NKMR förnekar inte att det finns män som begår sexuella övergrepp mot barn och de männen ska självklart lagföras och straffas och få adekvat vård mot detta avvikande beteende.
Incestmål som lagförs i våra domstolar i Sverige, där den misstänkte förnekar gärningen pekar dock på att alltför många misstänkta män döms oskyldigt till fängelse på mycket låg eller ingen bevisning alls. Domstolarna frångår i alltför många fall HD: s praxis. Det räcker med en anmälan om incest från modern (ofta vid en vårdnads/ umgängesprocess) för att anhålla och häkta mannen. Mannens förnekande väger mycket lätt i denna situation.
Rättsstaten Sverige har som mål att inte fälla en oskyldig för brott men i incestmål tycks detta inträffa alltför ofta. Beviskraven i incestmål tycks i realiteten vara mycket lägre än i andra brottmål. Justitierådet Torkel Gregow skrev i en artikel i svensk Juristtidning 7-96 ” att de höga beviskrav som gäller i brottmål och främst i fråga om grövre brott , bör tillämpas med stränghet i incestmålen. Dessa mål kräver ofta ingående bedömningar och närmare övervägande om beviskravet är uppfyllt. Den domare som efter en sådan genomgång anser att det finns någon som helst tvekan om den åtalades skuld bör ogilla åtalet.”
Höga skadestånd har under 1990 och 2000 talet betalats ut av Svenska Staten till män som dels suttit häktade och frikänts eller dömts till fängelse på falska incestanmälningar och oskyldigt avtjänat ett straff. Processerna föregås av en undermålig, subjektiv och alltför snabb förundersökning som enbart bygger på målsägandens utsaga. Sociala myndigheter BUP -psykologer , poliser och åklagare saknar i alltför många fall kompetens att utreda dessa anmälningar, då man utreder efter hypotesen att ett övergrepp faktiskt ägt rum, vilket får till resultat att man inte kan skilja ut de falska anmälningarna från de verkliga övergreppen.. Detta är förödande för både barnet och den misstänkte. Den misstänkte (vid de falska anmälningarna) får ofta sitt liv totalt sönderslaget vare sig han döms eller frias.Många kvinnor som använder sig av rättssystemet för att skaffa fördelar i ex en vårdnadsprocess drivs av ett hämndmotiv mot mannen, lider av personlighetsstörningar eller för ekonomisk vinnings skull.
Hans Gunnar Axberger, docent i straffrätt och forskare vid BRÅ, kallar detta för en katastrof för rättsväsendet. ”Vårt rättssystem bygger på att inga oskyldiga döms” Enligt Hans Gunnar Axberger förekommer motsvarande låga beviskrav inte i någon annan brottskategori. Under 90 talet har HD tagit emot 40 resningsansökningar i mål om sexuella övergrepp mot barn.Minst fyra domar har rivits upp. ”Det är väldigt mycket för ett system som är uppbyggt på att aldrig döma oskyldiga. I vårt rättsväsende kanske man skulle räkna med ett sådant här fall per decennium eller ett per 25 år. Här har man fyra-fem fall på kort tid som ser ganska likartade ut. Det är katastrofer att det inträffar i rättsväsendet. Så länge vi bara tror kan vi inte döma en misstänkt.” (DN mars 1998)
” Den största hämnden – att falskt anklaga mannen för incest. För hämndlystna kvinnor är en falsk incestanmälan det mäktigaste av alla vapen,” säger en av världens främsta incestexperter, den amerikanske professorn Richard A Gardner.
Ann Christin Cederborg vid Lindköpings Universitet har gjort en undersökning av förhör med barn som misstänks ha blivit utsatta för sexuella övergrepp. Hon kom fram till att mer än hälften av frågorna var suggestiva och ledande. Detta anser hon är ett hot mot rättssäkerheten. ( Ekot 5.30 991217) Redan på detta stadie i utredningen kan misstankarna om incest peka i helt fel riktning för den misstänkte mannen.
I incestmål praktiseras en omvänd bevisbörda, dvs mannen ska bevisa att han inte begått gärningen ( en omöjlighet) trots att det i andra brottmål är åklagaren som har bevisbördan för att den misstänkte begått brottet.
Det är mycket allvarligt när de människor som verkar inom socialtjänst, BUP, polis, åklagarväsendet och domstolar i många fall är så okunniga om mekanismerna bakom en falsk anmälan om sexuella övergrepp. Detta gynnar vare sig de verkligt utsatta barnen eller de barn som är inblandade i en falsk anmälan om incest. Det finns ingående forskning att tillgå på detta område, det gäller bara för de människor som arbetar med problematiken att utbilda sig inom området. Konsekvensen om rättsstaten Sverige handlägger incestmål på detta vis och häktar och dömer oskyldiga män till fängelse , är att alltför många barn utsätts för förhör, kränkande läkarundersökningar, psykologbehandlingar på BUP och förnekas att ha kontakt med sin pappa och detta oavsett om mannen befunnits skyldig eller inte. Blotta anklagelsen om incest räcker att skilja barnet från fadern.Lagarna är till för att skydda barnet mot övergrepp av olika slag men vid falska anmälningar om incest utsätts barnet för mentala våldtäkter och kränks på grövsta sätt av olika myndigheter.
Vi måste inse att det finns kvinnor/ mödrar/ döttrar/ styvdöttrar som av olika anledningar och motiv utnyttjar rättssystemets hysteri när det gäller sexuella övergrepp, som inte drar sig för att göra en falsk anmälan mot en man.
Rigmor Persson
