Författare Ämne: Semester i Frankrike  (läst 28329 gånger)

Anonymous

  • Gäst
Helene
« Svar #15 skrivet: 19 mars 2004, 22:01:48 PM »
Är det rimligt att slå sitt barn därför att de inte äter upp maten på tallriken eftersom barnet får kväljningar av maten? Jag vet ett fall där en flicka blev tvungen att äta upp all majs på tallriken och det värsta hon visste var majs. Jag tycker att man ska få barnet att smaka på allt men gillar det inte en del saker ska man inte tvinga dem till att äta det. I vilket fall som helst, flickan vgade inte låta bli att äta upp majsen så hon tvingade ner majsen med en massa vatten så att hon skulle få gå ifrån bordet innan nästa morgon. Allt vatten plus kväljningarna hon fick av majsen resulterade i att det kom upp igen på tallriken. Men flickan visste att om det inte var tomt på tallriken skulle hon få stryk så hon fick sleva i sig sina "spyor" för att slippa få stryk. Detta hände i flickans bilogiska familj när hon var 8 år gammal och detta är bara en mycket liten del av vad som hände i denna familj och föräldrarnas uppfostringsmetoder. Denna händelse plus den andra fysiska misshandel som pågick är för länge sedan preskriberat. Synd, för hur många barn i den åldern kan själva gå till polisen och anmäla brott. Ett barn i den åldern som inte fått se så mycket av världen tror att det är såhär det går till i andra familjer också. De tror att det är helt normalt. Det är sjukt och skrämmande. Och det är fruktansvärt hur lätt det är att dällja sådant här för omgivnimngen. Men då familjen idet här fallet flyttade runt väldigt mycket så hann nog folk inte göra något. Misstankar förekom och när det blev alltför uppmärksammat att något inte stod rätt till i familjen så flyttade familjen vidare till ett annat ställe och misshandeln kunde på så vis fortsätta obemärkt. Under flickans 10 första år hade familjen flyttat minst 6 ggr. Från 1:a klass till 4:e klass hade flickan gått i 4 olika skolor.
Det som pågick mot den här flickan under dessa år är kränkning av självkänslan av  allra högsta grad. Att bli misshandlad av sina föräldrar anser jag är mer kränkande än att bli misshandlad av någon främmande person.
Tack och lov blev flickan omhändertagen vid 10 års ålder och har sedan dess bott i en fosterfamilj till att hon kände sig redo att stå på egna ben. Och trots att flickan idag är vuxen så vet hon att hon alltid kan vända sig till sina fosterföräldrar vad det än gäller. Och det har visat sig flera gånger att de verkligen ställer upp för henne fastän att de inte fått någon ekonomisk ersättning för henne sen det att hon fyllde 18. De har kommit bli den trygghet som hennes riktiga föräldrar egentligen skulle vara men som inte kunde vara det.

Natalia

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 60
  • Karma: 0
    • Visa profil
DET ÄR STOR SKILLNAD PÅ AGA OCH MISSHANDEL
« Svar #16 skrivet: 19 mars 2004, 22:56:47 PM »
GÄST påstår att:
”Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som de vuxna gör. Dvs slår du ditt barn så är sannolikheten stor att ditt barn också kommer att slå andra.”
Jag kan utvidga det lite grand. Snattar du så är sannolikheten stor att ditt barn snattar också. Dricker du, så är sannolikheten stor att ditt barn dricker också. Eller?

Gäst berättar också att (jag förmodar att det är samma gäst eller någon av samma falang) berättar att:
”Vår tonårsflicka snattade en kajal-penna i en affär, blev tagen och hemkörd av en polisbil”
och
”Vår tonårs-son ringde hem en fredagskväll vid 10-tiden, han mådde inte så bra och hade kräks och bad om hjälp. Vi förstod direkt vad det var frågan om, vi åkte och hämtade upp honom på en parkeringsplats. Han var berusad…”

Som gästen säger, barn härmar vuxna, alltså måste jag dra den raka slutsatsen att våran gäst ägnar sig åt att snatta och supa. Annars skulle väl inte hennes barn göra det bara därför att några kompisar sagt eller gjort så, eller hur?  

