Författare Ämne: Stock.Tingsrättens officiella listan över olämpliga(brottsliga) Ombud 2013  (läst 1395 gånger)

Alina

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 279
  • Karma: 0
    • Visa profil
1.
2015-06-08
http://mobil.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-forst-kritik-i-granskning-sen-nytt-chefsjobb/
Peter Wolodarski: Först kritik i granskning, sen nytt chefsjobb

Bokmärk artikel Publicerad 2015-06-06 23:45

Tusentals romer i alla åldrar och i olika delar av landet har systematiskt kartlagts av polisen, med adresser och födelsedata. En blå figur i registret representerar en man eller pojke, röda figurer står för kvinnor och flickor. Foto:
Krönika. Det har länge talats om behovet av ansvars­utkrävande i Sverige. Men i verkligheten ­befordras personer som drabbats av hård ­offentlig gransknings­kritik.

Annons:
 
 Offentliga förhör, åtal och i  värsta fall fängelse. I  USA kan konsekvenserna för statstjänstemän som begår allvarliga fel bli kännbara.

På andra sidan Atlanten utkrävs ansvar av dem med makt – ibland på ett skoningslöst sätt. Den som gör ett misstag, medvetet eller omedvetet, kan snabbt känna hur den rättsliga snaran dras åt.

Om USA tillhör den ena extremen, så befinner sig Sverige i den andra änden.

I debatten har det länge talats om behovet av ansvarsutkrävande, men i  praktiken är uppföljningen svag. Den som missköter sitt förtroendeuppdrag riskerar sällan något mer än social skam; han eller hon kan till och med tilldelas en ny hög befattning.

Ta tsunamikatastrofen julen 2004. Efter statens fatala misslyckande till­sattes en särskild medborgarkommission, som hade till uppgift att utreda krishanteringen.

Tung kritik riktades mot Göran Perssons dåvarande statssekreterare Lars Danielsson. Han hade inte bara misslyckats efter katastrofen i rollen som regeringens högste tjänsteman. I utfrågningarna hade Danielsson dessutom överdrivit sina egna insatser och lämnat felaktiga uppgifter, enligt kommissionen.

Sällan – om ens någonsin – hade en offentlig svensk utredning riktat en sådan salva mot en enskild statstjänste­man.

 

Lars Danielsson tvingades utstå mycket lidande i offentligheten. Det sociala straffet blev hårt. Men professionellt fick hans haveri på annandagen 2004 inga långsiktiga konsekvenser.

Tvärtom. I förra veckan utsåg Stefan Löfvens regering honom till ny ambassadör i Berlin – en av de viktigaste posteringarna i UD-systemet.

I vilka andra länder hade en liknande befordran kunnat ske?

Det finns fler aktuella exempel på att ansvarsutkrävandet har en väldigt svag ställning i Sverige.

För knappt två år sedan avslöjade DN:s  reporter Niklas Orrenius att Skåne­polisen hade upprättat ett hemligt register över romer. I data­basen fanns över 4.000 personer, mer än 1.000 barn. Misstankar eller uppgifter om brott förekom över huvud taget inte – den gemensamma nämnaren i  registret var den romska kopplingen.

När historien rullades upp valde Skåne­polisen till en början att gå till motattack. Romregistret var en ”tanke­konstruktion” som DN skapat, meddelade chefsjuristen Monica Nebelius. Hon var mycket upprörd – inte på polisens register utan på Dagens Nyheter. ”DN har målat upp en Pandoras ask, nu öppnar de på locket. Vad händer då: det väller ut fördomar mot romer. Det är DN som pekar ut fördomar mot romer, det är inte Skånepolisen”, slog Nebelius fast.

Romregistret blev föremål för om­fattande myndighetsgranskning. I takt med att resultaten presenterades, blev det tystare och tystare från Skåne­polisen.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden SIN konstaterade att registret i flera avseenden var olagligt. Nämndens ordförande, tidigare lagmannen Sigurd Heuman, sade att han ”aldrig sett ett så dåligt register”.

Diskrimineringsombudsmannen DO fann att registret kunde tyda på ”etnisk profilering”.

Flera ministrar bad om ursäkt – det gjorde även den nuvarande rikspolischefen. Och justitiekanslern beslutade att döma ut 5.000 kronor i skadestånd till samtliga personer som ingått i  registret. JK-beskedet var historiskt, om man ser till hur många människor som fick rätt till ersättning från staten.

Pengarna skulle egentligen ha tagits ur Skånepolisens budget, men som en följd av myndighetens ekonomiska underskott fick i stället Rikspolisstyrelsen stå för notan.

