Författare Ämne: Anställda på Brottsoffermyndgheten inte intresserade för att ge skadestånd  (läst 1243 gånger)

Alina

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 279
  • Karma: 0
    • Visa profil

http://www.dn.se/nyheter/sverige/brottsoffer-tvingas-jaga-skadestand/
2013-08-03

Brottsoffer tvingas jaga skadestånd

Publicerad i dag 13:51



Varje år tvingas uppemot 28.000 nya brottsoffer själva jaga skadeståndet som rätten dömt ut. Ida, 18, som förra året utsattes för en tortyrliknande misshandel av sin pojkvän, har ännu inte fått någon ersättning. Nu får hon i stället hjälp av en nystartad stiftelse för brottsutsatta.


Huruvida brottsoffer även i framtiden själva ska bära ansvaret för att driva in skadeersättning är en fråga som nu ligger på justitiedepartementets bord. Den förändringen hoppas Brottsofferjourernas riksförbund på.

– I min värld skulle det bästa sy­stemet vara att målsäganden slapp dessa bekymmer. Att staten i stället tog det fulla ansvaret, betalade ut ersättningen direkt vid dom och sedan drev in den från gärningsmannen, säger förbundsordföranden och tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem.

 
Systemet tillämpas redan i Norge. Men det är inte troligt att förslaget kommer att finnas med i propositionen till den nya brottsskadelagen, enligt Carl Rosenmüller, rättssakkunnig på justitiedepartementet.

– Den grundläggande principen är att gärningsmannen ska betala skadeståndet, något som vår utredare anförde som skäl mot att ändra det svenska systemet. Det kan ses som en upprättelse för brottsoffret att just gärningsmannen betalar, säger han.

Om offret automatiskt blir ersatt av staten finns risken att försäkringsbolagen försöker undgå ansvar, menar Rosenmüller. Dessutom skulle det kunna leda till att brottsoffren begär skadeersättning utan rättsprocess.

– Vår utredare kom fram till att den brottsuppklarande effekten skulle minska. Det är ett incitament för brottsoffret att hjälpa till att klara upp brottet, säger Carl Rosenmüller.

Ida var 17 år när hennes dåvarande pojkvän utsatte henne för vad tingsrätten beskriver som långvarig misshandel som “innehållit tortyr och sadistiska inslag”. Han dömdes till sex månaders fängelse och ålades att betala Ida 27.400 kronor i skadestånd. Domen kom i oktober 2012 och hovrättens beslut följde två månader senare.

Gärningsmannen har inga pengar och försäkringsbolaget vill inte betala. Då återstår sista instansen – Brottsoffermyndigheten.

– Jag blir hela tiden skickad fram och tillbaka. Jag har vunnit rättegången – ändå måste jag bevisa allt på nytt. Det har tagit så mycket tid och kraft, säger Ida.

Efter misshandeln hoppade hon av skolan och lever nu på ekonomiskt bistånd. Något besked från Brottsoffermyndigheten har hon inte fått.

– 27.000 är inte mycket pengar. Men inte ens det lilla jag har rätt till har jag fått. Min expojkvän är ute från fängelset och jag möter honom på stan. Som om ärren på min kropp inte är påminnelse nog. Jag vill bara flytta härifrån, men jag har inte råd.

Nu har hon fått 5.000 kronor i ersättning av en nystartad ideell organisation, Insamlingsstiftelsen för brottsutsatta. Pengar som hon ska använda till att åka bort en vecka.

– I mitt jobb har jag sett att det finns stora brister i ersättnings­systemet för brottsoffer, de som blir utan eller får väldigt liten ersättning, säger Daniel Larson, som arbetar som åklagare och är en av initiativtagarna till stiftelsen.

– Detta är inte tänkt att ersätta ersättningssystemet utan vi ska försöka fånga upp brottsoffer som fallit mellan stolarna, tilldelats för lite eller måste vänta orimligt länge.

Men på Brottsoffermyndigheten ser man inget behov av en privat aktör.

– Insamling och ersättning till brottsoffer är sådant som redan sker, fast i statlig regi: vi betalar ju alla skatt och delar av dessa pengar går till brottsoffer enligt skadeståndsrätten, säger Per Rubing, brottsskadejurist på Brottsoffermyndigheten.

Fotnot: Ida heter egentligen något annat.



 Marijana Dragic

 marijana.dragic@dn.se