Författare Ämne: Största mobbare i svenska skola-kommunanställda och tjänstemän:offer på särskola  (läst 2957 gånger)

Alina

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 279
  • Karma: 0
    • Visa profil
1.
www.expressen.se
I Sverige-sämsta och livsfarlig dagis-och skolomsorg. Kommunanställda struntar i främmande barnen och låter dem bara drunkna och dö. Föräldrar kan inte vara säkra på , om de ska återse sina barn eller om de ska återse sina barn levande efter ha lämnat dem på dagisar och skolor. Barnen kan likaså tvångsköras från dagisar och skolor av polisen till HVB , fosterhem , andra socialernas hem och pedofiler, lämnas i skogen , rövas bort av pedofiler, skadas av brottslingar, överköras, allt framför likgiltiga kommuannställdas ögon, ramla från ett stege eller från trädet och bryta arm eller få huvudskador, medan dagisföknar bara står och tittar på och som inte är  intreserade för att hjälpa till eller rädda.

5-årig pojke hittades drunknad i damm
Publicerad 6 jun 2016 kl 20.03

En femåring drunknade i en damm på Sturkö utanför Karlskrona i måndagseftermiddagen.
Trots återupplivningsförsök gick pojkens liv inte att rädda.
– En fruktansvärd händelse, säger brandmästare Stefan Sjöholm.
 Vet du mer om händelsen? Hör av dig till Kvällsposten direkt!
 Kontakta redaktionen på redaktionen@kvp.se eller skicka e-post, sms eller mms till 71717.
 Mer detaljerad information om hur du kommer i kontakt med redaktionen hittar du här!
 Har du nyhetstips kan du naturligtvis även ringa tipsnumret 040-18 90 90.
Larmet om drunkningstillbudet kom vid 17.30-tiden på måndagseftermiddagen. Några förbipasserande hade då upptäckt den livlöse pojken i ett vattendrag på Sturkö.
– De lyckas få upp honom ur vattnet och påbörjar återupplivningsförsök samtidigt som de slår larm, säger Stefan Sjöholm.
När räddningstjänsten kommer fram till platsen fortsätter de arbetet med hjärt- och lungräddning i väntan på ambulans.
– När ambulans sedan kommer till platsen konstaterar de att pojken är avliden, säger Stefan Sjöholm.
Oklara omständigheter
Hur pojken hamnat i vattnet eller hur länge han blivit liggande är i nuläget oklart.
Pojkens anhöriga är informerade om dödsfallet, enligt polisen.
Strax före midnatt på måndagskvällen fanns det ingen brottsmisstanke och ärendet hade heller ingen rubricering.
– Än så länge finns det ingen rubricering mer än dödsfall. Men man har öppnat en anmälan i väntan på utredning så man har öppnat upp för en eventuell rubricering, säger Kim Hild, informatör vid polisens ledningscentral region syd.
Under kvällen har räddningsmanskapet, anhöriga och personerna som hittat pojken fått krisstöd.
– Vi försöker ta hand om alla dessa på bästa sätt. Det är förstås en fruktansvärd tragedi, säger Stefan Sjöholm.
Över 40 har drunknat i år
Enligt statistik från Svenska livräddningssällskapet hade 45 personer – varav två barn – omkommit genom drunkning till och med maj i år.
I maj drunknade en 2-årig flicka i en trädgårdsdamm i Ljungby. Flickan ska ha snubblat under en lek med sina syskon och sedan hamnat under vattnet.
I mars omkom en 3-årig pojke efter att ha hittats livlös i en sjö i Markaryds kommun. Pojken fördes med ambulans till sjukhus där hans skador beskrevs som allvarliga, men avled senare till följd av sina skador.
Ytterligare incidenter
Bara i början av juni har två barn omkommit i samband med drunkningstillbud.
I slutet av förra veckan drunknade en 15-årig pojke i Eskilstunaån efter att ha kommit bort från sitt sällskap.
Dagen därpå drunknade en 15-årig pojke i Alafors i samband med en skolutflykt.
Alexander Vickhoff

2.
15-06-11
Expressen.se
Fosterpappan: "Hela livet slås i spillror"

En av stugorna vid det familjehem i Halland som de två 13-åringarna rymde ifrån tidigare i veckan har polisen spärrat av i utredningen om mordet på en man i 65-årsåldern i Varberg.
I flera år har den halländske fosterpappan tagit emot barn och ungdomar i sitt hem.
Tidigare i veckan hände det som inte får hända: två familjehemsplacerade 13-åringar rymde och misstänks nu för att ha mördat en 65-årig man i Varberg.
– Du kan ju förstå att det är en katastrof, säger fosterpappan till GT.

