Jag tittade till en av de nya länkarna på artikelsidan här på nkmr.org och såg
http://www.socialstyrelsen.se/publikationerlansstyrelserna/Documents/Socialnamndernas_handlaggning_enligt_LVU_vasternorrland.pdf , handläggningen av sex LVU-ärenden. Särskilt ärende C framstod som dumt - omedelbart omhändertagande pga påstådda, diffusa omsorgsbrister hos föräldrarna.
Det som verkligen slog mig var socialnämndens påstående om att modern skulle ha varit intagen för psykiatrisk tvångsvård:
"Vidare framgår att det inte är klarlagt om vårdnadshavaren är omhändertagen för vård enligt Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
(LPT) eller inte. Frågor ställs under förhandlingen till vårdnadshavaren som nekar. De representanter som närvarar från nämndens sida klargör att de inte personligen känner familjen/ärendet sedan tidigare men det framgår att nämndens uppfattning är att modern troligen vårdas enligt LPT."
Så socialnämnden har alltså kommit med den uppiften, den andra parten nekar och inget bevis finns för det. Det tycks mig som att man borde utkrävas på bevis om man påstår något sådant, det borde inte heller vara speciellt svårt att ta reda på.
Skrämmande är också hur de närvarande representanterna litar på hörsägen från andra i socialnämnden, samt att man slagit till med omedelbart omhändertagande bara för påstådda omsorgsbrister. Och allmänheten som trodde att dessa omhändertaganden var för att skydda barnen från överhängande fara..
Jag tror starkt att socionomer delar en inställning där den verklighet de beskriver i sina journaler gäller långt mer än den man objektivt kan bevittna, kanske på grund av revirtänkande. Om de låter deras påståenden granskas så rasar hela deras värld samman.
Naturligtvis vinner socialnämnden även detta fall.
