Författare Ämne: En fråga  (läst 12856 gånger)

Annan gäst

  • Gäst
En fråga
« skrivet: 23 oktober 2003, 11:47:27 AM »
Hej,
det är otroligt intressant att läsa dina inlägg här på NKMR, Jan.
När vi som känner dig skärskådar dom och vet hur du har betett dig under årens lopp, så är det vi inte det minsta förvånade.
Det är precis som vanligt,förneka, skyll på andra men ta inget eget ansvar.

Du fortsätter konstant att sticka huvudet i sanden och inte se på dig själv.

När dina barn svarar dig på dina anklagelser, så väljer du att inte gå i polemik utan skyller på PAS. Sedan fortsätter du med nästa inlägg som om inget har hänt.

Är du fullständigt okänslig för dina barn, eller är det flykt?

Samma sak med ditt svar till "Gäst", personen försöker inte alls att framstå som att den har levt ditt eller barnens liv, du bara flyr!

Dina inlägg på den här "saiten" skapar många frågor, som skulle vara intressant att få svar på. Jag tänker bl.a att "klippa och klistra" från dina egna inlägg och ställa frågor till dig.
En efter en, en efter en, en efter en.........

Någonstans inne i dig måste du veta att man kan inte bara förneka, förneka, förneka och skylla på andra, skylla på andra, skylla på andra och inte ansvar, inte ta ansvar, inte ta ansvar.

Vi som känner dig, är inte det minsta förvånade över ditt agerande, men det gör inte ditt handlande mindre avskyvärt.

Som sagt, frågorna kommer!

madeleine karlin

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 9
  • Karma: 0
    • Visa profil
Bemötandet ifrån myndigheten
« Svar #1 skrivet: 24 oktober 2003, 14:10:22 PM »
Hej "annan gäst"

Vi skall i detta forum försöka föra debatten på ett sådant sätt att personangrepp inte sker om alla försöker med detta så tror jag också fortsättningsvis skall kunna ha ett gott debattklimat.

madeleine karlin

Anonymous

  • Gäst
En fråga
« Svar #2 skrivet: 24 oktober 2003, 19:39:23 PM »
Detta gäller även Jan-Olof i sådana fall. Är inte det personangreppe han har kommit med i sina tidigare inlägg. Har du läst hur han skriver om sina barn och när dessa kommer med inlägg där de säger att allt Jan-Olof skriver är lögn och hävdar att barnen är hjärntvättade, är inte det personangrepp? Den historia Jan-Olof diktat ihop är något som NKMR borde ta sig en närmare titt på och undersöka lite bättre. Det är skam och bedrövelse att man får skriva sådant som han har gjort när det inte ens finns några belägg för det!!

desiderate

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 4
  • Karma: 0
    • Visa profil
Det är ju här problemet ligger, tyvärr
« Svar #3 skrivet: 17 februari 2006, 13:52:10 PM »
Jag vet att många barn (och föräldrar) far illa, på många olika sätt. Men det som märks mycket tydligt när man läser inläggen här, är att många av de föräldrar som fått sina barn omhändertagna "helt utan anledning" tyvärr inte har någon insikt i var problemen egentligen ligger.
     Att till exempel skriva brev till rätten och hävda att barnen mår dåligt och samtidigt nämna att "det finns misstankar om att mamman är lesbisk" talar ju ett tydligt språk: vad har det med saken att göra? Att sedan låtsas som att man har blivit häktad och fått tre års villkorlig dom med ett års övervakning bara för att man sagt till en myndighetsperson att "så får man inte göra med barn, det kan straffa sig" är det väl ändå ingen som tror på, annat än författaren själv.

Om ens barn själv begär - i vuxen ålder - att få bli adopterad av sina fosterhemsföräldrar, känner man då ingen glädje i att ens barn har haft det bra under placeringen och uppenbarligen har bra kontakt med fosterhemsföräldrarna? Varför har barnen inget intresse av att träffa den biologiska föräldern? För att "sociala" har hjärntvättat barnet? Skulle inte tro det! Det tyder snarare på att det ligger en viss sanning i sociala myndigheternas antaganden.