Familjehemmet ligger avsides och består av flera röda träbyggnader, en större huvudbyggnad och flera mindre inredda stugor. När GT kom dit under onsdagen hade polisen spärrat av ingången till en av stugorna - en liten röd friggebod en bit upp i terrängen.
Avspärrningen sattes upp efter att polisen först sökt igenom friggeboden efter bevis i utredningen av mordet i Varberg.
Är kortfattad
Fosterpappan som tagit emot familjehemsplacerade barn och ungdomar under många år beskrivs av sin omgivning och andra fosterfamiljer i området som seriös. Han är mycket kortfattad när GT når honom:
– Vänd dig in mot dig själv: hela ditt liv slås i spillror, säger han.
Fosterpappan varken vill eller kan kommentera det inträffade i sak och hänvisar till den stränga sekretess som råder för alla de familjer som engagerar sig och tar emot familjehemsplacerade barn.
– Jag har ett viktigt uppdrag men får inte prata med dig. Jag har en sekretess och bryter jag mot den blir jag straffad, säger han, men tillägger för egen del:
– Du kan ju förstå att det är katastrof. Det räcker ju.
Kommer från Göteborg
De två 13-åringarna var placerade i Halland av socialtjänsten i två olika stadsdelar i Göteborg. De stadsdelarna fick först under onsdagen reda på att pojkarna rymt och var föremål för en mordutredning.
Lisbeth Nilsson är avdelningschef för individ- och familjeomsorgen vid stadsledningskontoret i Göteborg.
– Vi kan bekräfta att de är från Göteborg och att de har varit familjehemsplacerade i Halland, säger Lisbeth Nilsson.
Placerade av tvång
Den ansvarige för familjehemsplaceringarna i en av de två aktuella stadsdelarna i Göteborg säger att de fick kännedom om det inträffade först under onsdagen.
– Vi har barn placerade i familjehem enligt två olika lagar, dels en tvångsmässig placering enligt lagen om vård av unga, dels en frivillig placering enligt socialtjänstlagen.
Vad som var aktuellt för de nu 13-åriga pojkarna vill hon inte uppge av sekretesskäl.
Familjehem är den moderna benämningen av äldre tiders fosterhem och är ett kommunalt finansierat uppdrag. Det är socialnämnderna i landets kommuner som fattar beslut om placering av barn och ungdomar i familjehem. Ofta sker placeringarna i en annan kommun en den som den unga är uppväxt i.
Båda pojkarna nekar till brott enligt deras juridiska ombud.
Av Daniel Olsson
Publicerad 11 jun 2015 12:45


3.
2015-04-02
http://www.expressen.se/nyheter/2-arig-pojke-kvavdes-till-dods-pa-forskolan/
Pojke kvävdes efter lunch på förskolan

Pojken avled på sjukhuset.  
En 2-årig pojke satte en korvbit i halsen under lunchen på förskolan i Nacka och fördes till sjukhus.
Pojken avled senare på sjukhuset.
– Tyvärr slutade det på mest tragiska vis. Skadorna blev för omfattande så det gick inte att rädda pojken, säger Patrik Lillqvist på Nackapolisen.
Det var förra torsdagen som den 2-åriga pojken fördes i ambulanshelikopter till Astrid Lindgrens barnsjukhus med efter att ha fått andningssvårigheter. Pojken ska ha satt en korvbit i halsen under lunchen på förskolan i Nacka kommun, vilket NVP.se då rapporterade.
Enligt polisen har pojken nu avlidit.
– Tyvärr slutade det på mest tragiska vis. Skadorna blev för omfattande så det gick inte att rädda pojken, säger Patrik Lillqvist vid Nackapolisen.
Hände tidigare
På sjukhuset försökte man kyla ned pojken för att minska effekten av syreskadorna, men hans tillstånd från olycksfallet förbättrades aldrig.
Det var på torsdagen förra veckan som pojken fördes till sjukhus. Dödsfallet inträffade tidigare men polisen bekräftade det först under torsdagen.
– Det hände inte i dag, utan lite tidigare. Men med tanke på föräldrarnas sorg så vill jag vara lite försiktig med att berätta för ingående, säger Patrik Lillqvist.
Polisen har ännu inte tagit ställning till om brottsmisstankar i samband med olycksfallet på förskolan.
– Det är för tidigt att svara på. Vi kommer att samla ihop alla handlingar och ta det i lugn och ro och bedöma situationen, om huruvida det finns något eventuellt vållande, säger Patrik Lillqvist.
Av Louise Cassemar
Av Kim Malmgren
Publicerad 02 apr 2015 10:25

