Författare Ämne: Den nya lagen LBU som om den klubbas igenom kommer ersätta LVU och SoL  (läst 3329 gånger)

AS76

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 106
  • Karma: 0
    • Visa profil
http://www.sweden.gov.se/sb/d/11223/a/129751

Det tycks dock inte vara fråga om någon egentlig liberalisering, §2 och §3 i LVU förblir intakta i den nya lagen också, vida ramlagar.

Apropå lagar - någon som vet var man hittar den gamla barnavårdslagen i elektroniskt format? Jag tittade runt lite, men hittade inte.

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
SV: Den nya lagen LBU som om den klubbas igenom kommer ersätta LVU och SoL
« Svar #1 skrivet: 02 maj 2010, 06:10:10 AM »
http://www.sweden.gov.se/sb/d/11223/a/129751

Det tycks dock inte vara fråga om någon egentlig liberalisering, §2 och §3 i LVU förblir intakta i den nya lagen också, vida ramlagar.

Apropå lagar - någon som vet var man hittar den gamla barnavårdslagen i elektroniskt format? Jag tittade runt lite, men hittade inte.

Därmed är det bekräftat att samhället naturligtvis försöker rekonstruera ett brottsligt system, dels genom att rekonstruera den totalt tandlösa blufftillsynsmyndigheten samt nu byta ut en bokstav i LVUlagen som i fortsättningen ska heta LBU. Troligen väntar ett namnbyte på asociala också.

Jag gissar att den nya regeringen till hösten kommer att mycket brutalt tysta utredningen om socialas brott, kommer inte ihåg släppdatumet,; kommer den före eller efter valet ?  Gissar att den nuvarande regeringen startat den utredningen enbart för att förstöra för sossarna. Men troligen kommer saken som vanligt att vara accepterad, och läggas till de olägenheter som svenskarna har tänkt leva med.
« Senast ändrad: 02 maj 2010, 06:19:40 AM av Avos »
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Mats Larsson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 56
  • Karma: 0
  • Lightworkers Calling http://www.youtube.com/watch
    • Visa profil
SV: Den nya lagen LBU som om den klubbas igenom kommer ersätta LVU och SoL
« Svar #2 skrivet: 13 maj 2010, 14:51:40 PM »
Sammanfattning av Regeringens uppdrag:
(Med mina kommentarer inom parentes )

hur den sociala barn- och ungdomsvårdens övergripande mål och ansvar för barn och unga ska formuleras,
om reglerna för anmälningsskyldighet behöver förtydligas,
(Vore bra om man även bevakade frågan om förtal i relation till anmälan)
om socialnämndens möjlighet att anmäla brott mot barn ska ändras till en skyldighet,
(Det är det redan utgår jag ifrån- men åklagarens handläggning skall vara densamma oavsett varifrån en sådan anmälan inkommer)- om reglerna om utredning av barns förhållanden behöver kompletteras,
- om reglerna om insatser enligt SoL och LVU behöver ändras,
hur villkoren för familjehem kan förbättras,
(Dom får redan oskäligt betalt utan att själva präglas av samvetsbetänkligheter i relation till sitt ”uppdrag” ex finns det fosterhemsfamiljer som uppbär både  ersättning från kommunen och barnbidrag från FK samtidigt utan att ersättningen sänks proportionellt motsvarande barnbidraget.)- om reglerna om uppföljning av insatser behöver förbättras och
vilken kompetens som behövs för att arbeta inom den sociala barn- och ungdomsvården.
(lite sent ställd fråga måhända)
Utredningens utgångspunkter och vägledande principer för de förslag som läggs i betänkandet

Under en relativt kort tid har den sociala barn- och ungdomsvården genomgått stora förändringar. Placeringarna utanför hemmet av barn och unga har ökat påtagligt under 1990-talet. Det har varit drivkraften i utvecklingen av öppenvården, med inriktning på att minska beroendet av institutionsvård och i stället bygga upp resurser på hemmaplan. De öppna insatserna har blivit mer differentierade, mer professionaliserade och samma barn kan få hjälp genom flera olika insatser. Institutionsvården har delvis ersatts av familjehemsvård, särskilt tillfälliga placeringar i jourhem. Det finns mycket som tyder på att barn- och ungdomsvården i dag möter en bredare målgrupp till följd av förändringar i samhället och i människors attityder.
Socialtjänstens organisation har blivit mer specialiserad, men helhetssynen på familjens och nätverkets betydelse för barnet präglar arbetssättet. Socialsekreterarens professionella handlings-utrymme är stort och bör så vara med tanke på att varje barns och familjs situation är unik. Det stora handlingsutrymmet kräver dock hög kompetens och inbyggda system för stöd och uppföljning av arbetet.