HELENE beskriver ett fall där flickan tvingas äta upp majs och i senare skede egna spyor. Jag undrar, hur hon kom på den tanken att inte tycka om majs eller att äta spyor. Barn gör ju bara det som vuxna gör?

Nej, snälla ni gäster.  Det är just sådan generaliserig (som jag gjort i mycket överdriven form för att förtydliga) leder till katastrofer.
Man måste kunna skilja på aga och misshandel. Visst, finns det visa föräldrar som misshandlar sina barn. De flesta gör inte det! Om någon daskar sitt barn ibland, då händer det oftast när inget annat hjälper. Jag såg ett fall i Sverige då en mamma daskade ordentligt sitt barn. Med allt rätta.  Det var min granne. Pojken sprang hela tiden utanför trädgården och ut på gatan; det räckte med en sekund. Det var livsfarligt! Inga förklaringar hjälpte. Till slut fick han några klappar på stjärten. Och se. Aldrig mer sprang han ut på gatan. Om denna mamma fortsatte väldigt pedagogiskt förklara för pojken, skulle hon antagligen, istället för en son, ha en grav att gå till. Där kanske skulle det stå: JAG VAR EN EXEMPLARISK MAMMA SOM ALDRIG AGADE MIN SON. DET KOSTADE HONOM LIVET.

För övrigt, skriver jag under vartenda ord som Rubby skrev.  Vill tillägga bara att i vårt samhälle är det förbjudet att slå barn men det är tillåtet för barn att slå och förolämpa vuxna och jämnåriga. Jag har inte hört om några paragrafer som skulle förbjuda detta.

Mona

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #17 skrivet: 19 mars 2004, 23:37:50 PM »
Ruby Harrold-Claesson Fredagen den 19 Mar 2004 Kl. 18:52
Skriver

Ett barn får ett dask i baken för något som han/hon har gjort eller inte gjort. Barnet har under lång tid varit "upplyst" om vilka rättigheter barn i Sverige har, att aldrig bli utsatt för fysisk bestraffning. Barnet har också blivit upplyst om att sådant agerande från föräldrarna skall anmälas till polisen eller någon inom skolan. Vad händer sedan? Jo, barnet blir omedelbart omhändertaget och skiljt från sina nära och kära och placerat hos vilt främmande människor - betalda vårdare - som socialen anser är "lämpliga" att utöva vården av barnet. Barnet vill inget annat än att få komma hem igen men socialen förbjuder umgänge mellan barnet och föräldrarna. Barnet vantrivs hos de betalda vårdarna och saknar sina föräldrar, syskon och sin närmiljö. Det var inte alls som han/hon hade tänkt sig. Livet har blivit ett totalt kaos. Det hade inte gjorts någon konsekvensanalys för barnet.

Under tiden blir barnets föräldrar polishämtade, förhörda, åtalade och dömda för BARNMISSHANDEL. Föräldrarna kommer under sådan press under utredningstiden att de separerar. Barnet får samvetskval och mår dåligt. Resultatet av detta skydd för barnet är: Barnet har blivit DUBBELT bestraffat.
Min kommentar:
Är detta barnets/myndigheternas/föräldrarnas fel?
Om föräldrarna hade följ lagen och inte gett sig på ett försvarslöst barn, så hade detta aldrig hänt!
Föräldrar ge sjutton i att aga era barn, det är förbjudet och så skall de vara!!!

(längre ner på inlägget av Ruby Harrold-Claesson står  
Agalagen är endast en ursäkt för myndigheterna att tvångsomhänderta barn och placera dem i fosterhem där de ofta blir misshandlade.