I våras blev även justitieombudsmannen klar med sin granskning. JO Cecilia Renfors kom med skarp kritik mot polisen och talade om ett ”register över etnisk tillhörighet”.

Hon pekade ut sex personer i sitt beslut – samtliga bär ett tungt ansvar för att registret existerade.

Hur har det gått för de kritiserade polischeferna efter avslöjandet? Låt oss titta på de fyra personerna som hade högst befattningar.

Tidigare länspolismästaren Eva Årestad Radner – hon är i dag kanslichef hos rikspolischefen Dan Eliasson.

Tidigare länspolismästaren Klas Johansson – han är numera chef för nyinrättade Polisregion Nord.

Tidigare chefen för länskriminalen Henrik Malmquist – fram till 2015 chef för Rikskriminalen.

Tidigare chefen för länskriminalen Stefan Sintéus – chef för polisområde Malmö.

Chefsjuristen Monica Nebelius, som kallade romregistret för en ”tankekonstruktion”, pekas inte ut i JO-beslutet. Men i likhet med sina kritiserade kolleger har hon fått en ny hög befattning, nämligen som rättschef i nybildade Polisregion Syd.

Ansvarsutkrävandet är med andra ord obefintligt. Höga chefer kan fortsätta som om inget hänt, trots allvarlig granskningskritik från SIN, JK, DO och JO. Och inte bara det – personer som pekas ut i en offentlig utredning kan, i  likhet med Lars Danielsson, befordras.

Hur tänker de som håller i utnämningarna? Hur tänker den som blir utnämnd?

Sverige behöver inte ett system där höga statstjänstemän ska frukta fängelse när de trampar snett. Domstolarna har nog med att hantera brottmål. Den svenska kulturen vinner inte på att juridifieras ytterligare.

Men vi måste börja ta ansvarsutkrävandet på allvar. Den som begår allvarliga fel i sin tjänsteutövning ska inte utses till ambassadör i Berlin – eller få en ny chefstjänst inom polisen.

Ett sådant system är motsatsen till meritokratiskt. Det är stötande, demoraliserande och korrupt.

Förtydligande 2015-06-07 10:45
Rikskriminalen blev Nationella operativa avdelningen, NOA, när landets tidigare 21 polismyndigheter, Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium slogs samman till en myndighet den 1 januari 2015. Henrik Malmquist var Rikskriminalens sista chef.
Peter Wolodarski
Följ
twitter.com/pwolodarski

2.
onsdag 1 maj 2013

http://www.dn.se/nyheter/sverige/olampliga-ombud

Olämpliga ombud

Exempel på personer från Stockholms tingsrätts lista över olämpliga ombud


Carl Hugo Gustafson, 62 år, finns med på Stockholms tingsrätts lista från mars 2011 över olämpliga och avvisade ombud. Dömd för upprepade ekobrott till sammanlagt 23 års fängelse. Har under perioder, även då han suttit i fängelse, uppträtt som ombud i både tvistemål och brottmål. Krävde men nekades ersättning som ombud i Nacka tingsrätt i början av året.

Johan Petri, 56 år, finns med på Stockholms tingsrätts lista. Dömd för bokföringsbrott och osant intygande. Ombud i flera tvistemål i bland annat Svea Hovrätt där domen för bokföringsbrott fastställdes i mars i år. Skulder på drygt 17 miljoner kronor registrerade hos kronofogden.
 
Man, 66 år, finns med på Stockholms tingsrätts lista. Utesluten ur advokatsamfundet. Har fått ersättning från domstolsverket med 389 863 kronor i 18 ärenden sedan 2010.

Man, 67 år. Ombud i både brottmål och tvistemål i bland annat Södertörns tingsrätt. Själv åtalad och dömd för trafikbrott i samma rätt så sent som 2013.

Man, 62 år, finns med på Stockholms tingsrätts lista. Försatt i konkurs 2009. Fått ersättning sedan 2010 i ett 30-tal mål där han uppträtt som ombud.

Kvinna, 41 år. Har sedan 2010 drivit ett 80-tal ärenden i landets domstolar.
 