Den sociala barn- och ungdomsvården uppvisar i dag ett mer genomfört barnperspektiv, bättre möjlighet för barn och föräldrar att vara delaktiga, mer struktur i utredning och insatser samt ett mer kunskapsbaserat arbete. Samtidigt framförs ofta kritik mot verksamheten från tillsynsmyndigheter och barnorganisationer samt i forskningsrapporter, statliga utredningar och uppföljnings-studier av olika slag. Även enskilda personer och organisationer och nätverk av människor med erfarenhet från vården framför kritik som kan gälla både förhållanden långt bak i tiden och i dag. Kritiken rör bl.a. brister i handläggning, ansvarstagande och skydd av barn, skillnader mellan kommuner, att den enskilde inte är tillräckligt delaktig, brister i kompetens, erfarenhet och kunskapsbas för arbetet samt att uppföljningen av verksamheten inte är tillfyllest.

Kritiken är generellt sett befogad. Samtidigt är det viktigt att framhålla att samhällets krav på den sociala barn- och ungdomsvården måste motsvaras av att det finns förutsättningar för ett gott arbete. Stabiliteten och därmed kompetensen måste förbättras i de delar av barn- och ungdomsvården som har till uppgift att bedöma om en utredning ska inledas, utreda och bedöma behovet av insatser samt följa upp dessa insatser. Dessa uppgifter behöver i högre grad än tidigare uppmärksammas och bli föremål för metodutveckling. För att kunna utveckla arbetet krävs att verksamheten på ett systematisk sätt inhämtar barns, ungas och föräldrars erfarenheter. Det finns också ett stort behov av att utveckla kvalificerade insatser för de ungdomar och familjer som har de allra största behoven. Det behöver finnas stödjande strukturer för kunskapsutveckling och för integrering av forskning och praktik. Ett tydligt professionellt ledarskap behövs också, som dels kan hävda verksamhetens specifika förutsättningar och behov, dels ansvara för att det finns rutiner och kontrollsystem, som garanterar god och säker barn- och ungdomsvård. Likaså måste möjligheterna för kommuner att samverka underlättas. Många kommuner har i praktiken små eller inga möjligheter att på egen hand tillgodose behovet av specialistresurser, t.ex. för bedömning och utredning i komplicerade fall och rekrytering och stöd till familjehem. Barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa har ofta särskilda behov av hälso- och sjukvård och extra stöd i skolgången, varför samverkan mellan huvudmännen behöver ske. Slutligen vill utredningen framhålla att trots de stora och berättigade krav som ställs på barn- och ungdomsvården saknar lagstiftningen i dag fortfarande bestämmelser som på ett konkret sätt garanterar nödvändig kompetens och erfarenhet.

Utredningen har haft följande utgångspunkter som vägledning för sina bedömningar och förslag till förändringar:
Föräldrar och familj utgör grunden för ett barns välfärd. Samtidigt behöver barns och ungas bästa och egna uppfattningar bli en starkare ledstjärna i lagstiftningen och vid tillämpningen av lagen. (Ställ inte barnet  i en motsatts situation med sitt ursprung i utgångsläget ! som jag återkommer till senare  är begreppet ”barnets bästa ” ett utryck som används utan att de som tolkar det har en och samma källa som har stöd i prejudikat från EU domstolen)
Samhällets gemensamma ansvar för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden måste framgå tydligt av lagstiftningen.
Samhällets ansvar för skydd av barn och unga som far illa behöver uppmärksammas mer.
( Ja särskilt om samhällets myndigheter är de som begår brott mot barnen )

Samhället har ett särskilt ansvar för barn och unga som omhändertagits för samhällsvård.
(ja och det är i relation till detta som Sverige ofta dömts i EU domstolen)
- Socialtjänsten måste bli bättre på att identifiera, förebygga, och hantera risker och missförhållanden inom barn- och ungdoms-vården.
Socialen är missförhållandet så det blir ju till att identifiera sig själva och det tror jag blir ett  osannolikt scenario)
Kompetenskraven för att utföra uppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården måste tydliggöras och verksamheten ges bättre förutsättningar för kunskaps- och kompetensutveckling.
 (Genom Vilka instrument då? BBIC som är en intern paradox vad gäller de första målsättningarna och den detaljerade texten? )

