Män som är Oskyldigt Anklagade, M.O.A

[Marianne Haslev Skånland]

1)
Det er en illusjon å tro at man kan, til og med med enkle midler!, opplæres til å forhøre barn slik at man med sikkerhet kan avgjøre hva som er løgn. Det er nettopp FORDI det ikke finnes enkle tricks for å skille mellom løgn og sannhet, at man må ha en rettsordning som omhyggelig søker bevis, ikke bare en lettvint prosedyre hvor man dømmer etter hva man TROR.

2)
Les gjerne Aftenpostens artikkel "Politiet best i avhør av barn".
http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/article.jhtml?articleID=592381 . Den står på nkmr's artikkelside. Hehe, den er ganske morsom.

3)
All reell forskning viser at der er INTET sted sex-overgrep er så SJELDENT som i biologisk hjem. Les f.eks Daly & Wilsons artikler, les Sariolas finske undersøkelser, les Peter Klevius' "Ekot om incest", les ELDRE litteratur - skrevet før dagens opphissede galninger fikk våre samfunn til å rote seg til Bloksberg, les hva som helst! De fantasifulle påstandene om at incest florerer er grunnløs propaganda, forstår virkelig ikke nkmr's samlede lesere det?

Derimot er der en hel del mer sex-overgrep på barnehjem og i fosterhjem (skjønt også dette overdrives ofte av folk som bruker overgreps-påstander for å oppnå erstatning, hevn, interesse). Les f.eks Brita Sundberg-Weitmans artikkel "Fosterbarns rättslöshet" (tror jeg å huske at den heter, den ligger i ett eller flere av nkmr's arkiv-seksjoner.

Marianne Haslev Skånland

[Gäst]

Fördjävligt är det hursomhelst att det är så vanligt med övergrepp mot barn.

[Anonymous]

Det är för djävligt med övergrepp på barn, men det är lika illa med oskyldigt dömda.

[Gäst]

Ja det är det, och det är fördjävla synd att det inte finns några generella svar eller lösningar på varken det ena eller det andra.

[Anonymous]

Plus att det är ju tur att falska anklagelser inte förekommer så ofta

[Rigmor Persson]

