2015-02-08
http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/valdsam-vakt-i-malmo-utreds-av-polis/Våldsam vakt i Malmö utreds av polis
Publicerad i dag 09:00
Händelsen där en ordningsvakt tryckte ner en nioårig pojke på marken och dunkade hans huvud i stengolvet på Malmös centralstation kommer att utredas av polisen efter anmälningar från allmänheten.
– Ärendet tas upp av vår utredningsenhet och så tittar man på det igen för bedömning, säger Lars Förstell, informationschef vid Skånepolisen, till TT.
Polisen ansåg först att det inte fanns någon grund för ett allmänt åtal mot den ordningsvakt som tryckte ner den nioårige pojken på marken, höll för hans mun och dunkade hans huvud i stengolvet på Malmö central i fredags kväll.
– Det är den bedömning man har gjort att det inte fanns anledning att gå vidare med det här. Vad man byggde det på har jag inga uppgifter om, säger Förstell.
Händelsen fångades på film och har publicerats på internet. Flera polisanmälningar kom in från allmänheten under måndagskvällen, rapporterar Sydsvenskan.
Förhördes vittnen till händelsen i fredags?
– Jag har inte uppgifter om vilka utredningsåtgärder och annat som vidtogs i fredags. Jag vet att vi fick ärendet genom att ordningsvakterna larmade och vi skickade en polispatrull till platsen, som tog över ärendet. De tog hand om pojken och tog med honom till polisstationen och så småningom körde honom till den institution som han hade rymt ifrån, säger Lars Förstell.
Vakten har tagits ur tjänst och vaktbolaget genomför en intern utredning.
TT
1.2015-01-29
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article20233134.ab’Polisen hotade med stryk – jag var 13’
Måns Möller om ungdomsåren: Skräckinjagande
Kompisarna tjuvkopplade tåg och tog sig runt i Stockholms tunnelsystem innan de åkte fast. I ”En clown till kaffet” berättar Måns Möller om sin vilda ungdom.
– Polisen kom med schäfrar och tog oss, det var ju oerhört skräckinjagande, säger komikern.
Dela
Tweeta
Kommentera
Det är när hans vilda ungdom kommer på tal under torsdagens avsnitt av ”En clown till kaffet” som Måns Möller, 40, avslöjar hur han och kompisarna utförde ett busstreck utöver det vanliga.
– Vi hittade en lucka i Kungsträdgården så vi hamnade 60 meter under marken, det visade sig att vi var i Stockholms fjärrvärmesystem. De använder tåg när de åker och servar systemet och då tjuvkopplade vi vagnarna och åkte omkring nere under Stockholm, delvis i tunnelbanenätet.
Kallad till förhör
Men det dröjde inte länge förrän gänget haffades av polisen och kallades till förhör.
– Vi åkte tvärfast. Jag gick Adolf Fredriks musikklasser så jämfört med mina polare hemma i Hässelby var jag rätt oskyldig. Vi hade snott kartor och åkte runt, men när vi skulle gå upp genom en lucka vid Adolf Fredriks kom polisen med schäfrar och tog oss.
Den då 13-årige Måns fördes till polisstationen, där en av polismännen gick över gränsen.
– Jag kommer ihåg att jag blev upptryckt i hissen på Solna polisstation. De skulle psyka en inför förhör och det här ledde till att jag fick en lite konstig bild av ordningsväsendet. Nu när man tänker tillbaka på det, det är inte så jättemodigt att trycka upp trettonåringar i hissen och hota med stryk, men så gick det till på den tiden.
Gick själv till polisen
Rädd för repressalier hemifrån dolde Måns för sina föräldrar att han blivit kallad till förhör. Han gick själv till polisstationen och vet än i dag inte om han hamnade i polisens register.
– Jag vittjade brevlådan hemma varje dag för jag ville inte att farsan skulle se att jag fått brev från polisen. Men frågan är om jag fick en prick eller inte, det vet jag inte. Den är väl avskriven vid det här laget. Jag fick i alla fall körkort utan problem och jag började inte knarka utan hittade mig själv och blev komiker.
Ann Edliden
29 januari 2015 15:59
FAKTA
Måns Möller
Ålder: 40.
Bor: Lilla Essingen, Stockholm.
Familj: Sonen Viggo, sambon Olivia.
Inkomst: 561 400 kronor (2013).
2.
http://mobil.dn.se/debatt/haktning-far-inte-anvandas-som-ett-universalmedel/”Häktning får inte användas som ett universalmedel”
Publicerad 2014-12-26 00:05
Översyn nödvändig. Häktningen är den mest ingripande tvångsåtgärd som står till buds vid en brottsutredning. Sverige har fått mycket kritik för brister i häktningssystemet, och det är nu dags för en ordentlig översyn av lagstiftare och forskare, skriver sex jurister och rektorn vid Lunds universitet.
