För ca 13 mÄnader sedan togs mina barn pga av min psykiska ohÀlsa och pappans alkoholmissbruk. Vi fick skriva pÄ att vi godkÀnde omhÀndertagandet, annars skulle det bli ett jÀvla liv fick vi höra, sÄ vi gjorde det för barnens skull (vi trodde att det var bÀst)
Ingen varning, ingenting, klampade de in i skolan o slet med sej barnen.
Barnen hamnade i sk jourhem dÀr de misshandlades psykiskt. Ingen trodde pÄ oss förÀldrarna dÄ vi berÀttade för soc. Men dÄ lÀrarna pÄ skolan reagerade sÄ fick barnen som tur var flytta till en slÀkting.
Min man har gÄtt rehab för missbruket. Han har skött sitt arbete hela tiden. Jag hade redan innan barnen togs börjat mÄ mkt bÀttre med ny medicin (fast de brydde sej inte om att kolla det, det var antalet inlÀggningar-frivilliga som de tyckte var skÀl att stryka mej som mamma)Jag jobbar ocksÄ nu. (Eller jag började jobba igen efter att ha varit sjukskriven veckan efter att barnen togs.)
Sedan i höstas har vi fÄtt veta att barnen ska fÄ komma hem.
MEN sÄ har min man haft Äterfall. Jag har mÄtt bra.
Nu sÀger soc (som tydligen kan bestÀmma allt) att det Àr ok att barnen kommer till mej men dÄ mÄste jag skaffa lÀgenhet.
Och det finns ingen. För jag fÄr inte söka utanför komunen. Trodde soc kunde hjÀlpa till med lÀgenhet dÄ, men inte
Jag har kÀmpat detta Är, Àr inte sÄ psykisk stark sÄ det tar, i juli dog dessutom min vuxne son, men jag klarade det ocksÄ, allt för att mina smÄ barn skulle fÄ komma hem
Men snart ger jag upp. JÀttesvÄrt med lÀgenheter hÀr i kommunen. Insatserna till bostadsrÀtterna Àr höga.
Vad ska jag göra?
