventa och orealistiska., dessutom  kom de efter åtskilliga ledande frågor. Man tar sig för pannan. Jag som är en total amatör skulle kunna ifrågasätta varenda mening i den polisutredning. Pojken är dömd till rättspsykiatriskt vård och hög skadestånd till sina syskonbarn. Hans föräldrar tror inte längre på någon rättvisa och är i det närmaste tacksamma  att det blev inte fängelse. Mamman är djupt förtvivlad förstås. Pappa säger att, tyvärr, så här ser rättsväsende ut  i Sverige och man kan inte göra något åt det; bara finna sig i. Total uppgivenhet.
Mer detaljer vågar jag inte lämna ut.
Hoppas att Du fått en bild av fallet trots allt.

[susanna svensson]

Jag kommer inte i håg exakt när denna undersökning gjordes, jag ska dock ha en tidningsartikel om den någon stans, eftersom att jag har hundratals urklipp kan den ta tid att hitta. När det gäller länkarna du hänvisade till är det framför allt tidningsartiklar, dvs inte vetenskapliga undersökningar. Att det finns knäppskallar som begår övergrepp betvivlar ingen, men hur kan du veta att alla de fall som raporterats om i media är verkliga fall? Har du tagir del av förundersökningarna och därmed satt dig in i bevisläget? Gör det och återkomm senare.

[susanna svensson]

Till Natalia. Det är bedrövligt att läsa om ditt fall. Försök att föra ärendet om advokatbyte vidare till europadomstolen. Det svenska rättsväsendet är genom korrumoperat. Är du säker på att inte både åklagaren och försvarsadvokaten är medlemmar i ex odd fellow, frimurarna eller liknande brödraskap. Tyvärr inget ovanligt.

[Gäst]

Din första fråga svarar jag nej på eftersom barnet är jag själv.

Sen skriver du att du tror att många är övertygade att de blev sexuellt utnyttjade fast i verkligheten var det inte så. Det har du rätt i att göra, det är ju ett fritt land, eller hur? Jag tror det däremot inte.


2.Tror Du att det finns överhuvudtaget barn som inte blev sexuellt utnyttjade?
Ja

3.Tror Du att det finns några vuxna som blev inte utsatta för sexuella övergrepp under sin barndom?
Ja

4.Ja, ursäkta, men hur kan Du VETA det?
Jag har flera vänner. Några av dom har i sitt arbete daglig kontakt både med förövare och offer av sexuella övergrepp. Sedan är jag inte blind, och tror, till skillnad från er att det som skrivs i tidningarna många gånger stämmer.


Det tycks vara omöjligt med tanke på de enorma siffror som uppges och att ”flera samhällsinstanser, däribland BRÅ gör gällande att endast en bråkdel av alla sexuella övergrepp mot barn anmäls”.

Där förhastade jag mig kanske lite, men syftade på några av artiklarna på..
http://www20.brinkster.com/barnsidan/links.asp

Nämligen
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,338207,00.html

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=140777


Du avslutar med att återigen tala om vad du tror, och det är ju helt ok. Jag håller dock inte med.

Ditt andra inlägg kanske jag svarar på nån gång också, om jag orkar ta mig tid att läsa det. Och, Återigen, Nej du behöver inte tro mig.

Vi lär knappast komma överens, så någon vits med vidare dialog ser i alla fall inte jag, gör du?

Anonym gäst är jag för att jag inte brytt mig om att registrera mig.

[susanna svensson]

Det går förmodligen inte att övertyga dig, men en av länkarna du hänvisar till om en farmor som misstänks för sexuella öcergrepp kommer jag i håg att jag reagerade på när fallet var aktuellt. Jag kommer också i håg att några veckor senare förekomm en notis om att misstankarna hade avskrivits. Denna notiis är givetvis inte länkad på sidan du hänvisar till. Om jag hade tid att gå igenom och läsa alla dessa länkar är jag övertygad om att jag kommer att hitta fler sådana fall. Jag vill verkligen rekomentdera dig att gå in och läsa de forskningrapporter som finns på stiftelsen för forenisk psykologis hemsida. Du hittar en länk på nkmr:s första sida.

