Kommentar:tjänstemän(kommunanställda inicierade skillsmässan från början, sen tog vårdnaden ifrån båda föräldrar och gav barnen till statlig anställd/så kallad fosterfmailj. Sveriges barn tillhör inte till familjerna utan till staten och kommunantällda har övertag över barn och över deras föräldrar. Vips-och barnet är statens, dv. föräldrarlös, mot föräldrarnas viljan.
Har inte sett mamma på 100 dagar
För ett par år sedan sökte en trebarnsmamma vård i Sörmland. En observant läkare frågade varifrån hennes blåmärken kom. Läkaren gjorde polisanmälan. Tingsrätten i Eskilstuna dömde barnens pappa till fängelse för misshandel av mamman vid sex tillfällen. I Hovrätten höjdes straffet till fem månaders fängelse.
Barnen, mellan 4 och 6 år, som bevittnat pappans våld mot mamman ansågs som brottsoffer och fick brottsskadeersättning. De hade sett hur mamman blev släpad, sparkad, slagen med rör och hur pappan tog grepp om hennes hals. De såg hennes andnöd, blåmärken, hårlossning och skrapmärken.
Mamman fick hjälp av myndigheterna att fly och fick sedan skyddad identitet på annan ort. Två socialförvaltningar (Sörmland och Norrland) som följt mamman och barnen rekommenderade att mamman skulle ha hela vårdnaden och pappan inget umgänge. Mamman fick enskild vårdnad och barnen kunde fortsätta leva hos henne som de alltid gjort.
Men pappan krävde vårdnaden och Stockholms tingsrätt ansåg att det som hänt visserligen "skulle kunna tyda på att mannen är en våldsam person … men pappan framstår inte i brottmålsdomarna som en person som med vett och vilja kränker och utövar våld mot sin hustru … Han framstår som en utmattad person som tappat omdömet och agerat synnerligen ogenomtänkt".
Domstolen ansåg också att den misshandlade mamman bar skulden till att hon levt skyddat och att hon trott på sina barn som också berättat hur de utsatts för pappans våld. Mamman förlorade hela vårdnaden som övergick till den våldsdömde pappan!
I höstas kom socialtjänsten från pappans hemkommun och tvångsomhändertog de tre barnen, helt utan förvarning. Utan gosedjur, utan ytterkläder och utan att mamman fick säga farväl flögs de 100 mil bort. Sedan dess har barnen inte sett sin mamma eller ens hört hennes röst. Inga julklappar, inga hälsningar från barnens vänner tilläts. Ingen vet hur barnen har det. En mardröm för en förälder.
Över 100 dagar har nu gått sedan de tre barnen såg sin mamma och förlorade sin trygghet, sina släktingar, sina vänner och rikt kulturellt liv. Att sätta barn i våldsmäns händer är oförlåtligt. Tyvärr är detta ingen engångsföreteelse. Myndigheter begår allt oftare själva övergrepp och traumatiserar oskyldiga barn.
Jag vill inte se fler skadade barn som inte vill leva eller barn som tar livet av sig.
Sluta bli förvånade nästa gång en mamma eller ett barn dödas. Lyssna i stället på kvinnorna, lyssna på barnen, lyssna på de levande!
Stoppa myndigheters övergrepp på barn!
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=7348#.UPvwacgV9jo Monica Dahlström-Lannes
http://ekuriren.se/ledareasikter/debatt/1.1674145-har-inte-sett-mamma-pa-100-dagar