??????????? endast en ursäkt????? Är verkligen så? Tror du verligen på detta själv?
Agalagen är till för barn som blir misshandlade, tack för den finns, barn skall inte bli misshandlat varken av fosterföräldrar eller biologiska föräldrar eller av någon människa över huvud taget.

Mona

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #18 skrivet: 19 mars 2004, 23:56:33 PM »
Till Nataliadet är ALDRIG försvarsbart att slå ett barn, din granne skulle istället hållt sin son i handen nära gatan, man släpper aldrig sitt barn fritt nära farliga miljöer tex nära trafikerade vägar.
Ligger trädgården så illa till, att det är en farlig miljö för barnet att vistas där, så skall barnet inte vara där!
Tids nog växer barnet upp och FÖRSTÅR utan smisk att bilar är farliga, men innan dess så är det föräldrarnas ansvar att hålla sina barn från farliga miljöer.

Natalia

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 60
  • Karma: 0
    • Visa profil
MONA - MAN MÅSTE SKILJA PÅ AGA OCH MISSHANDEL
« Svar #19 skrivet: 20 mars 2004, 02:16:01 AM »
Det var en gång ett kungarike. Alla invånare var väldigt harmoniska, trevliga och omtänksamma.  Det förekom aldrig mobbning, varken på jobbet eller i skolan.  Ingen var stressad. Alla hade tillräckligt med pengar inte bara till det nödvändigaste utan också till nöje och utvecklande aktiviteter. ALLA HADE RÅD ATT BO PÅ DE BÄSTA OCH MEST LÄMPLIGA FÖR BARN STÄLLENA och hade tid och möjligheter att följa sina barn varenda sekund. Om mamman var ensam hemma och behövde gå på toan (ja, t.o.m. på sådana ställen måste man göra det ibland!), eller bytta blöjan på ett spädbarn, kunde hon tryggt ringa efter avläsare som skulle KOMMA FÖR ATT HÅLLA  HENNES SEXÅRIGE SON I HANDEN EFTERSOM  MAN SLÄPPER ALDRIG SITT BARN FRITT NÄRA FARLIGA MILJÖER.
Barnen fick alla sina önskemål uppfyllda. De behövde aldrig finna sig I ETT NEJ eftersom de visste att föräldrarna var så upplysta att de förstått att barn skulle lära sig allt TIDS NOG. Tids nog skulle de begripa att man måste ta hänsyn till varandra, känna empati, inte snatta, inte supa, att utseende har ingen betydelse, att alla människor är lika mycket värda….


Visst, det är en vacker saga, inte sant?
Tyvärr, verkligheten ser inte så idylliskt ut!
Det finns jobb, stress och press. Vanliga livets villkor.
Det finns inte några avläsare som kan komma för att hålla en livlig sexårig i handen hela tiden. Och det finns familjer, snälla Mona, som har inte råd att flytta efter det att kommunen ändrat bebyggelseplanen! Och man måste ta hand om andra barn i familjen.
Kanske du Mona, kunde ge råd till denna mamma, VILKET AV HENNES TRE BARN SKULLE HON VÄLJA FÖR ATT HÅLLA STÄNDIGT I HANDEN? Spädbarnet, treåringen eller sexåringen, då de av helt naturliga skäll ”drar” åt olika håll?   VILKET AV DE ANSER DU VAR VIKTIGAST, MEST VÄRD ATT SKYDDA GENOM ATT OAVBRUTET HÅLLA I HANDEN?

Något annat, mycket viktigare, är ändå om det idylliska situation är faktiskt så bra för barnens utveckling som man tror. Barn som får allt serverat, möter inget motstånd, upplever aldrig bestraffning, växer upp i en föreställning att så fungerar livet.  Deras förväntningar blir enorma. De klarar inte motgångar.  Motstånd väcker aggression.  Som vuxna tror de att man får allt utan ansträngning, precis som under barndomen.

