Författare Ämne: Semester i Frankrike  (läst 27884 gånger)

svenab

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 68
  • Karma: 0
    • Visa profil
Semester i Frankrike
« skrivet: 21 januari 2003, 17:18:26 PM »
När vi var på semester i Frankrike senast så kastade en liten femårig pojke stenar ned för en brant så att de landade på några parkerade bilar.

En kvinna går fram till honom, rycker honom i armen, och skäller ut honom ordentligt. Kanske var en av bilarna hennes det vet jag inte.

En annan kvinna kommer springande och min tanke var att det säkert var pojkens mor. Så nu blir det bråk. Den tillskyndande modern ler till min förvåning generat emot den som ingripit . Tar henne i hand och tackar henne.

Därefter grabbar hon tag i sin son och bannar honom. Hon ger honom även ett eller ett par smällar i baken.

För oss som inte var vana att se detta beteende var scenen uppseendeväckande men för övriga runt omkring vekade den helt ointressant. Det var den naturligaste sak i världen att en mor tillrättavisar sitt barn på detta bryska sätt.

Vi såg sedan pojken och hans familj flera gånger under vistelsen och det var en mycket sprallig och alltid glad liten krabat. Han var säkert inte så lätt att hålla reda på. Hans familj hade det mycket trevligt tillsammans på den vidare semestern.

Jag och min fru diskuterade utifrån händelsen hur denna händelse skulle ha tolkats i Sverige och hur pass glad pojken skulle ha känt sig efter BUP-utredningar och polisförhör etc. Hur hade hans syskon och föräldrar känt sig inför hotet att han helt enkelt tas ifrån dem.

Att leva under sådana förhållanden förhindrar naturligt beteende mellan förälder och barn. Myndighetsintrånget skulle förstöra familjen.

Vidare tänkte vi: Vad har vi för rätt att lägga oss i hur föräldrar i Frankrike uppfostrar sina barn? Trots allt var detta moderns sätt att lära pojken någonting. Hennes avsikt var just den och inte att skada honom.

Med vilken rätt lägger vi oss i samma företeelse i vårt eget land?
Jo lagstiftningen som har fastslagit att alla barn är identiska och går att uppfostra på samma sätt, oavsett kön och oavsett påbrå.

"Svåra" ungar blir inte lättare att handskas med efter ett omhändertagande. Detta kan man förstås lätt förklara med att skadan skedde tidigare och är irreparabel men tänk om det inte är så.

Tänk om "svåra" barn har detta i sig från början och att detta leder till att föräldrar till dessa måste ta i extra för att tygla barnet. Om det är på det viset så innebär det i såfall att ett omhändertagande aldrig kan göra mer än skada.

Som man förstår efter ett antal NKMR artiklar så innebär omhändertaganden ett offantligt lidande för alla inblandade parter. Barnet, föräldrarna, mor och farföräldrar, syskon och inte minst vänner och bekanta. Allt detta lidande skapar man för att hindra skinksveda i fem minuter hos de iofs försvarslösa barnen. De enda som inte tycks lida i sammanhanget är de verkställande myndighetspersoner som begår dessa övergrepp. De behöver inte bekymra sig ens när folk begår självmord. Inte heller behöver de vara oroliga för att ens bli nämda i pressen när detas omhändertagna objekt dör av sjukdomar som ignoreras av vårdfamiljen.

Det här är redan för långt så jag slutar här.

Anonymous

  • Gäst
Re: Semester i Frankrike
« Svar #1 skrivet: 23 januari 2003, 23:26:50 PM »
Citat från: "svenab"
För oss som inte var vana att se detta beteende var scenen uppseendeväckande men för övriga runt omkring vekade den helt ointressant.


hhhm:-  som dagis personalen sagt i utredningen mot oss.....   "vi har markte  att utlandsk foräldrar är mer strängt än svensk....."

Jup... det är sant,  Jag vill att mitt barn ska beter sig, att de ska inte slä andra barn, inte svåra på manniska, var snäll, artig och arlig.


Jag tror att jag har rätt att  uppfostra mitt barn som jag tror de skulle var uppfostrad och Soc ska inte gör mig rädd att gör det.

(jag är engelsk, forlåt  dälig svenska=

svenab

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 68
  • Karma: 0
    • Visa profil
invandrarfientlighet
« Svar #2 skrivet: 24 januari 2003, 00:24:53 AM »
Det är i högsta grad att visa nonchalans mot andra kulturer att tro att de inte vet bättre än Svenska myndigheter hur de skall ta hand om sina barn.

