Författare Ämne: Diskussion med Ann på Anns blogg  (läst 2521 gånger)

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Diskussion med Ann på Anns blogg
« skrivet: 21 mars 2009, 10:20:27 AM »
http://levandeliv.blogspot.com/2009/03/ytterligare-repliker-till-avos.html

Så där då var ubuntun installerad igen, blir det mer ominstallationer, så åker datorn ut genom fönstret, så får vi sköta detta via snigelpost istället.

Jag antar att du vill avrunda den här diskussionen . Det kan vara bra, att man inte kör allt till slutet. Vi har ju båda nått framsteg.Du har funnit ett mer nyanserat synsätt på de personer som du tidigare definierade som "socialas fiender", Jag har funderat på att istället för att  kalla dig "NKMRs fiende", exempelvis skulle kunna kalla dig Ann ?

Det är ett bra perspektiv att undersöka den personliga biten, när det gäller positioner som varit fastlåsta i ÅR.

Det har förstås en risk att psykologisera konkreta problem, i synnerhet om problemen finns i personens omgivning, och om man känner sig utsatt av sin omgivning då får veta att det handlar om ens uppfattningsförmåga det är fel på, så riskerar detta att bli bensin på elden.

Vad är det för medium som vi skriver i ?
Förut när folk diskuterade anonymitet/icke anonymitet brukade jag svara att jag inte skrev anonymt, men att jag alltid skrev maskerad..

Idag skriver jag anonymt. Tycker att det egentligen är bättre, då slipper jag överväga alla möjlig och omöjliga konsekvenser. Men framför allt så klargör anonymiteten bristerna i mediet. Jag kan ju inte SE DIG, jag kan inte se ditt kroppspråk,  Se om du blinkar nervöst med ögonen när du gör vissa påståenden, och mycket annat. Om du ser trovärdig ut: etc.

Jag har varit på datanäten i 20 år nu. Du skulle bara veta vad jag har varit med om !

Exempelvis då vi skulle starta ett datanät i början på 90-talet, Jag ville ha en HOST för sörmland från en skola i södertälje, en pensionerad gymnasielärare verkade det som, han svängde sig med latin och filosofiska citat.Vi behövde en extra erfaren person menade jag, någon som kunde visa de yngre tillrätta. MotherHOST, skrev att nog var den här kandidaten bra, han hade många goda sidor, men han var ju bara 15 år....

Om man bara kunde få VETA vilka man har diskuterat med under alla år: folk som mordhotat varandra, sagt det ena och det andra åt VEM ?! Om de fick SE vem de har vräkt ur sig åt , då skulle de fundera på om de själva varit riktigt kloka !

För den gamle gängledaren för Hells Angels som uppträdde hotfullt och arrogant kanske bara var 12 år och skrev från pappas dator..

"Du är fullt övertygad om att soc är av ondo, du har drabbats av dem och du kan inte se något vettigt med dem."

Du har fortfarande en del svartvita synsätt där. Vita änglar som ska rädda människor från svarta demoner. Ideologier är farliga. Allting kallas inte ideologier, men är ändå ideologier.
Trots allt; du har börjat ta åt dig religiösa synsätt på värden, det betyder att ideologiernas grepp om dig kan komma att lösgöras. Att tankarna kommer att ledas av altruistiska värden, av existensiella värden, och inte av "experternas" utlåtanden, som bara uttrycker deras särintressen egentligen..

Arme'n av experter är idioter. De här hjälplösa! De har "hjälpt" oss, så vi nästan dog. Mitt 14 åriga äktenskap med en autistisk kvinna som slogs hejdlöst drabbade mig mindre än de myndigheter som senare skulle "hjälpa till".

Den äldre sonen som var blev bäst i klassen sedan han flyttat ut till mig, fick ingen psykiatrisk hjälp.

Blir myndigheterna inte av med problemet, så försöker de förstöra livet för oss istället. Socialsekreteraren som ledde utredningen sade efter sina ödesdigra beslut mot den yngre sonen som är ett underbarn att "sociala är inte till för att hjälpa familjer som har problem": Ja, jag har förstått det, tyvärr alltför sent.

