För att först återknyta till grundämnet så blev mitt svar till Enhetschefen följande "
Som det är nu vill vi påminna er om att en revision av familjehemmets tillgängliga bidrag och ersättningar eventuellt skulle ge vid handen att det ev. finns 2 ersättningar med samma täckningsområde dvs barnbidraget och er ersättning till familjehemmet ..
I samband med att Fosterhemsfamiljen fick ersättning från Barnbidraget borde er ersättning till Fosterhemsfamiljen sänkts i motsvarande grad för att den fortfarande skulle vara skälig. om så ej skett är det anmärkningsvärt inte bara för vår del utan även ev. från kommunens revisorer.
Om vi skulle betala något till er för att täcka kostnaderna för "Vården " skulle vi indirekt ekonomiskt stödja ett brott mot de mänskliga rättigheterna enligt artikel 8 EU konventionen.
Det gör vi självfallet inte . Utan i den mån Faktura delges oss kommer vi invända mot betalningsansvar ."
Det mest effektiva sättet att gentemot Domstol bemöta en social utredning inför omhändertagande så att Domstolen Måhända förstår graden av omfattningen på vilket de blir manipulerade av Sociala är att använda deras egen strategi vad gäller attribution och tolka deras text utifrån attributionsteorin,(källa
http://www.nkmr.org/Ondf.pdf)
Inledningsvis skall domstolen påminnas om följande :"Utredningsarbete och utredningsmetodik ska ske med kritisk-saklig utredningsmetodik. Detta innebär att ett antal grundkriterier måste uppfyllas såsom angivande av syfte, frågeställningar, precisering, källredovisning, förankring i konkreta data, prövning för och emot i hypotesarbetet och öppen redovisning av tankeled fram till slutsatsen. Utredaren bör alltså eftersträva lika principer som för vetenskapligt arbete. Osakliga utredningar kan medföra att olämpliga åtgärder vidtas. 6.Många sociala utredningar som görs avviker från föreskrivna regler. Texten kan för läsaren vara svårförståelig och innehålla irrelevant information finns med. Klienternas perspektiv utelämnas helt eller delvis samtidigt som en selektiv argumentering sker utifrån utredarens egna syfte.7 ”Ett osakligt förfarande vid utredningar verkar för att förföljande strategier uppkommer.”8 Förföljande strategi kan definieras som ”Mot personer och grupper riktade upprepade tanke- och handlingsmönster, vilka utifrån grundvärderingar om demokrati, rättssäkerhet, saklighet, självbestämmande, humanitet och att inte tillfoga skador fysiskt/psykiskt, kan bedömas som inte acceptabla.”
Därefter bemöts utredningens stycken ,meningar ,text under följande textanalytiska grupper och bemöts med anklagelsen att vara manipulerande med stöd av dem :
Kvantitativ strategi. Utredaren presenterar stora mängder uppgifter som ofta är irrelevanta för att ge läsaren intrycket av att utredningen är väl genomarbetad. Genom kvantitet försöker utredaren skapa en upplevelse av kvalitet.
Patologiseringsstrategi. I denna strategi framställer utredaren aktörerna i utredningen som psykiskt sjuka och vårdbehövande. Utredaren tar till exempel hjälp av hela eller delar av läkarutlåtanden. Resursförnekande. Utredaren tenderar att uteslutande utreda brister hos aktörerna och samtidigt undanhålla deras resurser för läsaren.
Anmälan utifrån triviala tecken. Myndigheter, utredare, lärare m.fl. samtliga påverkade av förföljandet söker efter fenomen som kan stärka utredarens hypoteser. Man anmäler saker som för utomstående skulle tyckas vara obetydliga.
Språklig tankestyrningsstrategi. Utredaren använder sig av språket för att påverka läsaren till negativa tolkningar, en tankestyrning skapas hos läsaren. Värdeladdade ord och språkliga förstärkningar används för att ytterligare styra läsaren till negativa tolkningar i enlighet med utredarens uppfattning.
Övertro på egna experter. Utredaren litar blint på sina sakkunniga som läkare, psykologer m.fl. Deras utlåtande ifrågasätts sällan eller aldrig och det anses ej heller nödvändigt med en andra åsikt.
Underförstådd personargument strategi mot modern/fadern. Utifrån textformuleringen skapar utredaren underförstådda antydningar om tidigare händelser/beteenden vilket medför att läsaren gör negativa tolkningar om nutiden.
Omvänd successiv stegring. Genom inledande positiv information och efterföljande negativ information om samma händelse sker en omvänd successiv stegring. som förekomsten mellan positivt och negativt minskar sannolikheten att läsaren ska göra positiva tolkningar om utredningens aktörer.
Förföljelse genom det fundamentala attributionsfelet. För att förklara olika beteenden och händelser riktar utredaren sin uppmärksamhet på aktörernas personliga egenskaper. Den omgivande miljöns inverkan på beteenden och händelser negligeras.15
Negativ sammanhangsbetingad strategi. Diffus och till synes obetydlig information kan få en negativ tolkning beroende på i vilket sammanhang och hur den presenteras. Vag information medför olika tolkningsmöjligheter och sannolikheten att den ska tolkas negativt är stor efter-som läsaren i regel är inställd på negativa uppgifter om aktörerna.
