Författare Ämne: Socialtjänsten med polisen flyttar mobbad barnfmamilj hemifrån.Mobbarna -hemma.  (läst 1739 gånger)

Alina

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 279
  • Karma: 0
    • Visa profil
1.2014-11-27
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article19927206.ab
Olika skolanställda trakasserar med "antimobbningsåtgäeder" inte mobbarna utan mobbningsoffer. Mobbningsoffer och deras föräldrar kan till ex,tvångshämtas mitt på lektionen till sjuksköterskan eller till socialen "för antimobbningssamtal" eller till ev.utredning pga."om det finns problemer på skolan och elev ser ledsen ut, då den har problemer hemma".
Mobbarna, hela klassen, däremot har det roligt, gör läxor, deras föräldrar tvingas varken till socialen eller till rektor för oantliga "antimobbningssamtal".
Om någon skulle bry sig om mobbningsoffer på skolan, då man skulle inte peka ut mibbningsoffer utan mobbarna. Mobbarna och deras föräldrar skulle genomgå "abtimibbningsplan" hos psykiatri BUO, kurator, rektor, lärarna, socialen  och skolsköterskan!
Jag har aldrig känt mig trygg i skolan
Isaac Møller, 17: Alltför många gör alldeles för lite åt mobbningen
    Dela   
    Tweeta   
Kommentera



Jag läste en artikel i Aftonbladet om Odin som mobbades och till sist tog sitt liv. En hemsk historia om något som är allt för vanligt, fast det inte borde det. Längst ned i artikeln fanns en faktaruta. Den hade rubriken ”Så upptäcker du om ditt barn är mobbad – och så får du hjälp”:
1. Var uppmärksam på ditt barn om hur det mår. För ett kontinuerlig samtal med ditt barn om hur det har varit i skolan, med kamrater och även utanförskap.
2. Lyssna på barnet. Om det beskriver berättelser som kan uppfattas som kränkningar och mobbning - ta det på allvar. Det är viktigt att barnet känner sig lyssnad på. Det gäller både stort och smått.
3. Hjälp barnet att hitta strategier för att hantera olika situationer och problem som kan uppstå.
4. Följ upp hur det går för ditt barn.
5. Prata med skolan och be om hjälp om det behövs. Skolan ska ha en antimobbningsplan till att börja med. Uppstår ändå mobbning be de vuxna inom skolan om hjälp. Elevhälsan med kurator, psykolog och resursteam är en viktig funktion.
6. Skolan har en plikt att uppfylla alla barns behov. Det är alla barns behov att känna sig trygga i skolan.
7. Barn och unga kan kostnadsfritt ringa till Bris telefon 116 111, mejla eller chatta på organisationens hemsida för att få stöd och hjälp.
8. Även vuxna kan få hjälp av Bris i frågor som rör barn 077-150 50 50.
9. Räcker inte elevhälsan kan du och ditt barn även vända sig till barnpsykiatrin i din kommun för att få hjälp och stöd."
Men vad tänker du, efter att ha läst först artikeln om hur en 13-årig pojke tagit livet av sig för att det aldrig blev bättre, och sen faktarutan där all denna hjälp står uppradad. Barn och unga borde ju få hjälp när det ”finns” så mycket?
Men verkligheten är alldeles för ofta långt ifrån hur det borde vara.
 
De fyra första punkterna borde ju vara lätta, ta till exempel den första, att prata om hur det är i skolan. Men det är mycket svårare än man tror – och även om man tycker sig märka att något inte stämmer så är det svårt att få ärliga svar.
Jag kan ta mig själv som exempel. Jag har alltid haft en bra relation till mina föräldrar. Men när min mamma frågade mig om något var fel i skolan, om jag hade vänner, om jag mådde bra, om jag var utanför – så ljög jag varje gång, i drygt tre år.
Varför? Av flera anledningar, men mest på grund av rädsla. Rädslan att mobbarnas löften om att slå ihjäl mig och skada min familj om jag berättade skulle uppfyllas, rädslan att min mamma skulle bli nedtyngd för att hon var tvungen att tänka på det, rädslan att bli lämnad ensam… Rädslor som var så starka att jag inte vågade säga som det var till den person som jag litade mest av alla på.
Om man inte klarar första punkten så faller ju alla andra punkter också. Men säg att barnet ändå berättar hur det är och så går vi till punkt 5. Skolan. Där låg problemet för mig, från tredje klass och framåt. Det gäller förresten punkt 6 också.
Jag har aldrig känt mig trygg i skolan. Under nu 12,5 år har jag inte känt mig helt trygg en enda dag.
 
