Författare Ämne: Min erfarenhet av förövare och anhörigas reaktioner  (läst 3749 gånger)

Kristina Svärd

  • Gäst
Min erfarenhet av förövare och anhörigas reaktioner
« skrivet: 11 mars 2004, 12:09:41 PM »
Jag arbetar inom kriminalvården och har under de senaste två åren träffat ett 40-tal sexualbrottsförövare, s k incestfäder. Jag har träffat de före rättegången och efter rättegången. Det som slagit mig är att de flesta förnekar eller förminskar (betydelsen) av sitt brott före rättegången men att mycket få av de som döms fortsätter att förneka brotten i de enskilda samtal de erbjuds under fängelsetiden. Få har en insikt om hur det påverkat offren (såklart, hade de det skulle brotten förmodligen inte ha inträffat) och de tillstår oftast inte allt som står i domen men förnekar heller inte allting, om ni förstår vad jag menar. De flesta skäms oerhört för att prata om det som hänt och jag tycker att min största uppgift är att förmedla en stor förståelse för människan bakom brottet. Jag känner ingen avsky för förövaren eftersom det i dessa samtal ofta uppenbaras ett mycket skadat barn (ja förövarens alltså).
Det som är slående däremot är det oerhörda motstånd som finns hos de anhöriga (!), mödrarna till de utsatta barnen och andra släktingar, både mot att förövaren skall gå i terapi och om han närmar sig ett erkännande till fullo. Det är fruktansvärt sorgligt att se dessa sjuka familjesystem eftersom det utsatta barnet blir så oerhört ensamt och ännu mer utsatt.
Jag arbetar med kognitiva samtalsmetoder eftersom det visat sig mest verkningsfullt när det gäller brottspreventiva åtgärder. Det pågår en revolution inom kriminalvården just nu där man faktiskt kan skönja ett hopp om att faktiskt kunna göra fängelsetiden till något mer än bara förvaring. Den Kanadensiska forsknings- och behandlingstraditionen omkring vad som "fungerar" och förhindrar återfall är något som kommer mer och mer här.  
Men hur en mor kan förneka sitt barn så till den grad att hon försöker påverka sin man/förövaren att inte närma sig ett erkännande är svårt att förstå även för mig som professionell...

Katrin

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 3
  • Karma: 0
    • Visa profil
Min erfarenhet av förövare och anhörigas reaktioner
« Svar #1 skrivet: 11 juni 2004, 12:35:09 PM »
Du skriver att ”Det är fruktansvärt sorgligt att se dessa sjuka familjesystem eftersom det utsatta barnet blir så oerhört ensamt och ännu mer utsatt”

Långt ifrån alla fall - det enda som gör barnet ännu mer utsatt är alla orimliga krav som ställs på det utsatta barnet. Annars så mår barnen förhållande vis bra så länge de skyddas från förövaren och får behandling. (träffat hundratals utsatta barn och föräldrar genom åren)

 Förövaren är ett fd. skadat barn  det ska inte våra barn lida för . Förövaren växte upp och blev vuxen och få som vi andra ta sitt vuxenansvar . Det är  viktigt att förövaren får hjälp och bryta sitt mönster / verklighetsuppfattning och det är bra att de får hjälp så inte fler barn kommer till skada . Men jag förstår inte att du inte kan känna empati för dessa förnekande mödrar har du någon förståelse för vad det går igenom och hur hårt manipulerade de är ?


Jag har träffat så många mödrar som beskrivit sin chock även sitt förnekande samt fruktansvärda skuldkänslor efter de levt tillsammans med incest fädrar. Anhöriga till barnet och förövaren går igenom ett stort lidande som förövaren orsakat. Samtidigt ska de vara stöd för det utsatta barnet och hantera myndighetsattityder. J

Jag tror många är trötta på dessa förövare och deras snyftar historier , talar man med polisen /åklagare så är det sällan en förövare erkänner sitt brott utan förövaren väljer och kränka barnet igen genom påstå att barnet ljuger.

paraphilia

  • Gäst
Min erfarenhet av förövare och anhörigas reaktioner
« Svar #2 skrivet: 20 juni 2004, 14:38:57 PM »
Även mödrarna måste ta sitt vuxna ansvar och  agera rationellt för barnets skull. Men ofta så agerar domirrationellt och hysteriskt och åsamkar barnet mer skada. Det bästa för barnet är om näromgivningen agerar lugnt och odramatiskt. Detta lär dock inte ske ofta med tanke på dagens samhällsklimat.