Under senare tid har det från olika håll påtalats att det finns allvarliga brister i det svenska häktningssystemet. Debatten har varit livlig och främst gällt det faktum att vi i svensk rätt inte har någon bortre gräns för hur lång tid en misstänkt kan vara häktad. Det har också hävdats att restriktionerna i samband med häktning ofta är alltför hårda och att de tillämpas på ett slentrianmässigt sätt. Man har särskilt uppmärksammat att sådana brister i systemet kan få allvarliga konsekvenser för bland annat personer med psykisk ohälsa och för unga som placeras i häkte. Denna omfattande kritik, som – i vart fall när det gäller de långa häktningstiderna – tycks vara samstämmig, har kommit från så vitt skilda håll som FN:s tortyrkommitté, företrädare för kriminalvården, advokatsamfundet och journalister.
Det finns således en massiv kritik mot systemet och krav på förändringar. Forskare vid den juridiska fakulteten vid Lunds universitet har intresserat sig för dessa frågor och vill med detta inlägg i debatten synliggöra behovet av forskning kring de uppmärksammade problemen. En grundläggande utgångspunkt för en sådan studie är naturligtvis att inledningsvis identifiera och analysera syftet med häktningsinstitutet. När detta väl är gjort kan studien inriktas på att undersöka om det finns alternativa vägar att uppnå detta syfte.
Redan utan några mer djupgående studier kan följande konstateras. De grundläggande syftena med häktningen i Sverige är, enligt 24 kap. rättegångsbalken, att den misstänkte inte ska kunna fly (flyktfara), förstöra bevis eller försvåra utredningen (kollusionsfara) eller återfalla i brottslig verksamhet (recidivfara). Minst ett av dessa kriterier ska vara uppfyllt och det ska finnas en beaktansvärd risk för att detta ska inträffa.
Man strävar efter en materiellt riktig dom: en skyldig ska dömas och en oskyldig ska frias. Häktningsinstitutet tjänar detta eftersträvande. Den misstänktes närvaro vid en eventuell rättegång försäkras, samtidigt som man ser till att, vid en fällande dom, den dömde inte kan undandra sig straffverkställighet. Häktning är ibland också nödvändig för att möjliggöra en ändamålsenlig insamling av bevis. Vid recidivfara har häktning en brottsförebyggande funktion, till exempel genom att hindra en person som är misstänkt för mordbrand från att anlägga en ny brand medan brottsutredningen pågår.
Det finns dock tecken på att häktning i vissa fall kommit att användas för att ge brottsutredarna en oproportionerligt lång tid för att säkra bevisning. Vi har konstaterat att syftena med häktning i andra länder verkar vara desamma som i Sverige, även om den nationella lagstiftningens utformning varierar. Samtidigt har vi funnit att tillämpningen skiljer sig åt. I den jämförelse vi har gjort med England, Tyskland och USA kan vi till exempel se att åklagarna där väcker åtal betydligt tidigare än i Sverige.
Det återstår dock att göra en djupare analys av rättsläget. Detta bör ske i ett samspel mellan forskare och lagstiftare och den gemensamma målsättningen bör vara att undersöka vari eventuella brister består. Står de att finna i lagstiftningens syfte eller i dess utformning? Eller är det kanske snarare så att det finns brister i tolkningen och/eller tillämpningen av lagstiftningen som inte stämmer överens med dess syften? Den akademiska forskningen ger ett helhetsperspektiv som kan skilja sig från praktiska erfarenheter som fokuserar på häktningens problem som ett isolerat fenomen.
Häktningen är den mest ingripande tvångsåtgärd som står till buds vid en brottsutredning. Den bör användas med eftertänksamhet och i enlighet med tydligt uttalade syften. Häktning får inte användas som ett universalmedel för allehanda ändamål, låt vara att sådana ändamål i sig kan vara lovvärda. Det är därför viktigt att det avsätts resurser för att såväl forskare som lagstiftare ska kunna beredas tillfälle att finna lösningar på de uppmärksammade problemen.
Ulrika Andersson, docent i straffrätt
Sverker Jönsson, lektor i straffrätt
Christoffer Wong, lektor i straffrätt
Helén Örnemark Hansen, docent i straffrätt
Christina Moêll, dekan vid juridiska fakulteten
Per Eriksson, rektor
Artikelförfattarna är verksamma vid Lunds universitet.
3.