Det förekommer sexuella övergrepp, men det förekommer även okynnesanmälningar. Det som behövs är så hållbara metoder som möjligt att skilja de verkliga fallen från de falska. Det kan du väl åtminstone hålla med om. Dagens utredningmetoder skadar ofta barnen mer än ett eventuellt övergrepp och vad tror du då inte händer med ett barn som tvingas gå igenom detta och inte har varit utsatt.

[Natalia]

Till  Den Anonyme Gästen


Om Du tror på allt  som skrivs i tidningarna, måste det kännas rätt kaotiskt. Tänkt ena dagen går en hög tjänsteman till prostituerade och nån annan dag visar sig att han gjorde det inte! Vilket var sant? Säg  den som vet! Tyvärr, oskyldigt anklagade har inte samma möjlighet som han att kunna rentvå sig.   Själv vill jag inte tro eftersom jag liksom Du och alla andra  kan falla offer för  fel information och indoktrinering. Jag vill veta hur kom man fram till sina slutsatser. Det garanterar mig åtminstone minimum  av objektivitet.

Om Du själv blev utsatt för övergrepp, anmälde det  och bevisningen räckte inte till, kan det bara betyda att rättsväsenden fungerade i det här fallet. Hur ont det än gör,  måste man döma efter bevis och inte på en känslomässigt grund! Det är tillräckligt många domar som fälldes   över oskyldiga. Jag vill påminna om de två invandrare som blev dömda  och satt flera är i fängelse fast – som det visade sig senare – var helt oskyldiga! Jag vill påminna om flera fall där män dömda för sexuella brott visade oskyldiga. Man för inte skicka folk till galgen bara därför att det finns möjlighet att de kanske begått ett brott!  

För några år sen läste jag en artikel skriven av Leif Silbersky ( tyvärr mins jag nu inte var det var). Han gjorde an sammanställning av likadana brott med likvärdig bevisning. Det handlade om våldtäkter. I ena gruppen fanns infödda svenska flickor som anmälde att de blev våldtagna av invandrarkillar och i den andra gruppen var det invandrarflickor som anmälde svenska killar för samma brott. I båda grupperna fanns ingen bevisning, endast flickornas utsagor.  Läsning av fällande domar var häpnadsväckande. I samtliga fall dömdes invandrarkillar med motiveringen att de svenska tjejers  berättelserna var trovärdiga.  Däremot friades de flesta svenska killar med motiveringen att invandrartjejer var inte trovärdiga. Visserligen utslagen  innehöll inte ordet invandrare och svenskar. Men märkligt nog vad det så resonerade man. Med detta exempel vill jag inte tala om invandrarproblem utan om hur konstigt det blir när det enda  beviset är den s.k. trovärdighet. Man reagerar enligt sina fördomar. I de här fallen trodde man antagligen att invandrare  var mer brottsbenägna  och därför inte trovärdiga. Samma mekanism fungerar nog vid dömande av incest och sexuellt utnyttjande av barn. Man tror att det är så utbredd att man dömer därefter. Alt enligt principen bättre fälla  eftersom det är så vanligt så måste han vara skyldigt i alla fall.

Länkar som Du hänvisar till återigen handlar om artiklar som talar om mörkertal utan att säga på vilket sätt har man kommit fram till den stora omfattningen.

Jag förnekar inte att övergreppen existerar. Men jag vänder mig emot att man skyller alla samhällsproblem  på de och använder sig av de för att förgöra människor som är kanske obekväma eller bara avvikande.

