Frfattare mne: Manglende forståelse i NKMR  (lst 3185 gnger)

Pårørende, mann

  • Gst
Manglende forståelse i NKMR
« skrivet: 09 september 2003, 14:20:42 PM »
Det som slår meg etter å ha lest tartikler og innlegg på denne siden, er at det må være en manglende forståelse av forskjellen på barn og voksne blant de som sympatiserer med det NKMR forfekter.

Et eksemplel på dette:

Falske overgrepsanklager mot en mann blir sett på som værre enn faktiske overgrep mot barn.

Et barn som blir påtvunget en voksens seksualitet vil mest sannsynlig bli skadet av dette for livet. Skadene kan være alvorlige psykiske lidelser som angst og depresjoner og manglende livskvalitet. En del velger nok også å ta sitt eget liv, da de ikke klarer å leve med overgrepene som har skjedd mot dem.

Disse lidelsene skyldes en bevisst handling fra en voksen persons side, for å tilfredsstille sine seksuelle lyster. Altså en voksen skader et barn for sin egen nyttes skyld. Er ikke det forkastelig?

At barnevernensfolk feiltolker barn og dermed feilaktig beskylder menn for overgrep, kan skyldes manglende kunnskap og dårlig dømmekraft. Og det er tragisk for de som blir beskyldt for falske overgrep, men forbrytelsen er ikke på langt nær så ille. Det er ingen bevisst ødeleggelse av et annet menneske/barn for sin egen nyttes skyld!

Selv kvinner som bruker falske anklager mot sin mann for foreldrerettens sin skyld, noe som også er forkastelig, utøver uansett sin vold mot et annet voksent menneske, ikke et uskyldig barn.

