Författare Ämne: Kommunanställ.vill inte betala skadestånd till mobbade elever,som vann i ärenden  (läst 878 gånger)

Alina

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 279
  • Karma: 0
    • Visa profil

http://www.dn.se/nyheter/sverige/mobbning-kan-fortga-i-flera-ar
Mobbning kan fortgå i flera år

Publicerad 2013-05-20 07:20



     
Så gick vi till väga

DN har granskat samtliga anmälningar om kränkande behandling som gjorts till Barn och elevombudet (BEO) sedan starten 2006. På DN:s begäran har BEO sammanställt alla beslut som lett till skadestånd fram till dagens datum.

Det är en unik sammanställning som vi publicerar i sin helhet på www.dagensnyheter.se med uppgifter om såväl skolhuvudmän, skolor, skadeståndssummor och hur lång tid varje fall tagit.



Så anmäler du mobbning

Vänd dig först till rektor/förskolechefen på skolan/förskolan och berätta att du som elev blir trakasserad fysiskt eller psykiskt. Kontakta sedan kommunen eller den fristående skolans huvudman. Därefter kan du göra en anmälan till Barn och elevombudsmannen, BEO (www.skolinspektionen.se/beo).

Rör det andra former av kränkningar på grund av etnisk tillhörighet, religion, ditt kön, din sexuella läggning eller din funktionsnedsättning så kan du vända dig till Diskrimineringsombudsmannen DO (www.do.se). Vid tveksamhet kontakta BEO.

Anmälan gör du via webben på BEO:s hemsida, e-post eller pappers­ansökan. Du kan vara anonym men det försvårar utredningen.

En handläggare utreder sedan vad som inträffat. Du får ett diarienummer på din anmälan. Själva utredningen tar, enligt BEO, vanligtvis upp till 5 månader, men de kan också läggas ned eller skickas vidare till annan myndighet. Men du får alltid ett beslut.

BEO kontaktar skolan som anmälts och eventuellt även dig och ställer frågor. Du får alltid möjlighet att lämna synpunkter på det svar som BEO får in från skolan.

BEO kan vid omfattande problem tillfälligt stänga en skola eller dra in tillståndet för en fristående skola. Det är dock ovanligt. Oftast får skolan en anmärkning som innebär att de ska rätta till bristerna.

BEO kan också kräva skadestånd ifall en elev har kränkts. Om BEO beslutar det så kontaktas du. Skolans huvudman kan antingen godta eller avvisa den summan som BEO beslutat. Ifall man avvisar skadeståndskravet så kan det leda till förlikningsförhandlingar. Det kan innebära att summan sänks eller att man kommer överens. Vid tvist kan BEO eller skolhuvudmannen gå vidare till tingsrätten och domen där kan sedan överklagas.

Ett beslut från BEO kan däremot inte överklagas till en annan myndighet – bara omprövas. Vid omprövning arbetar en ny handläggare med ärendet.

Skolan skyldig att vidta åtgärder

I svensk skola och förskola råder nolltolerans mot kränkningar. Lärare och rektor är skyldiga enligt skol­lagen att anmäla, utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling.



Det kan ta flera år innan elever som blivit grovt mobbade får upprättelse och skadestånd. Det visar DN:s granskning av samtliga anmälningar om kränkande behandling till Barn- och elevombudet. Under tiden riskerar mobbningen att fortsätta.



Dagligen kränks och mobbas tusentals elever runt om i Sveriges skolor. Ärren efter mobbning kan sitta kvar länge, ibland hela livet.

Anmälningarna om kränkande behandling till Barn- och elevombudet (BEO) brukar ses som toppen på ett isberg. Men allt fler väljer att anmäla. År 2006 var antalet anmälningar 389, år 2012 var de 1.116.
   


Sammanlagt har cirka 200 förskolebarn och skolelever fått skadestånd på från 5.000 kronor till som mest 246.000 kronor under de aktuella åren. Men de flesta som får sin anmälan utredd får inget skadestånd. De får i stället nöja sig med att skolans huvudman får någon form av kritik.

– För att kräva skadestånd krävs det att vi har mycket på fötterna även om ett barn varit utsatt under lång tid. Och ibland saknas det helt enkelt dokumentation eller andra bevis, säger Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman.

För många barn och deras familjer är det en lång och jobbig process. Under tiden kan dessutom mobbningen fortgå om inte skolan på eget initiativ stoppar den.

Av de 14 fall som hamnat i domstol sedan 2006 har det oftast tagit tre fyra år innan man fått en dom och skadestånd – och som längst fem år. Skadestånden som dömts ut har varit låga även om man nu kan se ett trendbrott i två domar där skadestånden som utdömts legat på 50.000 kronor. Det är en fördubbling från tidigare nivåer. Det är också tydligt i domskälen att skadeståndssummorna både ska ge den utsatta eleven upprättelse och ha en avskräckande effekt för skolan.

– Skadestånden i svenska domstolar ligger generellt lågt men det här är ändå små steg i rätt riktning. Våra fall som vi driver till domstol handlar om barn eller tonåringar som utsatts för långdragna kränkningar och de borde ligga ännu hög­re än för vuxna som kanske utsätts för exempelvis diskriminering vid ett enstaka tillfälle, säger BEO.

De fall som drivits av BEO utanför domstolarna har oftast gått snabbare även om det även där har kunnat ta ett par år för att få upprättelse. Ungefär hälften av kommunerna och de fristående skolhuvudmännen som fått ett beslut om skadestånd har valt att betala den summa som BEO begärt.

– Vi vill ju i första hand vara så tydliga i våra beslut att de inser att de gjort fel, rättar till problemen och betalar skadestånden, säger Caroline Dyrefors Grufman.

I övriga fall har man kommit överens om ett lägre belopp efter förlikningsförhandlingar. Eller så har endera parten beslutat att fortsätta i domstol. Och i några få fall har BEO valt att inte föra barnens talan i domstol eller omprövat sitt beslut.

Sedan 2010 har varken kommunerna eller BEO valt att inleda nya domstolsprocesser. Trots att BEO endast förlorat ett fall under åren så ser man det som en kostsam och segdragen väg som kan utsätta barnen för ytterligare obehag. Fast just nu överväger BEO ändå att skicka in en stämningsansökan mot Kalix kommun eftersom förlikningsförhandlingar inte givit något resultat.

– Vi försöker in i det längsta att barnen ska slippa rättegång. Det är ett medvetet val från oss. Vi vill inte att barnen ska bli kränkta i skolan och sedan riskera att bli utsatta och kränkta en andra gång, säger hon.



Lenita Jällhage

lenita.jallhage@dn.se