Du känner säkert till den riksbekanta zigenarfamiljen i Vojakkala inte långt härifrån. Alla i familjen har svår aspeger. De har terroriserat byn i 15 år, de beskjuter bilarna på vägen. De nästan mördade prästen som de hade till granne. Folk vågar inte bo i närheten av dem.Myndigheterna och sociala förklarade bara att de här människorna var sjuka och kunde inte straffas.#det är ju synd om dem".Inte heller kan de sättas in på sluten psykiatrisk vård tydligen. Nu har de nästan mördat en människa igen, men nu har myndigheterna blivit utskämda: nu ska de dömas till 9 års fängelse, Men det FÅR man ju inte göra om de var psykiskt sjuka !! Det GÅR att sätta psykiskt sjuka i fängelse, men bara om det passar myndigheternas syften. Myndigheterna har skämt ut sig, då ska psykiskt sjuka i fängelse, en kontraorder går ut: frisk-skrivning/fängelse, så blir det så.

Tidigare gick det inte att sätta dem på psykiatrisk tvångsvård, det gick heller inte att sätta dem i fängelse, nu går precis ALLTING, bara det passar de rätta intressena: innan passade inte formeln "vem tjänar på detta ?" NU gör den det.

"Jag å andra sidan har sett hur illa barn kan fara om ingen agerar och jag vet inte hur vi skulle kunna överbrygga dessa motsatta uppfattningar."

Det är enkelt: jag har OCKSÅ sett hur barn far illa.

Du har OCKSÅ sett hur sociala gör så att barn far illa.

Du och jag har SETT samma saker, men vi ser olika på vad som är huvudsak och vad som är bisak, vad som är verkan och vad som är orsak.

Till sist så faller resonemanget för socialas del:en enskild person kan ha brister, men en myndighet får inte ha brister, då måste myndigheten gå att ställa till ansvar. Ju längre tiden går utan att myndigheten kan korrigera sina egna fel, ju fler hederliga socialsekreterare kommer att tvingas att söka sig bort från sociala, och social kommer att närma sig sin ödestund.

"Du skriver om min tvekan att ta ställning till det här med att ventilera sitt privata och jag vet med mig själv att jag vid åtminstone ett väl markerat tillfälle läckte ut delar av mitt privata som inte bara rörde mig själv. Jag vet varför jag gjorde det och jag har förlåtit mig själv det för länge sedan, men det är ändå inte något jag kan rekomendera."

Detta är säkerligen livets svårastre problem. Det kallas frågan om antagonistiska och icke-antagonistiska motsättningar.

En antagonistisk motsättning är en motsättning där du bara kan välja mellan det som är dåligt och det som är ÄNNU sämre. Det är ofta man hamnar i valet mellan att hängas eller skjutas, vilket är folks vanliga sätt att tala om detta begrepp.Notera att man om antagonistiska motsättningar och val talar om "valet" mellan dessa alternativ "dåligt" och "sämre".

När man går ut till striden, för att erövra Phyrrussegern ropar åskådarna till soldaterna "akta dig nu så att du inte gör illa dig!", ""var försiktig så att du inte smutsar ned dig!". De som tågar iväg PLÅGAS av omtanken, och känner att de redan är döda och bortglömda.

Min yngre son som sociala försökte stjäla, sedan de upptäckt i en psykologisk test att han skulle bli ett underbarn ligger två år före i skolan. Han går i trean och läser 5:ans matte. Han har läst ut Finlands nationalepos Kalevala, Sagan om Ringen, Richard Addams "Den långa Flykten" och mycket annat. Han talar ryska och en del engelska, spelar gitarr. Socialas förlängda arm skolan har när inget annat hjälper i dragkampen om honom börjat behandla honom som en efterbliven i skolan. De har tagit ifrån honom läroböckerna, han får inte längre läxor, han får sitta och leka med modell-lera. Han får beröm om han kan hämta jackan, och hålla reda på mössan, men får veta att han ingenting duger i skolämnena. Lärarna har i alla fall slutat säga "vi måste ju följa läroplanen". Jag får för egna medel köpa läroböcker åt honom och hemundervisa honom. Tiden på skolan är ett svart hål.