Förutsättande strategi. Ut-redaren inleder undersökningen med att utgå ifrån att aktören har onda avsikter. Därmed kommer utredaren att tolka aktörernas agerande utifrån sina egna förutfattade meningar. Att utnyttja och förstora upp händelser. En till synes obetydlig händelse beskrivs, regisseras om och genererar till ytterligare förföljande av aktören
Maktens definition av verkligheten. Aktörer tenderar att tolkas som omedgörliga genom att de inte fogar sig efter de åtgärder socialtjänsten föreslår. Genom socialtjänstens definition av hur det egentligen skall vara diskrediteras aktörerna.
Självgynnade attribution. Eventuella framgångar i utredningen och positiv information attribuerar utredaren till sig själv. Vid negativ information attribueras vanligtvis den som utreds.
Fabulering. Utredaren stegrar information så att den övergår från att vara osäker till att vara fastställd. Uppgifterna är vanligen inte preciserade och saknar sub-stans.
Kompetensöverskridning. Uttalanden om aktörer där utredaren överskrider sitt eget kompetensområde och gör bedömningar inom andra yrkesområden.
Kränkande värde-ringar. Genom subjektiva uttalanden förs kränkande information fram om aktörerna. Informationen är ofta värderingar från utomstående vars relevans kan diskuteras.
Leta efter tendenser till beskrivningar att personliga drag hos Vårdnadshavaren utan relevans tillskrivs deras Föräldraförmåga på ett negativt sätt utan att det specificeras hur det påverkar Föräldraförmågan :ex genom att framföra att föräldern är Isolerad från omgivningen och delar av sitt nätverk så har de insinuerat att barnet per automatik även det blir isolerat ,vilket självfallet är en förhastad slutsats.
Med ovanstående har man uteslutit och ganska effektivt bemött den delen av utredningen som handlar om subjektivt manipulerande av Domstolen. Därvid bör man avslutningsvis påminna Domstolen att subjektiva tyckande ej skall tillmätas betydelse.
Då återstår att bemöta fakta och återknyta till Bevis och indicier i fallet om det finns något så konkret återgett i socialens utredning.
söka tendenser till att Utredaren utnyttjar tidigare åtgärder och ingrepp i familjen för att rättfärdiga nya.
Peka på tendenser till att utredaren använder externa irrelevanta omständigheter utanför föräldrarnas möjlighet att påverka till att "bevisa" personliga drag och koppla det på ett ospecifikt sätt till hur det påverkar föräldraförmågan.
Sedan vill jag återge några huvudspår om den enskildes möjlighet att i Svensk domstol åberopa EU konventionen.
SOU 1993:40 Del B s. 126 f.:
”
de svenska domstolarnas
och myndigheternas tolkning av konventionen bör --- göras med försiktighet
och lagstiftaren skall även i fortsättningen ha det primära ansvaret för att rättsreglerna
inte kommer i konflikt med konventionen och dess praxis. Europakonventionen
innehåller också en del vaga regler som ger ett betydande skön till de olika medlemsstaterna
att avgöra hur de önskar uppfylla konventionens krav. Även innebörden
och gränserna av detta skön bör i första hand klargöras av lagstiftaren. Vi anser
således att även efter en inkorporering av Europakonventionen bör den nuvarande
balansen mellan den lagstiftande och den dömande makten upprätthållas.”
Prop. 1993/94:117 s 36:
Enligt regeringens
uppfattning bör den i vårt demokratiska statsskick grundade balansen mellan den
lagstiftande och dömande makten inte rubbas. Även om det generellt sett är så att
det inte finns några motsättningar mellan en inkorporerad Europakonventions
bestämmelser och annan lagstiftning, kan det inte helt uteslutas att det uppkommer
fall där det uppkommer fall där det kan ifrågasättas om en sådan konflikt
föreligger.”
Om en starkt restriktiv hållning präglar detta tolkningsmoment
släpps konventionen bildligt talat, inte in i det inhemska rättssystemet annat än
i det i konventionspraxis helt klarlagda och uppenbara fallen. Konventionens
betydelse för de enskilda individernas rättighetsskydd blir då i realiteten ganska
ringa i det inhemska systemet.
Men I den utsträckning som LVU lagen inte medger rätt till att vården skall upphöra , om svensk domstol inte direkt kan tillämpa konventionen, skulle den drabbade vara tvungen att vända sig direkt till Europadomstolen, vilket knappast kan stå i överensstämmelse med åtagandet att ge de rättigheter som anges i konventionen ett effektivt skydd” Vad som efterfrågas är att Det inhemska systemet
tar Europadomstolens tidigare domar i relation till Tvångsomhändertaganden under beaktande och att de ges den prejudicerande betydelse de borde ha för överensstämmelse med åtagandet att ge de rättigheter som anges i konventionen ett effektivt skydd som Konventionen själv stadgar.