Rigmor Persson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 9
  • Karma: 0
    • Visa profil
Rättssystemet måste fungera i båda fallen
« Svar #1 skrivet: 14 september 2003, 23:23:57 PM »
Debatten om sexuella övergrepp och incest i detta forum bör innefatta många olika aspekter av ämnet. Mediadebatten just nu handlar mycket om de barn som utnyttjas för videoinspelningar  av  perversa övergrepp på barn, vilket förekommer i Sverige men företrädesvis utnyttjas barn i fattiga länder, vilket inte gör det mindre upprörande. Filmerna distribueras perversa människor emellan på bl a Internet. Ecpat och andra organisationer arbetar internationellt för att i görligaste mån störa och stoppa distributionen av filmerna.
NKMR har klargjort och gör det igen, att faktiska sexuella övergrepp på barn förekommer och är inte en ny företeelse. Detta är helt oacceptabelt och den som utnyttjar barn sexuellt skall straffas/ vårdas för detta avvikande beteende. Hur hög siffran på verkliga pedofiler som utnyttjar barn är finns dock  flera olika och motstridiga uppgifter om. Det brukar benämnas i media som ”mörkertalet är mycket stort.”.
När vi läser i tidningar om sexuella övergrepp mot barn, handlar artiklarna nästan uteslutande om en man som misstänks ha begått denna handling. Den allmänna tron är att det enbart är män som förgriper sig på barn, så är inte fallet. Vi har svårt att tänka tanken att en kvinna kan begå sexuella övergrepp mot ett barn – vem ska vi kunna lita på om en mamma kan göra detta?   Vid en undersökning som gjorts vid Psykologiska Inst. I Stockholm framkom att vart tionde sexuellt övergrepp mot barn begicks av en kvinna. Ytterst få kvinnor fälls i domstol för sexuella övergrepp mot barn och blir det en fällande dom får kvinnorna korta fängelsestraff om de fälls.( till skillnad mot männen som fälls). De vanligaste påföljderna för kvinnor som begått sexuella övergrepp är vård, skyddstillsyn, villkorlig dom och böter. Vi har en oförmåga att se kvinnor som förövare och detta drabbar även professionella inom rättsväsendet, sociala myndigheter , BUP mm. Brittiska experter menar att andelen kvinnor som begått sexuella övergrepp är 25 % av de anmälda eller utredda övergreppsmisstankarna mot barn.
Vi kan och får inte blunda för att det förekommer falska anmälningar om sexuella övergrepp mot barn och då påfallande ofta i en umgänges/ vårdnadstvist mellan föräldrarna. Det effektivaste vapnet en mamma kan använda sig av för utesluta pappan från umgänge/ vårdnad av barnen är just en anmälan om misstänkt sexuellt övergrepp. Pappan avstängs från umgänge med barnet under utredningen eller får träffa barnet med kontaktman närvarande. När det handlar om en falsk anmälan innebär detta ett trauma och en mycket grov kränkning för både pappan och barnet. Psykoterapeuten Börje Svensson vid Rädda Barnen menar att det finns mammor som på grund av egna problem är övertygade om att deras barn utsatts för sexuella övergrepp.  Justitierådet Torkel  Gregow skrev i SvJt  bl a ” barn kan påverkas av andra i fråga om uppgifter beträffande övergrepp , tex i fall förhör inte från början har skett förutsättningslöst. Påverkan kan även ske av andra föräldern tex i anledning av att det uppkommit en vårdnadstvist”.
Ett barn kan införliva en berättelse som ett ”äkta minne”. Detta har den amerikanske professorn Stephen Ceci visat. Man kan få barn att berätta långa, detaljerade historier om händelser som aldrig har inträffat menar han. Vice riksåklagren Catharina Bergqvist Levin uttalde i SvD 17/7 2002 att ”Barnets berättelse kan inte hänga ensamt som en ballong, ytterligare bevisning krävs” angående RÅ:s nya riktlinjer för polis och åklagare som utreder brottmål gällande sexuella övergrepp på barn.
Bo Severin fd rådman anser att vi saknar kunskap om att människor är beredda att ljuga avsiktligt inför polis och domstol. Samhället kommer om några år att drabbas av stora skadeståndskrav då oskyldigt dömda begär ersättning för sitt lidande. I en del fall har barn manipulerats till oriktiga uppgifter. Vi måste lära oss mera på detta område annars kommer vi inte att våga ingripa där brott verkligen har skett.
Docenten i straffrätt Hans Gunnar Axberger skrev i en artikel i DN om problematiken i incestmål bl a ”Beviskraven i incestmål är alltför låga och man löper därför risken att döma oskyldiga.”  Enligt Axberger förekommer motsvarande låga beviskrav inte i någon annan brottskategori. Under 90-talet har alltför många och höga skadestånd betalts ut till män efter friande dom i HD .Det är en katastrof att detta inträffar. I många av fallen har mannens hela liv slagits i spillror och många av dessa män har stora svårigheter att återgå till ett normalt liv igen. Att som man bli falskt anklagad och kanske dömd för detta brott är en kränkning mot person och ett livslångt mentalt lidande. Alkoholmissbruk, depressioner och självmord följer i de falska anklagelsernas spår bland flera av dessa män. Man är ”märkt” på flera sätt. Att se mannen som ett offer och inte förövare är absolut ingen orimlighet. En av männen i de falskt anklagades skara uttryckte det så ” Tiden går, men den läker inte såren”.
De ofta mycket bristfälliga utredningarna och förundersökningarna som  bedrivs inom sociala myndigheter, polis och åklagare kan få till följd att en skyldig förövare går fri och det utsatta kränkta barnet inte får upprättelse genom en fällande dom för förövaren. Lika illa är det när en oskyldigt anklagad man anhålls, häktas och döms till fängelse på slarvigt och ensidigt gjorda utredningar och förundersökningar döms för ett brott han aldrig begått på svag eller ingen bevisning alls. Det strider mot rättsprincipen att förundersökning ska bedrivas förutsättningslöst, att det som talar till den anklagades förmån skall tas tillvara och att den anklagades skuld skall fastställas bortom allt rimligt tvivel i domstol.
Man kan inte diskutera i termer av att det är värre för barnet att bli utsatt för övergrepp än det är för en man att bli oskyldigt anklagad för sexuella övergrepp. Det finns ingen motsättning mellan dessa båda senarion – tragedin och traumat är lika stort i båda fallen för de inblandade.