2012-12-12
http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/vi-maste-fa-veta-vad-som-hande-var-bror-han-var-varldens-finaste/”Vi måste få veta vad som hände vår bror – han var världens finaste”
Publicerad i dag 15:23
Familjen till den 28-årige man som dog efter ett polisingripande på Västmanlands sjukhus ifrågasätter polisens våldsmetoder. När de i onsdags skiljdes från 28-åringen var han lugn. Några timmar senare kämpade han för sitt liv, men till slut orkade kroppen inte längre.
– Vad har de gjort med honom?
– Min bror var en fantastisk person. Hans pappa var med honom fram till klockan sju i onsdagskväll, han var lugn och samlad. Vi förstår ingenting.
Den nu avlidna mannens systers röst är tung av sorg och förtvivlan.
För så väl henne, familjen och 28-åringens stora vänkrets är det som hände hennes bror i onsdagskväll helt obegripligt.
– Han sökte vård för att han själv kände att han behövde stöd, han mådde dåligt och var rädd att det skulle hända något, berättar en av hans systrar.
Några av hans närmaste vänner följde med honom till den psykiatriska kliniken i tisdagskväll.
– Han bad oss hålla uppsikt över honom, det sista han ville var att utgöra en fara för någon. Men han kände att han mådde dåligt och att han behövde stöd.
– Och vi trodde att vi lämnat honom i trygga händer, fortsätter systern.
Under hela tiden som han var på avdelningen hade familj och vänner kontakt med honom, så väl via besök som via telefon.
– Han var lugn, och sa att han kände att han mådde bättre.
När besökstiden var slut i onsdagskväll var pappan tvungen att lämna sin son, trots att sonen ville att han skulle vara kvar.
Bara knappt två timmar senare fick familjen veta att han låg på intensiven; medvetslös, med hjärtstillestånd och utanför förmåga att andas.
– Det gjorde vad de kunde för att rädda honom, men det var redan kört, det förstod vi.
– Min bror vägde 60 kilo. När de ringde oss fick vi veta att fem-sex poliser hade brottat ner honom, ingenting mer. De sa ingenting om pepparspray eller hand- och fotfängsel.
– Det är som att de vill mörka hur grymma de var mot honom, fortsätter systern som först läste i DN vad hennes bror utsatts för och som sedan fått det bekräftat av verksamhetschefen på kliniken.
– Han måste ha kräks när poliserna försökte bryta ner honom, de borde ha sett det och försökt hjälpa honom direkt.
– Istället har han varit fastbunden och fasthållen och när läkaren väl är på plats är han medvetslös och har fått hjärtstillestånd. Vi tror att det berodde på att han inte kunde andas för hans lungor var fyllda av kräk vid det laget, fortsätter hon.
Bilden av hennes nu avlidne bror som en våldsam, aggressiv person stämmer inte alls, enligt henne.
– Tvärtom var han väldigt snäll och omtänksam. Att han beskrivs som en människa som går till attack mot andra känns fruktansvärt. Vi måste få veta vad som hände honom.
Familj och vänner vakade över 28-åringen på intensiven. Efter en och en halv timme av hjärt- lungräddning i en så kallad Lucas-maskin kom hans hjärta i gång.
Dessvärre kunde han inte andas, lungorna orkade inte på grund av att de var fulla med kräks.
– Det var fruktansvärt, vi hade bara att sitta och titta på när han dog.
Systern beskriver också hur hennes bror för sju-åtta år sedan insjuknade och lades in för vård. Då fick han, som hon upplevde det mycket starka mediciner för att stabilisera sitt psykiska tillstånd.
Han tillfrisknade och efter det har han levt ett fullt normalt liv. Han har pluggat till civilingenjör, jobbat, tränat och umgåtts med sina vänner.
Han har alltid varit öppen med det som hände den första gången han blev sjuk och han ville att hans omgivning skulle vara uppmärksam på hur han mådde.
– Han var en person som alltid satte andra i första rummet. Vi måste få veta vad som hänt honom.
Polisens internutredningar och Särskilda åklagarkammaren har inlett en förundersökning om tjänstefel. Rubriceringen kan komma att ändras, bland annat beroende på vad den rättsmedicinska undersökningen kommer fram till.
Ulrika By
ulrika.by@dn.se
Robert Holender
robert.holender@dn.se
4.
2014-11-16
http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/polis-sprejade-oskyldig-autistisk-man/Polis sprejade oskyldig autistisk man
Publicerad i dag 17:36
Polisen i Kiruna tog miste på person vid ett ingripande i augusti. De letade efter en person med Downs syndrom och trodde att de hittat honom. Men mannen, som lider av grav autism, kunde inte prata med poliserna utan drabbades av panik när de rörde honom, skriver nsd.se.