Jag är helt övertygad att de flesta problem som dagens ungdom uppvisar har sitt ursprung i det gränslösa och problemfyllda uppfostran. Eller snarare brist på uppfostran.  Det idealiserade barndomen ger falska bilder av det framtida livet.  Man hör att antalet barn och ungdomar som mår dåligt ständigt växer medan man, under samma tid, underlättar alltmer för dem. Visst är det paradoxalt?
 
Ett utmärkt, fast omvänt, exempel är Lisbeth Pipping (jag hoppas att jag minns och stavar rätt hennes namn). Hon växte upp med sin utvecklingsstörda mamma. Hon åker runt och berättar om sin svåra uppväxt och pläderar för omhändertagande av barn. Men hör och häpna: HON BLEV JU MYCKET SJÄLVSÄKER OCH FRAMGÅNGSRIK!  Jag tror att de svårigheter som hon mötte, gav henne styrka och lärde  henne att läsa problem.  
Kan det inte vara så att DE SVÅRIGHETER SOM HON UPPLEVDE BLEV I SJÄLVA VERKET VÄLGÖRANDE FÖR HENNE?  Jag tror faktiskt det.

Jag påstår inte att aga är det bästa sättet att uppfostra barn. Kanske det vore bättre att resonera. Men i vissa fall, under vissa omständigheter går det bara inte. Då är det bra att kunna SE SKILLNADEN PÅ AGA OCH MISSHANDEL!

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #20 skrivet: 20 mars 2004, 07:06:27 AM »
Nej Natalia. Jag har inga barn och jag är igen snattare. Det är inte jag som skrivit de andra inläggen som du påstår. Men snningen är faktiskt så att barn lär sig till stor del genom att härma vuxna. Varför tror du att så många barn vill smaka på pappas öl?

Helene

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #21 skrivet: 20 mars 2004, 07:07:52 AM »
Det var Helene som skrev det ovanstående inlägget och om flickan lite längre upp som var tvungen att äta upp annars fick hon stryk

Helene

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #22 skrivet: 20 mars 2004, 07:10:47 AM »
Glömde tillägga att jag inte går in i någon närmare diskussion med Natalia som inte kan läsa innebörden i ett inlägg. Du ger ett ointelligent intryck med ditt svar på mitt första inlägg i debatten.

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
Semester i Frankrike
« Svar #23 skrivet: 20 mars 2004, 09:55:31 AM »
gäst skrev on föräldrarna som tvingat sitt barn att äta majs och sina egna spyor. Det är just den typen av förnedrande tvång som ett otal personer som varit utsatta för samhällets skyddsuppfostran på olika barnhem kan vittna om. Jag var själv inlaggd med mina barn på en sådan institution för ca 10 år sedan. Där bevittnade jag bla att en liten flicka i tvåårsåldern vägrades att få dricka sig otörstig som straff för att hon inte ätit upp maten. Jag gjorde en anmälan mot hemmet angående detta med länstyrelsen slog fast att det var en acceptabel åtgärd. Vad tycket gäst om detta. Denna flicka var intagen för att skyddas från sin kärleksfulla mor som misstänktes för misshandel av hennes lillebror. Senare visade utredningarna att brodern skador berodde på en medfödd skada. Den lilla flickan utsattes alltså för detta lidande helt i onödan.

Natalia

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 60
  • Karma: 0
    • Visa profil
HELENE. VEM KAN INTE LÄSA INNEBÖRDEN I ETT INLÄGG???
« Svar #24 skrivet: 20 mars 2004, 10:32:57 AM »
Helene!

Innan du anklagar någon för någonting, för Guds skull, läs MYCKET, MYCKET NOGGRANT det som står.  ”Det är inte jag som skrivit de andra inläggen som du påstår” säger du.
Var har jag gjort det???  
 Jag var mycket tydlig på den punkten i mitt svar och därför har jag använd mig av det exakta formuleringen  under rubriken  ”författare”!

