Författare Ämne: Kommunismens ansikte  (läst 1071 gånger)

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Kommunismens ansikte
« skrivet: 24 september 2009, 09:52:03 AM »
En ganska intressant tråd på swnet.politik där politik vs mänskliga rättigheter diskuteras.

http://groups.google.se/group/swnet.politik/browse_thread/thread/a69e0c68984c3a79?hl=sv#

Fredrik :Ostman skrev:
>> >> -----< Avos >
>> >> Jag har svårligen kunnat norskensflammans paraller

> > Då ber jag om ursäkt för den passusen.

>> >> Jag accepterar inte nazister, då de öppet uttalat vad de
>> >> har tänkt göra, även om de påstår att det ska "bli bra sen" kan ingen
>> >> tro att det ska bli bra med en övermänniskoideologi.

> > Just denna del tog ju Hitler direkt från Lenin. Jag kan utan vidare
> > skriva:

> > Jag accepterar inte leninister, då de öppet uttalat vad de
> > har tänkt göra, även om de påstår att det ska "bli bra sen" kan ingen
> > tro att det ska bli bra med en övermänniskoideologi.

Kommunismen har inga öppet dåliga föresatser. Det är bara resultatet som
är dåligt. På samma sätt som borgerliga menar att de inte accepterar
kommunister, och att de därför bör trakasseras, använde de kommunistiska
staterna samma retorik i retur. Dvs att förtrycket är ett MEDEL, inte
ett ändamål som i nazismen. Eftersom det är ett medel kan de mycket väl
anse att det är med beklagande de använder detta medel, och att de
önskar att klasskampen vore mindre stark.

>> >>  Jag vänder mig särskilt mot socialismen och liberalismens
>> >> intrampande i privatlivet, i synnerhet socialdemokratin

> > Där är vi överens. Men nassar och kommunister trampade in bra mycket
> > värre. Där var det stöveltramp som gällde, inte toffeltramp.

Jag anser att alla ska ha rätten att tro på vad de vill, att människor
ska dömas efter sina handlingar inte efter sin tro. Ett extremfall är
när ni beskyller socialdemokraten Kjell för att stå för samma som
nordkoreansk kommunism.

Genom att visa sin opponent att man förstår opponenten bättre än hans
övriga sympatisörer kan man vinna dem för sin sak. Tvärt om bör man
öppet inför andra använda "djävulens advokatur" mot sina egna ideer.
Att försöka skrämma de som tror på en ide eller nedsvärta den stärker
bara tron, och insikten att man kämpar för något gott.

Alla inser att man bör ha rätten att tro på vad man vill. Även om det
fanns anhängare av Nordkoreans kommunism i sverige har de rätt att
betraktas som fristående från Nordkorea om de själva säger så. Då måste
ni isf hitta en annann utgångspunkt för att finna en svaghet i deras
argumentation. De har rätt att betraktas som personer med hederliga
syften därför att de har rätt att TRO på vad de vill, och att detta inte
kan vara något ont, om de inte säger något som är ont.

Politik är förtalskonst. Genom att smutskasta varandra, istället för att
intressera sig för varandras ideer och förstå varandras utgångspunkter
och sätt att tänka, skapar man problem istället för att lösa dem. Därmed
bevisar man att det demokratiska systemet är ovärdigt den uppgiften.

Jag kan ta mig själv som exempel. Jag träffade KFML(r):arna på SSAB i
Luleå 1972 då jag var 16 år, och blev indragen i deras mycket
framgångrika verksamhet. Det hände väldigt mycket: strejker, massmedia
etc. Jag slutade 1975 och företaget hade lovat att svartlista mig
politiskt för resten av livet. Jag chockades av beskedet, efersom jag
själv inte deltagit i strejker eller varit ledare. Därtill trodde jag
att man hade någon slags hänsyn till personer i tonåren och inte
betraktade människor som just vuxit upp som människor man gärna dödar.

Jag har sedan dess aldrig mer fått fasta anställningar i mitt liv sedan
1975. Endast ett fåtal människor i mitt liv har beklagat detta, en
handfull här på swnet.politik.