Europarättsspecialist Jan Södergren:
"
De domare som utgår från den i Sverige hävdvunna demokratisynen
och uppfattningen om rättsväsendets återhållsamma roll, anammar en restriktivare
syn på tolkningen, medan de som är av ståndpunkten att rättighetsjuridiken
i högre grad skall utvecklas i rättspraxis naturligt nog tolkar
Konventionen på ett mer extensivt och dynamiskt sätt. Olikheten framträder
tydligast vid tolkningen av Konventionsrätten i de fall när ”mycket talar för” att
Konventionsrätten skall tolkas på visst sätt, men där det inte går att ”finna ett
entydigt stöd” för densamma. De domare som intar en restriktiv hållning kommer
som regel snarare fram till att det inte föreligger någon konflikt mellan det
internt svenska rättsläget och konventionsrätten, varvid de interna reglerna tillämpas.
Det senare är ju därtill ofta mindre kontroversiellt än att avgöra en konflikt.
Det är vedertaget att det i första hand ankommer på de fördragsslutande parterna
att tillförsäkra rättigheterna i Konventionen. Detta följer av artikel 1 i
Konventionen som ålägger staterna att ”garantera var och en, som befinner sig
under deras jurisdiktion, de fri och rättigheter som anges i avdelning 1”. Detta gäller
också rättigheterna i tilläggsprotokollen i den mån och den utsträckning som
staterna har ratificerat dem. Men staterna har även andra skyldigheter jämlikt
Konventionen, som vare sig är placerade i Konventionens avdelning I eller i tillläggsprotokollen.
Ett exempel härpå utgör artikel 34 där staterna förbinder
sig att inte på något sätt förhindra ett effektivt utövande av den individuella klagorätten.
I Cruz Varas noterade Europadomstolen att denna skyldighet var av
processuell natur vilket skulle skiljas från de materiella rättigheterna. Europadomstolen
uttalade emellertid att ”it flows from the very essence of this procedual
right that it must be open to individuals to complain of alleged infringments of it in
Convention proceedings”. Detta utgör ytterligare ett exempel på Europadomstolens
flexibla tolkning som bör hållas i minne vid diskussionen nedan om gottgörelse
enligt artikel 41.
Ordalydelsen i artikel 41 indikerar - om än e contrario - att staterna även har
skyldighet att gottgöra en inhemst konstaterad kränkning. Artikeln stadgar att
om staternas ”nationella rätt endast till en del medger att gottgörelse lämnas, skall
domstolen, om så anses nödvändigt, tillerkänna den förfördelade parten skälig gottgörelse”.
Stadgandet är förvisso en handlingsregel riktad till Europadomstolen.
Detta kan emellertid inte tolkas som att staterna inte har en förpliktelse att gottgöra
en kränkning om det är rimligt att så sker. Stöd för detta återfinns emellertid
främst i andra regler i Konventionen.
En av dessa är artikel 35 som föreskriver att en klagande först måste uttömma
de inhemska rättsmedlen innan en talan kan anhängiggöras hos Europadomstolen.
Regeln är tillkommen för och syftar till att staterna först skall ges möjlighet
att ställa till rätta kränkningar, innan de ställs inför ett internationellt skrank.
I bl a Akdivar mfl. uttalades att ”regeln utgår från att nationella system tillhandahåller
ett effektivt rättsmedel med anledning av den påstådda kränkningen.
Regeringen har bevisbördan för påståenden om att det fanns ett effektivt rättsmedel
Med beaktande av att staterna första hand skall tillförsäkra rättigheterna och att
dessa - enligt bl a artikel 13 - måste vara praktiska och effektiva kan den inhemska
prövningen knappast vara mindre ingående än den prövning som Europadomstolen
skulle företagit om frågan låg på dess bord. Det är också en slutsats
som justitierådet och förutvarande ledmoten av Europakommissonen Hans
Danelius ger uttryck för. Det torde exempelvis inte vara tillfyllest att vid ett
åberopande av en rimligt grundat relativ rättighet, hänvisa till att det finns möjlighet
till undantag från rättigheten, utan att på något sätt redovisa skälen för
undantaget i det enskilda fallet."
Min slutsats utav ovanstående är att den enskillde har rätt att begära att Målet handläggs
under beaktande av en Kränkning av EU konventionen och att den prövningen då SKALL ges vara mist lika omfattande som en prövning i EU domstolen skulle ha varit ,annars upprätthålls inte artikel 13. Vilket vid en ansökan om att få ett mål admissible i EU domstolen skulle generera yrkandet att både artikel 8 och 13 har åsidosatts.
Begär att målet undergår granskning gentemot artikel 8 EU konventionen i Svensk domstol , och åberopa artikel 13 till stöd för det.
Siv Westerberg får/bör gärna kommentera mina slutsatser.