Jag tar det  ännu en gång, ordagrant (alltså citerar mig själv):

GÄST påstår att:
”Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som de vuxna gör. Dvs slår du ditt barn så är sannolikheten stor att ditt barn också kommer att slå andra.”
Jag kan utvidga det lite grand. Snattar du så är sannolikheten stor att ditt barn snattar också. Dricker du, så är sannolikheten stor att ditt barn dricker också. Eller?

Gäst berättar också att (jag FÖRMODAR att det är samma gäst eller någon av samma falang) berättar att:
”Vår tonårsflicka snattade en kajal-penna i en affär, blev tagen och hemkörd av en polisbil”
och
”Vår tonårs-son ringde hem en fredagskväll vid 10-tiden, han mådde inte så bra och hade kräks och bad om hjälp. Vi förstod direkt vad det var frågan om, vi åkte och hämtade upp honom på en parkeringsplats. Han var berusad…”

Som "Gästen" säger, barn härmar vuxna, alltså måste jag dra den raka slutsatsen att våran gäst ägnar sig åt att snatta och supa. Annars skulle väl inte hennes barn göra det bara därför att några kompisar sagt eller gjort så, eller hur?

HELENE beskriver ett fall där flickan tvingas äta upp majs och i senare skede egna spyor. Jag undrar, hur hon kom på den tanken att inte tycka om majs eller att äta spyor. Barn gör ju bara det som vuxna gör?
***

Kanske nu är du i stånd att se att jag vänder mig till OLIKA DEBATTÖRER? Alltså att jag vänder mig till GÄST och en annan GÄST som jag FÖRMODAR är kanske samma, fast jag PÅSTÅR INTE DET. Och  så vänder jag mig till HELENE.

Helene! Tydligare och klarare kan det knappast bli. Ändå har du inte förstått  …  
VEM ÄR DET SOM INTE KAN LÄSA INNEBÖRDEN I ETT INLÄGG?
När det gäller mitt ”ointelligenta” svar på ditt inlägg….
Ja, vad ska man säga ..  

Du med andra påstår att barn gör bara det som vuxna i deras omgivning. Alltså flickan borde ju tycka om majs, något annat vore otänkbart eftersom hennes föräldrar gjorde det, inte sant? Ser du inte sarkasmen?  Likaså barn som snattar och super lär sig det av sina föräldrar – jag vidare utvecklade en GÄSTS tanke att barn som blir någon gång agade blir våldsamma.
”Det är just sådan generaliserig (som jag gjort i mycket överdriven form för att förtydliga) leder till katastrofer”, skrev jag i direkt anslutning.
 
Personliga angrepp hör inte hemma bland civiliserade människor. Som vanligt och i likhet med vissa andra, har du inte svarat på något argument utan uttalat sig nedlåtande och oförskämt om motståndaren.  Angrepp dessutom grundar sig på din – låt oss vara förstående den här gången och säga – ouppmärksamhet!

Om min intelligens kan du tycka vad du vill. Men behåll det för dig själv. Annars  kan du betraktas  som okultiverad, ohyfsat och oförskämd.

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #25 skrivet: 20 mars 2004, 10:54:16 AM »
Själv arbetar jag som dagisfröken, har hand om 3,4,  5 åringar, och vet ni vad……jag har aldrig under några omständigheter agat ”mina” barn. Vi korsar starkt trafikerade vägar, när vi går till ”mulle” varje vecka, vi korsar vägar när vi går på utflykt, vi korsar vägar ganska så ofta, varje dagisfröken har ansvar över 4 barn var, och vi har fått barnen till att förstå vad som är rätt och fel utan aga. Det går att fostra barn utan aga.

Visst är det skillnad på aga och misshandel, men en sak har de gemensamt, det är förbjudet och straffbart.
Aga får inte förekomma, inte under några omständigheter, någonstans.

