Författare Ämne: Svensk familjepolitik - ekonomin av den politiska styrningen  (läst 1170 gånger)

hkpn

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 5
  • Karma: 0
    • Visa profil
Svensk familjepolitik - ekonomin av den politiska styrningen
« skrivet: 14 augusti 2010, 18:05:11 PM »
Familjepolitiken i Sverige - diskrimineringens storlek

Media i Sverige skriver ibland om vad ett barn kostar från 0-18 år. Om att människor är fattiga, när de måste be om socialbidrag med mera sådant.

Men ett barn kan kosta mycket mer än 1 miljon! Och vissa människor är fattigare än de fattigaste - de får inte ens socialbidrag eller rätt till hjälp att nå ett existensminimum. Ty - DE HAR POLITISKT FEL ÅSIKT  !

Detta borde vara något för Media att skriva om. Media, som ofta säger sig värna om Mänskliga Rättigheter. Och vara för Tolerans, för Frihet, för rätten att Välja Livsstil mm. Men sådant skrivs det inte om. Ja, ofta tillåts inte heller vi andra att få skriva detta. Ty det är ett Tabu-tema i vårt land.

Dock- det är enkelt att visa, hur dyrbart det är att ha FEL ÅSIKT I SVERIGE. Att mäta den ekonomiska storleken av diskrimineringen:

För vård av två barn kommunalt går det åt lika mycket resurser som vad en lågavlönad skapar i sitt heltidsarbete. För tre barn lika mycket som skapas i ett högavlönat arbete (enligt SOU79:89, civ ek Petra Lantz).

Att byta bort det egna arbetet med 2-3 barns vård och fostran mot ett yrkesarbete är därför bara ett arbetsbyte, som inte tillför nationen något.

Men den 2-3 barnsfamilj som gör bytet, tjänar in en extra lön. Och får subventionerad service, som motsvarar ytterligare en hel lön. Den gynnas därmed med värdet av två extra löner löner, vilket den egenvårdande, lika nyttiga familjen förnekas. Efter 6-8 år och hänsyn till skatt är storleken av denna diskriminering ca 3-4 miljoner kronor.

Att tvinga familjer, som har två eller flera barn, till dubbelt yrkesarbete och institutionsvård av barnen, är ett totalitärt förtryck och en förlust för nationen. Detta framgår också av den relativa välståndstabellen mellan nationerna. Ju mer vi tvingats arbeta utanför hemmet i Sverige, desto fattigare har vi blivit jämfört med andra länder. Vi ser, hur familjer i Europa lever bättre av 1 x 37,5 arbetade timmar än av 2 x 40 i Sverige.
 
 
Man skulle ha väntat, att en ny regering, som säger sig vara liberal och respektera mänskliga fri- och rättigheter, snabbt skulle ha avskaffat den ekonomiska styrningen genom att fördela de stora subventionerna lika till alla barn, oavsett vårdform.
 
Men så blev det inte. I stället än mer styrning av medborgarnas liv genom en Jämställdhetsbonus. Fast i nåder gavs tillåtelse för andra, kommunerna, att lätta på förtrycket. Inte genom att fördela subventionerna lika, men att att under kort tid, ca två år ge ett vårdnadsbidrag om 3 000 kr/barn/mån. För 2-3 barn totalt ca 180 000 kronor.
 
I jämförelse med nettoskillnaden - diskrimineringen -  om 3-4 miljoner mellan de två lika samhällsnyttiga familjerna, är detta en lättnad om endast ca 5%!   95% av den ekonomiska styrningen - förtrycket - kvarstår.
 
För vissa familjer - i vissa kommuner -  kan detta vara tillräcklig för att kunna motstå styrningen. Till glädje också för skattebetalarna, som inte behöver driva dyra förskolor och för barn som kan vara i mindre grupper.
 
För andra familjer givs det ingen lättnad. Och det är inte tal om, att en ensamstående själv skulle få disponera subventionerna till barnens vård - som för två barn hade räckt till en heltidslön.

 
Så - det är långt till en familjepolitik som kan leva upp till de mänskliga rättigheternas skydd och frihet för familjen och förbud mot diskriminering på grund av föräldrars åsikt - om vad som är god barnomsorg.

Och svenska media befolkas av personer som gynnas av systemet. Därmed är den totalitära styrningen av landets föräldrar en ständig icke-nyhet, och övergreppen på några mänskliga rättigheter döljs bakom nykonstruerade storebrorsvärderingar: JÄMSTÄLLDHETEN och ICKE-ARBETET med de egna barnen.
 
Men hur länge till? Nomenklaturan i politik och media kan fortsätta att nonchalera frågan om det legitima i den politiska styrningen från det ena riksdagsvalet till det andra, men förr eller senare kan effekterna av nerbrutna familjer och familjefunktioner inte förnekas.

Krister Pettersson      
Familjekampanjen