Det är ren och skär invandrarfientlighet.

Anonymous

  • Gäst
Re: Semester i Frankrike
« Svar #3 skrivet: 27 januari 2003, 00:47:04 AM »
Citat från: "svenab"
När vi var på semester i Frankrike senast så kastade en liten femårig pojke stenar ned för en brant så att de landade på några parkerade bilar.

En kvinna går fram till honom, rycker honom i armen, och skäller ut honom ordentligt. Kanske var en av bilarna hennes det vet jag inte.

En annan kvinna kommer springande och min tanke var att det säkert var pojkens mor. Så nu blir det bråk. Den tillskyndande modern ler till min förvåning generat emot den som ingripit . Tar henne i hand och tackar henne.

Därefter grabbar hon tag i sin son och bannar honom. Hon ger honom även ett eller ett par smällar i baken.

För oss som inte var vana att se detta beteende var scenen uppseendeväckande men för övriga runt omkring vekade den helt ointressant. Det var den naturligaste sak i världen att en mor tillrättavisar sitt barn på detta bryska sätt.

Vi såg sedan pojken och hans familj flera gånger under vistelsen och det var en mycket sprallig och alltid glad liten krabat. Han var säkert inte så lätt att hålla reda på. Hans familj hade det mycket trevligt tillsammans på den vidare semestern.

Jag och min fru diskuterade utifrån händelsen hur denna händelse skulle ha tolkats i Sverige och hur pass glad pojken skulle ha känt sig efter BUP-utredningar och polisförhör etc. Hur hade hans syskon och föräldrar känt sig inför hotet att han helt enkelt tas ifrån dem.

Att leva under sådana förhållanden förhindrar naturligt beteende mellan förälder och barn. Myndighetsintrånget skulle förstöra familjen.

Vidare tänkte vi: Vad har vi för rätt att lägga oss i hur föräldrar i Frankrike uppfostrar sina barn? Trots allt var detta moderns sätt att lära pojken någonting. Hennes avsikt var just den och inte att skada honom.

Med vilken rätt lägger vi oss i samma företeelse i vårt eget land?
Jo lagstiftningen som har fastslagit att alla barn är identiska och går att uppfostra på samma sätt, oavsett kön och oavsett påbrå.

"Svåra" ungar blir inte lättare att handskas med efter ett omhändertagande. Detta kan man förstås lätt förklara med att skadan skedde tidigare och är irreparabel men tänk om det inte är så.

Tänk om "svåra" barn har detta i sig från början och att detta leder till att föräldrar till dessa måste ta i extra för att tygla barnet. Om det är på det viset så innebär det i såfall att ett omhändertagande aldrig kan göra mer än skada.

Som man förstår efter ett antal NKMR artiklar så innebär omhändertaganden ett offantligt lidande för alla inblandade parter. Barnet, föräldrarna, mor och farföräldrar, syskon och inte minst vänner och bekanta. Allt detta lidande skapar man för att hindra skinksveda i fem minuter hos de iofs försvarslösa barnen. De enda som inte tycks lida i sammanhanget är de verkställande myndighetspersoner som begår dessa övergrepp. De behöver inte bekymra sig ens när folk begår självmord. Inte heller behöver de vara oroliga för att ens bli nämda i pressen när detas omhändertagna objekt dör av sjukdomar som ignoreras av vårdfamiljen.

Det här är redan för långt så jag slutar här.


Det du säger är helt och hållet rätt.
Samhället ställer till mer elände än nytta.

MVH Rättshaveristen

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Ny metod hjälper föräldrar att ta tillbaka makten
« Svar #4 skrivet: 04 april 2003, 20:52:49 PM »
I Dagens Eko den 1 april 2003 (OBS! Ej aprilskämt!) finns en artikel och ett reportage Ny metod hjälper föräldrar att ta tillbaka makten. Metoden heter MST. Det står för multi systemic therapy, och kommer från USA. Artikeln förtäljer att flera kommuner i Sverige på gång, men hittills har metoden testats i Upplands Väsby norr om Stockholm där över 20 tjejer, och mest killar, har gått igenom den.

Behandlingen tar minst fem månader och kostar 300 000 kr. Metoden omtalas i riksdagens Snabbprotokoll den 18 mars 2003.

