När man blir behandlad illa av olika personer hela tiden, så kanske det är bra att börja titta lite på hur man själv bemöter människor. Vad är det som jag gör som gör att andra beter sig så här?
Jag är själv f.d. missbrukare och har haft mycket kontakt med olika personer på socialtjänsten under flera års tid. Jag har alltid blivit bemött med respekt och hövlighet - kan det bero på att jag själv bemöter dem med respekt och hövlighet?
Jag vet också att det finns andra personer som varit ungefär i min situation som påstår sig ALLTID bli kränkta av socialtjänsten, som ALLTID blivit illa behandlade. Vi får inte glömma bort vår egen delaktighet i att skapa bra relationer.
Mvh Katja
Jo jag vet att detta är ett gammalt inlägg men jag kan inte låta bli att kommentera det ändå!
För det första. Även om jag skulle uppträda med ett "dåligt" beteende så ger inte det socialsekreterare rätten att aggera felaktigt, ljuga, vägra svara på frågor etc. Deras arbete handlar om sakfrågor. De har inte till uppgift att s a s "typklacificera" sina klienter för att sedan avgöra vilket bemötande de ska ge just denna "typen".
Och för det andra! Jag har haft kontakt med socialtjänsten sedan jag var barn, dvs i över 40 år. Det har varit av olika anledning och av olika långa perioder. Jag kan påvisa att jag aldrig haft ngr sammarbetssvårigheter. Jag har vitsord från flera för varandra oberoende socialsekreterare om just det. Men det hjälper inte. Nu när mina barns ärende hamnat på familjevårdens bord får jag helt plötslig höra att jag har sammarbetssvårigheter!
Jag kan tänka på mitt eget uppförande och mitt eget beteende hur mycket som hellst. Jag har ändå hamnat i "typklacifiseringen" som socialtjänsten tydligt anser att de inte behöver bemöta med respekt.
IMO! Hela ovanstående inlägg känns som ett beställningsjobb från soc.
