Författare Ämne: Semester i Frankrike  (läst 28559 gånger)

Natalia

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 60
  • Karma: 0
    • Visa profil
GÄST & GÄST FÖRVÄXLA INTE ORSAK OCH VERKAN
« Svar #30 skrivet: 20 mars 2004, 14:00:56 PM »
Alltså kommer till utgångspunkten i alla samhällsdebatter.  Du ska icke tycka, tro eller dra slutsatser av situationer som är inte sanktionerade av den officiella doktrinen! Gör du det så angriper vi dig. Svarar du med samma mynt, kommer vi att använda det mot dig!

GÄSTEN  från  Lördagen den 20 Mar 2004 Kl. 10:54  tycker att jag hoppar på Helene.

Påhopp på Helene?
Jag trodde att jag svarade på hennes eget sätt.

” Natalia som inte kan läsa innebörden i ett inlägg. Du ger ett ointelligent intryck”.
 Kunde Helene vara tydligare än så? Skriver man så om någon, får man väl tåla det direkta och adekvata svaret:

”Om min intelligens kan du tycka vad du vill. Men behåll det för dig själv. Annars kan du betraktas som okultiverad, ohyfsat och oförskämd”

DU KOM INTE FRAM OCH TILLRÄTTAVISADE HELENE. Jag antar därför att du tyckte att det var OK. Varför i så fall är du så upprört  NÄR JAG ANVÄNDER MIG AV SAMMA  SÄTT?

Angående din idyllistiska bild av dagis.

Kanske där du jobbar är det så. Vad vet jag.  Mina egna barn blev jag tvungen ta hand själv om. Under det korta perioden som jag gjorde ett försök med dagis såg jag följande:
1. Barn var och lekte ofta ensamma utan vuxen tillsyn
2. Det förekom mobbning bland personal  och barn
3. Barn kunde ta sig osedda ut utan att personalen märkte ens det.

Det sista måste jag beskriva eftersom det var så fasansfullt. Min dotter var inte ens fem år fyllda. En andra flickans mamma ringde mig till jobbet halv fyra och berättade att min dotter var hos henne. Våra båda barn gick till den andra flickans hem, korsade starkt trafikerade, centralt belägna gato, eftersom de hade tråkigt då personalen satt, drack kaffe och hade roligt med varandra.
Jag var riktigt arg men lugn då jag visste att min dotter befann sig i trygghet. På platsen visade sig att personalen INTE VISSTE ENS OM ATT TVÅ BARN SAKNADES!!!  Visst, vi fick senare en ursäkt. Men om barnen hade råkat för en olycka?


Angående Lisbeth Pipping.

Hon blev offentlig person, genom att publicera och uppträda inför allmänheten. I och med det gav hon människor rätten till egna tolkningar av situation. Varken du eller någon annan kan hävda motsatsen. Du anser att jag
”far med osanningar om Lisbet och att hennes barndom var välgörande för henne”.
Är inte det att blanda ihop begrepp?  Det jag gör är just en tolkning och ingenting annat!  En tolkning är en tolkning och kan vara  varken falskt eller sant!

Mina slutsatser har ingenting med beteende vetenskap att göra. Jag har mött i mitt liv mängder med folk som upplevde riktigt fasansfulla övergrepp. Jag kan tala om barn som på mirakulöst sätt klarat sig genom koncentrationsläger.  Jag kan tala om folk som föddes i kommunistiska fängelser.
Jag kan tala om barn som växte upp på stora barnhem. Jag kan tala om väldigt många situationer. Skulle ni lyssna?

