.
Till Christer med familj
En barnexpert berättar här nedan (d.v.s. inte soc): citerar :
- " Bengt Grandelius berättar om en av sina tidigare klienter, en man i 35-årsåldern som var både välutbildad och nyfiken. Han hade nyligen blivit sambo med en kvinna, som hade en 10-årig son. Han undrade om det fanns något att läsa om 10-åringar, eftersom han själv saknade kunskap i ämnet.
”Det finns nog en väldig massa böcker. Men du har ju något bättre på närmare håll – en riktig 10-åring. Bekanta dig med honom i stället”, svarade Bengt Grandelius.
”Hur gör man det då?” blev följdfrågan, varpå mannen fick rådet att intressera sig för styvsonen, fråga honom vad han tycker och tänker om olika saker och lyssna på honom.
En tid senare kom mannen tillbaka och berättade hur det hade gått: ”Vet du en sak”, hade pojken en dag sagt till sin styvfar, ”jag tycker om dig, för du frågar mig om saker.”
För Bengt Grandelius är detta en historia med många bottnar. Den visar hur viktigt det är att bli tillfrågad, för i samma ögonblick som din åsikt efterfrågas blir du någon.
–Ett råd som jag ofta brukar ge till föräldrar är: ”Försök ställa frågor där ni inte har ett givet svar.”
Pappan, som hade en 16-årig son, ställde följande fråga: ”Kan jag säga min uppfattning till min son utan att påverka honom?”
Bengt Grandelius svar löd: ”Nej, det kan du förmodligen inte, men all påverkan är inte otillbörlig.”
Tvärtom är det en förälders uppgift att påverka sitt barn. Barn behöver referenser och utgångspunkter; annars blir det svårt för dem att bilda egna tydliga uppfattningar. I det här sammanhanget understryker Bengt Grandelius hur viktigt det är att föräldrarnas ansvarskänsla stärks.
–Nog känner de flesta av dagens föräldrar ansvar, men de vet inte riktig vad de ska ta sig till: Är de behöriga i barnens liv? Har de rätt att lägga sig i?
Han spårar denna vilsenhet ända tillbaka till Alva Myrdal och det nya socialpolitiska tänkande som kom på 1930-talet, när utbildad personal inom barnavården fördes fram som de mest lämpade att ta hand om barnens väl.
–Det innebar ett slags omyndigförklarande av föräldrarnas förmåga; plötsligt fanns det andra som visste bättre.
Men om folk vänder sig till mig med frågor vill jag ju gärna ge råd, säger Bengt Grandelius, som har löst dilemmat genom att inte leverera några tekniska lösningar.
Istället svarar han med en motfråga: ”Hur tänker du själv?”
–Då brukar det visa sig att föräldrarna redan har en massa goda tankar som jag kan stödja hellre än att jag ska plantera in något helt nytt. Jag följer spåren till de insikter som de flesta ändå har.
För föräldraskap är inte något som bara experter klarar av. Det är hans fasta övertygelse, och med den utgångspunkten blir det inget omöjligt uppdrag att vara förälder.
–Man löser det om man har barnets väl i fokus – och om man tar sig tid att sätta sig in i barnets situation. Ambitionen måste vara att vägleda barnet in i ett liv där det lär sig att respektera sig själv och andra. Man behöver inte göra det konstigare än vad det är. " -
Slut citat