Visst är Sverige fantastiskt! En nästan enhällig riksdag antog aga-lagen 1979 efter att man under hela 1970-talet hade indoktrinerat föräldrar att bli kompisar med sina barn. Åtskilliga föräldrar har under årens lopp åtalats och dömts till fängelse eller böter och deras barn har omhändertagits och placerats i fosterhem. Föräldrar som själva har blivit kriminaliserade pga att de försökte sätt stopp för sina barns asocialitet och vars barn har blivit grovt misshandlade i fosterhem har fått höra att man - fosterföräldrarna alltså - måste ha fysisk kontakt med barnen!

Nu när så många föräldrar har kapitulerat och inte vågar disciplinera eller sätta de minsta gränserna för sina barns beteende, nu kommer någon som ska tjäna pengar på att lära föräldrar att ta tillbaka föräldramakten!

Läs artikeln och lyssna på Ekot och begrunda.

Vänliga hälsningar

Ruby H-C

svenab

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 68
  • Karma: 0
    • Visa profil
Semester i Frankrike
« Svar #5 skrivet: 05 april 2003, 19:00:58 PM »
Jag hittade inte artikeln men jag tror inte att jag behöver läsa den. Jag sökte på begreppet och bildade mig en uppfattning.
Dårskapen vet inga gränser.

Just nu söker man dessa MST terapeuter över hela landet.

De söker desperat efter nya metoder som kan rädda situationen utan att de skall behöva erkänna att de har haft fel hela tiden.

Nolltolerans var en sådan trend som gav oss en massa nollvisionärer överallt. Dvs folk helt utan egna visioner utan bara en massa smörja de hämtat i trendbutiken. De beter sig som vilsna scientologer som hoppar på varje tåg som går. Nu valideras det överallt på färdigtryckta blanketter som någon framgångsrik konsult har konstruerat. detta kostar massor men är inte vatten värt.

Kostar bara metoderna tillräckligt mycket så måste de vara bra, resonerar dom.

Jag blir så förbannad!
(Jag måste nog validera mitt nolltoleranta humör.)

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #6 skrivet: 15 mars 2004, 19:55:18 PM »
Man slår inte sina barn, man förnedrar inte sina barn, man hånar inte sina barn, hur "besvärliga" de än är! Ett barn som blir misshandlat, psykiskt eller fysiskt skall inte vara i den miljön, Är själv uppväxt utan att bli förnedrad eller slagen, inte ens en örfil eller dask har jag fått, inte heller mina syskon. Det är aldrig försvarsbart att ens daska till sitt barn i baken.
Har nu själv egna barn, Och har aldrig kommit på tanken att daska eller förnedra barnen. Det tar skada på barnen att ge dem en dask.

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #7 skrivet: 16 mars 2004, 06:19:38 AM »
Vad gör du om ditt barn slår dig? Vad gör du om ditt barn vägrar att gå till skolan med motiveringen att barnet tycker att det är kränkande att gå i skolan. Vagd gör du om du har ett barn som hotar sin lärare med polisanmälan för kränkning när läraren ger en tillsägelse?

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #8 skrivet: 16 mars 2004, 09:17:40 AM »
Om ditt barn beter sig på det viset beror det på din uppfostran. Man kan uppfostra barn utan att slå dem och kränka dem och inte slåss de eller kommer med olika hot.

khala

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 8
  • Karma: 0
    • Visa profil
Semester i Frankrike
« Svar #9 skrivet: 16 mars 2004, 12:04:10 PM »
Jag håller med dig gäst som skrev att man inte slår sina barn. Det skulle aldrig falla mig in att göra de- även om jag tycker att mentaliteten vi har i Sverige där man knappt får ta sitt barn i armen utan att folk stirrar är lite överdriven åt de andra hållet. Jag skulle aldrig kunna slå mitt barn för jag tror inte på fysisk eller psykisk  bestraffning.

Ett barn som slår dig mår förmodligen väldigt dåligt. Och behöver väl hjälp med att få stopp på sitt beteende. Frågan är ju vart man ska vända sig eftersom rädslan för att bli ifråntagen sitt barn finns inom en hela tiden.