Angående skolans antimobbningsplan – om den går ut på att säga till mobbaren/mobbarna att typ ”den har berättat att du/ni slagit honom flera gånger” eller ”den har berättat att du/ni har gjort x mot denne” då har skolan ingen antimobbningplan. Mobbarna blir bara arga för att man har ”skvallrat” – slagen blir fler och hårdare, utfrysningen blir värre, glåporden blir grövre.
Jag och mina föräldrar har suttit på alldeles för många möten om mobbningen mot mig där skolan har lovat både det ena och det andra, möten med rektor, skolsköterska, kurator, lärare. Det hände INGENTING. Det blev aldrig bättre. De sa till eleverna och allt blev värre ett tag. När det fjärde, femte, sjätte mötet hade varit och det fortfarande var lika illa så gav jag upp hoppet om att skolan skulle hjälpa mig.
Det är dock inte likadant överallt, jag känner till personer som fått jättebra hjälp av skolan. Men på alldeles för många skolor funkar det inte som det ska.
 
Jag vet inte hur många artiklar jag har läst om hur många som kommit till den gränsen där de inte orkar med det längre. Jag har själv varit alldeles för nära att göra något som man inte kan göra ogjort. När jag var elva år såg jag ingen annan utväg. Allt var i ordning, allt var planerat. En natt när alla sov var det dags. Jag hade skrivit mitt brev där jag förklarade allt; att det inte var mina föräldrars fel, hur jag ville ha min begravning, allt. Då ringde mobilen – det var en av mina då få vänner. Efter en stund lyfte jag upp mobilen och tryckte på ”svara”.
Det samtalet räddade mig. Min vän mådde dåligt, behövde någon att prata med och ringde då mig. Vi pratade i tre timmar och sen när min kompis mådde bättre, så lutade jag mig mot väggen och började gråta. Senare på dagen eldade jag upp brevet. Jag hade hittat en mening, en anledning att stanna kvar: att hjälpa andra att inte hamna i den situation där jag själv var. Det har jag försökt med varje dag sen dess.
I dag är jag 17 år, blir 18 om några veckor. Varje dag finns minnena och tankarna hos mig. Varje dag tänker jag på samtalet som räddade mig. Jag hade tur. Det är allt för många som inte ser någon mening, som har förlorat allt hopp, som inte ser någon annan utväg.
Och det görs alldeles för lite åt det.
 
Isaac Møller
26 november 2014  14:27
FAKTA
DEBATTÖREN
Isaac Møller, 17 år.
DEBATTEN
Den 13 november skrev Aftonbladet om den norska pojken Odin Olsen Andersgård, 13, som efter flera års mobbning inte såg någon annan utväg än att ta sitt liv. Dagens skribent kände igen sig i Odins berättelse – men den fick som tur var ett annat slut.



2.2013
Vad gör socialtjänster i sådana fall, när barnhatande grannarna mobbar nyinflyttade barnfamiljer.
Socialtjänsten börjar "familjeutredning" utifrån "oro för barnen".Barnen brukar bortföras hemifrån och från deras familjer,med Polisens och Psykakutens hjälp   Socialtjänsten med de andra myndigheterna brukar samarbeta med mobbande grannar, mot barnfamiljerna.
 
Vad brukar göra grannarna som vill mobba ut en nyinflyttad barnfamilj?De gör tillsammans grova förtal  på barnen och på föräldrar i form av polisanmälningar. De gör också tillsammans "orosanmälningar" till socialnämnden,på föräldrar och på barnen.
I de flesta  fall, det är hela familj som splittras och blir "utredningsföremål" och måste förklara sig och försvara sig:för socialtjänster, för poliser, för psykiatrer,för domstolarna.Det är familjerna som blir lidande, inte mobbarna.

