Författare Ämne: Gillbergs adhd forskning  (läst 7678 gånger)

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
Gillbergs adhd forskning
« skrivet: 24 september 2003, 19:58:58 PM »
Tittade i går på debatt där frågan om Gillbergsforskning om damp och adhd togs upp. Nu kräver några andra forskare att få ta del av materialet som består av grovt intigtitetskränkande uppgifter om barn och familjer, detta trots att de lovats full sekretess. Kammarrätten har släppt materialet. Av allt att döma är de andra forskarna sociologer som vill lägga skulden på föräldrarna när barn får dessa symtom och de verkar inte tolerera att andra forskarlag kommit fram till biologiska orsaker till barnens avvikande beteenden. Känner sig socialfolket hotade av forskning som tyder på att gener har större betydelse än socialt arv?
Bör inte nkmr stöda gillberg i kampen mot de forskare som till varje pris verkar vara ute efter att skandalisera honom. En omfattande debatt i detta ämne har även förekommit i läkartidningen under de senste åren.

Natalia

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 60
  • Karma: 0
    • Visa profil
Gillbergs adhd forskning
« Svar #1 skrivet: 01 oktober 2003, 10:49:28 AM »
Jag tycker att det är skrämmande att man inte kan hålla löftet som man gav föräldrarna angående sekretessen. Men ännu värre, tycker jag, är den hela situationen som uppstådd.   Ibland undrar jag om det inte handlar uteslutande om att klassificera som avvikande alla som passar oss inte eller är för svåra att hantera.

 Jag har funderat länge över problemet med bokstavsdiagnoser. Om jag nu måste acceptera deras existens så självklart är det Gilbergs forskning som jag skulle stödja, den ligger ju ganska nära mina egna observationer. Men i själva verket undrar jag om det behövs några diagnoser alls.
 
Barn är olika, både till utseende och inre egenskaper. Det genetiska arvet gör att vi verkligen får stor variation av personligheter. Ibland blir det ju vissa drag som vi helst skulle vilja slippa hos våra barn. I alla tider fanns det ju barn som var överaktiva, extremt impulsiva, klumpiga och som hade problem med uppmärksamheten. Alltså barn som motsvarar dagens diagnos ADHD och liknande ( fast jag medger att antalet var inte så stor som i dagsläge). De togs om hand i skolan med olika metoder. Jag skulle kalla det korrigerande pedagogik. De krävde förstås mycket uppmärksamhet och särskild förhållningssätt. Mycket var vunnet redan med den lugna atmosfären i klasen. Idag är det förstås annorlunda då lugn och ro är nästan omöjligt att åstadkomma. Kaos och oförutsägbarhet utgör grogrunden till uppkomsten av alla dessa symptom som man kallar för ADHD/DAMP.
Det finns en aspekt till som är värd att fundera över. Våra vanor, livsstil och ätbeteende har förändrats avsevärd. Idag har vi blivit bl.a. övertygade om att fettet är livsfarligt. Vi får i oss också mängder med olika konserveringsmedel. Det är väl inte så långsökt att tro att allt detta och mycket annat kan påverka våra barns utveckling. Idag läste jag i Expressen om en brittisk forskning som tar upp just detta i samband med ADHD och dyslexi. Barn som deltog i studien, hade alla beskrivna symptom och efter att få kosttillskott med Omega3 och Omega6 fettsyror, förbättrade sina resultat med upp till 400 %. Jag associerar direkt till min egen barndom då efter frukosten blev man tvungen att få i sig en matsked tran (fiskleverolja).  Den stora ökningen av olika störningar hos våra barn kan faktiskt ha samband med ändrad inställning till fettet.  Jag tänker också på antibiotika och vaccinationer. Under min barndomstid hade vi inte tillgång till antibiotika (det var efter andra världskrig och vi var ganska isolerade från omvärlden) och många vaccinationer utvecklades först på senare år. Likväl astma, allergier och neuropsykiatriska tillstånd var också ganska ovanliga. Man behöver inte vara forskare för att se samband. Därför med stor tillfredställelse lyssnade jag till nyheten om att barn som under spädbarnstiden fick antibiotika har en tendens att utveckla olika allergier och astma. Jag tror att här på NKMR finns en artikel som redogör för eventuella skador som vissa vacciner kan framkalla hos barn och vars föräldrar blir sedan anklagade för dödlig misshandel.
Jag påstår absolut inte att allt var bättre för. Barn dog i sjukdomar som idag är i det närmaste utrotade. Men kanske är det så att priset för framgångar är just de störningar som breder ut sig lavinartad? Kanske förändringen blev för snabb? Kanske behövs noggrannare avvägning mellan ”vinster och förluster”?