Till Natalie
Natalie skriver ang Lisbeth Pipping
Ett utmärkt, fast omvänt, exempel är Lisbeth Pipping (jag hoppas att jag minns och stavar rätt hennes namn). Hon växte upp med sin utvecklingsstörda mamma. Hon åker runt och berättar om sin svåra uppväxt och pläderar för omhändertagande av barn. Men hör och häpna: HON BLEV JU MYCKET SJÄLVSÄKER OCH FRAMGÅNGSRIK! Jag tror att de svårigheter som hon mötte, gav henne styrka och lärde henne att läsa problem.
Kan det inte vara så att DE SVÅRIGHETER SOM HON UPPLEVDE BLEV I SJÄLVA VERKET VÄLGÖRANDE FÖR HENNE? Jag tror faktiskt det.

 Snälla Natalie, hon gick ju nästan under av de svårigheter hon upplevde i sin barndom, men vid 16 års ålder kom hon ifrån sin mamma och fick hjälp av psykolog och gick i terapi i flera år, för att bygga upp sitt liv igen, vad är du för en människa, som tror att hennes barndom var välgörande för henne? Du skall inte tro, du skall fråga vederbörande dvs Lisbeth Pipping, hur hon påverkades av sin barndom, och alla år hon fick gå i terapi just pga sin barndom, för du vet ju ingenting om detta, ta reda på fakta innan du leker beteendevetare.

Sedan hoppar du på Helene,
När du skriver
Om min intelligens kan du tycka vad du vill. Men behåll det för dig själv. Annars kan du betraktas som okultiverad, ohyfsat och oförskämd.
(fastän du själv skriver, Personliga angrepp hör inte hemma bland civiliserade människor)

Vad tror du människor som läser här, betraktar dig som försvarar aga och dessutom far med osanningar om Lisbet och att hennes barndom var välgörande för henne.
Du är ute på väldig svag is i denna debatt ang barnuppfostran och aga, håll dej till ämnet, utan att skriva utopi om sagor och kungariken.
Var självkritisk, när du förstår att folk inte uppfattar din ironi, skriv då inte på detta sätt så att det kan missuppfattas.

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #26 skrivet: 20 mars 2004, 11:14:46 AM »
Varför ökar antalet barn med svåra beteendeproblem i skolan. I sverige finns två hypoteser till orsaken som det överhuvudtaget är tabu att undersöka vetenskapligt.
1. förbjudet mot aga i barnuppfostran
2. Kvinnornas intåg på arbetsmarknaden med allt för tidig dagisstart som följd.

Jag propagerar inte för att barn ska agas, men förbudet kom faktiskt utan att man egentligen visste om aga var skadligt eller ej. Detta kommer säkert att kommenteras av någon gäst. Kom då med en källa som visar på att det är skadligt. Varför ska inte de som i dag är vuxna och själva hävdar att de inte har tagit skada av aga som barn tas på allvar?

Feministerna hävdar att dagis är bra för barn och att kvinnorna blir bättre mödrar om de kan förvärvsarbeta och förverkliga sig själva. Är det verkligen så? Vet vi att det är så? För en tid sedan läste jag om en forskare, jag kommer inte i håg vad han hette, som hade en teori om att ökningen av barn med symtom på damp adhd berodde på att stress under barnets första år kan orsaka hjärnskador. Om denna teori stämmer tror ni feministerna accepterar denna sanning?

Vi måste nog lära oss en sak. Sanningen kanske inte alltid är politisk korrekt. Den bästa lösningen kanske inte alltisd är som vi vill att den ska vara.

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Skillnaden på aga och misshandel
« Svar #27 skrivet: 20 mars 2004, 11:15:37 AM »
Till Natalia,
Ditt exempel med Lisbeth Pipping är mycket intressant. Hon beklagar att hon inte hade blivit omhändertagen, men hon vet inte hurudant livet hade gestaltat sig om hon hade blivit omhändertagen. Alla känner vi till "maskrosbarn". Bo Vinnerljung har visat i sin forskning att barn som har vuxit upp i sina s k undermåliga hem har klarat sig bättre än dem som har varit omhändertagna för samhällsvård. Det är känt att staten är en usel förälder! När jag läste juridik hade jag en studiekamrat som berättade att hon var maskrosbarn. Hennes far var alkoholist, men hon fick växa upp hos sina nära och kära.

