Författare Ämne: Studie om barnuppfostran visar att smisk är positivt för barnen  (läst 3486 gånger)


Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
SV: Studie om barnuppfostran visar att smisk är positivt för barnen
« Svar #1 skrivet: 10 januari 2010, 12:23:05 PM »
http://www.ctv.ca/servlet/ArticleNews/story/CTVNews/20100107/spanking_study_100107/20100107?hub=Health

Intressant att se sådana undersökningar. Jag är HELT övertygad om att barn som växer upp i familjer där man tydligt sätter gränser ( med olika metoder) är klart framgångsrika. Men när man börjar " testa" smisk som välgörande aktiv substans i "barnuppfostran" blir resonemanget imbecillt, löjeväckande och oförnuftigt.
Problemet är att då har inte folk förstått skillnaden mellan uppfostran och gränssättande. Exempelvis när man i artikels diskussionstråd menar att om en vuxen slår barnen och menar att det är okay, och barnet sedan slår andra barn och menar att det är okey , kan ju bara personen ifråga mena att så fungerar smisk när det är en del av uppfostran.

Uppfostran:
Uppfostran vet vi alla vad det är, det är att skapa normer och diciplin hos en person som ännu är för ung att ensammen själv hålla i dessa normer och denna diciplin. Ett barn kan mycket väl säga att det gärna vill organisera sina studier själv, och att ingen vuxen behöver påminna barnet om barnet ska göra sina läxor. Men ett barn har inte tillräcklig självkännedom för att gå iland med svårare diciplinprövningar. Det kan bli fusk redan från första dagen. Då måste en vuxen upprätthålla diciplinen. Resultatet kommer såväl barnet som den vuxne säkert att bli nöjda med.

Gränssättande:
Gränssättandet börjar när uppfostran inte hjälper, en konflikt har redan etablerat sig där barnet hotar att gÃ¥ sin egen väg, moraliskt eller t o m fysiskt.  T om enligt barnens och familjernas värsta fiende asociala är den vuxne dÃ¥ skyldig att sätta gränser, eftersom barnet redan dÃ¥ är pÃ¥ väg att staka ut nya gränser.

Var och en som har tillräckligt med hjärna bör själv kunna inse att gränssättande  INTE sker med samma medel som uppfostran: övertygande, löften och en del lättare bestraffning. ÄndÃ¥ talar de flesta om att detta handlar om uppfostran vilket jag anser är korkat. Vad lär man sig av att: bli insläpad frÃ¥n sandlÃ¥dan  kl 22.00 pÃ¥ kvällen ? Bortsläpad frÃ¥n tv:n 24.00 pÃ¥ kvällen ? Släpad skrikande genom ett leksaksvaruhus ? Utsatt för en smäll i ändan dÃ¥ barnet försökt ta kommandot genom att hysteriskt skrika och  riskera att orsaka polisingripande i hemmet ?

Jag tycker det är ganska imbecillt att kalla detta för uppfostran. Ofta kommer frÃ¥gan efterÃ¥t om man tror att  barn blir bättre av att bli behandlade sÃ¥ där. Förmodligen  är det samma kategori av folk som frÃ¥gar om man tror att männniskor blir bättre av krig, straff,  eller annat liknande tvÃ¥ng.

FrÃ¥gan handlar alltsÃ¥ enligt min mening om att man mÃ¥ste försöka fÃ¥ mer förstÃ¥else för  bruket av tvÃ¥ngsmedel, utan att för den skull hamna i en diskussion om man tycker att det är bra att misshandla barn med knytnävar, vilket gärna de som vill att samhället ska ta över föräldrarnas möjligheter till gränssättande vill tolka denna frÃ¥geställning som.

Man kan å andra sidan inte diskutera om det är okey att klappa till ett barn i ändan ovanpå blöjan istället fört att slå barn i ansiktet med knytnävarna, eftersom frågeställningen är löjeväckande och inbjuder till vulgärdebatt. Problemet är att en gräns kan inte dras på det viset. Antingen är allt våld tillåtet eller otillåtet.
En bedömning av tillåtet våld kommer att bli en godtycklig bedömning, och gör lagen värdelös då praxis till slut kommer att se ut hur som helst.

Men om man använder den gamla regeln att endast handlingar av verkshöjd bör kunna lagföras, dvs för att ett straff ska kunna utdömas mÃ¥ste en skada ha uppstÃ¥tt som behöver kompenseras. Isf kan man fÃ¥ en mer rimlig tolkning av användandet av tvÃ¥ng/gränssättande, vilket ALLTID inkluderar vÃ¥ld, iaf  passivt vÃ¥ld vilket avser hÃ¥lla fast, hindra, lÃ¥sa in.

Lagen som finns idag är ett juridiskt missfoster. Den utgÃ¥r Ã¥ ena sidan frÃ¥n att allt vad man gör mot en vuxen fÃ¥r  man heller inte göra mot ett barn. Eftersom man inte fÃ¥r släpa en grÃ¥tande vuxen genom ett leksaksvaruhus, tvinga dem att gÃ¥ och lägga sig etc, sÃ¥ fÃ¥r man alltsÃ¥ inte göra sÃ¥ mot barn heller."Men" kanske Ã¥klagaren säger, vi kan göra en " bedömning" där. Dvs en godtycklig bedömning, men dÃ¥ behövs heller ingen lag ,om praxis  och juridik gÃ¥r Ã¥t olika hÃ¥ll.

Då har Orwellisterna en sista försvarslinje. Nämligen den sk " summan". ALL uppfostran och gränssättande är ju traumatiserande, fast på en låg nivå !! Om denna fiktiva summa av ingripande i den personliga integriteten blir för hög, så kan asociala åberopa omvänd bevisbörda för förälderns del. Det är klart att om asociala tänkt föra oss tillbaka till grottorna, den ena eller den andra vägen, så kommer de säkert att lyckas, om de inte stoppas och asociala upplöses medan tid är.
« Senast ändrad: 10 januari 2010, 12:30:10 PM av Avos »
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna