För ca en vecka sedan klistrade någon följande ord från ”
Havets blogg”: ”Nej, vi äger inte, våra egna barn, och ingen äger rätten, till någon annans liv!” i en Facebook tråd som levererar meddelanden direkt till min mailbox.
Eftersom jag inte delar åsikten att vi inte äger våra egna barn skrev jag ett inlägg som genererade fler än 100 inlägg. Mitt inlägg lyder enligt följande:
"Bloggaren har fel. Visst äger föräldrar sina barn! Det är socialstaten som ville kollektivisera allt och alla som myntade devisen "Du äger inte dina barn".
När föräldrarna väl tillägnade sig socialens felaktiga beskrivning, visade det sig sedan att det är socialstaten som gör anspråk på barnen! Eftersom socialen anser att de äger barnen kan de ta dem från sina föräldrar och överlämnar dem som försörjningsobjekt / inkomstkällor åt kompisar och / eller släktingar eller skänka bort dem som förtäckt adopterade till sina barnlösa kompisar och / eller släktingar.
Notera socialens språkbruk: de skriver 'barnet' i stället för hans/hennes barn, eller 'modern' i stället för hans/hennes mor, eller fadern i stället för hans/hennes far. När socialen skriver på detta sätt är barnet ingens barn!
Jag äger mina barn och mina barn äger mig. Till skillnad från socialens språkbruk talar och skriver jag om mina barn, mina döttrar, min son, min dotterson, min familj!
Läs gärna följande artiklar på NKMR:s hemsida:
1 -
Barn - foreldres eiendom! av Tor Langbach, fd advokat, numera domare,
2 -
Blod är tjockare än vatten, Av Hans Hjortsjö, fd kammarrättsråd, fd hyresråd
och
3 -
Foreldre er Guds gave til barna![/url] Av Rune Fardal, norsk psykolog
Trevlig läsning och låt er ej luras!"
Vad tycker ni på NKMR:s Diskussionsforum?
OBS! Omröstningsfråga