Tackar för infon!
Jag skall göra vad jag kan med denna info, men jag håller inte ihop så länge till! Saknaden är för stor samt att min hustru bara ligger i sängen och sover, hon vill inte prata längre!
Vägen har varit lång innan omhändertagandet, diskriminering och allehanda hot och så vidare. Jag vet att vissa faller endast på grund av det som hände oss innan, men vi bet ihop, sen händer det här, och vi ställs utan hjälp och ingen litar på oss! Lögnerna i rättsalen var också nåt jag inte ens sett på film, så besvikelsen är total då vi känner att det inte spelar någon roll vart eller vem vi ringer, ingen rör en fena, ingen kontaktar någon, ingen plockar upp luren, endast total tystnad och ointresse!
Jag ser i ögonen på dom inblandade att dom vet att dom har gjort bort sig, en del vågar inte ens titta oss i ögonen när dom hälsar. Men dom går vidare ändå och förvärrar situationen än mer, det är nåt som inte ens f-n själv skulle kunna göra! En av dom har dock ett hjärta utav sten fullt ut. Vi köpte en digitalkamera till lilla gubben, han älskar att ta kort, blev också ruskigt glad. I rummet där vi var så fanns 2 dörrar, den ena gick ut till korridoren, den andra ut till den så kallade bakgården, ingen var dör. Jag bad min son att ta 2-3 steg ut i solen så jag kunde ta ett kort på honom, då röt en av social, hmm, anställd, - Pojken stannar här, det här är en fråga om samarbete. (Spelade in mötet)
Om man tar ett par steg tillbaka så förstår man det så här, - Pojken stannar här, det här är en fråga om diktatur ifrån vår sida, och ni skall lyda till punkt och pricka! Min son blev rädd, jag var tvungen att gå ut och gråta, det är så omänskligt så jag finner inte ord längre.
Den totala behandlingen under många år har tagit hårt, det som hänt på sista tiden är som att hälla salt i ett sår... Jag förstår inte hur man kan bli så elak, jag förstår heller inte hur en kommun kan bryta mot lagar och regler mitt framför alla, och sen mer eller mindre fira!
Jag skrev brev efter brev, mail efter mail i drygt 2 månader, sen försvann luften ur mig när jag får reda på att vi inte får tillbaka vår son bara för att vissa tror sig veta saker om framtiden som inte hänt, samt vaccin... Som inte ens är lag på... Det har gått för långt, det har gått på tok för långt!
Frid på er!