Vissa fick svåra problem. Men de flesta talade i vuxen ålder om att det tragiska som blev deras öde GAV DE STYRKA, att de lärde sig vad som är viktigt och hur man tar sig igenom svårigheter.
Jag tror att det är först då när man lär sig att vara offer för omständigheter som man går under.
Jag tror att alla som förnekar det hånar de som faller inte för ”OFFERMENTALITETEN”, bland andra de som överlevde  krigets fasor, koncentrationsläger eller kommunistiska fängelser.
Det är den bakgrunden som utgjorde basen av min egen tolkning av Lisbeth Pipping som exempel. Barnuppfostran i Sverige är obefintlig. Barn möter inga svårigheter på sin väg och blir väldigt förvånade, chockade då de upptäcker senare att livet ser annorlunda ut. Man bestraffar de inte, man soppar banan framför de.  Resultat? Mobbning, depressioner, ätstörningar…  
Min dotter har utryckt det ungefär så här: När man ständigt och överallt hör att svårigheter leder till personliga problem, börjar man till slut tro på det och leta efter problem hos sig själv. Om de inte finns så skapar man dem.  Det gäller att inse i tid att livet är ingen idyll.

När det gäller aga.

Jag är varken förespråkare eller motståndare.
Jag tycker att det finns olika situationer, då förälder måste tillgripa olika medel.  Även om det, mot förmodan, skulle finnas något bättre än dask i stjärten, så lösningen på det är ingalunda straff av föräldrar då det i slutändan drabbar bara barn som man skulle ju skydda.


EN ANNAN GÄST ( eller samma,  JAG VET INTE, därför tar det en gång tilll) från  Lördagen den 20 Mar 2004 Kl. 12:20,  skriver så här:
”Svaret är enkelt, utsätt inte barnen för faror, håll koll på era barn, lämna aldrig era barn utan uppsikt inte ens för en sekund”

Jag får väl upprepa en gång till det jag redan skrivit angående dagis:

1.  Barn var och lekte ofta ensamma utan vuxen tillsyn
2.  Det förekom mobbning bland personal  och barn
3.  Barn kunde ta sig osedda ut utan att personalen märkte ens det.


Min dotter var inte ens fem år fyllda. En andra flickans mamma ringde mig till jobbet halv fyra och berättade att min dotter var hos henne. Våra båda barn gick till den andra flickans hem, korsade starkt trafikerade, centralt belägna gator eftersom de hade tråkigt då personalen satt, drack kaffe och hade roligt med varandra.
Jag var riktigt arg men lugn då jag visste att min dotter befann sig i trygghet. På platsen visade sig att personalen INTE VISSTE ENS OM ATT TVÅ BARN SAKNADES!!!  Visst, vi fick senare en ursäkt. Men om barnen hade råkat för en olycka?

När GÄSTEN säger:
 ”utsätt inte barnen för faror, håll koll på era barn, lämna aldrig era barn utan uppsikt inte ens för en sekund”  SÅ MÅSTE DET VÄL GÄLLA ÄVEN DAGIS.

Eller kanske skulle jag kunna tolka det som att mina motståndare ger mig rätt i att föräldrarna  ÄR BÄTTRE OCH MER KAPABLA ATT HÅLLA BRA UPPSYN ÖVER BARN  ÄN DAGISPERSONAL???

Helene

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #31 skrivet: 20 mars 2004, 15:33:38 PM »
Natalia, vi har diskuterat på en annan tråd där det var du som stod för påhoppen. Även där visade du att du inte förstod texten jag skrev och det är därav jag inte vill föra någon längre diskussion med dig. Du vet mycket väl vad jag menar med att barn gör som vuxna gör och inte som de säger. Du kan inte föra över det på den händelsen med majsen etc. För hade flickan inte ätit upp då hade hon ju fått stryk. Barn lär sig ganom att härma men har inte en förmåga att förstå när vuxna använder sig av dubbla budskap.
Natalia, när man läser en text ska man inte tolka allt ordagrant. Du är vuxen, antar jag så du borde förstå vad jag menar utan att jag ska förtydliga det. Jag ber om ursäkt för mitt tidgare påhopp, det var dumt och det hör inte hemma i en diskussion på den här nivån. men det är väldigt frustrerande när en person inte VILL se det man skriver utan tolkar det på ett sådant sätt som passar läsaren själv!

susanna glömde logga in

  • Gäst
svart till helen
« Svar #32 skrivet: 20 mars 2004, 17:04:52 PM »
Jag kan till viss del förstå din reaktion när du blir sur på Natalia. Vissa saker har länge tagits förgivna exempelvis barn gör som man gör. Att då någon ifrågasätter det som för många anses självklart kan mycket väl uppfattas som kränkande. Det tog flera hundra år för mänskligheten att acceptera att jorden var rund och inte platt.

