Författare Ämne: Rasistiska socialtjänstemän klassificerade/registrerade "romska" familjer i"Z"rg  (läst 5226 gånger)

Alina

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 279
  • Karma: 0
    • Visa profil
1.
2015-06-08
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article20924996.ab
INRIKES
idag  01:34
Krav på stopp för diskriminering
FÖRÄLDRASKAP. Kring 30 procent av barnen till föräldrar med utvecklingsstörning omhändertas, ofta på lösa grunder, skriver sex experter på DN-debatt.
De hänvisar till ny forskning som visar på "allvarliga brister i socialtjänstens hantering".
"För att diskrimineringen ska upphöra måste socialtjänsten bedöma föräldrarnas omsorgsförmåga utan fördomar, utveckla rutiner som motverkar risken för vanvård och ge omvårdnadsfokuserad utbildning", skriver de sex.
TT
8 juni 2015  01:34

2.
Regering erkänner här bl.annat, att "invandrarbarnen"(i detta fall svenska/romska barnen) tvångsomhändertas hemifrån med stöd av LVU , av politiska (nazistiska ) skäl.

http://www.dn.se/debatt/omfattande-kartlaggning-av-romer-i-1900-talets-sverige/
Omfattande kartläggning av romer i 1900-talets Sverige”

Publicerad 2014-03-25 00:40

Erik Ullenhag presenterar i dag regeringens vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet. I september förra året berättade han om en del av rapporten i en intervju i Dagens Nyheter.
Foto: Anders Hansson Erik Ullenhag presenterar i dag regeringens vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet. I september förra året berättade han om en del av rapporten i en intervju i Dagens Nyheter.
Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer. I Sverige fanns under nittonhundratalet en bred uppslutning kring rasistiska föreställningar. Och på område efter område kan man se hur romer systematiskt behandlats som andra klassens människor, skriver integrationsminister Erik Ullenhag (FP).

Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer. I Sverige fanns under nittonhundratalet en bred uppslutning kring rasistiska föreställningar. Och på område efter område kan man se hur romer systematiskt behandlats som andra klassens människor, skriver integrationsminister Erik Ullenhag (FP).

I dag presenterar jag den vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet som regeringen har tagit initiativ till. Boken bygger på intervjuer med romer och resande, på arkivmaterial samt forskarstudier. Vitboken ger en mer fullständig beskrivning av en mörk del av Sveriges historia än vad vi tidigare haft. På flera punkter visar också vitboken att romers egna berättelser om 1900-talet ligger närmare sanningen än den tidigare historieskrivningen.

Även i Sverige fanns det en bred uppslutning kring rasistiska föreställningar. När landets polismyndigheter i början av 1900-talet skulle beskriva romer och resande var svaren tydliga. ”Fula”, ”opålitliga” och ”odågor” var vanliga omdömen om romer. Slutsatsen från flera polisdistrikt var att romerna var ”fullständigt onyttiga människor” som borde ”utrotas”.

1920-talets parlamentariska Fattigvårdslagstiftningskommitté var tydlig i att romernas ”inblandning i den svenska folkstammen innebär en försämring av vår folkras” och förespråkade ett konsekvent försvårande av romernas levnadsvillkor som skulle leda till att de lämnade landet.

Kommitténs tankesätt kom att forma den politik som drabbade romer under 1900-talet. På område efter område ser vi hur romer systematiskt behandlats som andra klassens människor.

Ett liv utan bostad – de ”obefintliga”. ”Jag föddes utomhus i ett läger i Norrbotten. Jag skulle haft två systrar – tvillingsystrar – men de frös ihjäl i tältet när de bara var ett par månader.”

Mikael Demeter Taikons historia är inte ovanlig. 1900-talet är för många romer ett århundrade utan fast bostad. Romer förvägrades bostad, var förbjudna att vistas i flera kommuner och fördrevs. I många kommuner fick den som hyrde ut en bostad eller gav mat till en rom eller resande vite. Vitboken motbevisar alltså fördomen att romer inte ville vara bofasta.

Effekten av att romerna var oönskade var att många romer förnekades rätten att mantalsskriva sig. Den som inte var mantalsskriven sågs i registren som ”obefintlig” och nekades därmed barnbidrag, folkpension, socialförsäkringar och rösträtt.