 Jag anser att varken Eva Kärfve eller Björn Gillberg har rätt. De bekämpar varandra fast båda begår nog exakt samma fel: båda negligerar förekomsten av en stor variation av det normala. Båda sjukförklarar en vanlig företeelse. Och ingen av dem tar hänsyn till andra aspekter, exempelviss sådana som jag tog upp (säkert finns det många fler!).  Medan Gillberg påstår att det finns abnormiteter i barnens hjärnor, skulbelägger Kärfve föräldrarna.  Hon påstår att 75 % med DAMP/ADHD diagnosen kommer från de lägsta sociala klasserna.  Underförstått skulle det vara föräldrar och deras situation som orsakar barnens störningar. Min egen tolkning av dessa 75 % är annorlunda. Det kanske är så enkelt att man har mycket lättare att ställa en psykiatrisk diagnos på människor och deras barn som tillhör de lägre sociala klasser. Med tanke på att det finns undersökningar som tyder på att barn med ADHD kunde prestera fram goda resultat och fungera någorlunda bra, under de rätta omständigheterna, borde man inte fundera vad det är som orsakar alla dessa symptom? Eller vad det är som gör att barn från lägre samhällsklasser för den stämpeln?  Kanske det är så enkelt att barn till föräldrar med högre status blir inte så lätt klassade som hjärnskadade p.g.a. sina föräldrars position? Jag associerar direkt till annan statistik, den som talar om kvinnors ”psykiska och nervösa besvär” eller utbrändhet. De som jobbar fisisk och tillhör de nedre klasserna på socialskalan får diagnosen psykiska problem medan de med högre ställning benämns på ett finare sätt, som ”utbrända”. I grund och boten handlar det oftast om samma problem.

När det gäller barn med neuropsykiatriska diagnoser, borde man kanske fundera över att alla egenskaper som man så gärna klassar som avvikande och besvärande, problemfyllda och svåra för omgivningen, kan under andra omständigheter, vara en stor tillgång. Många ”storheter”, människor som åstadkom stora verk, skulle idag klassas antagligen som ADHD eller fått andra liknande diagnoser. Vi glömde nog att det är ofta i kampen med sig själv och sina egna svårigheter  som dem flesta storverk födds.

Jag är fullt medveten om att det jag skriver nu är väldigt kontroversiellt. I en värld där man inte reagerar i vanliga vardagssituationer på barnens aggressivitet, nonchalans, våldsamhet m.m.; när normer och självdisciplin är så gott som bannlysta, när allt oftare tvingas vi att se på händelserna utifrån ”barnperspektivet” (som jag förstår  omoget, oerfaret  och okunnigt)  är det nog svårt att fundera ens i sådana termer. Samhället har matats länge nog med urskuldande för individen och skuldbeläggande för föräldrarna teorier. Samtidigt ser vi hur illa det går för våra barn. Det sista i raden är självskadande flickor. Jag blir alltmer häpen och förtvivlad över alla s.k. experternas uttalande. Man påstår att flickorna känner så mycket ångest nu för tiden och att de ”lättar på trycket” på detta sätt.  Det är bara det att denna ångest är nog lika gammal som världen. Innan vi började matas med psykoanalytiska teorier, visste vi det. Det hörde till livets villkor. Det finns ju olika sätt att hantera det. Kreativitet är ett av de.
Jag undrar om behovet att diagnostisera så många barn som neuropsykiatriskt skadade kommer inte ifrån övertygelse om att barn är små änglar, som beter sig som vi förväntar oss, som i varje tänkbar situation reagerar exemplariskt och påverkas inte av jämnåriga eller kaos. Om det blir inte så, måste det bero på någonting annat än barnet, tror vi. Vissa hänvisar till hjärnan andra till dåliga föräldrar.  
Det finns säkert en del som har födds med skador. De borde få behandling och rehabilitering.
De sakkunniga – istället för att försöka hitta på metoder eller åtminstone utnyttja de gamla väl beprövade – bråkar med varandra om eventuella orsaker!

