Författare Ämne: Svenska Järnvägens tjänstemän tycker om att trakassera&kasta ur tåg barn/ungdom  (läst 1700 gånger)

Alina

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 279
  • Karma: 0
    • Visa profil
1.
2016-05-05
www.expressen.se
Sveriges tjänstemän/kommunanställda  mår dåligt av sina egna handlingar. Genom omänskligt och omoraliskt beteende mot medborgare bli de sjuka själva, inte bara att de förstör liv på främmande barn och andra som kommer i kontakt med dem.

Samvetsstressen i välfärden farligt tecken
Publicerad 5 maj 2016 kl 08.32

Samvetsstressen ökar bland personalen i vården. Politiker kan hjälpa – eller stjälpa.
Samvetsstressen ökar bland vårdpersonal, enligt en långtidsstudie av forskare vid Umeå universitet. För tio år sedan var det 20 procent av personalen som måste döva sitt samvete för att orka med jobbet, säger professor Gunilla Strand till SVT Västerbotten. I dag är siffran 40 procent.
Samvetsstress - att inte räcka till, att tvingas kompromissa med sin etiska kompass - kan leda till sömnsvårigheter, depression, missbruksproblem, utbrändhet. När fler drabbas, försämras vården. Både för att stressade människor presterar sämre och för att sjukskrivningar tilltar, liksom avhopp.
Risken för samvetsstress är inte begränsad till vård och omsorg. Den kan drabba grupper som socionomer i socialtjänsten, poliser, lärare - alla som arbetar med hjälpbehövande och utsatta människor.
Ökande samvetsstress är på så sätt ett hot mot välfärden.

Chefer kan spela en avgörande roll i kampen mot detta krissymptom. De kan skapa en kultur med hög men samtidigt realistisk arbetsmoral, där personalen inte kräver mer av sig själv än vad som är rimligt, sett till resurserna.
Chefen måste vara öppen med prioriteringar; hinns inte allt med, får man koncentrera sig på det viktigaste. Ibland måste gott nog vara gott nog. Chefen måste förstås också rapportera prioriteringarna uppåt i organisationen.
Högst upp i välfärdens organisationer sitter de folkvalda politikerna. De kan hjälpa - eller stjälpa. De stjälper när de lovar välfärdsreformer utan att det finns, eller tillförs, resurser nog att förverkliga dem, finansiellt och personalmässigt.

Exempelvis lovade Jan Björklund "laga mat"-garanti i hemtjänsten på Folkpartiets riksmöte 2015. Men - har hemtjänsten för gott om pengar och personal? Nej, det är oftare tvärtom. Det enda Liberalerna kan tänkas ha bidragit med, så långt, är ökad samvetsstress hos den hemtjänstpersonal som tvingas servera de mikrorätter som Jan Björklund så tjusigt förkastade från sin talarstol.
Välfärden sviktar på många håll i dag: stressen och sjuktalen ökar, personal hoppar av. Många organisationer är så stressade att det inte räcker att prioritera bort det mindre viktiga. Man tvingas kompromissa med det viktiga, som strålbehandlingar och kontroller av cancersjuka eller orosanmälningar om barn inom socialtjänsten. Det är ett recept på akut samvetsstress.

En åldrande befolkning och stor invandring gör att pressen på välfärden kommer fortsätta att öka. Politiken måste leverera lösningar.
Onödiga föreskrifter, som dokumentation in absurdum, måste bort.
Kringpersonal måste sättas in så att yrkeskårer kan ägna sig åt de uppgifter som de utbildades för. Ny teknik måste tas i bruk för att underlätta. Nyckelgrupper måste få en bättre löneutveckling och bästa möjliga arbetsscheman. Nya pålagor måste strängt ransoneras.

Annars är det lika bra att partierna säger som det är: Hörni, nu rullar vi faktiskt tillbaka välfärden.
'' Många organisationer är så stressade att det inte räcker att prioritera bort det mindre viktiga.

