För ca 13 månader sedan togs mina barn pga av min psykiska ohälsa och pappans alkoholmissbruk. Vi fick skriva på att vi godkände omhändertagandet, annars skulle det bli ett jävla liv fick vi höra, så vi gjorde det för barnens skull (vi trodde att det var bäst)
Ingen varning, ingenting, klampade de in i skolan o slet med sej barnen.
Barnen hamnade i sk jourhem där de misshandlades psykiskt. Ingen trodde på oss föräldrarna då vi berättade för soc. Men då lärarna på skolan reagerade så fick barnen som tur var flytta till en släkting.
Min man har gått rehab för missbruket. Han har skött sitt arbete hela tiden. Jag hade redan innan barnen togs börjat må mkt bättre med ny medicin (fast de brydde sej inte om att kolla det, det var antalet inläggningar-frivilliga som de tyckte var skäl att stryka mej som mamma)Jag jobbar också nu. (Eller jag började jobba igen efter att ha varit sjukskriven veckan efter att barnen togs.)
Sedan i höstas har vi fått veta att barnen ska få komma hem.
MEN så har min man haft återfall. Jag har mått bra.
Nu säger soc (som tydligen kan bestämma allt) att det är ok att barnen kommer till mej men då måste jag skaffa lägenhet.
Och det finns ingen. För jag får inte söka utanför komunen. Trodde soc kunde hjälpa till med lägenhet då, men inte
Jag har kämpat detta år, är inte så psykisk stark så det tar, i juli dog dessutom min vuxne son, men jag klarade det också, allt för att mina små barn skulle få komma hem
Men snart ger jag upp. Jättesvårt med lägenheter här i kommunen. Insatserna till bostadsrätterna är höga.
Vad ska jag göra?