Förra året blev jag tvungen att besöka en statlig institution i mitt gamla land. På vägarna där hängde tavlor. Men istället för vackra bilder, var det inrammade olika kloka citat. En av de var följande:

DEN SOM VILL, DEN LETAR EFTER ETT SÄTT ATT LÖSA PROBLEM,
DEN SOM INTE VILL LETAR ENBART EFTER ORSAKER TILL PROBLEM!

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
DAMP - Vetenskap eller kvacksalveri?
« Svar #2 skrivet: 12 maj 2004, 15:46:20 PM »
Sedan hösten 2003 har frågan om professor Christopher Gillbergs forskning om DAMP och ADHD varit högaktuell. Barnläkaren Leif Elinder och sociologen Eva Kärfve, har under det senaste året fört en kamp för att få granska Christopher Gillbergs forskningsmaterial om barn med DAMP. Gillberg har vägrat lämna ut materialet med hänvisning till ett löfte om sekretess till familjerna. Trots flera domar som gett de två forskarna rätt har det förblivit inlåst på Göteborgs universitet.

Tre av professor Christopher Gillbergs närmaste medarbetare tillbringade den gångna helgen med att förstöra 22 hyllmeter dokument. I måndags kväll meddelade de brevledes Göteborgs universitets rektor Gunnar Svedberg vad de gjort.

Vetenskaplig forskning förutsätter öppenhet samt att andra forskare ska kunna analysera materialet och komma fram till samma resultat. Det är synnerligen anmärkningsvärt att Professor Gillberg har vägrat utlämna materialet trots flera domar i kammarrätten. Detta är ägnat att undergräva forskarvärldens trovärdighet.

Åtskilliga barn har blivit tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade då de har blivit diagnosticerade som DAMP-barn.

Det ska bli intressant att se om den här skandalen visar sig vara motsvarigheten till den engelska affären med den nu granskade barnläkaren Sir Roy Meadow, som myntade diagnosen Munchhausen-by-proxy. Meadows teorier användes i åtskilliga fall av plötslig spädbarnsdöd, vilket ledde till att kanske ett hundra mödrar dömdes till fängelse för mord på sina barn.

Artiklarna finns på NKMR:s artikelsida under rubriken
DAMP - Vetenskap eller kvacksalveri?

Ruby H-C

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
Gillbergs adhd forskning
« Svar #3 skrivet: 13 maj 2004, 06:35:53 AM »
Lena Kärve vill tydligen ha materialet för att hitta orsaker i till barnens problem hos dom biologiska föräldrarna. Hon vägrar att acceptera att damp och dyl beror på störningar i hjärnan utan hör till dom som tror att damp barn kan bli botade med tvångsomhändertagande och andra sociala åtgärder. De personer som i dag är vuxna och som barn ingick i projektet har protesterat kraftigt mot att kärve ska få ta del av materialet.

Jag ska berätta om en bekant vars barn har svår adhd. Det barnet har vandrat mellan hemmet, fosterhem och behandlinghem sedan tioårsåldern. Ingen klarar av att handskas med honom. För en tid sedan var han i Göteborg på ett behandlingshem där behandlingen bedrevs enligt Gillbergsteorier om Damp ADHD. Pojken medicinerades och lugnade ner sig så pass att mamman kunde ta hem honom igen och han klarade till och med av att gå i skolan en tid. Något som inte hade fungerat på flera år. Sen tog medicinerna slut. Barnpsyk i barnets hemstad hör till kärve skolan och vägrade skriviva ut nya recept till pojken, problemen orsakades ju av moderns oförmåga enligt dom. Resultatet av den indragna medicineringen pojken klarar inte av att gå i skolan längre trots anpassad sudiegång på endast fyra timmar i veckan dessutom har han slagit sönder hela lagenheten för sin mor.