Polisen använde pepparsprej och slog honom med batong och när hans bror kom till undsättning sprejades även han, och fick dessutom en polishund bussad på sig.
Männen och deras pappa åtalades för hot och våld mot tjänsteman, samt våldsamt motstånd, men Gällivare tingsrätt anser att polisen borde sett att det var fel man.
”Det är inte olagligt att bli arg. Att brodern försökte få polisen att släppa mannen är i sig inte något brott”, skriver tingsrätten, enligt nsd.se.
Pappan döms däremot för hot mot tjänsteman då han höjde en rörtång mot polisen. Även han sprejades och förseddes med handfängsel.
TT
Dela
5.
2014-10-18
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article19718968.abSamlade bonuspoäng vid utvisningar
STOCKHOLM. Anställda vid Kriminalvårdens transporttjänst har samlat bonuspoäng i samband med utvisningsresor.
Vid flera tillfällen har personal använt privata bonuskort vid resorna, enligt kvitton som Sveriges Radios program Kaliber har tillgång till. Poängen har sedan använts vid privata resor.
Det är inte tillåtet att använda bonus och förmåner privat inom Kriminalvården, men enligt transporttjänsten finns det ingen möjlighet att kontrollera hur anställda använder privata bonuskort.
– Varje person som är anställd inom Kriminalvården ska följa vår policy, det betyder att de ska redovisa sina bonuspoäng till arbetsgivaren. Gör de inte det så utgår jag från att de inte har några bonuskort, på något annat sätt kan inte jag kontrollera frågan, säger Claes Nöjd, ställföreträdande chef för transporttjänst, till Kaliber.
Programmet har tidigare avslöjat hur anställda vid Kriminalvårdens transporttjänst rest i businessklass och bott på lyxhotell i samband med utvisningsresor.
TT
18 oktober 2014 19:14
3
Dela
1
Tweeta
u
6.
onsdag 1 maj 2013
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vi-kollar-aldrig-om-de-ar-brottsdomda”Vi kollar aldrig om de är brottsdömda”
Landets domstolar har mycket små möjligheter att stoppa brottsdömda eller andra uppenbart olämpliga personer att ta uppdrag som juridiska ombud. Kontrollen är närmast obefintlig.
Redan för snart åtta år sedan kunde DN avslöja att dömda brottslingar uppträdde som juridiska ombud i våra domstolar. Kontrollen har inte förbättrats sedan dess.
När några av landets största tingsrätter får frågan hur långt man kan kontrollera de juridiska ombuden har svaren varit närmast identiska - ”vi har små möjligheter att göra kontroller av ombuden”.
– Vi har till exempel ingen rätt att titta i belastningsregistret, säger Eva Wendel Rosberg, chef för Malmö tingsrätt.
Lagman Anna-Karin Lundberg är chef för Skaraborgs tingsrätt medger att kontrollen av ombuden är närmast obefintlig.
– Vi kollar aldrig om de är brottsdömda och har ingen aning om vad de går för. Det är väldigt ovanligt att någon blir avvisad som ombud, säger hon.
Också i Uppsala tingsrätt är det sällsynt att ett ombud avvisas.
– Det ska mycket till att man avvisar någon. Visst, är man dömd för brott ska man inte vara ombud i rätten men vi kollar inte själva upp om någon är dömd. Det är något vi tar ställning först när vi får kännedom om det.
– Några förhandskontroller av ombuden gör vi inte, säger Karin Göransson, chef för Uppsala tingsrätt.
Även om rättegångsbalken ger rätten möjlighet att avvisa ombud efterlyser flera av tingsrättscheferna DN talat med ett rakare regelverk.
– Det skulle underlätta med rakare regler. Det finns bestämmelser men om vi hade tydligare kriterier för vad som är olämpligt, skulle det underlätta för att fatta beslut om att avvisa ett ombud på andra grunder än oskicklighet, säger lagman Stefan Strömberg, chef för tingsrätten i Göteborg.
Anders Eka, chef för Stockholms tingsrätt, menar att även om det är relativt sällan man behöver avvisa ombud att frågan är viktig.
– Lagstiftaren behöver nog se över systemet - kanske man skulle kunna ha någon slags nationell lista över olämpliga ombud för att minska riskerna. Frågan är intressant och behöver diskuteras. Naturligtvis vill vi för klienternas och parternas skull att de ska ha så bra ombud som möjligt och det är stötande med ombud som själva blivit dömda, säger Anders Eka.
Pea Nilsson
pea.nilsson@dn.se
Läs mer: Brottsdömda tar plats som försvarare i tingsrätterna