Det som är förhärskande nu är att barn präglas helt av sin uppväxtmiljö och om de bara får kärlek och stimulans och inte blir agade eller behandlade illa på annat sätt så går det bra för dem i livet.

Om någon sedan får problem så skylls detta på föräldrarnas fostran.
Hur kommer det sig då att en del i en syskonskara klarar sig bra, medan en del kanse blir kriminella eller missbrukare? De harblivit fostrade enligt samma principer men ändå utvecklas possitivt repektive negativt.

Ett tydligt exempel är Tomas Qwick som själv anser sig vara sveriges värsta seriemördare och hands bror som det gått bra för och som jobbar på ett universitet. Brodern anser sina föräldrars uppfostran som normal, medan thomas vittnar om att det är föräldrarnas övergrepp mot honom som orsakat hans abnormitet.

Ett annat exempel är den forskning som visar att enäggstvillingar som vuxit upp i olika adoptivfamiljer ändå har en personlighet som är mer gemensan än vanliga syskon som vuxit upp i samma familj.

Även om det inte anses politiskt korrekt så anser jag att gener spelar en betydligt större roll för hur man blir som människa än vad som i dag erkänns. Jag lyssnade för några månader sen på en flicka från sri lanka som vuxit upp i en svensk adoptivfamilj. Hon trivdes hos sina adoptivföräldrar och hade inte träffat sina biologiska föräldrra sedan hon var spädbarn. När hon som vuxen träffade sin biologiska pappa upptäckte hon att de hade samma gester och att båda pratade väldigt tyst. När programmet var slut berättade reportern att flickan ändrat efternamn till sin biologiska fars och att hon hade planer på att flytta tillbaka till sri lanka. Blod är tjockare än vatten...

Det är svårt att uppfostra barn eftersom de inte alltid gör som man gör eller som man säger åt dem att göra. Om man nu inte heller som en del såkallade uppfostringsexperter menar inte ens ska ha rätt att skälla på sina barn om de har gjort något olämpligt då tror jag verkligen dagens barn kommer att hamna i ett chocktillstånd den dag de blir vuxna och upptäcker att man kan inte komma till ett jobb bara de dagar man har lust, man kan inte kränka andra med ord och slag för då riskerar man ju att bli åtalad och få betala skadestånd.

Jag tror nog att det finns barn som går att uppfostra utan aga, kanske de flesta, men en del barn nästan tigger om en hurring och ibland tror jag nästan de själva innerst inne vill att nån ska klippa till dem. Jag har aldrig slagit mina barn, men framför allt min yngsta son hör nog till dem som skulle må bra av en smäll i baken när han är som mest provoserande.

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #33 skrivet: 20 mars 2004, 17:06:55 PM »
Jag arbetar på dagis, jag vet exakt hur 3-4-5 åringar är utvecklade, en del är lite före sin ålder och en del är lite efter sin ålder.
Men gemensamt är, att de inte skall vara ensamma ute bland trafik, jag vet hur impulsiva de är och är inte mogna att vara ute bland trafik. Ej heller leka ensamma ute utan uppsikt. Begär inte att barn skall ha samma omdöme som vuxna. Begär inte att barn skall komma ihåg saker som man sagt. Begär inte att ett barn ska ta ansvar för något de inte klarar av pga sin ålder.
Detta är inte barnens fel, att de inte är färdigutvecklade tex har de tunnelseende och uppfattar inte bilar i ögonvrån, deras synsätt är färdigutvecklade vid 12 års ålder.
Ställ inte krav på att en 4,5,6-åring skall klara sig själv ute och att den skall veta alla faror. Det är föräldrars uppgift att se efter sitt barn så de inte råkar illa ut.
Vi som jobbar på ”mitt” dagis lämnar aldrig för en sekund barnen ensamma, däremot vet jag att det hänt saker på andra dagis genom tidningsartiklar, bla var det en 3 åring som blev biten under vilan, alltid är det någon personal här i vilorummet under vilan. Min teori att en del dagis brister är förmodligen att det inte finns utbildad personal, vi har ställt krav på vår arbetsplats om vi skulle bli frånvarande pga sjukdom eller dyl minst 3st utbildade personal  av5 st om någon skulle vara sjuk .
Ställ krav på dagis, ring områdeschefen, det skall finnas utbildad personal det skall finnas stängsel runt dagis, det finns grindar med låsanordning som gör det omöjligt att öppna för små barnhänder.

