Författare Ämne: MINNE AV SEXUELLA ÖVERGREPP – INPLANTERADE AV TERAPEUTER  (läst 4811 gånger)

Natalia

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 60
  • Karma: 0
    • Visa profil
MINNE AV SEXUELLA ÖVERGREPP – INPLANTERADE AV TERAPEUTER
« skrivet: 09 mars 2004, 21:10:33 PM »
Många debattörer tar upp påståendet att barn inte ljuger angående sexuella övergrepp. Bortsett från tonåringar som av olika skäll vill hämnas på sina föräldrar eller uppnå något för sig själva, kan jag instämma med alla gäster som har en sådan uppfattning. Barn oftast ljuger inte – de manipuleras istället till att tro på en bild som har ingenting med verkligheten att göra.

Jag vill ta upp problem med minnet, vad som är riktigt och vad som är falsk.

Till att börja med vill jag poängtera att jag inte är någon specialist, enbart intresserad amatör, vilket betyder förstås inte att jag går på allt som ”officiella”, politiskt korrekta experter påstår.
Jag har förstått att mina egna formuleringar kan bli angripna och förlöjligade av vissa ”gäster”. Därför tycker jag att det blir mera tyngd i det jag säger då jag använder mig av citat.
Det kan också bli till nytta för alla som kanske är intresserade men har inte tid att läsa hela tjocka bocken.

Jag hoppas att det kan hjälpa till förståelse av uppkomsten av minne; varför vi minns så olika och framför allt varför man minns FALSKT och tror på det själv!

Daniel l. Schacter
Sökandet efter minnet”
 
ISBN 91-88410-73-0


”År 1030 reste en bayersk munk vid namn Arnold till Panonia för sin Abbots räkning. Flera år senare skrev Arnold om sin resa och berättade då om en märklig händelse: han hade mött en flygande drake. Den enorma besten cirklade i luften och dess otroliga vingspann mätte över en och en halv kilometer. Enbart huvudet var stort som ett berg, drog Arnold sig till minnes. Det skrämmande monstret, som var täckt av en sköld av fjäll, hängde kvar i skyn under flera timmar innan den snabbt flög iväg.
Arnolds minne av den gigantiska draken framträdde gradvis då han tänkte tillbaka på händelsen i ljuset av religiösa texter och bud och då han satte den i relation till samtidens vidbekanta tro på innebörden och betydelsen av drakar. Med andra ord träffade Arnold förmodligen på en stor fågel eller annan sort djur på sin resa, men hans slutliga minne tog tid på sig att växa fram ur en mängd LEDTRÅDAR och ÖVERTYGELSER som genomsyrade hans framplockningsmiljö. Arnolds nedskrivna hågkomst av draken är inte enbart ett aktiverat engram av vad som hände under resan. Den är fantasifull uppfinning som inkorporerar information från nutiden, då Arnold försöker skapa logik av det som hände i det förflutna. Till sist skapar Arnold en NY TOLKNING AV SIN URSPRUNGLIGA ERFARENHET SOM PASSAR BÄTTRE IN I DET SOM SAMTIDENS LÄROR SÄGER OM DRAKARS RELIGIÖSA BETYDELSE.