Du har också tagit upp en mycket viktig fråga om ordglidning, Natalia, när du påpekar: "Då är det bra att kunna SE SKILLNADEN PÅ AGA OCH MISSHANDEL!" Det var i riksdagen som begreppsförändringen ägde rum. Det var där aga blev misshandel.

Under våren 1992 i drygt en månad pågick en agadebatt i Klarspråk i P1. T o m Birgitta Dahl var med och debatterade. Många intressanta inlägg avlöste varandra. En av debattörerna var Fil Dr Gudrun Ekstrand, lärare i pedagogik och special metodik vid lärarhögskolan i Malmö, som har skrivit en doktorsavhandling där barnaga har presenterats i vetenskaplig belysning. Gudrun Ekstrand har undersökt barnuppfostran i fyra olika kulturer, nämligen Sverige, Indien, hos Samerna och Laestadianerna. Titeln på hennes doktorsavhandling är "Kulturens barn" och den publicerades 1990. Avhandlingen bygger på 900 intervjuundersökningar.

Så här sa Gudrun Ekstrand i sitt inlägg:
"Jag har funnit att nästan alla föräldrar slår sina barn under vissa omständigheter. Föräldrarnas berättelser är mycket lika varandra i mina undersökta kulturer. Föräldrar slår sina barn, om barnet utsätter sig självt eller någon annan för fara, och alla andra alternativ till att få barnet att upphöra med ett visst beteende har prövats och misslyckats.
I Indien har många barn fått motta slag i baken därför att de köpt glass av en gatuförsäljare. Glass som säljs på gatan är ofta infekterad och barnet utsätter sig för stora risker genom att äta av den. En mamma berättade om hur hennes son precis hade återhämtat sig från en allvarlig infektion med diarré och uttorkning. Hon fann honom på gatan med en glass. Hon slängde glassen i gatan och gav pojken några örfilar. Hon berättade att hon grät av ilska. Han visste att han inte fick äta glass, sade modern. De hade ju talat om saken många gånger.
En mamma i Sverige berättade om när hon slog sin fyraåring i baken. Hon hade många gånger förklarat för honom att han inte fick ge sig ut på gatan med sin trehjuling. När hon för vilken gång i ordning ändå fann honom cyklande bland långtradare i den täta trafiken, sprang hon med hjärtat i halsgropen efter honom, ryckte upp honom av cykeln, gav honom några rejäla daskar där bak, innan hon bar hem både pojken och cykeln. Efter detta upphörde pojken med att ge sig ut på gatan. Även den här mamman sa att hon hade varit både livrädd och förtvivlad.
Små barn som inte förstår eller större barn som medvetet överträder förbjud som tillkommit för att skydda eller hålla barnet vid liv, de riskerar daskar, smäll på fingrarna, örfilar i alla kulturer! Situationerna kan vara att peta i elkontakter, tända eld, ta med sig små syskon att bada i en strid älv, äta förbjudna saker eller ge sig in i förbjudna områden. Föräldrar i Sverige vågar i allmänhet inte berätta om detta, medan man i andra kulturer inte alls döljer hur man tillrättavisar sina barn. Men föräldrar i Sverige ångrar sällan att de daskat till sina barn. De frågar i stället "VAD SKULLE VI HA GJORT?" I valet mellan att rädda livet på ungen och att bli anmäld för misshandel säger de flesta föräldrar att de hellre tar en anmälan. De allra flesta föräldrar menar att detta inte är att aga barnet. Aga har med straff att göra och med en planerad handling. Att daska till en unge när alla alternativ som har prövats, misslyckats ser föräldrarna som en livräddning."