Det är det mest tragiska, att så många vägrar att inse att de själva är orsaken till att barnen omhändertagits, och därmed förstör för de föräldrar som verkligen har fått sina barn omhändertagna på grundlösa antaganden - därför att rätten inte orkar bemöda sig om att skilja ut de insiktslösa mot de rättslösa.

desiderate

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 4
  • Karma: 0
    • Visa profil
Stockholmssyndromet
« Svar #4 skrivet: 17 februari 2006, 13:54:01 PM »
Att sedan jämföra det så kallade "Stockholmssyndromet" med fosterhemsvård, det säger ju rätt mycket om personens verklighetsuppfattning.

desiderate

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 4
  • Karma: 0
    • Visa profil
Svar
« Svar #5 skrivet: 18 februari 2006, 10:47:45 AM »
Med den argumentation du använder är det tyvärr inte konstigt om du inte blir tagen på allvar. Det människoförakt du verkar se hos andra lyser alltför tydligt igenom hos dig själv. Undrar vem som projicerar? Och menar du att bara för att man har teoretisk kunskap så kan man inte ha praktisk kunskap?

Varför tror du jag är intresserad av fosterbarn, fosterhem? Därför att jag vet att många, främst barn far illa - detta sker både i fosterhem och i biologiska hem. Och jag vill att det ska uppmärksammas och att vi andra ska kunna ta del i hur socialtjänsten arbetar. Men jag menar vad jag säger: det är faktiskt inte alla barn som blir omhändertagna på grundlösa antaganden. Att många sedan hamnar i fosterhem som är värre än bio-hemmet är för jävligt, rent ut sagt. Men att skapa konspirationsteorier löser ju inte problemen.

ann

  • Gäst
intressant diskussion
« Svar #6 skrivet: 18 februari 2006, 13:06:31 PM »
Jag har läst samtliga inlägg från Jan-Olog och er andra och när man kommer in såhär, så frapperas man över hur olika man alltså kan tolka en situation. Det är ju detta bl.a som gör utredningar om omhändertaganden så svåra: Vem ska man tro på? Det som är utslagsgivande för mig är barnens version i det här fallet. Inget barn väljer att i vuxen ålder klippa banden så och uttala sig som de gör utan att det pekar på allvarliga brister hos de ursprungliga vårdarna, tvärtom är barn oerhört lojala och går man t.ex in på föreningen "Samhällets styvbarn" så upptäcker man ju snabbt att knappast någon av de som varit omhändertagna kan ens snudda vid tanken att deras föräldrar gjort något fel. Det måste alltså till riktigt allvarliga missförhållanden plus en möjlighet för barn att göra jämförelser (Ha ett annat hem att tillgå) för att de ska diskvalificera sin egen far så som Jan-Olofs barn gör.
Man måste alltså som förälder kunna, åtminstone i efterhand acceptera tanken att man inte har räckt till och det är självklart inte lätt, men ändå tror jag att det är det enda sättet för den föräldern att gå vidare. Annars hamnar man nog uppenbarligen i det som Jan-Olof gjort, i en ständig strid mot allt och alla och i rättshaveri. Jan-Olof skulle behöva hjälp att bearbeta det som hänt, se sin egen del och åtminstone ta i beaktande att hans barn kanske faktiskt känner de de känner och att detta inte bara är en produkt av ngn slags samhällelig hjärntvätt. Det är ursvårt att vara förälder och alla har inte förutsättningarna till det och därför tror jag att det är viktigt att även föräldern får hjälp efter omhändertagandet. Att få sitt barn omhändertaget är en oerhörd kränkning alldeles oavsett vad man själv gjort sig skyldig till, man har rätt till hjälp för egen del, annars fastnar man i det. Seda är det självklart inte bra att detta utreds på det här sättet inför öppna dörrar, det måste vara oerhört smärtsamt för alla inblandade och jag lider med er. Samtidigt är jag glad för er barns skull att ni fått det bra och att ni verkar var så klara övr er egen situation och precis som en annan skribent här tycker jag att Jan-Olof, som far, ändå borde vara glad över att hans barn fått det så bra. Om du Jan-Olof inte får hjälp med att acceptera den här situationen och hjälp med att se din egen del, så att du kan närma dig dina barn på ett annat mer ödmjukt vis, så tror jag tyvärr att du förlorat dem för alltid och då har du inte vunnit något med din strid.