NKMR förnekar inte att det finns män som begår sexuella övergrepp mot barn och de männen ska självklart lagföras och straffas och få adekvat vård mot detta avvikande beteende.
IncestmÃ¥l som lagförs i vÃ¥ra domstolar i Sverige, där den misstänkte förnekar gärningen pekar dock pÃ¥ att alltför mÃ¥nga misstänkta män döms oskyldigt till fängelse pÃ¥ mycket lÃ¥g eller ingen bevisning alls. Domstolarna frÃ¥ngÃ¥r i alltför mÃ¥nga fall HD: s praxis. Det räcker med en anmälan om incest  frÃ¥n modern (ofta vid en vÃ¥rdnads/ umgängesprocess) för att anhÃ¥lla och häkta mannen. Mannens förnekande väger mycket lätt i denna situation.
Rättsstaten Sverige har som mÃ¥l att inte fälla en oskyldig för brott men i incestmÃ¥l tycks detta inträffa alltför ofta. Beviskraven i incestmÃ¥l tycks i realiteten  vara mycket lägre än i andra brottmÃ¥l. JustitierÃ¥det Torkel Gregow skrev i en artikel i svensk Juristtidning 7-96 ” att de höga beviskrav som gäller i brottmÃ¥l och främst i frÃ¥ga om grövre brott , bör tillämpas med stränghet i incestmÃ¥len. Dessa mÃ¥l kräver ofta ingÃ¥ende bedömningar och närmare övervägande om beviskravet är uppfyllt. Den domare som efter en sÃ¥dan genomgÃ¥ng anser att det finns nÃ¥gon som helst tvekan om den Ã¥talades skuld bör ogilla Ã¥talet.”
Höga skadestÃ¥nd har under 1990 och 2000 talet betalats ut av Svenska Staten till män som dels suttit häktade och frikänts eller dömts till fängelse pÃ¥ falska incestanmälningar och oskyldigt avtjänat ett straff. Processerna föregÃ¥s av en undermÃ¥lig, subjektiv och alltför snabb förundersökning som enbart bygger pÃ¥ mÃ¥lsägandens utsaga. Sociala myndigheter BUP -psykologer , poliser och Ã¥klagare saknar i alltför mÃ¥nga fall kompetens att utreda dessa anmälningar, dÃ¥ man utreder efter hypotesen att ett övergrepp faktiskt ägt rum, vilket fÃ¥r till resultat att man inte kan skilja ut de falska anmälningarna frÃ¥n de verkliga övergreppen.. Detta är förödande för bÃ¥de barnet och den misstänkte. Den misstänkte (vid de falska anmälningarna)  fÃ¥r ofta sitt liv totalt sönderslaget vare sig han döms eller frias.MÃ¥nga kvinnor som använder sig av rättssystemet för att skaffa fördelar i ex en vÃ¥rdnadsprocess drivs av ett hämndmotiv mot mannen, lider av personlighetsstörningar eller för ekonomisk vinnings skull.
Hans Gunnar Axberger, docent i straffrätt och forskare vid BRÃ…, kallar detta för en katastrof för rättsväsendet. ”VÃ¥rt rättssystem bygger pÃ¥ att inga oskyldiga döms” Enligt Hans Gunnar Axberger förekommer motsvarande lÃ¥ga beviskrav inte i nÃ¥gon annan brottskategori. Under 90 talet har HD tagit emot 40 resningsansökningar i mÃ¥l om sexuella övergrepp mot barn.Minst fyra domar har rivits upp. ”Det är väldigt mycket för ett system som är uppbyggt pÃ¥ att aldrig döma oskyldiga. I vÃ¥rt rättsväsende kanske man skulle räkna med ett sÃ¥dant här fall per decennium eller ett per 25 Ã¥r. Här har man fyra-fem fall pÃ¥ kort tid som ser ganska likartade ut. Det är katastrofer att det inträffar i rättsväsendet. SÃ¥ länge vi bara tror kan vi inte döma en misstänkt.” (DN mars 1998)
” Den största hämnden – att falskt anklaga mannen för incest. För hämndlystna kvinnor är en falsk incestanmälan det mäktigaste av alla vapen,” säger en av världens främsta incestexperter, den amerikanske professorn Richard A Gardner.  
Ann Christin Cederborg vid Lindköpings Universitet har gjort en undersökning av förhör med barn som misstänks ha blivit utsatta för sexuella övergrepp. Hon kom fram till att mer än hälften av frågorna var suggestiva och ledande. Detta anser hon är ett hot mot rättssäkerheten. ( Ekot 5.30 991217) Redan på detta stadie i utredningen kan misstankarna om incest peka i helt fel riktning för den misstänkte mannen.
I incestmål praktiseras en omvänd bevisbörda, dvs mannen ska bevisa att han inte begått gärningen ( en omöjlighet) trots att det i andra brottmål är åklagaren som har bevisbördan för att den misstänkte begått brottet.
Det är mycket allvarligt när de människor som verkar inom socialtjänst, BUP, polis, Ã¥klagarväsendet och domstolar i mÃ¥nga fall är sÃ¥ okunniga om mekanismerna bakom en falsk anmälan om sexuella övergrepp. Detta gynnar vare sig de verkligt utsatta barnen eller de barn som är inblandade i en falsk anmälan om incest. Det finns ingÃ¥ende  forskning att tillgÃ¥ pÃ¥ detta omrÃ¥de, det gäller bara för de människor som arbetar med problematiken att utbilda sig inom omrÃ¥det. Konsekvensen om rättsstaten Sverige handlägger incestmÃ¥l pÃ¥ detta vis och häktar och dömer oskyldiga män till fängelse , är att alltför mÃ¥nga barn utsätts för förhör, kränkande läkarundersökningar, psykologbehandlingar pÃ¥ BUP  och förnekas att ha kontakt med sin pappa och detta oavsett om mannen befunnits skyldig eller inte. Blotta anklagelsen om incest räcker att skilja barnet frÃ¥n fadern.Lagarna är till för att skydda barnet mot övergrepp av olika slag men vid falska anmälningar om incest utsätts barnet för mentala vÃ¥ldtäkter och kränks pÃ¥ grövsta sätt av olika myndigheter.
Vi mÃ¥ste inse att det finns kvinnor/ mödrar/ döttrar/ styvdöttrar som av olika anledningar och motiv  utnyttjar rättssystemets hysteri när det gäller sexuella övergrepp, som inte drar sig för att göra en falsk anmälan mot en man.

Rigmor Persson

[Anonymous]

Jo det är ju inte bra att oskyldiga döms, och det måste vi inse, håller med. Men vi måste även väga in det faktum att även skyldiga ser sin chans att hoppa på tåget när det här diskuteras.

[Anonymous]

3)
All reell forskning viser at der er INTET sted sex-overgrep er så SJELDENT som i biologisk hjem. Les f.eks Daly & Wilsons artikler, les Sariolas finske undersøkelser, les Peter Klevius' "Ekot om incest", les ELDRE litteratur - skrevet før dagens opphissede galninger fikk våre samfunn til å rote seg til Bloksberg, les hva som helst! De fantasifulle påstandene om at incest florerer er grunnløs propaganda, forstår virkelig ikke nkmr's samlede lesere det?