4.
2015-01-10
http://www.expressen.se/kvallsposten/autistiske-filip-lamnad-ensam-ute-i-tva-timmar/
Autistiske Filip lämnad ensam ute i två timmar

Kent Borg i Blentarp är lättad att det trots allt slutade lyckligt när hans autistiske 14-årige son Filip lämnades ensam ute i kylan i flera timmar.  
I över två timmar stod autistiske 14-årige Filip ensam och väntade i vinterkylan utanför ett stängt korttidsboende i Blentarp.
Taxichauffören hade släppt av honom och kört i väg – och ingen hade talat om för personalen att pojken skulle komma.
– Det får aldrig hända igen, säger Helen Persson på Sjöbo kommun.
Filip hade varit i sin särskoleklass på Färsingaskolan sista fredagen före jul. Helgen skulle han tillbringa på ett korttidsboende i Blentarp som avlastar föräldrarna.
Skolan stängde några timmar tidigare än vanligt eftersom jullovet började, och Filip hämtades med en taxi som tog honom till boendet.
– Där släppte chauffören av honom och körde i väg direkt, säger Filips pappa Kent Borg.
– Men klockan var knapp tolv och huset var låst och tomt. Personalen börjar inte jobba förrän flera timmar senare. Och de visste inte att Filip skulle komma extra tidigt, det hade ingen berättat.
Väntade i kylan
Den autistiske 14-åringen stod kvar vid husknuten och väntade ute i kylan. Hans funktionsnedsättning fungerar på det viset, förklarar pappa Kent.
– Filip kan inte gå någon annanstans i det läget. Han blir kvar där man ställer honom, brukar jag säga.
– Är där ingen får man vänta, så enkelt är det för honom.
Efter två timmar kom en bil. Det var ett föräldrapar som skulle lämna julklappar till boendet och som kom lite för tidigt. Filip gå in och sitta i värmen i deras bil tills personalen kom och tog emot honom.
– För det första var det så klart fel av taxichauffören att bara köra i väg utan att följa Filip in, säger Kent Borg.
– Sedan har jag försökt få reda på vem som missat att skolan skulle sluta tidigare. Nu hände lyckligtvis inget mer och Filip har inte tagit skada, han är en ganska trygg kille.
"Gjorde fel"
Till Skånska Dagbladet, som först skrev om händelsen, säger vd Bo Gustafsson på Taxi Ystad att bolaget håller på att utreda det som skett.
– Vi gjorde fel och det som hände är beklagligt, kommenterar han.
Helen Persson, enhetschef LSS på Sjöbo kommun, medger också att något gått snett.
– Någonstans är det en kommunikationsmiss, säger hon till Kvällsposten.
– Jag har pratat med min personal. Alla måste se över sina rutiner. Det får aldrig hända igen.
Av Claes Carlson
Publicerad 08 jan 2015 09:50
Till Kvällspostens startsida

5.
2014-12-07
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article19974937.ab
Min son är 9 år och deprimerad
Debattören: Varför satsar inte samhället mer på barn som mår dåligt?
Jag heter Janne och är 38 år. Jag har en dotter på sju år och en son på nio. Min son har diagnosen asperger och adhd. Han är sjukskriven på halvtid på grund av depression.
Jag har vetat om sonens neuropsykiatriska diagnoser länge, ända sedan förskoleåldern. Redan då började min kamp för att han skulle få den hjälp man förväntar sig i ett välfungerande samhälle. Sedan dess har kampen pågått. År efter år. Dag efter dag. Timme efter timme. Nya kartläggningar av min sons särskilda behov. Nya strider om att han ska få den resurs han behöver. Nya strider om att hans skolgång skall vara lika viktig som alla andras.
Men min kamp är osynlig, vi är osynliga. Varje år tvingas jag göra samma resa med samma utredningar, samma möten och samma kartläggningar. Jag blir slussad fram och tillbaka och vi når aldrig någon slags lösning, trots kontakter med rektorer, Bup, speciallistläkare och habilitering.
 