Hur kan du Ruby Harrold-Claesson som är ordförande i NKMR= För skydd av Familjers rättigheter i de nordiska länderna, är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell internationell sammanslutning. Den skall verka för att:
* vidga enskilda människors och deras familjers frihet och rättssäkerhet,
* stärka respekten för de medborgerliga fri- och rättigheterna i de Nordiska länderna, med utgångspunkt i: - FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna, - Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, - FN:s Barnkonvention
Hur kan du ställa dig bakom att aga kan behövas vid vissa tillfällen?Ett barn är en människa.
Hur tror ni de människor känner sig, som inte har sina barn hemma hos sig? När ni förespråkar för att man kan tillämpa aga när inget annat biter. Dvs att deras barn kan få smisk på dagis, fosterhem m.m.
För vad jag förstår så enligt er är det bra i uppfostrings-sätt. Jag själv skulle bli helt förstörd om jag visste att mitt barn kunde bli daskad i baken.
aga skall inte förekomma, varken på dagis, fosterhem, biologiska hem eller nån annanstans.

susanna glömde logga in

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #34 skrivet: 20 mars 2004, 18:04:41 PM »
problemet är att bestraffningsmetoder som är förbjudna för biologiska föräldrar anses som nödvändiga för institutionspersonal. På paragraf 12 hemmen tillåts personalen sätta barenen i ett slags isolerings celler. Vad tror du skulle stå i en socialtjänstutredning där en biologisk förälder låst in sitt barn i en garderob som straff för något ofog. När jag anmälde till länstyrelsen att en tvåårig flicka förbjöds att dricka sig otörstig på ett utredninghem som straff för att hon inte ätit upp maten så ansåg de att det var en acceptabel uppfostringmetod.
Dessutom är det värt att notera att barnkonvetionen inte förbjuder aga, många svenskar tror det, men skulle så vara fallet så skulle det med största sannolikhet bara vara sverige och möjligtvis norge som hade skrivit på den, som det är nu så är det bara usa och somalia. USA:s främsta skäl är att de intre kan acceptera att den förbjuder dödsstraff för personer under 18 år och somalias att detta land inte har haft någon fungerande regering under mycket lång tid.

Natalia

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 60
  • Karma: 0
    • Visa profil
HELENE - DET ÄR BÄST ATT DEFINIERA VAD MAN MENAR
« Svar #35 skrivet: 20 mars 2004, 18:37:56 PM »
Jag är beredd att be om ursäkt för varje orättfärdigt fälld kommentar. Jag satte mig med mina två vuxna döttrar och gick igenom alltet. Vi hittade en hel del grammatiska fel, tyvärr, men ingenting som kunde tolkas alltför hård och som inte var kommentar till något tidigare inlägg.  Om du hittar något sånt, så vissa det gärna. Däremot kan du under inga omständigheter  kräva att jag ska lägga in i orden annan betydelse än det som är gällande för själva språket.
Jag instämmer med dig att det är frustrerande när andra sidan inte förstår vad man menar. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att definiera noggrant ordets betydelse. Så att kaos och missförstånd kan undvikas. Det hör ju till sakens natur att man tolkar det lästa utifrån egna premisser!   Du nämnde dubbla budskap. Det är bra exempel. Man kan förstå det som att föräldrarna står för det; säger alltså annat än de gör. Barnen härmar föräldrarnas ”görande” och inte det uttalade. Man kan också tycka att det handlar om något större.  Alltså samhällets budskap är helt olik det som föräldrarna förmedlar. Eller på ett ännu annat sätt. De officiella och korrekta idealen, efterlevs inte i praktiken. Ta t. ex. det okontroversiella budskapet om jämlikhet.  Vad ser barnen runt omkring sig? Blir invandrare bemötta på samma sätt som infödda svenskar? Barnen hör att utseende spelar ingen roll. Men sedan ser de att överviktiga blir betraktade som mindre vetande, mobbade och anklagas för att ha vanföreställningar osv.