Utredningen har på några områden föreslagit bestämmelser, som innebär en mer precis reglering av verksamheten. Det rör sig då om frågor där utredningen bedömer att en högre detaljeringsgrad är nödvändig utifrån det övergripande intresset att skydda barnet eller den unge, framför allt i samband med placeringar där samhället har tagit på sig ett särskilt ansvar, och där erfarenheterna visat att detta är påkallat.
Slutsattsen att LVU behövde förtydligas är en framgång men det visste vi ju redan och de områden där den nya lagen skulle ge en mer specifik delegering sker det till en allt mer konfliktladdad situation till Barn konventionen.  Ex, att möten nu skall kunna hållas med barnet enskilt utan vårdnadshavarnas medgivande)
LBU har utformats som en speciallag i förhållande till social-tjänstlagen, som alltjämt kommer att ha betydelse som samlande lag för hela socialtjänsten. Utredningen anser att det behövs minst ett år av förberedande insatser från det att riksdagen tagit beslut om en ny lagstiftning och till dess att lagen träder i kraft. Utredningen föreslår därför att lagen träder i kraft tidigast den 1 juli 2011.

De materiella förändringar i lagstiftningen, som utredningen föreslår, är till stor del möjliga att genomföra även inom ramen för nuvarande lagar
(Där skall Lagrådet yttra sig först och det är deras roll. ) Lagrådets situation blir dock allt svårare ju fler lagar av typen Ramlagar som uppträder eftersom det är svårt att konkret definiera och analysera  konflikter mellan ramlagar sinsemellan just på grund av det vida utrymmet vad gäller tolkningsmöjligheter)

.Utredningen föreslår  att lagen träder i kraft tidigast den 1 juli 2011.

« Senast ändrad: 13 maj 2010, 15:13:54 PM av Mats Larsson »

Mats Larsson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 56
  • Karma: 0
  • Lightworkers Calling http://www.youtube.com/watch
    • Visa profil
SV: Den nya lagen LBU som om den klubbas igenom kommer ersätta LVU och SoL
« Svar #3 skrivet: 13 maj 2010, 14:53:54 PM »
Utredningen föreslår 
( De konkreta förslagen återgivna och mina kommentarer inom parentes .)
att reglerna för den sociala barn- och ungdomsvården samlas i en ny särskild lag,
att den nya lagen ska heta lag 0000:000 om stöd och skydd för barn och unga (LBU),
att de bestämmelser i socialtjänstlagen som rör barn och unga förs över till LBU,
att samtliga bestämmelser i lagen om vård av unga LVU förs över till LBU, och
att LBU ska omfatta barn och unga upp till 21 års ålder

att barnets bästa ska vara avgörande vid alla beslut enligt LBU .
( Utveckla källorna för beskrivningen av det begreppet så det är gemensamma källor för dem som har att tolka begreppet och sök ledning i prejudikat från EU domstolen i första hand. Det ligger i sakens natur att begrepp som barnets bästa i praktiken får en allt mer radikal förskutning i praktiken eftersom det saknar externa källor förutom socialstyrelsens yttranden som i sig kan vara grovt radikala och är som gjorda för Godtycke. Förskjutningen till en allt mer Föräldrafientlig konservens  bottnar i att det är bättre att överdriva skyddsbehovet än att riskera att anklagas att ha försummat barnets intressen.)

Ett långsiktigt mål bör vara att anmälningarna minskar till följd av att det förebyggande arbetet fungerar väl och att föräldrar och barn med förtroende vänder sig till socialtjänsten.
 (som det är i dag tar inte föräldrar som kan ha behov av stöd  kontakt med socialen eftersom det defakto är socialen som blir  problematiken som trasar sönder familjen.)