1954 års zigenarutredning föreslog åtgärder för att romer skulle bli bofasta. Men långt senare levde fördomarna kvar. Romer fanns i hyresvärdars ”svarta böcker”, de fortsatte drabbas av trångboddhet och så sent som 1985 tog fastighetsnämnden i Stockholm fram ett handlingsprogram mot ordningsstörningar i boendet som särskilt riktade sig mot ”zigenare”.

Sterilisering och omhändertagande av barn. Tidigare studier har dragit den generella slutsatsen att det inte finns stöd för antagandet att sterilisering var en riktad åtgärd mot romer. Samtidigt har romer vittnat om hur de drabbades: ”Min mamma och min faster blev steriliserade”. (Rose-Marie Wallengren). ”När min mamma var gravid för tredje gången ställdes hon inför ett ultimatum: om du inte går med på abort och sterilisering kommer vi att omhänderta dina barn.” (Soraya Post).

Genomgången av akter från mitten av 1940-talet bekräftar många romers erfarenheter. Idén om ”rasförbättring” som var grunden för steriliseringspolitiken drabbade romer. Beräkningar utifrån inskickade steriliseringshandlingar som gällde ”tattare” visar att minst var fjärde resandehushåll hade någon som blev steriliserad. Vitboken visar också att Socialstyrelsen tog fram en handbok om mödrahjälp som bl.a. föreskrev att romska kvinnor inte skulle ha en självklar rätt till mödrahjälp. I denna handbok framhölls också att ”sterilisering ofta är den enda utvägen för att undvika framtida komplicerade hjälpbehov”.
Många romer och resande omhändertogs av samhället. De vittnar om övergrepp i samhällets vård. Hans Caldaras berättar att han som spädbarn på barnhemmet ”utsattes för tvångsmatning och badades i kallt vatten”.

Omfattande kartläggning med rasistiska motiv. Kartläggning och registrering av romer har varit omfattande under hela 1900-talet. I början av 1900-talet var rasbiologin stark och det märks vid genomgången av registren. Huvuden mättes, intelligenstester gjordes och negativa egenskaper hos romer söktes.

Kurt Magnusson, som omfattades av ”tattarinventeringen” den 31 maj 1943, vittnar om hur ”Inventeringen var en förberedelse till Nazityskland. Så upplever jag det. Hade Sverige blivit ockuperat och tyskarna hade kommit hit, hade jag inte levt i dag.”

Andra hälften av 1900-talet fortsätter kartläggningen av romerna. Syftet är då att välfärdsstaten försöker assimilera romerna in i det svenska samhället. Även i de senare kartläggningarna går dock fördomarna som en röd tråd genom myndigheternas datainsamling.

Inreseförbud riktat särskilt mot romer. Utifrån den rasbiologiska övertygelsen om den nordiska rasens överlägsenhet infördes förbudet mot romsk inresa som kom att gälla mellan 1914 och 1954. En effekt av inreseförbudet var att romer som levde i Sverige inte kunde vara säkra på att komma in i landet igen om de reste utomlands. Det är särskilt anmärkningsvärt att inreseförbudet gällde fram till 1954. Rosa Taikon uttrycker detta faktum smärtsamt träffande: ”Vi ansågs vara en föraktad och mindervärdig ras. Romer som överlevde nazisternas förföljelse fick inte komma in i landet förrän långt efter andra världskrigets slut”.

Ett diskriminerande skolsystem. ”Under min barndom försökte vi ett flertal gånger få tillträde till skolan. Men det var omöjligt. Vi var inte välkomna” (Singoalla Millon). Under första hälften av 1900-talet stängdes många romer och resande ute från den skola som borde ha omfattat alla. Under andra hälften av 1900-talet fick romska barn formellt tillträde till utbildning. Men det var regel snarare än undantag att barnen sattes i hjälpklasser. Romer och resande vittnar också om en skolvardag av diskriminering och fördomsfulla lärare.