 Jag ANTAR (eftersom du inte har preciserat) att du själv menar att det är föräldrarna som står för det dubbla budskapet. Jag däremot tycket att det handlar om samhället som i sin helhet skickar sådana.  Om jag har gissat rätt, så är du nöjd med min tolkning. Och om min gissning träffade fel, finns det stor risk att du kan ta illa upp och uppfatta det som ren illvilja och påhopp.

Det finns mycket få saker som gör att jag ”ser rött”. Ditt hör barnmisshandel och sexuella övergrepp. Jag tror att alla här på forumet känner likadant. Men…
Vi måste vara klara över det vad som är barnmisshandel och vad som inte är det; om sexuella övergrepp hade inträffad eller om anklagelse om sådana tjänar ett annat syfte.  Varje oskyldigt dömd innebär mycket stort lidande för de vuxna, men framför allt barnet självt som inte bara förlorar förälder eller en annan anhörig utan också kan komma att leva med skulden för det inträffade. Ett fruktansvärt öde – lika tragiskt om inte värre än att vara utsatt!  Samma gäller misshandel. Personligen tycker jag inte att aga är det. Även jag tycker inte att man ska daska barn titt och tätt. Med det finns faktiskt situationer som det är helt naturligt. Rubby  och visa debattörer har gett några bra exempel. Jag kan bidra med ett till. När barnet slår en förälder så det är ganska svårt att förklara hur ont det gör. Om man tror att barnet ”tids nog” kommer att förstå, kan det vara för sent.  Vanan att hävda sig genom slag och sparkar kan vara för svår att ta bort, sudda ut, tyvärr.
Det är en annan aspekt som vi borde ta upp. Människor som älskar och engagerar sig djupt känslomässigt har svårare att hålla distans. Då är det också svårare att reagera på mycket genomtänkt sätt, eller hur? Och vad är bättre ur det långa perspektivet: få en dask i baken emellanåt när ingenting annat hjälper eller att ha föräldrar som aldrig gör något oöverilat men samtidigt har svårt att engagera sig på det djupaste nivå?  Visst det vore bra om allt var perfekt. Men sånt finns bara i sagor, inte i det verkliga livet!

Anonymous

  • Gäst
Dagisfröken
« Svar #36 skrivet: 20 mars 2004, 22:50:12 PM »
Jag förstår inte en sak, mina barn har aldrig någonsin slagit oss föräldrar, visst har de fått utbrott, konstigt vore väl annars, detsamma gäller på dagis, aldrig något barn har slagit oss personal, men visst har barn blivit arga på varann,  slåss om leksaker bl.a då gäller det snabbt som ögat att ingripa.
kan ni förklara vad som händer när era barn slår er? Och hur reagerar ni?
Och varför är barnen arga på er?
Nää jag vill inte analysera eller kritisera, vill bara förstå.

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #37 skrivet: 21 mars 2004, 08:06:41 AM »
Min yngsta son sloggs jättemycket för några år sedan både mig och lärare och frititspersonal. Oftast så utlöses ilskan när det är något han måste göra som han inte vill. Exempelvis gå till skolan som han avskyr. Nu har han visserligen slutat slåss, men i stället så springer han bort från skolan och gömmer sig när de vuxna letar efter honom.

Jag lovar dig vi har försökt allt både jag och hans lärare, mutor, lirkning långa allvarliga samtal faktiskt allt utom såkallas aga. För en tid sedan hörde han på nyheterna att skolverket hade kritiserat en skola för att eleverna kränktes av lärarna, sedan dess får både jag och hans lärare höra att han ska polisanmäla oss för kränkning bara för att vi tvingar honom att gå till skolan. Han går bara i fyran så  han har ju många år kvar.