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Förstörelsen av DAMP-materialet
« Svar #4 skrivet: 14 maj 2004, 09:31:46 AM »
Det stora felet bakom förstörelsen av materialet i ADHD-forskningen är att kammarrätten inte förordnade om avidentifiering av akterna när de beslutade om att professor Christoffer Gillberg och hans medarbetare skulle utlämna handlingarna. Det är klart att det hade krävt en enorm arbetsinsats av forskarna och Göteborgs Universitet att avidentifiera 22 hyllmeter handlingar, men det hade kunnat göras.

Medicinsk forskning är beroende av personer som är villiga att ställa upp och medverka i olika forskningsprojekt. Personer som deltar i forskningsprojekt behöver veta att deras identitet inte ska röjas i onödan. Kan inte forskarna garantera - och hålla löften om - sekretess då kommer det att bli svårt att rekrytera försökspersoner och det blir således omöjligt att genomföra studierna.

Lösningen som professor Christoffer Gillbergs medarbetare valde medför att landvinningarna som DAMP-forskningen hade uppnått blir tillintetgjorda, samtidigt som det väcker misstankar om att materialet förstördes pga att forskarlaget hade något att dölja.

Fallet med pojken som du berättade om är minst sagt tragiskt, Susanna. Tyvärr fungerar det på det här sättet i Sverige. Det är antingen eller. Inom det offentliga finns det inget utrymme för individuella lösningar, så barn och deras föräldrar blir utsatta för de lösningar som myndighetspersonerna förespråkar.

För ca 10 år sedan arbetade jag med ett LVU-fall i Halmstad där en pojke som hade diagnosticerats med DAMP blev tvångsomhändertagen mot barnpsykologens inrådan. Psykologen fann att det bästa för pojken var att inte bli skild från sina föräldrar och sin syster och sin vanliga omgivning, utan att det skulle sättas in extraresurser för att hjälpa familjen. Socialtjänsten beslutade om LVU för både pojken och hans syster, barnen fördes bort från sin skola med hjälp av två poliser och de placerades på ett sk behandlingshem i Kungälv där en av vårdarna var en fd fiskhandlare, länsrätten biföll LVU-omhändertagande av barnen och socialtjänsten kontrakterade ett fosterhem innan målet hade avgjorts i kammarrätten. Föräldrarna "kidnappade" tillbaka sina kidnappade barn och förde dem ur landet.

Ruby H-C

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
Gillbergs adhd forskning
« Svar #5 skrivet: 23 maj 2004, 11:37:38 AM »
vetenskapsradions veckomagasin tog upp förstörelsen av forskningmatrial programmet too enligt hemsidan upp förljande, "Forskarna i Christopher Gillbergs grupp vid Göteborgs universitet har förstört 22 hyllmeter forskningsmaterial för att de inte vill lämna ut det till sina meningsmotståndare sociologen Eva Kärfve och barnläkaren Leif Ellinder. Vi talar med Hans Forssberg, verksam inom samma forskningsområde vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna, om vad det kan innebära för forskningen på DAMP o ADHD i Sverige. Per Jonsson på Riksarkivet ansvarar för att statliga myndigheter sköter sina arkiv och berättar att forskare får inte själva besluta om vilka arkiv som ska förstöras."

Leif Elinder påpekade att forskarna hade att välja att lyda lagen och lämna ut handlingarna eller att följa sin moral och eftersom att de lovat personerna som fanns med i matrialet sekretess så valde dom att följa sin moral. Leif tyckte visserligen att det var olyckligt att det unika materialet hade förstörts, men menade att det i praktiken inte påverkade synen på ADHD/DAMP annat än i ankdammen sverige eftersom det internationellt finns gott om forskare som har kommit fram till liknande resultat som Gillberg. Underförstått att Kärves kritik inte anses befogad inom forskar världen.

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
Gillbergs adhd forskning
« Svar #6 skrivet: 16 maj 2005, 09:15:23 AM »
En intressatn artikel om varför bristande sekretess och oklara regler hotar amonymiteten för folk  som ställer upp i forsknngpreojekt.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=415045&previousRenderType=2

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Professor Gillberg döms för tjänstefel
« Svar #7 skrivet: 03 augusti 2005, 19:35:24 PM »
Professor Christopher Gillberg, som åtalats för att ha vägrat lämna ut sitt forskningsmaterial om damp, döms av Göteborgs tingsrätt till villkorlig dom och dagsböter.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=12648&a=412319

Ruby H-C