//khala

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #10 skrivet: 19 mars 2004, 12:03:01 PM »
Helt otroligt??!!! Att det finns människor här på inläggen som tycker det är okey att daska sina barn??!! NKMR= Nordiska kommittén för mänskliga rättigheter, är inte ett barn en människa??
Jag blir bestört och lessen när jag läser att människor här, tycker det är okey med en dask i baken och skinksveda. ALDRIG det är berättigat med smisk varken på vuxna eller barn.
De föräldrar som smiskar sina barn, är DÅLIGA föräldrar och bör inte ha barn, då de förstör sina barn, genom att lära dem, att med våld och slag kan man förtrycka människor och få dem att göra som man själv vill.
Och så finns det föräldrar som säger, jag fick stryk som liten och tog ingen skada, jooo det gjorde de, för de fortsätter samma mönster att själv uppfostra sina barn, som de själv blev uppfostrade. Våld föder våld. Inte konstigt att det blir krig.
Hur kan man ens komma på tanken att daska till sitt barn i uppfostrings-syfte?
Skall man aga vuxna också ?? Jag menar om en människa tex 37 år gör en kriminell handling,
Tex  snattar i en affär, skall den människan ha en smäll i baken? Om en människa 6 år gör en kriminell handling som snattar i en affär, skall den människan ha en smäll i baken??
Själv har jag egna barn i tonåren och en femåring, och har aldrig agat mina barn.
Visst har mina barn begått dumheter, ”vilket barn har inte det?” men de fick ta konsekvenserna med utegångsförbud och indragen veckopeng m.m.
Vår tonårsflicka snattade en kajal-penna i en affär, blev tagen och hemkörd av en polisbil, Gråt och tandgnisslan följde och vetskapen att hon gjort oss besvikna
Straffet vi gav henne, var att vi föräldrar och dottern  tillsammans åkte till sminkaffären, där hon fick be om ursäkt direkt till innehavaren.
Vår tonårs-son ringde hem en fredagskväll vid 10-tiden, han mådde inte så bra och hade kräks och bad om hjälp. Vi förstod direkt vad det var frågan om, vi åkte och hämtade upp honom på en parkeringsplats. Han var berusad och blev hemkörd av oss, ingen ide att prata med honom i detta läget, utan vi väntade till nästa dag. Vi frågade då vilka kompisar han var tillsammans med, och han räknade då upp sina kompisar av dessa var det 4 som han ständigt var tillsammans med. Vi ringde upp dessa 4 kompisars föräldrar och bad dem fråga sina barn var alkoholen kom ifrån innan de kom hem till oss lite senare. (föräldrarna var ovetande och MYCKET tacksamma att vi ringde) vi fick dessa versioner av vart alkoholen kommit ifrån. 1.En pojke sa: hittat en flaska sprit ute under buske, 2.En pojke sa:  köpt en flaska av en fyllegubbe, de 3 andra pojkarna berätta sanningen, då de berättade exakt lika dant.
Det visade sig att en mamma till en avlägsen kompis tillät sin son dricka alkohol och att hon även köpt ut till sonens kompisar. Vi föräldrar åkte till denna mamman, och sa vad vi tyckte om att hon köpte alkohol till våra barn. I dagsläget har vi föräldrar inte riktigt bestämt om vi skall polisanmäla mamman. Vi som är föräldrar måste orka att bry sig om våra barn.
Ang 5 åringen som kastade stenar nedför en brant, så de hamnade på bilar, inte var det så att han kastade sten på bilarna direkt, utan det var säkert en olyckshändelse att stenarna som han tänkt kasta nerför branten hamnade på bilarna. Precis som min femåring som skarpade en bil med sin cykel, inte var det så att han cyklade med flit på bilen, utan han kunde inte bestämma avståndet. ”tyvärr hann jag inte reagera innan skadan var skedd””Barn har tunnelseende som utvidgas mer och mer, och har fullt seende vid 12 års ålder.” Naturligvis täckte hemförsäkringen skadorna. Och jag låter inte min 5-åring vara ute utan en vuxen i närheten.

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #11 skrivet: 19 mars 2004, 15:47:52 PM »
Det kanse vore intressant att jämföra vilka barn som mår sämst de som fått en mintre klarts i baken eller de som förklarar för sina föräldrar redan i treårsåldern "jag behöver inte lyda dig för man får inte slå barn"

Vilka barn har flest psykiska problem. I de mycket fåtal länder där aga är helt förbjudet Mig veterligen endast sverige och norge eller de länder där det är tillåtet.

