Svensk polis gör inte sitt arbete gott nog
och detta har man klagat länge över i Sverige.
1. Man saknar intresse (tid, kallas det). Man klarar inte av att utreda brott, struntar i/blæser på dem. Inte ens när gärningsmannen är känd besvärar man sig. Kan det bero på att domstolarna inte dömer längre eller att kriminalvården inte bryr sig om säkerheten och låter dem avvika under obevakade permissioner? Efter några sekunders okulärbesiktning hamnar anmälningarna, där de tages emot vilket inte alltid är fallet, i de djupa källarvalven, där de får ligga tills mott och mal tagit kål på dem. Kallas för 'arkivering'. Jag har ett annat namn för det.
2. Polisen lägger ner stationer, har inte öppet på dag- alternativt nattid. Rikspolischef visar sitt omdöme genom att påstå att det räcker med en station för hela Norrland, nattetid en patrullbil (två man) för Värmland, en för Dalarna. Blir det nu Boden som får äran? Öppen Boden-polisstation delvis bemannad eller deltid, Sten Heckscher? 'Grändvakterna' i Luleå är en positiv lösning, som givit resultat. Och jag börjar tro att medborgargarden kommer att bli ett aktivare alternativ till slöfockarna som struntar i sitt ansvar som poliser.
3. Polisens förtroende hos allmänheten är sämst av alla i lista över yrken. Dagispersonal har bättre rykte.