2.
2015-04-22
http://www.expressen.se/kvallsposten/maria-kallades-dalig-mamma-av-tagvard/
Maria kallades "dålig mamma" av tågvärd

Maria Eid kallades för en "dålig mamma" av tågvärden på Pågatågen.
Hennes son grät. Då blev Maria Eid kallad för "en dålig mamma" av tågvärden på pågatåget. Nu polisanmäler hon Arrivas tågvärd för kränkning och ofredande.
– Jag blir chockad att någon på pågatågen kan behandla en så, säger Maria Eid.
Klockan 14.14 hoppade Maria Eid och hennes två barn på tåget från Malmö mot Hyllie. Som vanligt visade Maria upp sin gilltiga biljett. När tågvärden senare gick förbi Maria Eid och hennes gråtande son kallades hon Maria för en "dålig mamma" av tågvärden.
– Min son grät därför att han råkat klämma handen mellan sätena. "Vad är du för en mamma som inte tröstar din unge" sade hon då till mig och fortsatte att kalla mig för en dålig mamma, säger Maria Eid.
Chockerad över bemötandet
Trots den smärre chocken, påtalade Maria för tågvärden att hennes föräldraskap inte är tågvärdens angelägenhet. Maria bad om att få namnet på den Arriva-anställda men tågvärden vägrade.
– Tåget stannar och hon säger åt mig "skulle inte du gå av?" Jag säger åt henne att jag inte tänker gå av innan jag får hennes namn och att det hon sysslar med inte är okej. Jag blir chockad att någon på pågatågen kan behandla en så.
När Maria fotade tågvärden från plattformen försökte tågvärden få Maria att radera bilden. Hon grep först tag om Maria och sedan om barnvagnen.
– Hon tog först tag i min arm. Sedan började hon dra i min barnvagn.
Upptäckte Facebookgrupp
För att kunna anmäla händelsen till polisen försökta Maria Eid söka reda på vad tågvärden hette. Då upptäckte hon en Facebookgruppen. Hon godkändes som medlem och noterade då inlägg där plankande resenärer hängts ut med bild. Resenärerna omnämns bland annat som ”tomtar” och "asylsökande med ”lökringar under armarna”.
– Jag började scrolla ner på sidan och såg just att det var samma kvinna som hade kränkt mig som kränkte folk i gruppen. Då blev jag ännu mer arg.
Arriva om händelsen
Maria Eid har polisanmält händelsen som kränkning och ofredande. När Kvällsposten pratar med Arrivas driftchef i Malmö säger han att han ännu inte känner till fallet med Maria.
– Jag måste få lov att undersöka vad det är som har hänt innan jag kan uttala om mig om vad som är rätt eller fel, men det du beskriver är inte acceptabelt. Sedan får vi titta på vad det är som har hänt och varför det ser ut som det gör, säger driftchefen Robert Schneider.
Arriva är ett dotterbolag till det tyska företaget Deutsche Bahn och jobbar på uppdrag av Skånetrafiken.
 
Följ Kvällsposten på Facebook och Twitter - där kan du diskutera och kommentera alla våra artiklar!​
 
Av Georgina Harris

3.
Publicerad 21 apr 2015 21:40


http://mobil.dn.se/ekonomi/tagvardar-hanger-ut-resenarer-i-sluten-grupp/
Tågvärdar hänger ut resenärer i sluten grupp

Publicerad i dag 08:16

”Tomtar”, ”asylsökande” och diskussioner om huruvida vissa mörkhyade män haft lökringar under armarna eller inte – så går snacket bland flera av tågoperatören Arrivas tågvärdar i en sluten grupp på Facebook, rapporterar Metro.

Kollegor varnar varandra för resenärer som inte har betalat för resor på Pågatåg, i vissa fall med både bild och kränkande kommentarer. En kvinna i Skåne upptäckte gruppen när hon sökte efter en tågvärd som, enligt egen uppgift, varit otrevlig mot henne. Nu polisanmäler hon Arrivas tågvärd för kränkning och ofredande, enligt Kvällsposten.

Långt ifrån alla tågvärdar i gruppen på Facebook ägnar sig åt att hänga ut resenärer, betonar kvinnan. Men Arriva tar avstånd från inläggen och påpekar att gruppen inte är en officiell grupp för företagets anställda.

