Författare Ämne: är det nån som blir klokare av expertdebatten.  (läst 2914 gånger)

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
är det nån som blir klokare av expertdebatten.
« skrivet: 13 mars 2004, 15:23:17 PM »
Under de senaste månaderna har debatten i media till stor del rört sig om hur viktigt det är att sätta gränser för sina barn och inte bli en såkallad curlingförälder från den ena sidan av självutnämda experter på den andra sidan har vi de som hävdar att det är lika skadligt för ett barn att skälla på det som att slå det. För några månader sedan läste jag en debattartikel där lars h gustavsson menade att man inte ens ska använda sig av en del pedagogiska specialmetoder typ art eftersom att det är ett sätt att med hjälp av manipulation få barn att göra som man vill.

Hur ska man göra är det någon som vet. Och är det konstigt att många föräldrar misslyckas och inte klarar av sina barn när dessa dubbla budskap när det gäller råd om hur man ska handskas med sina barn kablas ut i media?

ps art är ett träningprogram som går ut på att lära ungdomar som är våldsamma och agressiva att hantera sin ilska på andra sätt än att slåss.

Peter Klevius

  • Gäst
Omöjliggörande av föräldraskap och fritt fram för Socialstat
« Svar #1 skrivet: 23 mars 2004, 14:32:49 PM »
Bravo Susanna - mitt i prick! Jag är väldigt förvånad/besviken över gemene mans/kvinnas tafatthet/flather/likgiltighet i denna fråga samtidigt som man tillåter orepresentativa demokratiska representanter för Socialstaten att bedriva sitt undergrävande lagstiftningsarbete i riktning bort från "attachment" i familjemiljö. "Kritik" var det senaste flumbegrepp som skulle likställas med barnmisshandel! Ändå verkar ingen ens veta hur kritik skall definieras, eller varför det skulle vara skadligt för ett barn eller en ungdom att ta relevant kritik. Vad det egentligen handlar om är en fortsättning på 80-talets sjuka "sjuklig symbios" debatt dvs att man vill eliminera attachment mellan närstående så mycket som möjligt trots forskningens diamteralt motsatta fingervisning http://klevius.info/attachment.html?1078396491662

I botten ligger den psykodynamiska/psykoanalytiska vanföreställningen om self-object-differentiation dvs en rakt motsatt bild av det verkliga skeendet. Ett nyfött barn är den RENA INDIVBIDEN som så småningom växer ur detta individskap och in i en gemenskap baserad på attachment. Och att ngn skulle kunna få för mkt attachment är en galen omskrivning av ett moralistiskt ställningtagande om föräldrakompetens (gällde på 80-talet oftast drog-beroende kvinnor som man hotade att ta barnen ifrån om de inte ställde upp på psykovansinnigheter på Barnbyn Skå m fl ställen)!

Att se en svensk förälder som lärts att inte visa känslor och att alltid, i offentlig miljö le mot barnen oavsett vilka vansinnigheter barnen ställt till med, och som sen när de tror att man inte ser det ger hotfulla signaler/uttryck till barnet för att "sätta gränser". Dessa signaler är självfallet kopplade till barnets och förälderns vardag och innebär STARK kritik och minst lika STARK psykologisk effekt som ett gormande och expressivitet som barnet samtidigt kan se att andra tar del av - inte barnet ensamt! Usch, nu lät jag nästan som en psykolog. Glöm det - var som Susanna, normala föräldrar som behandlar era barn som människor och inte som förvirrade konstigheter! Skall barn socialiceras in i en skol- och ungdomsvärld som är råare och skränigare en det mesta vi själva varit med om, inpackade i en kokong av artificiella och superdämpade signaler? Är det bra för barnen eller bygger vi upp en sorts social schizofreni? För att inte tala om det traumatiska för barn och föräldrar att hela tiden känna sig efterspanade och misstänkta i stället för att tillåtas leva! Kolla även diagrammet om svensk egoism/individualism nere på sidan
http://klevius.info/petklev.html?1075994128567

Oscar

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 8
  • Karma: 0
    • Visa profil
ART som uppfostringsmetod?
« Svar #2 skrivet: 10 maj 2004, 15:45:30 PM »
Nej, alla föräldrar ska inte använda ART(aggresive replacement training) i sin uppfostran. ART är ett multimodalt program för i synnerhet ungdomar där deras aggressiva beteende leder till problem med relationer, eller får sociala konsekvenser, lagbrott m.m. Det är ingen metod för fostran i allmänhet även om man med fördel kan använda valda delar om man arbetar med eller träffar ungdomar i gruppsammanhang, som t.ex. fritidsledare. Det är lite synd att du menar att ART handlar om ett sätt att tvinga fram förändring, I ett fungerande ART-program ska deltagaren förstå varför en förändring av sitt aggresiva beteende är viktig. Utifrån det så väljer man att deltaga.