Det finns ingenstans man kan vända sig längre. Alla juridiska möjligheter och rättigheter var utttömda redan innan jag ens kommit i situationen att jag skulle få dem. Skolan vet att de kan göra precis vad de vill, jag kan inte anmäla.Jag kan inte gå till sociala, anmäla tillskolverket, gå till en psykolog, till polisen etc. Det här är MITT problem!Jag kan gå till allmännheten !! De gör så här för att konstruera bevis att grabben är efterbliven, och att jag har bluffat om hans framsteg:sedan ska de anmäla igen innan slutet på terminen. Men jag vet vad de håller på med, och för varje åtgärd de gör, har jag en motåtgärd. Varje månad nya intriger, som ska bekämpas. 4 anmälningar till elevvårdskonferens förra året, och en "tom" anmälan till sociala för att hota mig att inte anmäla till skolverket. I TRE ÅR har detta pågått mot skolans bästa elev.

Jag vet ju sedan tidigare att skam och skuldbeläggandet av de som myndigheterna trakasserar är en fundamental metod att skilja de starka från de svaga. Därför är jag tacksam för skam och skuldbeläggandet: Man MÅSTE vara stark, annars så är det bara att ge upp ! Redan 1975 när jag blev politiskt svartlistad, och vägrades fasta anställningar, fick jag veta att jag var en usling som överhuvudtaget nämnde myndigheternas skuld i att med olagliga metoder hindra mig att få fasta anställningar. De bad mig fixa mitt eget liv och hålla tyst. Jag har fixat mitt eget liv, jag har gått högskolor i sverige, finland och sovjet. Tar de bort svartlistningen då ?

Nej, naturligtvis gör de inte det, de gör inte så för att jag är samhällsfarlig, snarare på grund av att de använder samhällsfarliga metoder att skaffa sig makt.

Mera skuld och skambelägganden ska härde de som idag plågas, till att öppna munnen och tala om vilka det är idag som myndigheterna trakasserar.Skam och skuldbeläggandet är nödvändigt för att stampa fram nya krafter. De som inte behöver kämpa kan förbereda sig på att dö om det känns lindrigare.

Alla vet ju att den som bär sanningen om sig, kan inte döda den, utan att dö själv. Sanningen dödar den som står i dess väg. Den antagonistiska motsägelsens väg ger oss valet mellan vad som är dåligt, och vad som är ännu sämre. Den som försöker fly bort från detta, ska visserligen kallas förnuftig för att han vägrar göra ett omöjligt val, men sedan kallas en usling och en brottsling som inte gjorde vad han kunnat, innan han slutligen själv gick under på grund av sina usla vägar i livet.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Diskussion med Ann på Anns blogg
« Svar #1 skrivet: 22 mars 2009, 08:04:38 AM »
"Jag brukar uttrycka det som att kritik från människor som jag vet tycker om mig och bryr sig om mig - den kan jag ta men annan kritik? Hur vet jag att de säger eller skriver det de säger och skriver för att hjälpa och stötta mig och inte för att stjälpa mig? Det där handlar ju om tillit och det är mycket få människor idag som jag tar emot kritik ifrån om det gäller mig som person."

Från vem kritiken kommer är ju sekundärt, det är väl smällarna som kan vara problemet. Ofta kan man säga att om man tycker att någon person liknar djävulen själv, så beror det antagligen ofta på att han har rätt.

Kritik man absolut inte bör framföra är kritik där man avfärdar någons uppfattningsförmåga vad gäller sådant som en normalbegåvad borde klara av:veta något om sin familj, sitt arbete, eller hur man sköter sina enklaste sysslar. Att ovanpå detta någon på internet delar ut säkra påståenden om ämnet ca 100 mil bort, ökar ytterligare irritationen, och tänder eld på brasan.

Man måste hitta något sätt att kringgå en sådan gigantisk integritetskränkning om man har sett något konstigt i dessa självklara funktioner hos en annan människa.

Men det enkla är ju det svåra.  Om någon säger något avigt om sina egna barn, är det en dubbelhet i att säga att den som står dem närmast vet bäst. Det är klart att föräldern vet BÄST, och även vet barnets BÄSTA. Men om man ser på helhetsbilden, så kan utövandet av barnets bästa vara uppblandat med irrelevant makt.