– Arriva tar avstånd från kränkande särbehandling och diskriminering, säger Ola Insulander, kommunikatör hos Arriva, till Metro.

TT

4.
2015-01-19
Tolvåring kastades av bussen
http://mobil.dn.se/sthlm/tolvaring-kastades-av-bussen/
Publicerad i dag 15:54
Den tolvårige pojken var på väg hem från skolan med bussen. Då tvingades han kliva av. Föraren lämnade pojken mitt på vägen och körde därifrån.

Det var i början av förra veckan som Vincent Säll, 12 år, satte sig på skolbussen från Bällsta till Kårsta där han bor tillsammans med sin familj. Men en halvmil från Kårsta stannade bussen. Där tvingades Vincent Säll kliva av.

– Chauffören sa till Vincent att han skulle vända bussen. När han sedan vänt bussen så lämnade han bara Vincent där, berättar hans mamma Annelie.

Bussen hade stannat på grund av det hala väglaget. Flera bussar hade fastnat i en uppförsbacke. Det var där busschauffören sade till Vincent att kliva av.

Turen var redan en halvtimme sen, vilket Vincent hade berättat för sin mor. Men när bussen stannat kunde Vincent inte få tag i sin mor. Hennes telefon hade dött. Vincents mamma Annelie hade inget annat val än att åka ut och leta efter sin son.

– Under tiden försöker jag leta mig till den här platsen han förmodligen är på. Jag åker mot Kårsta, den gamla vägen som bussen går på. Då kommer jag fram till ett ställe där jag ser bussarna som blockerar vägen. Så jag måste ställa min bil där och börjar leta honom till fots.

En dryg timme efter att hon börjat leta efter sin son hittade hon honom vid vägkanten.

– Framför allt känner han sig så lurad. Han gick av bussen för att chauffören skulle vända den. Vincent trodde att han skulle få åka med till civilisationen. I stället drar han därifrån, säger Annelie.

SL och Arriva beklagar det inträffade. Tomas Hedenius, komunikationschef på Arriva, säger till Mitt i att föraren trodde att Vincent hade kontakt med sin mor via telefon.

– Föraren ska ha lånat ut sin mobil till pojken. Föraren hörde även att den bilist som hämtade de andra passagerna erbjöd sig att ta med sig pojken, säger Tomas Hedenius till Mitt i.

5.
2015-01-18

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article20174298.ab
Elvaåring avslängd från skolbussen
JÖNKÖPING. Det fattades sju kronor på busskortet. Då blev elvaåringen avhyst från bussen på väg till skolan. Mamman fick lämna sitt jobb och köra den förtvivlade dottern den sista biten, skriver Jönköpings-Posten på nätet.
När flickan som vanligt klev på skolbussen hade hon bara elva kronor kvar på kortet. Resan skulle kosta 18 kronor. Då stannade busschauffören sex hållplatser från skolan och tvingade flickan att gå av.
– Det är makabert. Om man har något hjärta i kroppen slänger man inte av en elvaåring som ska till skolan, säger flickans pappa, till J-P.
Ansvariga på bussföretaget beklagar det inträffade.
– Vi är jätteledsna och har framfört vår ursäkt. Oavsett om det är rätt eller fel enligt några regler ska vi ta extra hänsyn till barn i alla situationer. Nu ska vi ta tag i det här så att det inte kan hända igen, säger Mattias Galante, områdeschef på bussföretaget Keolis, till tidningen.
TT
16 januari 2015

6.
2014-12-02
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19950472.ab
Christina hade kunnat räddas från döden
Nu har pappan polisanmält Trafikverket för att de inte stoppade tåget trots larm
24-åriga Christina tog sig ner på järnvägsspåret.
En lokförare slog larm men trafiken stoppades inte.
Christina dog.
Nu har hennes pappa polisanmält Trafikverket.