Helene

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #38 skrivet: 21 mars 2004, 10:46:08 AM »
Frågan är bara till de som förespråkar aga, vart går gränsen, när blir det misshandel?!
Natalaia du skriver att du läser och tolkar det du läser precis som det står men det finns många uttryck som betyder något mer än orden som står. Ibland är det bara för att symbolisera. Jag anser inte at man i vuxen debatt ska behöva skriva precis vad man menar när det egentligen framgår av texten. Att motparten vränga ord och meningar som skrivaren har använt är löjligt och hör absolut inte hemma här. Du har rätt att man tolkar saker utifrån sig själv men ibland gör man det bara för att jävlas, du förstår nog vad jag menar speciellt om du själv har barn!

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #39 skrivet: 21 mars 2004, 11:09:48 AM »
själv ser jag nog skillnaden mella aga och misshandel på följande sätt. Om det sätts i system exemplvis att mamman säger till sin son att i dag har du varit dumnär pappa kommer hem får han ge dig smisk. ett förfarande som användes mycket förr och som jag anser är meningslös ska aga ha effekt så krävs det nog att det sker direkt om barent inte lyder trotts tillsägelser och ett sådant förfarande är misshandel.

Annars går väl gränsen om det ger skador exemplevis blåmärken eller blödningar.

Märk väl att det finns många som anser att det räknas som aga att hålla fast ett barn hårt i armen. För något år sedan var det en lärare som dömdes för misshandel efter att ha hållt en elev hårt i armen. Syftet med denna fasthållning var att hindra eleven att misshandla en annan elev. Om jag inte minn fel så avkunnades denna dom i Lindesbergs tingsrätt.

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #40 skrivet: 21 mars 2004, 14:03:34 PM »
dask i baken är aga, dra i håret är aga, nyp i arm är aga, örfil är aga, ta tag i armen och slänga hit och dit är aga "hoppas ni förstår hur jag menar". Allt som görs för att det skall göra ont fysisk är aga.
Däremot att lyfta upp barnet och hålla det är inte aga, fastän barnet skriker och vill ner. (själv tillämpa jag den metoden, när mitt barn en gång var i en affär och skapade sig galen, för att han ville ha en leksak).
Lyfte upp det och marcherade ut ur affären, och det var första och sista gången det blev bråk för att han inte fick leksak. Jag är inte världsbäst att vara mamma, men jag är noga med att hålla vad jag sagt, inga leksaker idag betyder inga leksaker idag. Jag är noga med det där att sätta gränser, och är noga med att hålla bestraffningen också. För visst måste barn få bestraffningar.OBS INGET AGA!! Om barn inte får några regler att följa, så blir de odrägliga. Och man måste som föräldrar hålla koll på sina barn när de är små, jag skulle aldrig släppa en 4-åring med blicken, om det fanns en väg i närheten. Man följer sina barn ut till lekplatsen. Man sitter där och kollar dem. När barnet blir äldre så kan de få gå ut själva till lekplatsen, men skulle de få för sig att gå hem till en kompis, så skall de också meddela det. Tonåringarna hemma, har visserligen mobiltelefoner, men dock vill jag veta, vart de ska, vilka som är med, och tider skall hållas. Tonårstiden är skitjobbig för föräldrar, jag respekterar INTE svar , att det har du inte med att göra, när jag frågar dem saker. Så länge de bor hemma så ska regler finnas. De ska hjälpa till, de ska städa sina rum, de ska ta hänsyn.

MIA här har du ditt svar på frågan: Detta är ju helt vansinningt och endast teorier som Gäst framför eller kan du förklara detta med att ha en sådan kontroll ?

Jag gör vad jag tror är rätt, men om några år kanske det visar sig att jag gjort helt galet,
Jag kanske skulle ha låtit mina små barn springa nära vägar ensamma, och sen gett dem dask i baken, för att de inte gör som jag säger,  va tror ni?
Aga skall inte förekomma.

Natalia

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 60
  • Karma: 0
    • Visa profil
HELENE DET HANDLAR INTE OM PARAPSYKOLOGI!!!
« Svar #41 skrivet: 21 mars 2004, 14:14:50 PM »
”Jag anser inte at man i vuxen debatt ska behöva skriva precis vad man menar”

INTE SKRIVA PRECIS VAD MAN MENAR????  SKÄMTAR DU???