mvh
ann

ann

  • Gäst
OK
« Svar #7 skrivet: 18 februari 2006, 18:28:07 PM »
Visst har jag gjort mig obekväm på Styvbarns forum och i gästboken, men vem som helst som vill kan ju gå in där och fundera över vem som hoppar på vem Jan-Olof. Jag är fortfarande ute efter att människor har rätt till hjälp oavsett vad de gjort sig skyldiga,helt enkelt därför att livet är för kort för att ägna det åt grämelse. Jag tycker verkligen synd om dig och jag kan tänka mig hur chockerande det måste ha varit att få de svar du fick från dina barn här, eftersom Du självklart är övertygad om att du har rätt. När du sedan svärtar ned din dotter p.g.a att hon ger en annan version, så ger det mig en bild av en människa som har det riktigt svårt och som måste kämpa natt och dag för att för att hålla tillbaka de känslor av skuld, som DU nu projicerar på kreti och pleti, även alltså på dem som försöker se det hela från ditt perspektiv. Jag påstår ingenting om min uppväxt som jag inte kan bevisa, min berättelse ligger på styvbarns sida och där har den legat i många månader, jag var en av de första som skickade in och jag var också en av dem som fick en massa upprört inombords av Kangers film. Så jag är helt autentisk Jan-Olof. genomgående uttalar du dig negativt om andra och jag hade väl inte väntat mig något annat hller, men som princip vidhåller jag att man som förälder behöver hjälp om det går så långt att ens barn tas ifrån en eller, som i mitt fall, barnet flyttar hem till pojkvännens mamma, p.g.a att modern, som var jag inte hanterade de problem som blev aktuella då hon gick in i puberteten. Jag hatade henne och pojkvännen och pojkvännens mamma intensivt och när jag till slut fick en chans så hävde jag ur mig mitt hat på dottern, några rejäla smällar och - eftersom hon aldrig hade varit med om det förut, alltid hade blivit lärd av mig att vål var fel - så poisanmälde hon mig direkt. jag blev dömd, det tog ett år och jag slapp undan med dagsböter, men den tiden...Jag fick tid att tänka. Jag hade alltid trott att jag var en så himla bra morsa (För i jämförelse med min egen var jag det!), jag tyckte att jag hade gjort allt rätt och nu fick jag klart för mig att även om jag inte direkt hade upprepat fädrens missgärningar, så hade jag ändå haft en massa brister som jag dittills inte hade varit medveten om. I detta arbet fick jag hjälp av en bra kurator, som ställde de rätta frågorna och till slut kunde jag ta skulden på migh utan att det kändes allt för betungande. jag kunde både förstå mig själv, varför jag handlat som jag gjorde och samtidigt förstå att jag hade gjort fel. Det är inte särskilt dramatiskt. Människor gör fel i många avseenden, missar målet, kommer till korta och att brista som förälder är också sånt som händer. Speciellt om man inte själv haft det så himla bra. Så riktigt arg på dig kan jag inte bli Jan-Olof, jag tror att du behöver mycket förståelse, så att du kan öppna upp för andra perspektiv än de du har nu, anrda förklaringar och kanske också så småningom ett slags inre frid som du inte kan få, så länge du intar den här försvarsinställningen.
mvh
ann