Den 11 maj 08.58 larmade en lokförare på norrgående tåg att det fanns människor på spåret vid Kuggebro söder om Uppsala.
Enligt Trafikverkets egna rutiner ska all trafik genast stoppas om det uppstår fara på spåren.
Det gjorde man inte den här dagen.
Föraren på tåget som lämnade Uppsala station söderut elva minuter senare hade visserligen fått varningen men inga instruktioner om att sänka farten eller stanna.
- Jag är så ledsen och arg, säger hennes pappa Morten Moland som på måndagen polisanmälde Trafikverkets generaldirektör, den ansvariga för ledningscentralen och den som utrett olyckan hos Trafikverket.
Hade ingen aning
- Det är så uppenbart att de försöker mörka olyckan och sitt eget ansvar genom att undanhålla information, säger Morten Moland.
Innan SVT granskade fallet den 25 november hade Christinas föräldrar ingen aning om att olyckan hade kunnat stoppas och Christina vara i livet.
- Jag var i Norge och min fru såg på nyheterna att det handlade om en 24-åring som tagit livet av sig på spåret utanför Uppsala. Vi förstod att det måste handla om Christina.
Raderade uppgifter
Genom SVT har Morten Moland kunnat ta del av de rapporter som visar att ledningscentralen larmats om människor på spåret och att Trafikverket raderat uppgifterna internt.
- Jag har sett polisförhöret med lokföraren, där står det ingenting om att det larmats om människor på spåret, säger Morten Moland.
Ingen gång, inte i samband med olyckan och inte i samband med SVT:s granskning har någon från Trafikverket varit i kontakt med Christinas familj.
Betalade schablonbelopp
- Inte mer än att fakturan från begravningsbyrån var mindre än vi räknat med. Trafikverket hade visst betalat ett schablonbelopp på 25 000 kronor för begravningen.
När de drabbades av vissheten om Trafikverkets slarv som kostade dem en dotter var det som att slungas tillbaka ner i mörkret från den 11 maj igen.
- Det var fruktansvärt. Jag driver inte det här för att sätta dit någon enskild person utan för att det inte ska drabba någon annan, säger Morten Moland.
Aftonbladet har sökt ansvariga på Trafikverket utan att lyckas.
 Karin Ahlborg
2 december 2014  08:10


7.
2013-09-21

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article17503637.ab

Ledsen SJ, jag måste nog störa er ordning

Debattören: Strukturell orättvisa avgör vem ni kastar av i Katrineholm


Astrid Menasanch Tobieson.    Astrid Menasanch Tobieson. Foto: Matilda Landsberg

Den 11 september bli en kille avslängd från ett SJ-tåg. När det hela händer är jag fortfarande nyvaken. Runt sextiden lämnar vi Stockholm, vid sjutiden är biljettkontrollanterna i vår vagn. ”God morgon, god morgon”, säger de. Till nästan alla.

Killen bakom mig sover. Till honom säger de inte god morgon. Till honom säger en lång kontrollant ”hörru”. Killen visar sin ungdomsbiljett och kontrollanten insisterar på att han ska visa legitimation. Han måste bevisa att han är under 26 år. Killen har ingen legitimation. Kontrollanten ber honom om hans fyra sista siffror. Killen kan inte sina fyra sista siffror. Han lovar att han är 25. Kontrollanten vill se studentkort, kårkort eller annat som kan bevisa åldern. Killen pluggar inte men föreslår att de kan ta kontakt med någon som kan verifiera hans ålder, någon myndighet ifall kontrollanten vill. Kontrollanten säger ”det är inte mitt jobb att ta reda på hur gammal du är, det är din uppgift att bevisa det”.

Jag försöker hitta något tillfälle att hoppa in i samtalet och medla, killen har ju biljett. Lika mycket biljett som jag.

 

”Hoppar du av i Katrineholm eller hoppar du inte av i Katrineholm?!” Killen svarar till slut ett tveksamt ja. Dels på grund av svenskan och dels för att han måste ju till Göteborg. Inte konstigt att han tvekar. Jag ska också till Göteborg. Kontrollanten går sin väg.

Någon i SJ:s högtalarsystem säger nu ankommer vi snart till Katrineholm, killen reser sig och går. Strax därefter patrullerar tre SJ-kontrollanter in i vagnen. En går förbi våra platser och ställer sig längst bort i vagnen, de andra stövlar fram till vår sektion av tåget. Killen sitter inte kvar på sin plats. De ser arga ut. ”Såg någon var han gick någonstans?!”, ropar den långe kontrollanten. Jag tittar bara på dem. Blir nästan full i skratt, vad håller de på med?