Avslutningsvis vill jag presentera Gösta Öhmans teser och antiteser från samma Klarspråksdebatt i april 1992

"Ja kära Birgitta, (Dahl) visst kan man skilja mellan aga och misshandel!
Här ska du få sju teser och antiteser som kanske kan hjälpa Dig på traven:

Aga är något konstruktivt, misshandel är något destruktivt;
Aga är instruktiv, misshandel är destruktiv;
Aga är ingrepp, misshandel är övergrepp;
Aga är tillrättaläggande, misshandel är ödeläggande;
Aga är därför fruktbar, misshandel är helt fruktansvärt;
Aga är åtråvärd, misshandel är avskyvärd;
Aga tillämpas av föräldrar med förstånd, omdöme och ansvar;
Misshandel utövas av dårar som själva borde tas i förvar."

Ruby H-C

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #28 skrivet: 20 mars 2004, 12:20:13 PM »
En mamma i Sverige berättade om när hon slog sin fyraåring i baken. Hon hade många gånger förklarat för honom att han inte fick ge sig ut på gatan med sin trehjuling. När hon för vilken gång i ordning ändå fann honom cyklande bland långtradare i den täta trafiken, sprang hon med hjärtat i halsgropen efter honom, ryckte upp honom av cykeln, gav honom några rejäla daskar där bak, innan hon bar hem både pojken och cykeln.


När mamman för vilken gång i ordningen fann honom cycklande bland långtradare i den täta trafiken.
Alltså har mamman många gånger inte haft uppsikt över sin 4 åring.


Att vara föräldrar är ett stort ansvar, och man har plikter. Man lämnar inte sitt barn nära farliga trafikerade vägar. Absolut inte en liten 4 åring, man skall hålla stenkoll på sitt barn, ingen vettig människa låter en 4 åring trampa på sin trehjuling nära vägar utan att ha en vuxen människa nära.
Man daskar inte till sin 4 åring pga att man själv inte passar sitt barn.
Man släpper inte sin 4 åring med blicken i en miljö nära vägar, inte under några omständigheter.
Här är det mamman som inte passat sitt på ett lämpligt sätt, det skall inte barnet straffas för.
Jag ser ett mönster, det är föräldrarnas slapphet att inte se efter sina barn, och då skylla på barnet. Sedan fråga sig VAD SKULLE VI GJORT. Svaret är enkelt, utsätt inte barnen för faror, håll koll på era barn, lämna aldrig era barn utan uppsikt inte ens för en sekund.

Mia

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #29 skrivet: 20 mars 2004, 13:18:27 PM »
Detta är ju helt vansinningt och endast teorier som Gäst framför eller kan du
förklara detta med att ha en sådan kontroll ?
Det barn du beskriver som till varje pris skall kontrolleras som du beskriver skulle man inte våga sända till skolan eller till dagis eftersom där finns många fel och faror.

Kan inte tro du har egna barn och erfarenhet... Vad gör du om ditt barn lär sig aga i skolan genom att det själv lär sig detta och kommer hem argsint och i trottsåldern hoppar på sin bror i en konfliktfylld situation, river klöser och biter honom och slår och detta upprepas gång på gång så brodern far illa

Det är inte säkert det hjälper å tala barnet till rätta i sådana situationer eftersom barnet då börjar slå och sparka dig som förälder...

Kanske käre Gäst att du är inne på en linje att barnen skall kontrolleras likt fångar i en bur... Det finns ett ordspråk " bränt barn flyr elden" och barn måste få lära sig ta ansvar eftersom detta inte sker med en triggande knapptryckning när barnet är 18 år.

Den modell Gäst förespråkar kan vara att barnen skall fostra sina föräldrar och angiva dom likt det system vi hade i Sovjetunionen ett totalitärt kontrollsystem.

Mia