Det där är en känslig fråga, eftersom den förutsätter att familjens integritet forsceras.  Jag har under den tid jag huserade på FB lyssnar på kufarna i familjediskussioner. Jag har aldrig hört någonstans att man öppet talar om barnmisshandel som ett självklart inslag i familjelivet. "Ge dem en jävel bara" etc.Folk tävlade i vem som kunde gå längst.

Där finns två sätt att gå tillväga: en förälder med ett stormigt familjeliv, som försöker upprätthålla ordning och diciplin, genom att agera polis, och använda milt våld eller passivt våld.

Den andra varianten är en förälder som har satt upp sina barn på sin prestigelista: "folk jag har klippt till". Man ser det på dem att de skryter och raljerar om våldet,det tar inte ont i dem när de slår sina egna barn.De talar inte om situationer som måste stävjas, utan maktanspråk som måste hävdas.

De här diskussionerna exempelvis är mycket svåra. Man har som utomstående ingen rätt att forschera familjens integritet, men man kan som vaken åhörare läsa av signalerna. Den senare kategorin kan inte ta kritik, de försvarar ju ett revir. Den första kategorin använder ett medel och har inget EGET intresse av att använda JUST DET medlet.

Här finns ett vägval:ska man vara samhällspolis, eller gå efter vad som är funktionella beteenden ? En förälder i en svårt pressad hemmiljö kan använda milt våld för att behålla kontrollen. Det är inte ett uppsåt. Det kan låta slarvigt att säga det: men jag tror verkligen inte att barn blir psykiskt skadade för livet av att några gånger i sitt liv ha råkat ut för detta. Det finns ju ANNAT som skadar mer.Elakhet exempelvis. En sådan förälder kan det verkligen vara givande att föra samtal med. Man kan lära sig mer om svåra problem, och situationer och hur man ska lösa dem, med en person som är öppen för kritik.

Den andra kategorin förälder lämnar jag därhän, då en sådan person är på väg mot sitt öde.

Men om man nu betraktar diskussioner med kategori 1 föräldern ur polisperspektivet som medlöperi till barnmisshandel, och försvar av övergrepp så missar man stora kunskapskällor om livet och dess viktigaste konflikter.

Man brukar säga att det goda inte alltid är det bästa: om man tycker att det goda är att agera samhällspolis mot allt och alla: så är det bästa att låta bli.

Här ser man också en annan sak: öppenhet. Den som öppnar sig på detta sätt "fläker ju ut sig". Tar en risk, vill dela med sig, men är verkligen ärlig och vill ge och ta. Släpper på sin integritet. Sanningen bör inte hindras, den bör släppas fram. Man får några chanser att planera var sanningen ska landa, om man inte tar dem, så bryter sig sanningen lös själv och det kan ingen stoppa. Att hjälpa sanningen att komma fram på bästa sätt, så att minsta möjliga skada för integriteten uppstår anser jag är en viktigare uppgift än att påpeka myndigheternas synsätt i saken.

Du hade tidigare talat om någon bok som hetter något i stil med att inte föra ett krig , kommer inte exakt ihåg.

Det finns den kategorin människor. De försöker bli martyrer/hjältar. De talar om SIN kamp. I kampen framstår PERSONEN SJÄLV i fråga, familjen, det kampen gäller står i bakgrunden. LIDANDENA i kampen, handlar om hjälten/martyrens lidanden, inte några lidanden/åsidosatta personer som hjälten/martyren gjort sig till ombud för. Hjälten/martyren osynliggör de han säger sig kämpa för.Hjälten /Martyren är vanligen en ganska ömklig person, som vädrar efter uppmärksamhet och kompensation för SITT liv. När barnen då får bli medel i detta krig, så blir detta mycket patetiskt.

Detta tar inkompetenta socialsekreterare ofta upp, eftersom det i skilsmässor alltid handlat om någon som fört en KAMP, för att rädda barnen, för att skiljas, för något annat. Sedan används denna kliche mot de som fört en kamp för BARNEN, med sig själv som ombud som en kamp för personens egna intressen. Att personen för ett krig, medans saken handlar bara om hans närstående, dvs familj.