Eftersom du ”inte skriver vad du menar” borde du inte heller anklaga någon om:
”Att motparten vränga ord och meningar som skrivaren har använt”.

Du säger:” Ibland är det bara för att symbolisera”. För Guds skull, Helene, i den mån jag använder mig av symboliken, så är det definit inte samma symbolik som din!

Snälla Helene!
Varken jag eller någon annan ÄR TANKELÄSARE!!!
Skulle jag vilja gissa andras tankar så skulle jag ägna mig åt parapsykologi. Tankeläsning och tankeöverföring hör hemma där. Än så länge ligger det utanför mitt intresseområde.
Troligen siande och tolkande har trängt in så djupt att du ser inte själv.

”Du har rätt att man tolkar saker utifrån sig själv men ibland gör man det bara för att jävlas”

Hela tiden förväntar du dig att alla andra ska se saker ur ditt perspektiv. Annars tycker du att man ”jävlas”. Det är verkligen dags att inse att det finns flera aspekter på visst problem, inte det enda som du förespråkar. Människor kanske ser på saken från annan synvinkel än du själv.

”Du har rätt att man tolkar saker utifrån sig själv men ibland gör man det bara för att jävlas, du förstår nog vad jag menar speciellt om du själv har barn!”

Den slutsatsen måste du dra av dina egna erfarenheter!  Om du tycker att frågan om - det faktiska och inte ”gissade” - betydelse är bara  till för att ”jävlas”, varför skriver du då:

”Frågan är bara till de som förespråkar aga, vart går gränsen, när blir det misshandel?!
Personligen tycker jag att svaret är självklart. Det är bara för dig att gissa det, eftersom enligt dina diskussionsregler behöver man inte precisera vad man menar.


 Helene vänder sig vidare till mig:
”du skriver att du läser och tolkar det du läser precis som det står men det finns många uttryck som betyder något mer än orden som står”


Instämmer. Betydelsen kan vara MÅNGA. Viken av de ska jag välja? För att det inte ska bli för förvirrande, tar jag inte några nya exempel utan upprepar del av mitt tidigare inlägg. Försök att läsa det en gång till:

”Du nämnde dubbla budskap. Det är bra exempel. Man kan förstå det som att föräldrarna står för det; säger alltså annat än de gör. Barnen härmar föräldrarnas ”görande” och inte det uttalade. Man kan också tycka att det handlar om något större. Alltså samhällets budskap är helt olik det som föräldrarna förmedlar. Eller på ett ännu annat sätt. De officiella och korrekta idealen, efterlevs inte i praktiken. Ta t. ex. det okontroversiella budskapet om jämlikhet. Vad ser barnen runt omkring sig? Blir invandrare bemötta på samma sätt som infödda svenskar? Barnen hör att utseende spelar ingen roll. Men sedan ser de att överviktiga blir betraktade som mindre vetande, mobbade och anklagas för att ha vanföreställningar osv.

Jag ANTAR (eftersom du inte har preciserat) att du själv menar att det är föräldrarna som står för det dubbla budskapet. Jag däremot tycket att det handlar om samhället som i sin helhet skickar sådana. Om jag har gissat rätt, så är du nöjd med min tolkning. Och om min gissning träffade fel, finns det stor risk att du kan ta illa upp och uppfatta det som ren illvilja och påhopp.”


Jag vill förklara varför jag ägnar så pass mycket tid åt HELENE och andra. Visserligen saker hon tar upp är kanske inte värda det, men hennes sätt att resonera är representativ för hela yrkeskår som hon förbereder sig för.