En i princip stängd arbetsmarknad. Diskriminering, avsaknad av fast bosättning och ett diskriminerande utbildningsväsende har kraftigt försvårat för romer att komma in på arbetsmarknaden. Dessutom har lokala ordningsstadgor använts som ett verktyg för att förhindra romer från att utföra näringsverksamhet. Sammantaget kan konstateras att romer under 1900-talet levde i ett samhälle som systematiskt begränsade möjligheterna till egenförsörjning.

Många av de fördomar som lever kvar mot romer i dag och mycket av det utanförskap vi fortfarande ser är en följd av de historiska övergreppen. Vitboken är en del av regeringens arbete för ökad inkludering av romer. Ett första steg för att i dag bekämpa antiziganism och fördomar är att erkänna den historia som vi länge förtigit. Romer och resande har försökt berätta om vad de utsatts för men samhället har i hög grad blundat. Det är sorgligt att behöva konstatera att vitbokens omfattande genomgång av 1900-talet visar att romernas berättelser om historien nu bekräftas.

Erik Ullenhag (FP), integrationsminister med ansvar för minoriteter och mänskliga rättigheter

3.
2013-09-27

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article17555769.ab
Stockholmsregister över romer

Stockholm. Stockholms stad hade fram till 1996 ett eget register över romer. Registret, som det kommunala organet Zigenarsektionen hade hand om, använde beteckningar som "hel Z" och "halv Z", skriver Dagens Nyheter.

Regeringens vitbok om Sveriges behandling av romer presenteras i januari nästa år. Men redan nu presenteras en del uppgifter som har kommit fram i arbetet.

Det handlar om flera systematiska kartläggningar av romer som gjorts under 1900-talet.

Vitboken beskriver hur Stockholms stads tjänstemän gick hem till romer, registrerade dem och värderade dem. Intelligens, skolprestationer, renlighet och uppförande bedömdes bland annat.

Om z-klassificeringarna säger integrationsminister Erik Ullenhag (FP) till DN att de går direkt tillbaka till rasbiologi och att det är obehagligt att sådana begrepp använts långt in i vår tid.

– Jag skäms över Sverige när jag läser det här, säger Ullenhag.

En "zigenarinventering" genomfördes den 10 december 1954. Enligt direktiven från Socialstyrelsen skulle polisen "en viss dag finkamma hela landet på zigenare" för att få fram ett tillförlitligt resultat. Varje individ försågs, enligt vitboken, med ett z-nummer och varje familj med ett z-familjenummer som sedan användes av den statliga och kommunala förvaltningen.

Kartläggningarna och "inventeringarna" av tattare och zigenare motiverades uttryckligen med att lösa den "samhällsfara" dessa påstods utgöra.

Socialstyrelsen fick 1942 i uppdrag av regeringen att "verkställa en inventering av de tattare och zigenare som finnas inom riket". För att möjliggöra detta gav Socialstyrelsen Statens rasbiologiska institut i uppdrag att "utröna om tattarna i antropologiskt avseende verkligen ha annan karaktär än svenska folket i genomsnitt".

Först på mitten av 1950-talet vände perspektivet från myndigheternas sida. Zigenarutredningen 1954 betonade samhällets ansvar för romernas situation och att de ofta var offer för trakasserier, hat och fördomar. Tillvägagångssättet förblev dock det samma: kartläggning och inventering.

Syftet med Zigenarsektionen i Stockholm, som skapades 1959 och lades ned 1997, var att hjälpa romer med bostad, utbildning och arbete. Men historiker har kunnat visa att man också ville kontrollera gruppen. Många akter över de hundratals romer som registrerades innehöll läkarjournaler, lönespecifikationer, polisrapporter och tjänstemäns utlåtanden om hur "zigenarna sköter sig".
.

4.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/romer-kontrollerades-i-sina-egna-hem/
2013-09-27
Romer kontrollerades i sina egna hem

Publicerad i dag 00:09

Fakta: Zigenarsektionen

• I samband med att Zigenarsektionen lades ned 1997 begärde socialtjänstens sektionschef om undantag från gallringsplikten, enligt 60 § socialtjänstlagen. Begäran motiverades med att Zigenarsektionen var en av de största kunskapsbankerna om romska frågor i Sverige och ett intakt arkiv skulle möjliggöra romsk släktforskning och akademisk forskning om minoritetsgruppen.
• Den som vill ta reda på om man finns i Zigenarsektionens pärmar och läsa sin personakt kan vända sig till Stockholms stadsarkiv.