Vilden

  • Gäst
En fråga
« Svar #8 skrivet: 26 februari 2006, 15:09:04 PM »
Men de argument du kommer med Jan-Olof har inga som helst belägg. Och jag måste fråga dig vvad det är som gör en homosexuell till en sämre människa? Att jämföra homosexualtiet med pedofili visar ju vilken okunskap du egentligen besitter. Och det faktum att du häver ur dig anklagelser mot den andra föräldern och barnens respektive fosterfamiljer men när någon kommer och säger att du handlat fel då tolkar du det som förtal, hot och personangrepp som måste polisanmälas. Om du vore mer saklig kanske folk hade lyssnat mer på dig men taggarna vänder du genast utåt så fort någon har en annan åsikt än du! Att kunna se saker ur ett annat perspektiv är viktig egenskap, att kunna förstå att man har handlat fel är också en annan viktig egenskap.

Ditt sätt att skriva och argumentera avslöjar mer om dig själv än vad du kanske anar. Det avspeglar osäkerhet och jag tror att du besitter mindre kunskap om det du skriver än vad du ger sken av. Jag tycker inte att man i en diskussion ska komma med dessa personangrepp som du gör när någon inte tycker som du eller påstår att situationen med dina barn inte ser ut så som du beskriver. Acceptera att andra har en annan uppfattning och acceptera dina barn. Det är smaklöst att läsa de detaljer som är utlämnade här på NKMR rörande dina barn och deras LVU-placering. Jag undrar vad du har för skäl att göra så mot dina barn och vad du har för saklig grund att stå på. Du skriver en massa men hur ska man tro på att det är sant när så många andra ger en annan bild av det hela. Du sitter dessutom i en speciell situation eftersom du är föräldern vars barn blivit omhändertagna, du reagerar som många människor gör dvs du skyller situationen på omständigheter som inte har med dig att göra, du vill få det till att du inte i något avseende har handlat fel och vägrar inse att ju mer du håller på som du gör ju mer skjuter du dina barn ifrån dig. De flesta inser så småningom att de har handlat fel men för dig är det tvärtom. Vilka bevis finns det för att dina barn är hjärntvättade när de säger att de haft det bra i sina familjehem och fortfarande har en bra relation till dem. Att påstå att sina barn är hjärntvättade utan några som helst belägg för det är väl kränkande och förtal om något?? Eller har jag fel?? Du kanske svara att jag har fel men hade vi vänt på situationen och dina barn hade sagt att du var hjärntvättad då kan jag tänka mig att du med en gång vänt dig till polisen, men vad är det för skillnad?

Och om du svarar mig behöver du absolut inte visa mig exempel på barn som farit illa under sin familjehemsplacering för jag vet mycket väl att det finns de som far illa och att sociala myndigheterna gör brutala fel vissa gånger. Jag vet också att många barn far illa i sina biologiska hem, något som du inte tycks förstå eller vill se och att socialen många gånger även missar dessa barn.  Det är hemskt att barn far illa oavsett om det är i sitt biologiska hem eller i familjehem. Men man kan inte påstå att alla barn i familjehem far illa lika lite som man kan påstå att alla barn far illa sina biologiska hem!

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
SV: Bemötandet ifrån myndigheten
« Svar #9 skrivet: 13 juli 2012, 14:12:56 PM »
Hej "annan gäst"

Vi skall i detta forum försöka föra debatten på ett sådant sätt att personangrepp inte sker om alla försöker med detta så tror jag också fortsättningsvis skall kunna ha ett gott debattklimat.

madeleine karlin

Vore bättre om ubåtarna avvisades
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
SV: En fråga
« Svar #10 skrivet: 14 juli 2012, 18:53:36 PM »
Vi övervägde att stänga av vederbörande och ta bort dennes inlägg, men vi beslutade oss för att låta inläggen vara kvar för att visa just hur aningslösa och eller hjärntvättade vissa kan vara.

Inläggen säger mer om 'ubåtarna' än om den som de angriper.

Dessa är övertygade att "myndigheterna gör inte fel", vilket de ibland surt får upptäcka när de själva blir drabbade, att så inte alls är fallet.

Ruby H-C