Det finns inga däggdjur som uppfostrar sina ungar utan att säga ifrån med det som vi skulle kalla för aga. Ett sto sparkar till sin fölunge eller biter till om den går för långt bort eller busar för mycket, liknande beteenden ser du hor en tik mot sina valpar eller en katta med ungar.

För några år sedan varn jag på en föreläsning där en forskare hade jämfört olika länders praxis när det gällde vad som låg bakom att samhället grep in och omhändertog barn. Enligt denna forskare fanns det länder som tvångsomhändertog barn för att röräldrarna inte agade dem.

Många tror att barnkonvetionen förbjuder aga det gör den inte för i så fall hade inte alla länder utom USA och Somalia skrivit på den.

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #12 skrivet: 19 mars 2004, 16:40:10 PM »
Våld föder våld!

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Vem misshandlar barnen?
« Svar #13 skrivet: 19 mars 2004, 18:52:06 PM »
Klichéerna duggar tätt i den här diskussionen. Påståendet att våld föder våld äger sin giltighet vad gäller den våldsindoktrinering som barn utsätts för i TV varje dag - det räcker med att man tittar på nyhetsprogrammen - och i olika dataspel, men inte vad gäller fysisk tillrättavisning som utdelas av föräldrar. Forskningen visar att barnen blir helt avtrubbade av filmvåldet och de inte kan förstå att en spark eller ett slag kan skada någon. De är ju vana vid att se den nedslagna resa sig igen. Barn som slår och sparkar andra fördärvat har inte lärt sig att det svider i skinnet om man blir slagen.

Har någon stannat upp och reflekterat över det administrativa våldet som barn i Sverige blir utsatta för? Detta är mycket skadligt. Låt oss ta ett exempel: Ett barn får ett dask i baken för något som han/hon har gjort eller inte gjort. Barnet har under lång tid varit "upplyst" om vilka rättigheter barn i Sverige har, att aldrig bli utsatt för fysisk bestraffning. Barnet har också blivit upplyst om att sådant agerande från föräldrarna skall anmälas till polisen eller någon inom skolan. Vad händer sedan? Jo, barnet blir omedelbart omhändertaget och skiljt från sina nära och kära och placerat hos vilt främmande människor - betalda vårdare - som socialen anser är "lämpliga" att utöva vården av barnet. Barnet vill inget annat än att få komma hem igen men socialen förbjuder umgänge mellan barnet och föräldrarna. Barnet vantrivs hos de betalda vårdarna och saknar sina föräldrar, syskon och sin närmiljö. Det var inte alls som han/hon hade tänkt sig. Livet har blivit ett totalt kaos. Det hade inte gjorts någon konsekvensanalys för barnet.

Under tiden blir barnets föräldrar polishämtade, förhörda, åtalade och dömda för BARNMISSHANDEL. Föräldrarna kommer under sådan press under utredningstiden att de separerar. Barnet får samvetskval och mår dåligt. Resultatet av detta skydd för barnet är: Barnet har blivit DUBBELT bestraffat. Barnet säger att om han visste vad som skulle hända så skulle han aldrig berättat att han hade blivit slagen. Han säger också att han aldrig mer kommer att berätta om någon av hans föräldrar skulle slå honom.

Jag har arbetat med några sådana fall.

Agalagen är endast en ursäkt för myndigheterna att tvångsomhänderta barn och placera dem i fosterhem där de ofta blir misshandlade. Men då bryr sig socialen inte om det. I Juni 2003 var jur. kand med lic Siv Westerberg och jag och lyssnade på en rättegång i Alingsås tingsrätt där en fostermor hade örfilat sina tonåriga fosterdöttrar. En åtalspunkt där fostermodern hade slagit flickorna med mattpiska förklarades preskriberad. Socialen hade fått kännedom om slagen med mattpiskan, men lade det till handlingarna.

Alltså, dubbelmoral i allra högsta grad.

Personligen föredrar jag - om jag som barn ska bli slagen - att det görs av någon som jag vet älskar mig och bryr sig om mig.

Sverige var först i världen att införa en agalag. Men glöm inte att det finns mer än fem miljarder människor i världen. 99,83 % av dem är inte svenskar och huvudparten av dem daskar sina barn någon gång i livet.

Ruby H-C

Anonymous

  • Gäst
Semester i Frankrike
« Svar #14 skrivet: 19 mars 2004, 21:39:16 PM »
Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som de vuxna gör. Dvs slår du ditt barn så är sannolikheten stor att ditt barn också kommer att slå andra.