Du påstår att Du känner många som arbetar med offer och förövare.  Det gör jag med. Och jag är inte imponerad över deras kunskapsnivå!  De flesta är feminister som är besatta av tanken på att rasera männens tillvaro. En av de, en läkare, barnpsykiater dessutom som letar överallt efter tecken på sexuella övergrepp, har mycket märklig journalist bana bakom sig. Häromveckan  hittade jag en dokument på internet (mediers genomslagskraft eller liknande) där det framgick att hon var programledare på SR för en mycket pervers radioprogram och var anmäld av flera lyssnare. Att hon  inte fälldes berodde enbart på den mycket sena timmen. Om Du är intresserad så kan jag hitta det och  länka här till granskningsnämnden.. Säg bara till. Hon har även get ut en rätt så raffinerad bok om sexualitet  som för närvarande går att få tag bara på universitets bibliotek eftersom även den är obscen!. Hon är just en av de som  arbetar med barn och ungdomar som mår dåligt och hon mycket aktivt skapar dessa myter! Hon förfalskar också journal anteckningar för att skaffa ”bevis” på…  juste, sexuella övergrepp. Jag har dokumentation!  Den person är en av ”de som har i sitt arbete daglig kontakt både med förövare och offer av sexuella övergrepp”. Man måste betänka också att hon – liksom hennes kollegor – besitter  bra kunskaper om hur man manipulerar människans psyke!

Om jag tror att diskussion har en mening? Absolut! Det är så vi utvecklas. Övertyga mig och andra. Fast Du kan inte göra det genom artiklar från Aftonbladet som har ingen vetenskaplig grund. Gör det med  diskussion  och dialog. Argument istället för hjärntvätt. Forskning istället för sensationsartiklar.
FAKTA  INTE  MYTER!

[Anonymous]

Det förekommer sexuella övergrepp, men det förekommer även okynnesanmälningar. Det som behövs är så hållbara metoder som möjligt att skilja de verkliga fallen från de falska. Det kan du väl åtminstone hålla med om.

Ja

Jag tror inte på allt som skrivs i tidningarna. Däremot har jag svårt att tänka mig att tidningarna skulle hitta på en story om ett övergrepp mot ett barn bara för att få ett scope.

Som jag sa tidigare så kan jag givetvis inte veta om allt som skrivs bakom alla artiklar stämmer eller inte.

[susanna svensson]

Det är sällan som tidningar direkt ljuger, men de kan vilseföra i alla fall. När de skriver om ett fall har de polisens pressmeddelanden eller andra källor inom polisen att tillgå. Om den misstänkte sedan blir häktad beläggs försvararen ofta med yppandeförbud, medan läckande poliser är skyddade av tryckfrihetsförordningens anonymitetsskydd. Dvs det är mycket lättare för en journalist att hitta det material som talar för att en misstänkt är skyldig än vad det är att försöka luska fram uppgifter som talar för den misstänktes version. Ofta förekommer dessa nyheter även på första sidan eftesom sex säljer lösnummer. Allmänheten får intycket av att nu har ytterligare en hemsk pedofil avslöjats.

Om mannen senare släpps ur häktet antingen därför att det vid en omhäktningsförhandling framkommer uppgifter som gör det troligt att bevisen inte räcker för en fällande dom (i sådana fall får inte åklagaren åtala) eller att han blivit frikänd i tingsrättsförhandlingarna är storyn kallnad. I bästa fall kommer det en liten notis i tidningen om att mannen blivit frikänd, oftast så detaljlös så att det blir svårt för läsaren att koppla det hela till det mycket omskrivna fallet några veckor tidigare. Detta förfarande av media gäller dock inte bara sexbrott utan i stort set all brottslighet såvida det ej är kändisar som är inblandade. Då blir det skriverier även vid friande domar.

Jag har skrivit uppsater både i medie och kommunikationsvetenskap och rättsvetenskap(C och D nivå i båda ämnena) som behandlar ämnet kriminaljournalisik ur olika perspektiv så jag vet vad jag talar om.

[Gäst]

Det ligger en hel del i det du säger.
Ska tillägga att av de vänner jag talade om arbetar en som polis och en inom rättspsykiatrin som vårdare.

Tack för mig.