DN
3.
2014
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article19882236.ab
Lurades Lambertz av en mördare?
Beror Göran Lambertz svårbegripliga engagemang i fallet Quick på att han har blivit grundlurad av en livstidsdömd mördare?
Frågan må låta bisarr, men efter att ha läst nya numret av tidsskriften Filter kan jag inte låta bli att ställa den.
    Dela   
    Tweeta


Journalisten Dan Josefsson berättar i Filter en historia som i sina huvuddrag är känd sedan tidigare, men som innehåller nya och häpnadsväckande uppgifter.
En berättelse om hur Lambertz under sin tid som justitiekansler på ett anmärkningsvärt sätt engagerade sig i en morddömd mans kamp för att få resning och hur detta engagemang möjligen kan förklara de senaste årens konstiga utspel om Sture Bergwall.
Spökskrev resningsansökan
Lambertz började år 2002 intressera sig för Veija Borg, en man som 1999 hade dömts till livstids fängelse för mord trots att flera släktingar gav honom alibi vid tidpunkten för när de dödande skotten föll.
JK övertygades om att Borg var oskyldig, och spökskrev tillsammans med journalisten Trond Sefastsson en resningsansökan som sedan en advokat fick underteckna innan den skickades till Högsta domstolen.
Redan detta beteende är egendomligt. Det ingår i och för sig i JK:s roll att övervaka att polis och åklagare håller sig till gällande regler, men knappast att på ett närmast aktivistiskt sätt engagera sig i ett enskilt fall.
Blev vänner
Men Lambertz gick ännu längre. Han började besöka den livstidsdömde i fängelse. Vänskap växte fram.
När mördaren vid ett tillfälle var på rymmen höll de kontakt.
Kritiken från högt uppsatta jurister var hård då denna inblandning i kampen för Borg blev känd.
Dåvarande riksåklagare Fredrik Wersäll var inte nådig i en inlaga till Högsta domstolen.
Men detta bekymrade inte Lambertz. Han hade initierat utredningen ”Felaktigt dömda”, en genomgång av resningsärenden mellan åren 1950 och 2005, och gick ut i pressen och anklagade poliser för att ibland ljuga för att sätta dit oskyldiga och åklagare för att strunta i omständigheter som talar till en misstänks fördel.
Att HD hade avslagit Veija Borgs resningsansökan hindrade inte JK från att för alla journalister som ville lyssna lyfta fram just det fallet som ett exempel på att det sitter oskyldiga i våra fängelser.
Lambertz blev grundlurad
Rikspolischefen, polisfacket, åklagare och domare var av lätt insedda skäl inte imponerade, men Lambertz vevade vidare.
Men så hände något. JK lade ner några dagar på att granska Quick-domarna och kom fram till att de var oklanderliga. Plötsligt hade rättsväsendet skött sig perfekt och Lambertz gick ut i medier och kritiserade dem som kritiserade utredningarna kring seriemördaren.
Vad berodde denna omsvängning på? Borde det inte ha varit rimligare att Lambertz hakade på kritikerna och gjorde Quick till ytterligare ett argument för rättstatens uselhet?
Josefsson hittar ett möjligt svar. Det visar sig att Veija Borg vid samma tid som Lambertz engagemang i Quick väcktes började antyda för honom att han i tio års tid ljugit om sitt alibi och att han befann sig på mordplatsen.
Lambertz, som hade satt hela sin prestige i fallet och retat upp stora delar av det juridiska etablissemanget, var med andra ord grundlurad.
Erkänner i Filter
Det finns skäl att anta att kollegorna hade gett ifrån sig högljudda suckar och huvudskakningar om han plötsligt hade gått ut och berättat om denna utveckling.
Men JK sa inte ett pip om händelseutvecklingen utan koncentrerade sig i stället på att fortsätta att försvara polisens, åklagarens och domstolarnas insatser runt mannen som hade dömts för åtta mord och som beskrevs som Sveriges värsta seriemördare alla kategorier.
Faktum är att det är först i Filter, nästan tio år senare, som Lambertz bekräftar att han kände sig lurad av Borg. Han säger också att tanken att avslöja detta aldrig föresvävade honom.
Skälet till hans konstigheter
Jag har i mer än en text frågat mig vad denne en gång så skicklige jurists haveri de senaste åren beror på.
Vad är skälet till alla dessa konstigheter, som att lyfta fram tio punkter som enligt Lambertz tyder på Quicks skuld, uppgifter som samtliga hade prövats och motbevisats under resningsförfarandet?
Borde inte ett justitieråd i Högsta domstolen ha ett kvalificerat underlag innan han eller hon går ut och ifrågasätter vad tio åklagare och 18 hovrättsdomare kommit fram till efter noggranna genomgångar av förundersökningar och domar?
Kanske har vi nu förklaringen, eller i varje fall en del av den.
 Oisín Cantwell
19 november 2014  10:38
 
    Dela   
 
    Tweeta
« Senast ändrad: 08 juni 2015, 21:55:03 PM av Alina »