När jag läser Helenes inlägg, får starka obehagskänslor. Helene säger att hon studerar sedan flera år psykologi. Troligen närmar sig slutändan.  Alltså ganska snart hon kan komma att delta i diverse sociala och psykiatriska utredningar.  När hon redan idag påstår att man inte behöver precisera vad man menar, att man ska underförstå och beakta symboliken… Det är inte svårt att föreställa sig alla överkörda föräldrar. Tvärtom, här har vi det typiska, allmänt använda metoden  som man använder sig mot människorna.  Jag tänker på alla föräldrar som förtvivlade, gråtande har berättat: DET VAR INTE ALLS SÅ HÄR! JAG HAR ALDRIG SAGT DET DÄR! JAG MENADE INTE SÅ! Nej, själklart inte. Det var psykologens, socionomens och psykiaterns perspektiv som utgjorde grunden för tolkning av människors uttalanden. Med andra ord DET VAD INTE VIKTIGT VAD MÄNNISKOR SA OCH MENADE UTAN  VILKEN BETYDELSE OCH SYMBOLIK UTREDAREN HAR LAGT IN.

Som jag sa tidigare, det handlar kanske inte så mycket om Helene utan om hennes tankesätt  som vänder sig metodiskt mot den enskilda människan och hennes rätt att ha avvikande från den officiella mening  ifråga om sitt eget liv, sin familj, barnuppfostran m.m.

susanna glömde logga in

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #42 skrivet: 21 mars 2004, 14:41:33 PM »
Jag har själv prövat metoden som gäst förespråkat med att bära ut barnet vid bråk i affärer. Problemet är att det inte har fungerat. Samma sak har upprepats hundratalsgånger när mina barn var i 3-8 års åldern. Obs det slutade aldrig med att de fick som de ville snarare tvärtom. De visste att jag frivilligt utan tjat brukade köpa någon mindre billig godissak som de visste att de blev utan pga detta affärbråk. Inte slutade de att bråka för det.

Min yngsta son hade rulltrappsnoja när han var yngre, dvs gick vi in i en affär så ville han åka rulltrapp. Det räckte inte med en gång utan han kunde hålla på i flera timmar om man inte stoppade honom. Det slutade med att han under mycket lång tid inte fick följa med in i affärer där det fanns en rulltrapp, när jag sen gjorde ett test och mycket noga förklarade för honom att nu ska vi till den affären du får åka i trappen en gång inte mer för det har vi inte tid med så blev det ändå bråk på en gång. Sen fick han inte följa med något mer fören har var tillräckligt stor för att åka rulltrappan själv.

En del barn tar inte till sig av tillsägelser. En del barn slutar inte att tjata i affärer bara för att de inte får som de vill.

En del barn är lätta att fostra eller behöver nästan ingen fostran för att de automatiskt är sina föräldrar tillags, medan en del barn är otroligt envisa och redan i treårsålder ser fram emot 18 års dagen när de får bestämma över sig själva.

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #43 skrivet: 21 mars 2004, 18:33:00 PM »
Natalaia, ärligt talat du bör ändra din attityd. Jag förstår mycket väl vad Helen menar och jag antar att de flesta också gör det. Ditt sätt att diskutera på är inte på någon hög nivå.

Helene

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #44 skrivet: 21 mars 2004, 18:47:48 PM »
Natalia, man får gärna ha andra åsikter än mig och jag respekterar det. Vad jag inte respekterar är ditt sätt att diskuter på och vända och vrida  på andras ord. Ärligt talat, jag trodde att du var vuxen men tydligen hade jag fel! Självklart kan man se problem ur olika aspekter och jag förväntar mig inte att alla ska tycka som jag. Snarare är det tvärtom
Du vet ingenting om mig och mitt yrkesliv så du ska inte yttra dig om det överhuvudtaget! Jag kommer inte att jobba med det du skrev att jag skulle göra. Du vet väldigt lite om mig som människa så yttra dig inte om saker du inte har någon aning om.
Det finns ingen logik i den kritik du ger mig, om du läser det du själv skrivit så kanske du inser att du mest gör bort dig. Även om jag försöker förklara för dig vad jag menar så tycks du vara oförmögen att förstå. Du borde definitivt ha svårt för att klara dig i arbetslivet!
Saker som jag skrivit sätter du in i andra situtioner som inte stämmer överens med det jag skrivit och mina åsikter. Det är människor som du som är farliga för samhället. Manipulativa och lögnaktiga.
Skärp dig!