Ditt våldsamma jag - vårt våldsamma Sverige

[Ruby Harrold-Claesson]

Jag tittade på Vetenskapens värld i kväll. Det var ett mycket intressant reportage om våld. En del personer som njöt av att utöva våld mot andra som sa att det gav dem ett kick framträdde i reportaget.

Medan programmet fokuserade på fysiskt våld ägnades inget utrymme till det administrativa våldet t ex det våld som de sociala myndighetspersonerna och domarna i förvaltningsdomstolarna utövar mot barn och deras familjer.

Jag kunde alltså inte låta bli att tänka på den verklighet som vi här på forumet upplever varje dag.

För mig känns det uppenbart att de sociala myndighetspersonerna och domarna i förvaltningsdomstolarna som genom deras brutala ingripanden utövar ett nästan obegränsat administrativt våld mot barn och deras familjer - den maktutövning som i många fall innebär stort psykiskt och även fysiskt lidande och även död - får ett kick, blir maktberusade när de ser hur de angripna måste knäböja framför dem.

Detta har jag saxat från prograamtablån, SvT2, 2009-11-02

Vetenskapens värld
Del 1 av 8. Ditt våldsamma jag. Det finns de som njuter av att ta till våld, och som till och med blir beroende av det. Men vad är det som får vanliga människor att begå våldshandlingar? Att bli utsatt för stark psykisk stress efter att varit sömnlös några nätter kan få den mest fridsamma person att bli aggressiv. Auktoriteter kan också göra oss livsfarliga. I säsongens första Vetenskapens värld gör vi om ett av 1900-talets mest kontroversiella experiment. Det räckte med uppmaningen från en auktoritet i vit rock för att försökspersonerna skulle dela ut dödliga elchocker till en person de trodde satt i rummet bredvid.

Även i SVT2 7/11

[AS76]

Det håller jag med om, personer som gillar att plåga andra människor verkar verkligen söka sig till de sociala myndigheterna och där få göra det de aldrig skulle tillåtas göra som privatpersoner.

[Ruby Harrold-Claesson]

Helt rätt, AS76!

I sin artikel Den obarmhärtige samariten skrev idéhistorikern och journalisten Maciej Zaremba:
"Sociologerna brukar anse att andelen skitstövlar är konstant, men att de beroende på omständigheterna söker sig till olika verksamheter. Numera söker de sig till den offentliga omsorgen. Där kan medmänsklighet vara ett brott."

Det är påfallande - och jag finner inte ord att beskriva min avsky för det - att så många empatistörda människor får offentliga (politiska) uppdrag och anställning på myndigheternas kanslier. Och, det är lika illa ställt med deras uppdragstagare: i det här sammanhanget, fosterföräldrarna.

I ett fall som jag arbetade med i Göteborg under 1990-talet sa socialtjänstens advokat, en kvinna som inte hade egna barn, till modern under en förhandling i kammarrätten: "Det här barnet är inte till för dig." Min klient tände på alla cylindrar och svarade: "Vem f-n har fött barnet? Du?! Du kan inte ens få några egna barn din dj- kossa!" Kammarrätten dömde till socialens fördel.

Värt att notera att socialnämndens ordf. och hans fru hade inte heller några barn.

Och i ett fall som jag arbetar med nu där socialchefen är en 50-år gammal ogift man som inte har några egna barn, gör han allt för att hindra ett normalt umgänge således en ev. återförening av barnen med deras familj - trots att saklig grund för LVU inte föreligger.

Detta är grov misshandel. Detta är överlagt administrativt, fysiskt och psykiskt våld.

Jag är övertygad om att dessa myndighetspersoner och deras uppdragstagare är maktberusade. De njuter av våldet som de utövar mot barnen och deras föräldrar.

[AS76]

Helt rätt, AS76!

I sin artikel Den obarmhärtige samariten skrev idéhistorikern och journalisten Maciej Zaremba:
"Sociologerna brukar anse att andelen skitstövlar är konstant, men att de beroende på omständigheterna söker sig till olika verksamheter. Numera söker de sig till den offentliga omsorgen. Där kan medmänsklighet vara ett brott."

Det är påfallande - och jag finner inte ord att beskriva min avsky för det - att så många empatistörda människor får offentliga (politiska) uppdrag och anställning på myndigheternas kanslier. Och, det är lika illa ställt med deras uppdragstagare: i det här sammanhanget, fosterföräldrarna.