Polis med socialtjänster  brukar bortföras hemifrån  barnen ifrån sina familjerna,pga."oro för barnen"  och "för barnens bästa",till slut
Förtalade föräldrar brukar utredas av socialen och av Psyket och få fällande domar.
Grannarna , socialerna och psykpersonal brukar åtalas nästan aldrig för mobbning , trakasserier, diskriminering, ofredande eller för förtal.
Inte många barnhatande grannar jagar ut familjerna fysiskt ut hemifrån på detta sättet.
I de flesta fall det räcker, att de bara gör polisanamälningar och "orosanmälningar" till socialen, föra att mobba ut barnfamiljer från området. Socialnämnden med inhemsk polis gör resten.
2013-05
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16801926.ab
Mobb hotade familj


Ortsborna hade retat upp sig på en nyinflyttad familj – i natt skulle de ta lagen i egna händer.

Vid midnatt samlades en mobb på ett 30-tal personer utanför familjens bostad.

– Det var en hotfull stämning, säger Morgan Connedal på Värmlandspolisen.




Familjen flyttade till Storfors i östra Värmland för bara omkring en månad sedan, men flera boende på orten ska redan ha stört sig.

– De tycker att de gjort sig skyldiga till vandalisering av bilar och att de stört ordningen. Det finns händelser som har ringts in till oss, säger Morgan Connedal, länvakthavande befäl på polisen i Värmland.

"Kände sig hotad"

I natt ville många Storforsbor ta lagen i egna händer.

– Det har varit någon form av uppmaning som gått ut i sociala medier, säger Morgan Connedal.

Strax efter midnatt samlades en omkring 30 personer stor mobb utanför familjens bostad och tre polispatruller larmades till platsen.

– Det var en hotfull stämning. Familjen kände sig hotad, säger Morgan Connedal.

Till slut tvingades familjen fly.

Familjen flyttad till annan ort

Socialtjänsten hittade ett tillfälligt boende till den på annan ort och polisen hjälpte till att flytta familjen.

Morgan Connedal vet inte riktigt vad som hände på platsen men efter fyra timmar kunde poliserna lämna adressen.

Då hade mobben skingrats och familjen satts i säkerhet.

Under söndagen kommer polisen att befinna sig i Storfors ifall nattens händelse skulle få något efterspel.

Någon anmälan mot personerna i mobben har ännu inte upprättats, men polisen ska se över om någon eller några gjort sig skyldiga till brott.

– Det är naturligtvis inte bra. Det är heller inte vanligt att något sådant här händer, inte på det här sättet, säger Morgan Connedal.
 Sofia Roström Andersson


2.
http://www.expressen.se/nyheter/familj-jagades-i-vag-av-uppretad-folkmassa/

Familj jagades i väg av uppretad folkmassa



En mobb på 30-40 personer jagade i väg en familj i Storfors undernatten till söndagen.

Enligt polisen hade den uppretade folksamlingen samlats genom sociala medier.

– Det blev en hätsk stämning. Vi beslutade att den här familjen skulle få ett annat boende under natten, säger Morgan Connedal, vakthavande befäl vid Värmlandspolisen.


 
Strax efter midnatt natten mot söndag kallades polisen till en adress i Storfors i Värmland.

Då hade en uppretad folkmassa på 30-40 personer samlats utanför en familjs hem.

– De hade tagit lagen i egna händer och gått till den här familjens bostad. Det blev en hätsk stämning, säger Morgan Connedal, vakthavande befäl vid Värmlandspolisen.

Tre polispatruller kallades till platsen och de tog beslutet att familjen behövde flyttas till en annan plats under natten. Ingen skadades under oroligheterna, enligt polisen.

Planerades på sociala medier

Familjen som utsattes anklagades av andra boende i Storfors för att ligga bakom en del brottslighet på orten. Polisen kan inte svara på om det ligger någon sanning i anklagelserna mot familjen som bland annat rörde olovlig körning, stölder och vandalisering. Polisen kan heller inte svara på om någon anmälan föreligger mot någon i den utsatta familjen.

Enligt polisen samlades mobben genom sociala medier där de bestämde att de skulle bege sig till familjens hus under natten.

– De hade gått ut med att med att mötas där, säger Morgan Connedal.

Ingen person greps under natten och på söndagen hade det fortfarande inte upprättats någon polisanmälan. Polisen fanns närvarande i Storfors på söndagen också ifall oroligheterna skulle fortsätta.

Storfors ligger norr om Kristinehamn och har drygt 2 000 invånare.
.
Av Erik Högström Av Erik Högström
 erik.hogstrom@expressen.se  
« Senast ändrad: 27 november 2014, 12:20:26 PM av Alina »