Derimot er der en hel del mer sex-overgrep på barnehjem og i fosterhjem (skjønt også dette overdrives ofte av folk som bruker overgreps-påstander for å oppnå erstatning, hevn, interesse). Les f.eks Brita Sundberg-Weitmans artikkel "Fosterbarns rättslöshet" (tror jeg å huske at den heter, den ligger i ett eller flere av nkmr's arkiv-seksjoner.

Marianne Haslev Skånland

Kan nån översätte det där till svenska, jag förstår faktiskt inte vad det står?

[Anonymous]

Det medfører naturligvis at en del skyldige ikke kan dømmes fordi det er umulig å bevise deres skyld. Det må vi finne oss i, for hvis mennesker blir dømt UTEN en slik omhyggelig rettergang, åpner det for justismord.

Hämtat från en text på nätet skriven av Emma Berg som jag tycker passar rätt ok som inlägg här, just för att jag tycker som det står:

Så här står det i Svenska Akademiens Ordlista på nätet:
"ETYMOLOGI: [efter t. justizmord) dömande o. avrättning av oskyldig (i sht av politiska skäl); äv. i utvidgad anv., om annan (sträng) bestraffning av person som senare visar sig hava varit oskyldig."

Man kan inte kalla någonting för justitiemord, om det inte har visat sig att den anklagade personen verkligen var oskyldig. Att man är av den personliga åsikten att det verkar sannolikt att han/hon är oskyldig räcker inte. Att det inte går att objektivt bevisa att brott är begånget räcker inte.

Det torde i lika hög grad vara justitiemord att stämpla en person som lögnare och galning, om det senare visar sig att personen i fråga faktiskt talade sanning och inte var galen.
Brist på bevis bevisar bara att det inte går att bevisa om någonting är sant eller inte. Om det inte är bevisat att en anmälan/berättelse är lögn och beror på galenskap är det en svår kränkning att påstå någonting sådant.

[susanna svensson]

Det är alltid det som anklagar någon för ett brott som har bevisbördan. Går det inte att bevisa med normala regler för bevisvärdering att anklagelserna är riktiga ska den som anklagas frikännas. Om dessa bevisvärderingsregler frångås pågrund av att domstolarna tagit intryck av propaganda från incestfixerade extremfeminister och någon oskyldig döms är det ett justitiemord. en grundläggade princip i ett demokratiskt rättssamhälle är att hellre frikänna tio skyldiga än att döma en enda oskyldig.

När det gäller de resningsmål där tidigare dömda har frikännts efter att nya omständigheter kommit fram kan det faktum att den ursprungliga domskälen inte håller vara bevis för att någon har ljugit.

Om detta håller i en domstol och den falsktanklagade döms för falstillvitelse är det inte ett justitiemord om hon/han har ljugit. I praktiken drivs väldigt få sådana mål eftersom att bevisbördan är så tung. Lika tung som den borde vara i incestmålen.

[Gäst]

Det är alltid det som anklagar någon för ett brott som har bevisbördan. Går det inte att bevisa med normala regler för bevisvärdering att anklagelserna är riktiga ska den som anklagas frikännas. Om dessa bevisvärderingsregler frångås pågrund av att domstolarna tagit intryck av propaganda från incestfixerade extremfeminister och någon oskyldig döms är det ett justitiemord. en grundläggade princip i ett demokratiskt rättssamhälle är att hellre frikänna tio skyldiga än att döma en enda oskyldig.

När det gäller de resningsmål där tidigare dömda har frikännts efter att nya omständigheter kommit fram kan det faktum att den ursprungliga domskälen inte håller vara bevis för att någon har ljugit.

Om detta håller i en domstol och den falsktanklagade döms för falstillvitelse är det inte ett justitiemord om hon/han har ljugit. I praktiken drivs väldigt få sådana mål eftersom att bevisbördan är så tung. Lika tung som den borde vara i incestmålen.

Jo, kanske kan det va så..men jag tycker fortfarande som ovan.

Dessutom är det nästan alltid barnet som hamnar i kläm hur det än förhåller sig.

På senare tid har jag ägnat en del tid åt att söka information om övergrepp mot barn på nätet, och har upptäckt hur fasansfullt vanligt förekommande det är.

Några artiklar från veckan som gått:

"Det är ofta en anhörig"
De flesta övergrepp på barn anmäls inte till polisen

Det gör mig rasande, känner mig maktlös, vad ska vi göra åt detta?