I stället är min son sjukskriven för depression.
Han är nio år och hela han borde sprudla av livsglädje. Han ska busa springa, leka och bara vara i livet varje dag. Hans vardag borde vara bekymmersfri och fylld av det härliga barnasinnet.
Men han är nio år och deprimerad.
Min son säger till sina fröknar att han inte orkar med detta livet. Att han känner sig utsatt. Att alla hatar honom. Hur kan vi låta ett 9-årigt barn gå in i livet med dessa känslor? Hur kan vi låta ett enda barn må såhär, mitt eller någon annans?
I våras kom det upp att min son skulle byta skola. Jag sa att han inte skulle fixa det, att en större skola med fler barn var en dålig lösning. Att det var en usel idé att han skulle dela kapprum med femteklassarna och att han inte borde placeras på ett fritids där man inte tog hänsyn till hans behov. Allt detta sa jag, men ingen lyssnade. Beslutet fattades ändå – och sen, när allt rasade samman för min son, vände man bara ryggen åt honom. Som om han var osynlig.
 
Det är viktigt att komma ihåg att allt det som händer inte är min sons fel. Jag är helt övertygad att om han helst vilja vara med sina klasskamrater i klassrummet, i stället för att bli utskickad till ett enskilt rum för att kunna lära bättre. Jag är helt övertygad om att han skulle vilja var i skolan på heltid, men han orkar inte. Han har en diagnos som inte syns – men betyder ju inte att min son inte syns. Istället för att flytta på honom, som upplever problemen, borde man i stället angripa själva problemet. Borde man inte med alla medel se till att min son och andra med liknande problem får en bättre tillvaro?
Jag ber samhället att ta sitt ansvar. Vänd inte ryggen åt de små människorna som kommer bli en del av samhället. Låt inga besparingar eller åtgärder ske på bekostnad av våra barns välmående. Ta vara på dessa barn som sitter på en otrolig gåva och som kommer hjälpa till att bygga en bättre vardag på allvar.
Själv fortsätter jag slita här allt vad jag förmår. Jag fortsätter strida, för det är inte på något sätt acceptabelt att min nioåriga son ska vara sjukskriven för depression. Han förtjänar så mycket mer.
 
Janne Alm

6.
2014-10-28
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article19767203.ab
Kritik mot undervisningen på hem

MALMÖ. Skolundervisningen på hem för kriminella ungdomar brister. Lärarna känner inte att deras arbete tas på tillräckligt allvar, något som kan få konsekvenser för barnens framtid. Det visar en ny studie från Lunds universitet.
Skolgången är ett av de viktigaste förebyggande verktygen mot kriminalitet vi har i dag. Det menar sociologen David Wästerfors, som spenderat åtskilliga timmar de senaste åren ute på några av statens 24 särskilda ungdomshem. Han är kritisk till hur undervisningen fungerar, där lärarna inte bara måste tampas med skoltrötta och ibland motsträviga elever.
Kamp mot systemet
– Lärarna kämpar också inom det institutionella systemet, där skolan har haft en undanskymd plats. De upplever att de är undanskuffade, att deras status inte räknas lika tungt som behandlingspersonalens, säger David Wästerfors.
– Till exempel kan lektionerna avbrytas av att en psykolog kommer in och lånar en elev, eller att man lägger mötestider på lektionstid.
Resultatet blir att många av ungdomarna lämnar sin behandling med bristfälliga betyg, något som kan få konsekvenser i framtiden.
– Om man lämnar de här hemmen utan att ha läst upp sina grundskolebetyg, då är ju många dörrar stängda. Och då är risken större att man återgår till en tidigare kriminell sysselsättning.
Känner inte igen
Statens institutionsstyrelse (Sis), som ansvarar för hemmen, har en annan syn på undervisningen och lärarnas situation.
– Jag känner inte alls igen den här bilden. Våra ungdomar upplever Sis skola som meningsfull, de känner sig nöjda och vill gå i skolan. Vi har satsat mycket på Sis-skolan de senaste åren, säger Christer Pedersen, kommunikationsdirektör på Sis.
Pedersen pekar också på att man har hög lärartäthet och att 70 procent av Sis ungdomar i undersökningar ger bra betyg till undervisningen.
– Vi vet ju det här, hur viktig skolan är för att man ska lyckas med det fortsatta livet.
TT
28 oktober 2014  11:12
 
7.
2013-09-21
http://bloggar.aftonbladet.se/mobbad/2013/09/jag-sattes-i-sarskola-for-att-jag-blev-mobbad/

Mobbning i skolan påverkar ett helt liv.
 Hundratals läsare har delat med sig av sina egna erfarenheter av mobbning. Många bryter tystnaden för första gången och vågar nu berätta om sitt helvete.