”I högre grad än i dag bör anmälan från andra myndigheter också kunna resultera i samverkan för att tillgodose barnets behov av stöd i olika avseenden.”
(Sista steget till en angivarstat utan påföljd för förtal.)

att en omedelbar bedömning av skyddsbehovet ska göras så snart en anmälan inkommer.
(  Så är det redan i dag men beslut om omedelbart omhändertagande men vad som måste förändras är att beslutet måste  godkännas av betydligt fler personer än i dag. Helst en allmän åklagare inom 24 timmar men även han behöver en lag som är en lag och inte halvflummiga begrepp.)
att ställningstagande till om en utredning ska inledas eller inte ska göras inom högst 14 dagar från mottagandet av anmälan, om inte synnerliga skäl föreligger,
(Vilka synnerliga skäl skulle vara relevanta?Beslutet om huruvida utredning skall påbörjas måste även det inkludera  fler personer än i dag. Ex att inom två veckor från det att socialsekreteraren tagit beslut om att inleda en sådan utredning skall en ENIG nämnd i länsstyrelsen ha gett sitt godkännande av att en utredning inleds. Subjektiva uttalanden måste bort från utredningarna eftersom det är Domstolen som skall ha åsikter om de fakta som presenteras dem. Socialsekreteraren har således inget egenmandat på begreppet Barnets bästa utan det skall framgå av Lagtext och prejudikat från EU domstolen. )
oförändrade bestämmelser om utredningstiden.
(Utredningstiden måste knytas till materialets natur och omfattning. Många utredningar pågår maximal tid bara för att socialsekreterarna har mycket att göra... Tro det dom har ju själva satt sig i den situationen utifrån påtryckningar från en politisk elit som i strävan efter utopia beskär fundamenten tills dess beskärningen blir det som är orsaken till problematiken.)
 
att socialtjänsten ska kunna avvakta en kortare tid med att underrätta vårdnadshavaren om att utredning inletts.
(i dag helt oreglerat förutom enligt förvaltningslagen )

att socialnämnden ska kunna besluta om uppföljning efter avslutad utredning i de fall det har visats att barnet är i särskilt behov av stöd eller skydd, men samtycke till insatser saknas. Uppföljningen ska kunna pågå under högst två månader och att motsvarande möjlighet ska finnas efter avslutad placering.
(Uppföljning kontra utredning vari är den konkreta skillnaden. och  kan den enskilde vårdnadshavaren överklaga ett sådant beslut ?)
att målgruppen för socialnämndens särskilda ansvar i LBU benämns ”barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa”.
( Det uppenbaraste svåraste begreppet är ”riskerar att fara illa” ) begreppet får inte tillämpas om det inte är bevisade permanenta problem som kommer bestå och som inte kan avhjälpas av vårdnadshavaren, begreppet öppnar upp för  godtyckliga subjektiva antaganden baserat på omständigheter i familjen som presenteras utanför sitt sammanhang)

att socialnämnden ska vara skyldig att, inom ramen för kvalitets-arbetet, särskilt uppmärksamma behovet av rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom barn- och ungdomsvården.
( Ha inte med sådant här i en lag om inte Tillsynsmyndigheterna har instruktioner till hur  det skall tillämpas i relation till en tillsyn. Lika poänglöst som att ha en Grundlag som ändå inte är tillgänglig för medborgarna)
.

att kommunen ska få erbjuda allmänna öppna insatser till barn, unga och deras föräldrar utan föregående behovsprövning,
(behovsprövning  behov av insatts vad e poängen att föreslå nått som man inte vet är relevant)
- att serviceinsatsen ska vara öppen för alla som tillhör den grupp verksamheten vänder sig till, samt att serviceinsatsen inte ska vara förenad med krav på dokumentation och att verksamheten ska kunna avgiftbeläggas.

att socialnämnden ska bedriva uppsökande och förebyggande arbete för att förhindra att barn och unga far illa, och att socialnämnden ska ha tillgång till öppna insatser för att kunna möta barns, ungas och deras föräldrars olika behov .
( Uppsökande ? att utan inledd utredning införskaffa information som är sekretessbelagd innan en utredning påbörjas?)
att socialnämnden regelbundet ska följa genomförandet av insatsen kontaktperson, kontaktfamilj och särskilt kvalificerad kontaktperson, samt att socialnämnden får möjlighet att inhämta uppgifter ur belastningsregister och misstanke register för att bedöma en persons lämplighet för ett sådant uppdrag. 
att socialnämnden ska vara skyldig att tillhandahålla utbildning till familjehemsföräldrar och jourhemsföräldrar,
 (Utbildning? Att lära dom som tar på sig uppdraget av rätt anledning att  göra som man blir tillsagd utan att ställa frågor om det man gör verkligen är rätt i så motto att barnets förädrar fått sina rättigheter eller hålla tyst om man ser att barnet ger utryck för att sakna sina föräldrar? )
att socialnämnden ska vara skyldig att upprätta ett skriftligt avtal med familjehemmet där det klargörs vad som är socialtjänstens respektive familjehemmets ansvar och åtaganden när det gäller insatser och stöd till barnet,
(lite sent kanske , och Familjehemmet är likväl kommunens nickedocka )
att den kommun där ett tilltänkt familjehem är beläget ska vara skyldig att utan hinder av sekretess lämna de uppgifter om familjehemmet som kan vara av betydelse för utredningen av hemmet,
( Utan hinder av sekretess? Relevanskravet ”betydelse” måste definieras.)
att placeringskommunen inför en eventuell placering ska vara skyldig att informera och samråda med andra kommuner som har placerat barn eller vuxna i samma hem.
(Samråda ? Jag har svårt att se en definition av det begreppet som innebär att tydligheten blir så påtaglig att avsteg från lagen skulle kunna generera straffansvar eller sanktioner.)

