Det verkar inte finnas några utvägar ur detta.Har huserat på facebook ett tag. Ett gäng som själva fått sina barn stulna ropar högt på att asociala måste ge mer stöd åt de som drabbats, bo med dem utreda dem, styra dem, råda dem, analysera dem. Helt enkelt öppna en filial i deras hem. Ett annat gäng hyllar de juridiska striderna mot sin fd livskamrat med asociala som allierad. " HA-ha-ha, vänta bara, nu fick hon en stämning som dimper ned lagom till jul !! Vilken KUL julafton för henne !! HA-ha-ha". Sedan: "Neeej, jävlar, det gick åt helvete IGEN !! Hon vann, det är orättvist !!!". Så här fortsätter det, allt går i en cirkel.
Det verkar vara näst intill omöjligt att övertala folk att sluta sig samman mot de brottsliga myndigheterna. Sedan de väl gjort sig till ovän med sin fd livskamrat, så blir de ju TVUNGEN att luta sig mot den brottsliga myndigheten. Ska man väl förlora kontakten med sitt barn: låt då den fd livskamraten stå ensammen med det beslutet !! Det kan bli för svårt för henne att stå ensammen med det beslutet. Bara asociala kan rädda henne undan den plågan: gå därför inte till asociala ! Men många drivs av att få stå i rätten och leka stjärnadvokat, så får de lite uppmärksamhet och bättre självförtroende.Allt slutar med att båda förlorar allt i den politiska tribunalen Länsrätten.
Vidare bygget av en medborgarrättsrörelse:det verkar bli ett skämt med de här förutsättningarna. Fienden organiserar sig, de drabbade verkar inte ha någon lust att organisera sig. Jag ska därför istället satsa mina krafter på att försöka läka min skadade själ, som jag inte unnat någon uppmärksamhet, eftersom det funnits viktigare saker att ägna sig åt.