Vitbok ska ge samlad bild av övergreppen
• Regeringens vitbok ska ge en samlad översikt över särbehandlande åtgärder och övergrepp gentemot romer under 1900-talet, fram till år 2000. I det ingår vittnesmål och intervjuer.
• Boken ska identifiera och belysa vilken roll och vilket ansvar olika samhällsinstitutioner haft i övergreppen, samt ställa övergreppen i relation till de olika konventioner av betydelse för mänskliga rättigheter som Sverige har förbundit sig till och svensk lagstiftning.
• Vitboken kommer också att belysa Förintelsen som drabbade romer under andra världskriget.
DN


Registreringen av romer

Senaste nytt
Integritetskommission snart på plats
Internationellt genomslag för DN:s nyhet
SD-ledamot försvarar polisens register över romer
Rikspolischefen kräver svar om register
Polislärare: Rekrytera fler romer
Skånepolisen teg om sina register
Uppgifter mejlades ut i landet
Polisen öppnar registren för allmänheten
Ex-polis: Jag skapade registret över romer
Släktfejd polisens förklaring till registren
”Polischefer i Skåne måste avgå”
Krav på kommission om registrerade romer
Ivans föräldrar dödades – nu är han registrerad av polisen
Reinfeldt: Förstår om romer känner sig utpekade
Mer om
Niklas Orrenius: I registret finns musiker, fritidspolitiker, författare, debattörer och massor av vanliga familjer.
Många vill se om de nämns i polisens register
Ask: Å Sveriges vägnar ber jag om ursäkt
Rikspolisstyrelsens styrelse: Många frågetecken kvarstår
Detta har hänt
Skandalen har raserat många romers förtroende för staten
”Vi har uppmuntrats att arbeta på det här sättet”
”Det kan finnas flera excelfiler”
Polisen: Samma register fast i en annan form
Analys
Ewa Stenberg: Varningsklockorna borde ha ringt
Mircea Cartarescu för DN: Också ­nazisterna registrerade ­romer
”Vad vi nu bevittnar är en nationell katastrof”
Opinion
En skam för Sverige


Allt om:Registreringen av romer




○ Så sent som 1996 använde Stockholms stad ett stort register över romer med rasbiologiska inslag. Den kommunala Zigenarsektionen stämplade människor som ”hel Z”, ”halv Z” och ”icke-Z”.

○ Registret med Z-klassificeringar finns kvar i Stadsarkivet.

○ Uppgifterna framkommer i regeringens vitbok om Sveriges behandling av romer. DN har som första tidning fått ta del av rapporten.




De fyller 15–20 hyllmeter i Stadsarkivets lokaler i Frihamnen, de 128 lådorna med arkivmaterial från den kommunala Zigenarsektionen. Här finns många hundra, troligen tusentals romer registrerade och kategoriserade.

Personuppgifterna är sekretessklassade. Men i arbetet med rege­ringens vitbok om Sveriges övergrepp mot romer har forskare ändå fått läsa akterna. De har funnit att personer i registret kodats med beteckningar som ”Z” och ”halv Z”. Den som levde med en rom men själv inte hade romskt ursprung fick stämpeln ”icke Z’.

 
Registret med Z-stämplarna användes och uppdaterades ända fram till 1996, när Zigenarsektionen lades ned.

Zigenarsektionen var ett kommunalt organ som bildades i maj 1959. Det fanns åtminstone delvis välvilliga tankar bakom inrättandet: Romer som förföljts och levt i fattigdom skulle få tillgång till bostäder och skolgång. Men arbetet styrdes också av tankar om att myndig­heterna behövde kontrollera romerna och registrera dem enbart därför att de var romer.

”Man var i viss mån säker på att det så kallade ’zigenarproblemet’ på något sätt var gruppens eget fel, något som kunde korrigeras genom assimilering och normering”, står det i regeringens vitbok.

Stockholms stads tjänstemän sökte upp romer i deras hem, registrerade dem och värderade dem. Varje aspekt av romers liv var föremål för granskning: intelligens, skolprestationer, renlighet och uppförande. Här är några kommunala omdömen om romska familjer i Stockholm:

”Hygglig familj.” ”I intellektuellt hänseende bedöms mannen som klart överlägsen hustrun.” ”Rätt prydlig flicka.” ”I emotionellt hänseende tycks ingen av makarna ha något omfångsrikt register.”