att privata verksamheter, som i den del de ger psykosocialt stöd eller behandling till barn och unga som vårdas i familjehem, ska vara tillståndspliktiga.
( Definiera kriterierna och förfarandet vid tillståndsgivning så det blir enhetligt med insyn.)

att nuvarande bestämmelser om socialnämndens ansvar för samhällsvården kompletteras så att det tydligt framgår att nämnden också ska verka för att barns behov av hälso- och sjukvårdsinsatser tillgodoses, samt  att Socialstyrelsen och Skolverket utarbetar vägledning till huvudmännen när det gäller samhällsvårdade barns hälsa och skolgång.
 (En mall för hälsa och skolgång. Läroplanen finns ju men det är strukturella fel i skolan som gör att  eleverna inte utvecklas enligt läroplanens mall. Detta är utanför  föräldrarnas möjliga inflytande eftersom privat hemundervisning inte är tillåtet och klagomål på skolan emellanåt resulterar i att man får en anmälan mot sig. Den Förälder som söker alternativa pedagogiska skolor som montesori löper även den större risk för prusiluskors attityder.)
att socialnämnden i samband med beslut om placering ska utse en särskild namngiven socialsekreterare med ansvar för att följa vården och ha kontakt med barnet under placeringen,
att denna socialsekreterare bör ha en självständig ställning gentemot familjehemmet eller institutionen som vårdar barnet,
( En socialsekreterare som är mer självständig än att inte ha något tjänstemans ansvar,,,? Svårt att föreställa sig!)

att socialsekreteraren ska besöka barnet minst fyra gånger per år, samt att det ska bli en lagstadgad skyldighet att så långt möjligt föra enskilda samtal med barnet.
(Lagstadga något som socialsekreteraren likväl är den som avgör. Låter lite moment 22. Varför inte involvera barnets ombud i dessa samtal.)
att socialnämndens skyldighet att ge föräldrarna stöd under och efter barnets placering vid placering i familjehem även ska gälla vid placering i HVB.
 

att syftet med socialnämndens överväganden av om vården fortfarande behövs även ska omfatta överväganden om vårdens fortsatta inriktning och utformning beroende på om man bedömer att en återföring är möjlig eller inte, samt  att placeringskommunen efter en vårdnadsöverflyttning ska vara skyldig att, om familjehemsföräldrarna så önskar, ge familjehemsföräldrarna fortsatt stöd och råd.
 ( Här är en klar försämring som ger sekreterarna möjligheten att permanentera en placering genom att i onödan tillämpa vårdstrategier som ytterligare låser barnet vid den nya miljön och som i sig kan sakna motiv utifrån barnperspektivet. ( och att det senare används som argument i förhandlingar att barnet är låst till miljön,,alltså att de skapar en situation som de sedan använder som argument i domstol.
Brukar kallas att sätta i vanmakt juridiskt- och är mest påtagligt i situationer där barnet tappat  ben känslomässiga kontakten med sina föräldrar och att resultatet av det sedan används i domstol. DVS att de biologiska föräldrarna inte längre ”behövs”.)
att socialnämndens ansvar för att följa upp verksamheten som helhet förtydligas i lagstiftningen. (Lite sent och väldigt diffust  beskrivet. Jag tror inte en sådan uppföljning blir mer objektiv än de utredningar som ingår i den , av den anledningen att Nämnden är part i det dom skall följa upp.)