             Trots att ett ytterst litet fåtal människor idag säger sig minnas ha sett kilometerlånga drakar sväva i luften, finns det moderna exempel på minnesförvrängningar som kanske inte skiljer sig så värst mycket från Arnolds. För att förstå Arnolds minne och dess moderna analogi, måste vi hålla i minnet att en framplockningsledtråd inte enbart väcker upp ett vilande engram, och att den subjektiva erfarenheten av ett minne inte endast återspeglar egenskaperna i ett aktiverat engram. Som jag tidigare föreslog, samverkar ledtråden och engrammet och skapar tillsammans EN SUBJEKTIV ERFARENHET som vi kallar minne. Denna analys innebär att då en person producerar ett subjektivt sett TILLTALANDE, MEN BEVISLIGEN FELAKTIGT, minne, måste vi undersöka den miljö i vilken framplockningen sker lika noggrant som de händelser i det förflutna som minnet refererar till. Arnolds framplockningsmiljö, full av texter och tankar om drakar, drev honom att minnas ett lämpligt utformat monster.
   I nittonhundratalets psykologilaboratorium beror minnesförvrängningarna ibland på hur minnet har undersökts och VILKA LEDTRÅDAR SOM ANVÄNTS. Vissa experiment visar exempelvis ATT ORDVALET I EN FRÅGA OM DET FÖRFLUTNA KAN PÅVERKA VAD EN PERSON PÅSTÅR SIG MINNAS. Förvrängningseffekter som HAR SIN GRUND I NUVARANDE OMSTÄNDIGHETER kan också uppträda när människor ombeds att göra retrospektiva bedömningar av attityder och åsikter de hade i det förflutna. I en undersökning från 1973 ombads till exempel personer att rangordna sina attityder gentemot fem brännande sociala frågor: garanterade arbetstillfällen, brottslingarnas rättigheter, stöd åt minoriteter, legalisering av marijuana, och jämställdhet för kvinnor. 1982 ombads ett flertal av dessa försökspersoner att göra samma rangordning; dessutom ombads de att indikera vilka deras åsikter varit 1973. Deltagarnas minnen av 1972 års attityder stod i mycket närmare förbindelse med deras nuvarande åsikter än med deras tidigare åsikter. DE ÅSIKTER DE HADE 1973 HADE INTE MYCKET ATT GÖRA MED HUR DE MINDES DESSA ÅSIKTER 1982. Förvrängningseffekter kan förekomma även under kortare tidsperioder.
…..
Kliniker terapeuter har också insett att FRAMPLOCKNINGSMILJÖN KAN PÅVERKA HUR DET FÖRFLUTNA REKONSTRUERAS. I sin skarpa monografi, Narrative Truth and Historical Truth, avfärdar psykoanalitykern Donald Spence Freuds teori analitykern är ett slags arkeolog som försöker gräva fram patientens ”verkliga” minnen ur det förflutnas skingrade spillror. Spence hävdar: ”I högre grad än vi anat, REKONSTRUERAS DET FÖRFLUTNA STÄNDIGT I EN ANALYTISK PROCESS”. Spencer är medveten om att ANALYTIKERN ÄR EN VIKTIG DEL AV FRAMPLOCKNINGSMILJÖN SOM HJÄLPER TILL ATT AVGÖRA – INTE ENBART AVTÄCKA – FORMEN OCH INNEHÅLLET I EN PATIENTS MINNE.  


ORDEN OCH FRASERNA SOM ANALYTIKERN ANVÄNDER ”uppväcker” eller ”aktiverar” inte bara ett vilande minne; DE KAN FORMA DET PATIENTEN MINNS  och PÅVERKA DENNES SUBJEKTIVA ERFARENHET av att minnas, då analytikern FÖRSÖKER ÖPPNA DÖRRAR TILL DELAR AV DET FÖRFLUTNA SOM KAN HJÄLPA TILL ATT ÖKA FÖRSTÅELSEN AV NUTIDEN.

En terapeut som svarar med stort intresse på en isolerad bild eller en vag känsla KAN LEDA PATIENTEN ATT KONSTRUERA ETT MINNE PÅ GRUNDVAL AV DET SOM KANSKE, ELLER KANSKE INTE, ÅTERSTÅR AV EN ERFARENHET I DET FÖRGÅNGNA.
Dessa frågor förstärks när vi betänker att patienterna under psykoanalysen (och andra former av intensiv psykoterapi) kämpar med att återhämta förlorade erfarenheter som inte finns tillgängliga för det medvetna minnet. Framplockningsmiljön spelar förmodligen en särskild viktig roll i skapandet av minnen då man försöker återhämta dimmiga eller halvt förstörda engram, och är därför av synnerlig vikt i ett terapeutiskt sammanhang. Terapeuterna själva utgör också viktiga figurer för sina patienter; det intrikata förhållandet mellan de båda (överföringen) utgör en fundamental princip inom psykoanalysen. Detta är förmodligen några av de skäll till varför, som vi kommer att få se, människor som kommit att tro att de har återhämtat ”verkliga# minnen av sexuella övergrepp nästan undantagslöst pekar på sina terapeuters starka inflytande i skapandet och bibehållandet av de förvrängda minnena.
EN TERAPEUT UTGÖR EN VIKTIG DEL AV DEN FRAMPLOCKNINGSMILJÖ SOM HJÄLPER TILL ATT FORMA EN PATIENTS ÖVERTYGELSE OM DET FÖRFLUTNA.”

