Frfattare mne: socialtjänsten  (lst 4151 gnger)

Anonymous

  • Gst
socialtjänsten
« skrivet: 23 januari 2004, 15:59:50 PM »
Jag anser att sociala är en totalt sjuk samhälls-tjänst, dom bara förstör.
Dom har ingen aning om vad dom sysslar med. Jag är så fruktansvärt irriterad på dom. Jag anser att dom lurar in en i LVU.
Social-stjälpen borde dom döpas om till. Nu läser jag att t.o.m. socionomer beklagar sig. Borde inte det säga något om det hela?

Inkognito

  • Gst
Socialtjänstens subliminala effekter
« Svar #1 skrivet: 23 januari 2004, 16:52:38 PM »
Hej Gäst! Visst har du rätt i vad du skriver. Man kan offra hela sitt liv och karriär för att försöka rädda sina älskade barn från LVU men det som händer är att de vänder  barnen mot förldrarna  så de spottar på föräldern när barnen blivet vuxna...
Vore det inte bättre kalla dessa som ligger bakom detta systemfel LVU för Barn och familje-terrosister eller som Ruby kallar det för " Statsterrorism"

Inkognito

Getöga

  • Gst
Rädda föräldrar?
« Svar #2 skrivet: 23 januari 2004, 19:04:31 PM »
Det måste vara dj-gt fel att så många barn tvångsomhändertas i Sverige. Varför finner vi oss i detta och varför har vi gjort det under så lång tid?

För en tid sedan läste jag en artikel 'Professor som pryler barnevernet' på NKMRs hemsida. Det var en intervju med professor Marianne Skånland. Hon fick frågan
– Hva hadde du gjort selv dersom du fikk problemer med barnevernet?

– Jeg hadde tatt barna og dratt til utlandet før det i det hadde blitt en sak. Et katolsk land er bra, der er ikke denne galskapen kommet så langt.

Tänk om alla föräldrar skulle fatta modet att ta tillbaka sina kidnappade barn och fara till utlandet! Då skulle hela världen veta vad Sverige är för land.

är svenska föräldrar rädda?

Anonymous

  • Gst
socialtjänsten
« Svar #3 skrivet: 27 januari 2004, 21:03:57 PM »
Sanningen är den att många barn far illa i sina hem därav LVU

Marianne Skånland

  • Gst
Barnevernet hjelper IKKE
« Svar #4 skrivet: 28 januari 2004, 15:15:29 PM »
Bergen 28. januar 2004

Jeg ser at det igjen, som så ofte før, kommer en påstand om at så mange barn har det ille hjemme hos sin egen familie, og at LVU (norsk: omsorgsovertagelse) derfor er nødvendig.

Slike påstander er falske på flere punkter, blant annet:

1) Det er ikke korrekt at så mange barn har det så ille hjemme at det er nødvendig å ta hjemmet og familien ifra dem. Derimot har de aller fleste barn i institusjoner og fosterhjem det meget ille der. De føler seg rotløse, ulykkelige, redde og fortvilede, slik vi alle gjør når vi blir fratatt dem vi elsker.

Barn er i langt, langt større fare hvis de er under kommando  ("omsorg") av andre enn nære biologiske slektninger. Jeg viser f.eks til Daly & Wilsons statistikker over barnemishandling, som viser at i hjem hvor det befinner seg en ikke-biologisk omsorgsgiver (oftest en stefar), er barn flere dusin ganger så meget utsatt for mishandling som hos sine egne foreldre. Av de alvorligste tilfellene, barnedrap, er det  ett hundre gang så mange i slike ikke-biologiske hjem. (Statistikker og undersøkelser fra Canada og USA, meget nøye og godt gjennomførte studier.)

2) Det er ikke korrekt at sosialarbeidere eller deres psykologer har noen evne til å diagnostisere HVILKE foreldre som er så ille for sine barn at det tross alt er helt nødvendig  for barnet å bo et annet sted. Tvert imot er deres prognoser utrolig dårlige. Jeg viser f.eks til "Sammanbrott i familjehem" utarbeidet av Håkan Jönson ved Socialhögskolan i Lund, hvor det fremgår at over 40% av fosterhjemsplaseringer bryter sammen før sosialetaten hadde planlagt, normalt fordi barnet flykter hjem til sin biologiske familie eller er så ulykkelig og  urolig  i fosterhjemmet at fosterforeldrene gir opp og sender barnet tilbake. (Sammenligningsvis: Antallet av biologiske foreldre som sender sine barn fra seg på den måten, er forsvinnende. Og barn som rømmer hjemmenfra fra sine biologiske foreldre, kommer nesten alltid tilbake av seg selv i løpet av 48 timer, unntatt de barna som rømmer fra den ene foreldren til den andre - og altså fremdeles holder seg til sin biologiske far eller mor.)