att socialnämnden ska vara skyldig att, inom ramen för kvalitets-arbetet, särskilt uppmärksamma behovet av rutiner för att före-bygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom barn- och ungdomsvården.
(sin egen tillsynsmyndighet? Jäv? )

att samtal med barn får genomföras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande vid uppföljning efter avslutad utredning eller placering.
( i dag krävs Vårdnadshavarnas medgivande för att få prata i enrum med barn,)

att socialnämndens skyldighet att ge föräldrarna stöd under och efter barnets placering vid placering i familjehem även ska gälla vid placering i HVB. (Begreppet stöd måste förtydligas med att sociala skall tillhandahålla insatser i relation till de brister som enligt dom skulle vara avgörande för deras ställningstagande i att yrka Placering. )

att placeringskommunen efter en vårdnadsöverflyttning ska vara skyldig att, om familjehemsföräldrarna så önskar, ge familje-hemsföräldrarna fortsatt stöd och råd.  (Vårdnadsöverflyttning är i direkt konflikt med FN deklarationen till skydd för familjen ”Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd av samhället och staten.” För att vårdnadsöverflyttning skall vara möjligt utan att det är i konflikt med  FN konventionen ser jag att det bara kan komma i fråga när De biologiska föräldrarna är med definitiv säkerhet fullständigt  oförmögna till vårdnad under hela den period som lagen omfattar DVS upp till 21 år och att ingen annan utav föräldrarnas biologiska nätverk yrkar vårdnaden ev med stöd av de biologiska föräldrarnas uttalade vilja om de kan förmedla en sådan vilja .” Fullständigt oförmögna till vårdnad” betyder i det läget ex att föräldrarna ligger i respirator efter en olycka utan möjlighet till förbättring , så starka grunder måste till annars blir vårdöverflyttning bara ett skäl för kommunen att ta Bort de biologiska föräldrarnas juridiska möjligheter att häva placeringen.,-helt i strid med både FN och EU konventionen.)


att socialnämnden ska vara skyldig att, inom ramen för kvalitets-arbetet, särskilt uppmärksamma behovet av rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom barn- och ungdomsvården
(För många ospecifika begrepp som inte förtydligats enskilt eller gentemot varandra)


Att socialsekreterare som arbetar med dessa uppgifter har tillräcklig kompetens och erfarenhet bör vara ett självklart krav, med tanke på föräldrars och barns behov av rättssäkerhet och kvalitet i verksamheten. De förhoppningar som uttryckts i många utredningar och andra sammanhang om att kompetens och utbildningsnivå ska höjas på frivillig väg har inte visat sig infrias i tillräcklig utsträckning.
Utredningen föreslår:
att socionomexamen ska krävas för arbetsuppgifter som innebär bedömning av om utredning ska inledas, utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder samt uppföljning av beslutade insatser,
att en specialistutbildning på avancerad nivå om minst ett år införs, - att det på sikt bör bli en lagstadgad skyldighet för socialnämn-den att ha tillgång till specialistkompetens för den sociala barn- och ungdomsvården, samt - att ambitionen bör vara att skyldighet att ha tillgång till speciatistkompetens kan införas inom åtta år.

(Glädjande att se ord som rättssäkerhet och då satt i relation till både barn och föräldrar. Dok framgår utav många av resterande förslag att Rättssäkerhet inte är primär i utredarnas perspektiv. I vart fall inte i så motto att de aktivt och detaljerat försökt minimera utrymmet för Godtycke i möjlig omfattning. Det är i första hand lagen som skall generera rättssäkerhet genom detaljstyrning anknytet till tjänstemannaansvar för det är först då som Socialsekreterare tvingas sätta sin ev kompetens i relation till ett system som reglerar dess tillämpning. Ett utbildningsförfarande som lär sekreterare att förbli objektiva är eftertraktat , för att nå dit måste man isolera de nya socionomerna från de redan etablerade, eftersom så många i de äldre kullarna uppvisar empatiska störningar och oförmåga till just objektivitet och  adekvat utredningsmetodik enligt grundlagen.
Det största strukturella feltänket med socialen är ett de insatser som är av störst vikt  för den enskillde har samlats i samma korridor på kommunen dvs  Barn ärenden , understödsärenden och funktionsnedsättning -LSS hemtjänst. Alla delar länkade till en och samma nämnd vilket såklart öppnar för extrema möjligheter för Godtycke och möjligheter att trakassera jobbiga invånare.)


( Låt oss vara uppmärksamma på lagrådets granskning.)
« Senast ändrad: 13 maj 2010, 15:19:27 PM av Mats Larsson »