Kapitel 1 - Så har det börjat…
En StoltPappa skriver ett inlägg på SVT Arguments - forum i samband med två tv-debatt om:
- Rättssäkerheten i Sverige
och
- Pappadiskriminering
Här följer inlägget:
***
StoltPappa
Re: Pappadiskriminering - 24 jan 2007 22:22
Mellan oss pappor…
...Och efter gårdagens debatt med Justitiekanslern Göran Lambertz och överåklagaren Sven-Erik Alhem.
Låt mig citera några fragment ur gårdagens debatt innan jag går vidare till dagens ämne:
Programledare:
Hur står det egentligen till med rättsäkerheten i landet Sverige?
Göran Lambertz:
Brottsutredningarna inte är tillräckligt goda alltid, ofta mycket goda men det är just de fallen när det fallerar som det är problem… Så beror det också på att jag tror att man dömer i svåra, väldigt svåra mål, så dömer man lite för slarvigt… Man tar inte beviskravet riktigt på tillräckligt stort allvar… Man är övertygad om personens skuld och man nöjer sig ofta med det…
Sven-Erik Alhem:
Vi måste ha ett system där man kan låta de som anses att ha varit felaktigt dömda få en chans till upprättelse… Man ska göra allt för att få det bättre ställt när det gäller deras möjligheter att få anlita advokat hjälp… Man ska inte vara beroende av att man har en journalist eller en advokat som jobbar grattis eller JK själv som jobbar grattis för en, för att man ska ha en chans att få upprättelse…
Programledare:
Vad är det stora problemet som du ser med att Göran Lambertz säger det han säger?...
Sven-Erik Alhem:
Det är egentligen detta… Vi är inga gudomliga varelser som vet exakt hur saker och ting förhåller sig… Vi ska vara ödmjuka och säga, ”jag gör fel, jag ska försöka begränsa mina fel att bli så få som möjligt under min goda vandel”
Göran Lambertz:
Vi är verkligt inne på det alvarliga för att här handlar om människor som ibland anklagas felaktigt och ibland döms felaktigt för brott som de inte har begått och det är livs tragedier, det är förstörda liv, därför måste vi vara på tå… Vi får inte ursäkta oss, det är så som Erik säger, man gör fel men man måste ha den ambitionen att det aldrig någonsin händer sådana fel…
Och här kommer dagens ämne:
Jag är en stolt pappa till en snart fyraårig underbar dotter.
Av dotterns mamma uppmuntrat, uppmanat av och tillsammans med socialförvaltningen (samt många, alldeles för många andra inblandade!), under snart tre år har jag blivit ständigt anklagat och anmält för: misshandel, ofredande, bedrägeri, misshandel, grovt misshandel, mordförsök, sexuella övergrepp, pedofili, anklagelser utan någon förankring i verkligheten.
Anklagelser som har grundligt förberedds vid varje tillfälle i samband med kommande förhandlingar i vårdnadstvisten.
Vad har polisen och åklagarmyndigheten gjort? Hur har dessa myndigheter agerat? På ett mycket beklagligt sätt! Det gäller om lögner, det gäller om förfalskade av officiella dokument och mycket annat!
Inget åtal mot mig, men absolut ingen åtgärd mot alla dessa falska kränkande anklagelser!
Därmed har på felaktigt sätt, mer eller mindre direkt, används alla dessa anklagelser mot mig för att slutligen direkt påverka (helt felaktiga) beslutet som mot alla odds fråntog min rätt till vårdnad till min dotter.
Det är välkänt myndigheternas agerande som på ett ”tyst sätt” använder sig av uttrycket:
”Att man är friad betyder inte att det inte är sant!” (SVT, Smålandsnytt, 2006-12-08).
Men ingen har (än så länge!) sagt till mig:
Ja, du har rätt! Sedan 1995 är Europakonventionen svensk lag. Och i denna lag (Artikel 6 - Rätt till en rättvis rättegång) kan man läsa: ”Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.”
Pappa diskriminering? Mycket mer!
Det är mer en tragedi! På detta sätt förstörs både mitt liv och min dotters framtid!
Jag hoppades mycket på att i vårt land skall man aldrig behöva ställa programledarens fråga:
”Hur står det egentligen till med rättsäkerheten i landet Sverige?”
Men efter en lång rad besvikelse och brottsliga händelser som (bland andra) besvärligt många tjänstemän inom omdebatterade myndigheterna har gjort sig skyldiga för, blev jag beroende av journalister och JK själv, för att få en chans att få upprättelse…
Att få chansen att inte definitivt hamna i klubben ”diskriminerade pappor”!
Att ge min dotter chansen till ett betryggande liv med både mamma och pappa (trotts separerade), att ge min dotter chansen att inte bli ytterligare en medlem i the Lost Daughters United…
***
Så var det då, 2007-01-24...