Der finnes flere studier av psykologers og psykiateres prognose-virksomhet, f.eks når det gjelder fengselsfanger som er voksne  og  allerede har begått voldsfforbrytelser, og som derfor kan antas å ha nogenlunde fast utviklede personlighetstrekk. Stort sett tar psyko-ekspertene feil DOBBELT så ofte som de får rett (altså har de resultater som er langt dårligere enn ren tilfeldig  gjetting ville gi), i én studie er FEILprosenten oppe i 85 !  Hvorfor tror man egentlig at slike folk, og den utdannelse de har bak seg, er egnet til å forutsi hvordan  barn kommer til å utvikle seg, barn som fremdeles er ubeskrevne blad?

De eneste realistiske prognoser er faktisk de som springer ut av studier  av hvordan det går med fosterbarn, adoptivbarn, institusjonsbarn  -  og  hjemmebarn (barn hos  sine biologiske foreldre). Alle  andre  enn hjemmebarna har betydelig øket sannsynlighet for å bli  ulykkelige, arbeidsløse, få psykiske plager, ikke få seg noen utdannelse. Selv  i det som må antas å være den minst  dårlige  oppvekst hvis man absolutt ikke kan bo hos sin egen familie, nemlig  adopsjon, erdet betydelige  problemer. Disse forsøkes gjerne skjult, og  både adopsjon og fosterhjems-virksomhet idylliseres. Virkeligheten er  en helt annen enn propagandaen  sier.

3) Det er ikke korrekt at sosialvesenet først og fremst tar seg av barn som har det ille hos sine foreldre. Det er tvert imot det normale at sosialvesenet skaper ille forhold, rene tragedier, for de familier de griper inn i.

*

Jeg kjenner  nå flere dusin barnevernssaker godt. I noen har jeg selv vært sakkyndig vitne. Ikke i en eneste av disse sakene har barnevernet holdt seg til sannheten.

Marianne Haslev Skånland

Akademiker

  • Gst
Relevans i statistik!
« Svar #5 skrivet: 29 januari 2004, 18:10:14 PM »
Jag kan plocka fram lika mycket statistik som du fast åt motsatt håll! Statistik ljuger. Du kan få vilken sanning du vill med hjälp av statistik. Marianne om du ej vet hur det är att fara illa i sitt eget hem så yttra dig inte om det! Jag känner många och har själv farit mycket illa i mitt eget hem. Eller du kanske tycker det är rätt att misshandla och svälta sina egna barn. Anser du inte att barn också har mänskliga rättigheter. reflektera lite över det här utan att ta hjälp av snedvriden statistik!

Marianne Skånland

  • Gst
Statistikk
« Svar #6 skrivet: 31 januari 2004, 17:20:25 PM »
Jeg husker at jeg tidligere har sett et innlegg med omtrent de samme formuleringer som ovenstående. Kanskje det var fra samme person? Jeg svarte på det den gang. Derfor skal jeg bare gjenta relativt kort:

1) Det er IKKE tilfelle at det finnes undersøkelser som er metodisk godt utført og med pålitelig statistikk, som viser at det går utmerket med fosterbarn og adopterte barn sammenlignet med hjemmebarn. Tvert imot går det for alle grupper som er undersøkt, minst like godt, som regel betydelig bedre,  for hjemmebarn, SELV  når  hjemmebarna vokser opp under langt vanskeligere sosiale  og økonomiske forhold enn "borte"-barna.

2) Nei, statistikk utført riktig, lyver ikke, den viser nettopp hva som er sant og ikke sant. Metodene er helt åpne og tilgjengelige, og for en akademiker  skulle de slett ikke være for vanskelige å  kontrollere. Naturligvis finnes det mye nonsens som GIR SEG UT FOR Å VÆRE imponerende statistikk men ikke er det, men reell statistisk metode gir nettopp mulighet for å gå dette etter i sømmene og vise metodiske svakheter, svindel, osv.

Marianne Skånland

Akademiker

  • Gst
Statistik
« Svar #7 skrivet: 31 januari 2004, 22:33:23 PM »
Får jag fråga dig Marianne, har du själv läst statistik under de  senste åren på höskole/universitetsnivå?! Bereonde på vilken statistisk metdod du använder kan du få olika svar. Det går inte att säga vilket av svaren som är mest tillförlitligt. Vanliga människor utan kunskaper om statistik har ingen möjlighet att kolla upp detta. Statistik är ett farligt redskap som lätt kan användas för att manipukera människor. Dessutom anser jag att om man ska referera till dessa rapporter där statistiken är hämtad så att andra kan kontrollera att det verkligen stämmer det som skrivs. Det är ju jättelätt att skriva att 95 % av omhändetagna barn hr blivit misshandlade i sina hem och i rätt kretsar skulle många tro på detta utan att ifrågasätta det överhuvudtaget!