Och så är det Z-klassificeringarna, som alltså fanns kvar ända fram till 1996.

– De går direkt tillbaka till ras­biologi. Det är obehagligt att sådana begrepp använts långt in i vår tid, säger integrationsminister Erik Ullenhag (FP).

Regeringens vitbok om Sveriges övergrepp mot romer ska presenteras i januari nästa år. DN har redan nu läst den del som handlar om myndigheters registrering och kartläggning av romer.

Det är en kolsvart berättelse på 83 sidor om ett land som under 1900-talets första hälft betraktade romer som ”samhällsohyra” som försämrade ”vår svenska folkras” och som det gällde att bli kvitt.

Förföljelsen var officiell politik. På 20-talet beskrev flera polisdistrikt i dokument romer som ”fullständigt onyttiga människor” som borde ”utrotas”.

Under 1900-talets andra hälft försvann den rena folkmords­retoriken, men ”tattare” och ”zigenare” betraktades fortfarande som artfrämmande – en annan typ av människor som det var viktigt att myndigheterna hade särskild koll på.

Flera gånger fick polisen i uppdrag av Socialstyrelsen att åka ut och massregistrera romer. För att få ett tillförlitligt resultat skulle polisen, enligt ett direktiv 1954, ”en viss dag finkamma hela landet på zigenare”.

”Zigenarinventeringen” skedde den 10 december 1954, när poliser stegade in i svenska romers hem. Kartläggningen skulle omfatta ”alla zigenare i landet, såväl helzigenare som zigenare av blandras och såväl ambulerande som fast boende”, enligt statliga direktiv.

Några veckor senare fick de registrerade familjerna besök av en ”sakkunnig” som bland mycket annat skulle kartlägga ”släktförhållanden, religiösa förhållanden, utbildning, ekonomiska förhållanden och musikaliska och konstnärliga färdigheter”. Den sakkunnige värderade också de registrerade romerna:

”Hon verkar enfaldig, men snäll.”

”Hon ser fryntlig och hygglig ut, utan att förråda någon större intelligens.”

”Familjen ger ett fattigt och i viss mån efterblivet intryck.”

”Hon är svart som natten.”

Personuppgifterna sammanställdes i ett statligt register över Sveriges romer, där varje individ enligt regeringens vitbok ”fick ett z-nummer och varje familj fick ett z-familjenummer som senare kom att följa personerna i den statliga och kommunala förvaltningens arbete under många år”.

Så kallade ”z-nummer” fortsatte att tilldelas svenska romer i olika kartläggningar, bland annat i en inventering av romer i Stockholm 1962–1963. I rapporten delades de kartlagda in i ”helzigenare”, ”halvzigenare”, ”trekvartszigenare” och ”icke-zigenare”.

Socialstyrelsen använde fram till 1980 koderna ”Z”, ”1/2 Z”, ”¼ Z” och ”ej Z” för att sortera romer och ingifta. Så sent som 1981 upprättade Socialstyrelsen en förteckning över ”zigenare” i landet.

– Jag skäms över Sverige när jag läser det här, säger Erik Ullenhag när DN träffar honom i Rosengård i Malmö.

Integrationsministern säger att han förvånas över den enorma omfattningen av svenska myndig­heters övergrepp mot och katalogisering av romer, och att det är viktigt att skolbarn och vuxna lär sig om detta.

– Romer jag har träffat har ofta gett uttryck för en känsla av att man är följd i varje steg, att man är övervakad. Nu visar det sig att man faktiskt har på fötterna där.

Han påpekar att svenska myndigheter genom åren samlat in väldigt mycket information om romer – enbart för att de är romer.

– Syftet har säkert varit gott i flera fall. Men man måste förstå hur otroligt stigmatiserande det är att få hembesök bara för att man har en viss etnisk tillhörighet, säger Erik Ullenhag.



 Niklas Orrenius

 niklas.orrenius@dn.se
« Senast ändrad: 08 juni 2015, 14:15:39 PM av Alina »