Om du försöker se politiken från mitt håll, kanske du förstår varför jag
inte tycker att politikens förtalskonst är en stor gåva till
mänskligheten. Det de gjort mot mig, liksom Vladimir Ryzhkov i Leningrad
som jag hjälpte att fly, är samma som de små fascisterna gjorde mot mig
på skolgården och inget annat.Valdimir som jag hjälpte fly var liksom
jag kommunist vid den tiden. Som du kan se så kan människor av helt
olika IDE har altruistiska värderingar. Det är alltså inte bara
borgerliga människor som har altruistiska ideer.Vladimir bor numer i
sverige, och vänsterpartiet hjäpte honom och gömde honom undan polisen
och utvisningshot.Idag är han gift och har permanent uppehållstillstånd.

Människor intalar sig att de utför denna "politiska" mobbning av något
slags "högre syfte". Men de fortsätter med vad de ägnade sig åt på
skolgården som små mobbarskitar, fast nu som stora mobbarskitar.Vladimit
kallade de "CIA-agenten" på den förvisningsort nära finska gräsnen där
han vistades. Han hade blivit dömd enligt 101km lagen, som förbjöd honom
att bo närmare än 101km från tätorter. Brottet: umgänge med mig ( vi var
båda med i vänskapsförbundet sverige sovjet), burit tre 33 cl öl is n
väska som jag köpt på valutashopen samt en burk rysk kyckling. Detta
ledde till avsked från tjänsten som brandman på smoljypalatset
(kommunistpartietshögkvarter) och förvisning.

Om vladimir behandlades bättre  än mig eller omvänt, kan vara egalt. De
mänskliga normerna är i vilket falls om helst satta ur spel.

Det är OERHÖRT svårt att sluta vara kommunist under dessa omständigheter
jag varit med om. Lika lite som Vladimir skulle kunnat börja gilla det
system han levde i, lika omöjligt var det för mig. Han har än idag inte
besökt Ryssland sedan han lämnade ryssland slutgiltigt 1995. Redan i
slutet på 70-talet ville jag sluta, men det var OMÖJLIGT utan att bli
fullständig moralisk förlorare och kapitulant. Trots allt: jag var ju
moralisk vinnare, jag hade fått ett mänskligt arvegods som skulle
förvaltats och föras vidare. Sanningen fick inte  gå förlorad; då går
man under.

 1980 gick jag med i EFS, fast jag fortfarande var kommunist. Jag
försökte på alla sätt bli av med åskådningen, eftersom den på intet sätt
var annat än en plåga för mig, som lett mig in i sjukpension, eftersom
alla "kamrater" svikit mig på alla sätt de kunde. TROTS detta gick det
inte att bli av med plågan: medlem i en kristen organisation, dagligen
försöker man bli av med plågan, alla hade svikit mig. Du ställer dig
säkert frågande till hur jag inte kunde lyckas under sådana till synes
optimala omständigheter.

Orsaken är det stora altruistiska budskapet, som JUST dessa förföljarer
förstärkt bekräftat, bränt in i själen och gjort till en livsuppgift för
mig ( Detta altruistiska budskap som du påstår är samma som nazism ?)
Genom att verkligen bevisa att detta samhälle inte har en demokrati,
att denna ordning är outhärdlig och inte kan genomlidas, utan att en ny
ordning måste införas, så "behövs" ju inget parti längre för att
predestinera mig att slå vakt om sanningen och föra den vidare. Fiendena
har alltså gjort IDEN och mig till parallella, och med samma mål. IDEN
har blivit mitt öde.

De hade alltså gjort mig till kommunist, idens egentligen meningen, och
inte bara i en ideologisk mening. En ideologi kan man ju lämna när man
blir less på den.

Inte förrän Hagel-Jugend började trakassera mig för att jag blivit
utsatt för myndighetsbrottslingarna i samband med deras försök att
stjäla min yngste son som ligger två år före i skolan via LVU, lyckades
jag äntligen göra mig HELT fri från dessa åsikter som stred mot min
religiösa tro, och jag skildes från att ha detta som mitt öde.

Dessa vidriga tankar om att staten ska uppfostra barnen, och att
Hagel-Jugend sade sig stå på socialas sida, egalt om de var brottsliga,
gjorde att jag med en lättnad kunde lämpa av denna börda.

Sammanfattningsvis: om ni inte behöver några kommunister: sluta då att
skapa dem ! Notera: sedan ni gjort kommunismen till någons öde genom
omfattande orättvisor och trakasserier, kommer denna grupp människor att
med lätthet klara av att störta samhället, eftersom de inte behöver
någon ideologi eller parti, utan de drivs enbart av sitt öde.
-- Avos \-- Bakåtsträvare
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna