Familjepolitiken i Sverige - diskrimineringens storlek
Media i Sverige skriver ibland om vad ett barn kostar frÄn 0-18 Är. Om att mÀnniskor Àr fattiga, nÀr de mÄste be om socialbidrag med mera sÄdant.
Men ett barn kan kosta mycket mer Ă€n 1 miljon! Och vissa mĂ€nniskor Ă€r fattigare Ă€n de fattigaste - de fĂ„r inte ens socialbidrag eller rĂ€tt till hjĂ€lp att nĂ„ ett existensminimum. Ty - DE HAR POLITISKT FEL Ă
SIKT !
Detta borde vara nÄgot för Media att skriva om. Media, som ofta sÀger sig vÀrna om MÀnskliga RÀttigheter. Och vara för Tolerans, för Frihet, för rÀtten att VÀlja Livsstil mm. Men sÄdant skrivs det inte om. Ja, ofta tillÄts inte heller vi andra att fÄ skriva detta. Ty det Àr ett Tabu-tema i vÄrt land.
Dock- det Ă€r enkelt att visa, hur dyrbart det Ă€r att ha FEL Ă
SIKT I SVERIGE. Att mÀta den ekonomiska storleken av diskrimineringen:
För vÄrd av tvÄ barn kommunalt gÄr det Ät lika mycket resurser som vad en lÄgavlönad skapar i sitt heltidsarbete. För tre barn lika mycket som skapas i ett högavlönat arbete (enligt SOU79:89, civ ek Petra Lantz).
Att byta bort det egna arbetet med 2-3 barns vÄrd och fostran mot ett yrkesarbete Àr dÀrför bara ett arbetsbyte, som inte tillför nationen nÄgot.
Men den 2-3 barnsfamilj som gör bytet, tjÀnar in en extra lön. Och fÄr subventionerad service, som motsvarar ytterligare en hel lön. Den gynnas dÀrmed med vÀrdet av tvÄ extra löner löner, vilket den egenvÄrdande, lika nyttiga familjen förnekas. Efter 6-8 Är och hÀnsyn till skatt Àr storleken av denna diskriminering ca 3-4 miljoner kronor.
Att tvinga familjer, som har tvÄ eller flera barn, till dubbelt yrkesarbete och institutionsvÄrd av barnen, Àr ett totalitÀrt förtryck och en förlust för nationen. Detta framgÄr ocksÄ av den relativa vÀlstÄndstabellen mellan nationerna. Ju mer vi tvingats arbeta utanför hemmet i Sverige, desto fattigare har vi blivit jÀmfört med andra lÀnder. Vi ser, hur familjer i Europa lever bÀttre av 1 x 37,5 arbetade timmar Àn av 2 x 40 i Sverige.
Man skulle ha vÀntat, att en ny regering, som sÀger sig vara liberal och respektera mÀnskliga fri- och rÀttigheter, snabbt skulle ha avskaffat den ekonomiska styrningen genom att fördela de stora subventionerna lika till alla barn, oavsett vÄrdform.
Men sÄ blev det inte. I stÀllet Àn mer styrning av medborgarnas liv genom en JÀmstÀlldhetsbonus. Fast i nÄder gavs tillÄtelse för andra, kommunerna, att lÀtta pÄ förtrycket. Inte genom att fördela subventionerna lika, men att att under kort tid, ca tvÄ Är ge ett vÄrdnadsbidrag om 3 000 kr/barn/mÄn. För 2-3 barn totalt ca 180 000 kronor.
I jÀmförelse med nettoskillnaden - diskrimineringen - om 3-4 miljoner mellan de tvÄ lika samhÀllsnyttiga familjerna, Àr detta en lÀttnad om endast ca 5%! 95% av den ekonomiska styrningen - förtrycket - kvarstÄr.
För vissa familjer - i vissa kommuner - kan detta vara tillrÀcklig för att kunna motstÄ styrningen. Till glÀdje ocksÄ för skattebetalarna, som inte behöver driva dyra förskolor och för barn som kan vara i mindre grupper.
För andra familjer givs det ingen lÀttnad. Och det Àr inte tal om, att en ensamstÄende sjÀlv skulle fÄ disponera subventionerna till barnens vÄrd - som för tvÄ barn hade rÀckt till en heltidslön.
SÄ - det Àr lÄngt till en familjepolitik som kan leva upp till de mÀnskliga rÀttigheternas skydd och frihet för familjen och förbud mot diskriminering pÄ grund av förÀldrars Äsikt - om vad som Àr god barnomsorg.
Och svenska media befolkas av personer som gynnas av systemet. DĂ€rmed Ă€r den totalitĂ€ra styrningen av landets förĂ€ldrar en stĂ€ndig icke-nyhet, och övergreppen pĂ„ nĂ„gra mĂ€nskliga rĂ€ttigheter döljs bakom nykonstruerade storebrorsvĂ€rderingar: JĂMSTĂLLDHETEN och ICKE-ARBETET med de egna barnen.
Men hur lÀnge till? Nomenklaturan i politik och media kan fortsÀtta att nonchalera frÄgan om det legitima i den politiska styrningen frÄn det ena riksdagsvalet till det andra, men förr eller senare kan effekterna av nerbrutna familjer och familjefunktioner inte förnekas.
Krister Pettersson
Familjekampanjen