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
MINNE AV SEXUELLA ÖVERGREPP – INPLANTERADE AV TERAPEUTER
« Svar #1 skrivet: 21 mars 2004, 10:16:51 AM »
Jag är tyvärr inte så haj på hur man skapar länkar, men mycket intressanta forskningresultat finns att läsa på elisabeth loftus hemsida. Om man söker på hennes namn hittar man hennes universitets hemsida och där finns många av hennes vetenskapliga rön publicerade. En av de intressataste heter creating false memories. Där tar hon bla upp en flicka som utsatts för väldigt grova övergrepp av sin far bla skulle han ha tvingat henne att göra abort med en klädgalje två gånger. Det var bara det att minnena var inplanterade av en teraphept för det visade sig att kvinnan var oskuld. Hur förklarar de psykodynamiska gästerna detta?

Peter Klevius

  • Gäst
Psykoanalys - den nakne kejsaren
« Svar #2 skrivet: 24 mars 2004, 09:37:31 AM »
När ett fenomen växt sig tillräckligt stort blir det hart när omöjlgt att som kritiker bli trovärdig oavsett bevisen skulle vara 100 %. I går lyssnade jag på en knippe välmenande men ack så vilseledda skolpsykologer m fl som naivt pläderade för sin SJÄLVKLART GODA INVERKAN på eleverna. Men hur kan en läkare med smittkoppor vara bra för sina patienter oavsett hur välmenenade han är. På http://klevius.info/EMAH.html?1076238020657 finns början till en kritik av psykoanalysen på rent logisk grund (följ länkanvisningarna) Men till detta kommer även att psykoanalys ju som strategi glatt proklamerar (likt feminism/erna) att man inte bryr sig om det vetenskapliga samt, och kanske viktigast, att PA blivit inlemmat gränslöst med en diffus allmänt accepterad samhällsdiskurs (typ Hollywood-filmer mm)! Allt detta sedan inbäddat i medeltida könssegregering som ju är sjukdomens yttersta orsak...

Sunny

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 87
  • Karma: 0
    • Visa profil
re
« Svar #3 skrivet: 09 juli 2006, 00:54:58 AM »
Jag tycker inte att det är så konstigt att vi kan ha svårt att veta ifall vi minns någonting eller om vi ständigt fått berättas om saker och kanske se på fotografier.

Jag vet vad som hände mig när jag var 11 månader men bara för att jag fått veta det i efterhand: Jag har inga minnen alls ifrån så låg ålder.

Att påverka ett barn är inte särskilt svårt ifall man är ute i onda avsikter

Jag ser ju hur mina egna vuxna barn ständigt måste fråga mig om hur det var med det eller det?
De ber mig kolla dagboken eller vill se foton av sig själva i olika situationer. När de ska berätta för sina egna barn om när de var små så minns de helt olika.

Jag har fått "plantera" vissa roliga minnen: saker sonen sade i 2 årsåldern o som hans barn nu skrattar åt.

Ex: Han tittade på när jag ammade lillasystern o fick klart för sig att det var mjölk som kom ut. Förbryllad undrade han var bullarna kom fram någonstans
Detta minns han inte men det var så han sade så jag har återberättat det för honom.

När barnen var små talade de ofta om sin storasyster: Hur hon såg ut och vad hon brukade göra.
Vilka busstreck hon gjort och andra episoder.
De kunde berätta för andra så att dessa trodde att systern levde.

I själva verket träffade de henne aldrig: Hon dog innan de föddes.
 
Men de levde sina tidigaste år med vår stora sorg och hörde oss prata mycket om henne. Fotona på väggen visade dem hur hon sett ut.

De ärvde hennes hund och såg ju samma hund som  på deras egna småbarnsbilder
När de blev lite äldre förstod de ju hur det hängde ihop.


Ibland kan en doft eller ett musikstycke ge mig glimtar av glömda minnen.