Klart intressant artikel. Det är rätt ironiskt, det där med myndigheternas medkänsla. Jag har lite av ett socialt handikapp, har diagnostiserats av myndigheterna med Aspergers syndrom. Det medför att man har en viss risk att hamna utanför samhället. När jag gick gymnasiet så kände jag mig väldigt välkommen dock, vänner där var förstående och bjöd in mig på aktiviteter, man skulle kunna kalla det en sorts "vård". Sedan efter gymnasiet när vårt hem föll sönder gav sig socialtjänsten in och skulle vårda på offentligt vis, trots att jag inte ville ha med dem att göra.. De var på mig i två år under tiden jag bodde i Härnösand trots att jag bad dem att lämna mig ifred. Efter att jag flyttat från den staden så förträngde jag helt och hållet att jag hade haft med dem att göra.

Jag blev så innesluten i mig själv efter det, de skrämde mig rätt bra. Det som socialtjänsten anser att de måste "vårda" sköts så mycket bättre av vanliga medmänniskor. Sveriges handikappolitik är förfärlig, hur de handikappförklarar människor som har all förmåga i världen att klara sig själva. Fast om människor tillåts sköta sina egna liv så blir det ju förstås inget jobb för offentliganställda.

[XENIA]

OM soc.-utbildade har lärt sig någonting öht på Socialhögskolorna, så är det hur människor reagerar på provokationer.

Med en rätt timing, så provocerar de, så att medborgare kan bli mer än dubbelt förbenade, och då uttrycka sig olämpligt i fel sammanhang, och därmed ge dem "rätt".

Jag minns t ex, när de vägrade att ändra helt felaktiga uppgifter och texter i deras persondatasystem, och PuL-ärendet skulle dras bland en samling inkompetenta hobby-politiker i en lokal kommundelsnämnd, så fick jag deras beslut samma dag (!) som mötet skulle vara. Jag hade således 2 anledningar till att vara ordentligt arg och upprörd, vilket påverkade mig, och jag framstod sannolikt som rabbiat inför nämnden.

Nu har ju (fp) blivit blåare än moderaterna, men frånsett detta, så uppmanar jag alla att INTE rösta i kommunalvalet 2010. Det är tjänstemännen som helt och hållet styr de lokala hobby-poltikerna (inkl. styr juristerna på Länsrätterna/Kammarrätterna), så varför ska vi medborgare rösta öht?

[jean-raoul]

FrÃ¥n ostraci         

Stockholm den 26 februari 2010


Anne Catrin Weingård

Eftersom mitt liv plötsligt har förkortats efter de 16 vidriga år som du med dina lögner och det etablissemang som �skyddar� dig har orsakat, vädjar jag som en sista önskan att du ska ta och rannsaka mitt namn från dina förtal och berätta sanningen för Ludwig och varför han under en sådan lång tid blev utan sin far. Det justitiemordet blev barockt både i tingsrätten och i hovrätten. Värre angrepp utgjorda av alla dessa byråkraters små händer visade sig ständigt lika destruktiva som bland annat beslutet att låta mig vara utan känd vistelseadress baserat på dina vilseledande lögner m.m.

Jag vill också påminna dig om att det var du som önskade bosätta dig på land i Frankrike och att du senare fick imperativa order att komma "hem" till Sverige för att lösa din fars "besvär" som hans tydliga illegal skatteplanering orsakade honom. Vi hade avslöjat en härva av pennigtvätt. Perverst är att du har tvingat Ludwig var gäst hos den påstådda nya ägaren. Du har inte velat förstå att Sanchez och Arbili är av samma skrot och korn och i samma loge. Jag fick nyligen se tvättmaskineriet försätta vara igång via ett konkursdrabbat skenföretag och en ytterligare konkurs (den nionde sedan 1987). Detta senaste företag skulle ha köpt halva tomten med huvudbyggnaden för tre miljoner Euros. Du kan blunda men du deltar i detta kriminella �systemet� och det torde du veta.

Under vårdnadsprocessen lät du din advokat ljuga och anklaga mig för att "ha dödat barn i Afrika", denna vidriga lögn förföljer mig.
Du rensade företagets kassa och förfalskade vårt köpeavtal med syfte att sudda bort mig från mina engagemang att försvara vår dåvarande familjs integritet och investeringar.
Genom att dölja dessa brott hade du till och med mage att ta betalt med flera hundra tusen kronor för det arbete jag utförde och de olika utgifter jag hade vilket har ruinerat framförallt mig och förstört mitt liv och samtidigt skadat Ludwig.
Som du vädjade till din far en vecka innan du lömskt försvann med Ludwig, lämnade du mig �som en tjuv och en bedragare�.

Jag dör sjuk och fattig men med bevarad integritet. Jag älskar Ludwig, han betyder allt för mig och det är hans om framtid jag bryr mig.
Den ska inte grundas på falska sanningar och svek.
 



Jean-Raoul de Marcenac