[susanna svensson]

Det bästa vi kan göra åt detta är att försöka finna metoder som är så säkra som möjligt när det gäller att ta reda på vad som verkligen har hänt. Är det ett övergrepp, är det ett normalt beteende från en vuxen som barnet har missuppfattat på grund av BRIS info på dagis/skola eller media, är det en falskanmälan i en vårdnadstvist, eller är det en tonårsflicka som anmäler en vårdare pga en konflikt om ex ska komma hem på kvällen tider etc etc. Utredningsmetoderna måste givetvis bli bättre. Det finns ansvariga inom polis och socialtjänst som utgår från att alla anmälningar är fel och det finns utredare som utgår från att alla anmälningar är riktiga. Båda förhålningsätten är givetvis fel. Det en myndighetsperson i en sådan situation ska göra är att i möjligaste mån utreda vad som talar för a och vad som talar för b och sedan utifrån det dra sina slutsatser. Visseligen kan det bli fel även i detta fall, men risken minskar.

Jag har en bekant som fick sin då treåriga dotter omhändertagen pga misstänkt incest. Flickan hade ett "blå märke" i underlivet. Hon mer eller mindre isolerades från sin familj i tre år. Två syskon omhändertogs också. Polisen avskrev snabbt anklagelserna, men inte soc. Efter tre års tjat fick föräldrarna igenom en ny undersökning av flickan och blå märket visade sig vara ett födelsemärke. Hur mycket tror du inte denna familj har lidit? Minst lika mycket som de barn som verkligen är utsatta lider.

För några år sedan var jag på en konferens om sexuella övergrepp som socialstyrelsen anordnade. En av föreläsarna tog upp det problem som du tar upp, nämligen att så få misstänkta fall leder till åtal. Ett häpnadsväckande fall som hon tog upp var en pappa som hade erkänt och att utredningen trots detta lades ner av åklagaren. Jag frågade hur i himlens namn ärendet kunde läggas ner om mannen erkänt och fick till svar att han erkänt för mamman. Denna såkallade forskare utgick alltså från att mamman talade sanning. Hur vet vi att hon gjorde det?

[Gäst]

Jag frågade hur i himlens namn ärendet kunde läggas ner om mannen erkänt och fick till svar att han erkänt för mamman. Denna såkallade forskare utgick alltså från att mamman talade sanning. Hur vet vi att hon gjorde det?

Nej det kan vi ju inte veta. Konstigt att han tog upp ett fall där det inte var erkännande inför rätten måste jag säga.

Å andra sidan pratar vi ju nu i ett medium där vi inte kan veta alls vem som talar sanning..paradoxal jämförelse, men ändå, sann.

Jag har hittat en hel drös med länkar och sidor, både om falska anklagelser och om övergreppsfall. En länksida som skrämmer mig är denna. Kan det verkligen vara så vanligt? Eller är det bara tidningarna som överdriver?

[Anonymous]

Visst förekommer det sexuella övergrepp och visst överdriver tidningarna. En snabb genomläsning av länkarna du hänvisade till ger mig intrycket om att flera av dem hänvisar till samma fall. Min egen hypotes är att sexuella övergrepp riskerar att bli ett copycat brott. Dvs ett brott som tenderar att öka i samband med att media skriver om det. Sjuka människor som blir uppeggade av skriverierna i stället för att förfasas.

Att det eventuellt är vanligare än vad folk i gemen vill tro är dock inget argumet för att sänkta beviskraven.

Appropå den forskare jag vär och lyssnade på så gavs nog alla intrycket under hennes föreläsning att mannen hade erkänt i polisförhör. Det var först på en direkt fråga från mig som sanningen kom fram dvs att det var mamman som uppgav att mannen hade erkänt. Denna forskare åkre runt i hela sverige och höll föredrag i dessa ämne. På de orter där denna fråga inte ställdes gavs åhörarna intrycket att pappan erkänt för polisen. Enligt min mening är det på detta sett extremfeministiska insect hysteriker använder sig av för att manipulera opinionen.

[Anonymous]

Visst förekommer det sexuella övergrepp och visst överdriver tidningarna. En snabb genomläsning av länkarna du hänvisade till ger mig intrycket om att flera av dem hänvisar till samma fall. Min egen hypotes är att sexuella övergrepp riskerar att bli ett copycat brott. Dvs ett brott som tenderar att öka i samband med att media skriver om det. Sjuka människor som blir uppeggade av skriverierna i stället för att förfasas.

Att det eventuellt är vanligare än vad folk i gemen vill tro är dock inget argumet för att sänkta beviskraven.

Appropå den forskare jag vär och lyssnade på så gavs nog alla intrycket under hennes föreläsning att mannen hade erkänt i polisförhör. Det var först på en direkt fråga från mig som sanningen kom fram dvs att det var mamman som uppgav att mannen hade erkänt. Denna forskare åkre runt i hela sverige och höll föredrag i dessa ämne. På de orter där denna fråga inte ställdes gavs åhörarna intrycket att pappan erkänt för polisen. Enligt min mening är det på detta sett extremfeministiska insect hysteriker använder sig av för att manipulera opinionen.

Oj, jag hittade inga länkar som var från samma fall, men jag letade säkert dåligt..