I skrivande stund har över 200 läsare laddat upp sina egna berättelser om mobbning. Flera berättar hur ärren efter mobbningen i skolan finns kvar och gör sig påminda 10, 20 och 30 år senare.

Många har svårt att lita på andra och känner inte att de är värda att bli älskade. Studier, kärleksliv och vänskapsrelationer har blivit lidande. Ett helt liv påverkas av mobbningen och kränkningarna under skoltiden.

Flera har aldrig berättat för någon om mobbningen utan lidit i det tysta.
 De känner skam över att ha blivit bortvald, utstött och påhoppad.
 Vi tycker att det är dags att sluta sopa mobbningen under mattan. För mobbning är ett samhällsproblem. Och du som mobbas är inte ensam. 50 000 barn drabbas varje dag.

Här kan du läsa andras erfarenheter av mobbning och berätta din egen historia.

”Det är pinsamt att erkänna att jag har gått på särskola för grunden som jag anser att jag placerades där på var pga mobbningen och att skolan ville bli av med mig. Jag har kollat i mina papper och jag ser att jag var normalbegåvad då jag placerades… De övertalade min mor att det bästa för mig var att gå på särskola. Hon ville inte att jag skulle bli mobbad mer så därför godtog hon deras förslag”.

”Jag stötte på några av de värsta mobbarna ett år efter nians slut. De kände inte ens igen mig. De har förstört mitt liv men jag får inte ens en plats i deras minne”.

”Precis hela min skoltid var ett helvete. Varje dag tvingades man gå dit där man blev utsatt för allehanda grymheter såsom, tuggummikastning i mitt hår (som min mor var tvungen att klippa bort och därför kunde jag aldrig ha långt hår), stora matkassar fyllda med vatten som mobbarna slängde över mig mitt i smällkalla vintern så kläderna frös till is på vägen hem från skolan, busringningar hem, glåpord som glasögonorm, CP-skadad och annat haglade över mig. Mina skor spolades ner i toaletten. Lärarna gjorde inget, de sa bara att jag skulle ignorera vad de gjorde så skulle de sluta.
Icke!”.

”Jag har kämpat mig igenom kraftig social fobi, ångest, panikångest, sömnstörningar och grava depressioner. För när en sanning upprepas för någon tillräckligt länge så blir det sanning och man tror på det man hör. Jag vågade inte berätta hemma, för jag var så ful, vidrig och oälskad att mina mobbare fått mig att tro att inte ens mina föräldrar ville veta av mig”.

 ”Hela mitt liv har påverkats av vad jag gick igenom som barn. Jag känner att jag missade min barndom, varje gång någon skrattar så tror jag dom skrattar åt mig, jag ser absolut inget värde i mig och jag har känt mig fruktansvärt ensam ända sedan det började”.

”Jag funderar ofta på att ta mitt liv då jag har svårt att se hur jag ska kunna reparera skadorna av mitt förflutna. Jag känner mig fortfarande som det där rädda barnet som inte är värt att älskas”.

”Det var så lätt att reta mig, och ingen förstod hur ont det gjorde i mig, hur ont det kan göra än idag. Hur jag nästan gråter när jag skriver det här, trots att jag idag älskar vad jag gör, mina studier på universitetet, mina framtidsplaner.”

”I åttan fick jag gå till en kurator som sade att allt var mitt fel eftersom jag var mer lik en pojke än en flicka. Så då fick jag börja i obsklass. Halva nian skolkade jag för att jag hade så ont i magen av att behöva gå i skola”.

”Det enda man fick höra från lärare, kurator osv. var att ”det är normalt att man retas lite…” Inombords grät man, man hade ständig ångest varje dag för att möta sina plågoandar, betygen blev direkt lidande pga skolk.”


Nyhetsreporter på Aftonbladet.
karin.ostman@aftonbladet.se Alla inlägg av Karin Östman»
« Senast ändrad: 07 juni 2016, 13:21:03 PM av Alina »