Och då! Då händer det! En kvinna på andra sidan gången halvreser sig och pekar ”Ditåt!! Ditåt gick han!”

Va? Vad hände nu? Angav hon honom precis? Så säker, så säker på att hon gjorde rätt. Att hon gjorde rätt för oss alla i vagnen. Jag vill bara vråla. Skrika mig hela vägen till Göteborg. I protest. I motstånd! Jag tänker: gör något, gör vad som helst, gör bara något! Jag kommer inte på något annat än att gå och köpa kaffe för att tänka. Så jag går och köper kaffe. Spiller hela kaffekoppen på mig innan jag kommit tillbaka till min plats. När jag kommer tillbaka till min plats med kaffefläck och utan kaffe har vi lämnat Katrineholm, kvinnan sover sig hela vägen till Göteborg och killen ser jag inte mer.

 

Jag kollar rakt fram och tänker på motstånd. Jag har länge tänkt på motstånd. Ofta tänker jag på det, hur bästa möjliga motstånd ser ut. Nu vet jag att riktigt motstånd inte går att göra inom ramen för det etablerade en gör motstånd mot. För att gå och köpa en kaffe hjälpte ingen, och i onsdags var en kille med om att han blev avslängd med giltig biljett från ett tåg medan en hel vagn inte lyfte ett finger, inte sa ett ord, inte en enda protest. Och av kliver jag i Göteborg med min legitimation i fickan.

 

Fyra dagar senare får jag ett sms av min vän Lisa som åker på SJ. Det var henne jag var på väg till när det hela på SJ hände. Nu är det hon som åker tåg. Hon skriver såhär: ”aj nej, åh nej, nu händer det igen. Nu är det SJ igen, en grupp passagerare har inte med sig giltiga biljetter. De kan bara visa upp konfirmationen på sin mejl och det gills inte enligt konduktören som biljett eftersom han inte kan veta om det är riktiga biljetter. ’Det är reglerna, de är sådana’ säger konduktören.

Men. Passagerarna som inte har giltiga biljetter är fyra medelålders vita män. De har fina klockor och kostymer på sig. Och konduktören ler överseende medan han informerar om reglerna. Han säger ”men hörni, det är verkligen inte lätt att veta det! Systemet är ju lite krångligt. Nu vet ni det till nästa gång! Trevlig resa!”

Jag undrar om de fyra medelåldersmännen med dyra klockor och mörka kostymer förstod att de precis klarade sig från att bli avslängda i Katrineholm. Fattade de det? Eller var de redan från första början säkra på att satt tryggt med sina ogiltiga biljetter? Vänlig tillsägelse och trevlig resa. Tryggheten. Förutsättningarna. Kostymerna.

 

SJ, nästa gång jag ser strukturell orättvisa utövas av era anställda kommer jag att bete mig enligt er punkt 7.2. i era Allmänna villkor: jag kommer att vara en resande som ”stör ordningen”. För en sådan ordning vill jag inte vara med och upprätthålla. Kanske hittar ni mig liggandes gången (jag har övat olika avslappnings tekniker och vet när min kropp är som tyngst), kanske argumenterar jag högljutt och tar avstamp i FN:s olika konventioner (jag har läst dem ofta och grundligt) eller så tar jag till statistiken (min vän), kanske försöker jag mobilisera vagnen eller så reciterar jag valfri text som dyker upp i huvudet (det sägs att jag är bra på dramatik) eller så vrålar jag mig hela vägen till Göteborg (eller till Katrineholm ifall jag inte hinner längre än så innan jag blir avslängd. Folk har ju blivit avslängda för mindre, så att säga).

 

Men om ordningen är att vara en passagerare som pekar ut människor, köper kaffe och lägger mig för att sova så vill jag inte vara del av det. Inte ens om det innebär att bara hålla tyst. Jag hoppas att ni respekterar det ifall vi möts.


Astrid Menasanch Tobieson

Regissör, dramatiker och medlem i Stå!Gerillan
.



 
« Senast ändrad: 05 maj 2016, 17:11:47 PM av Alina »