Den sista meningen kan man tolka lite osm man har lust. Att man inte ska vända sig till omgivningen/myndigheterna vad gäller hjälp beträffande frågor om sin familj. Lätt att säga:svårt att göra. Bättre då att tala om HUR detta ska göras.Jag ser samtalet som fundamentalt, vi DÖR om inte sanningen får komma fram. Sekundärt är att samtalet förs med en myndighet. Bättre att samtalet förs överhuvudtaget.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Re: no way !
« Svar #2 skrivet: 22 mars 2009, 11:50:04 AM »
Citat från: "Jan-Olof Larsson"
Låt mej fråga hur har du tänkt dig få en förändring av de våldsamma ingripande med skador som följd både på barn och föräldrar. En förändring som lindrar det livslånga omänskliga lidandet genom myndigheternas agerande . Kan du göra detta anonymt iklädd en burka så får du räkna med att erhålla Nobells Fredspris.
Kanske är du inne på att fröken ann skall hjälpa dej med detta.

Nobody knows !


Jag väntar mig INGENTING av dialogen. Den har ju förstås inget med sociala att göra. Konflikten mellan Ann och NKMR/mig har varat så många år att man behöver se vad som har hänt. Demoniserandet gör att tankarna torkar ut. Iaf så säger Ann att hon har tänkt om. I Sista meddelandet säger hon att hon inte har tänkt om. Att hon förföljer Felicias mamma tycker jag verkar som att hon inte har tänkt om. Att jag kunnat föra en saklig diskussion tyder på annat.

Jag resonerar så att på NKMR händer ingenting, och har inte hänt något på länge. Jag kan lika gärna dricka kaffe med NKMR's arvvfiender, och försöka ta redan på mer om vad som händer.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Diskussion med Ann på Anns blogg
« Svar #3 skrivet: 22 mars 2009, 16:15:41 PM »
"Först det här med mina "religiösa värden". Dem har jag levt med i ca 30 år och de är en stor anledning till att jag strider mot sådant som är fel! "

Så du menar att du stödjer dig inte på ideologier utan på moraliska, altruistiska och existensiella värden ?

Ideologier är alla föreställningar som bygger på att man definierar grupper och individer i grupper utrustade med kollektiva egenskaper och tänkesätt på gott och ont. Exempelvis är rasismen en ideologi.

Vi har ju talat om demonisering av motståndare. Just DÄR har du ideologiernas verkan. [Stalin/insert almost anything] är en produkt av kommunistpartiet, kommunistpartiet en produkt av Stalin. Varje gång mantrat upprepas,fram och baklänges, ökar demoniseringen. Så fungerar en ideologi.

Fungerar din realition till NKMR och dess sympatisörer så ? Då  är det risk för ständig overload av känslor och kortslutning som följd.

Se även min förtryckarskola:

15.0 Den Manikeistiska myten.
15.1 Världen består av en ond och en god sida. Genom att luras att delta i KAMPEN på endera sidan kan människor lockas bort från att engagera sig i de verkliga frågorna.
15.2 Världen behärskas av två grundprinciper, det onda och det goda. På motsvarande sätt har människan två själar, en ond och en god. För att befria sig från den onda principen måste den kritiserade personen i fråga underkasta sig asketisk livsföring.
15.3 Tex Spionage är ett brott, men om spionen omfattar en annan ideologi,(vilket egentligen borde vara ovidkommande) , kan man medvetet framkalla indignation emot denna ideologi som spionen haft. Detta skapar då en avsiktligt osaklig debatt med alla innehavare av denna ideologi, de måste gå i försvarsposition, under tiden växer "debatten" som en atombombs-svamp medan de stridande överöser varandra med beskyllningar. Båda parter sysslar då med sina egna tolkningar av den mankeistiska myten, ingen inser då vem de egentligen har att göra med.
(Exemplet från Enbom-affären)


"Några ideologier håller jag mig inte med, däremot har jag gott om egna värderingar och det svartvita synsättet komer sig nog mest av att jag sedan några år diskuterat med folk som sett så onyanserat på saker och ting att det blivit nödvändigt att svara med samma mynt fast från andra ringhörnan..."

Vilket jag tolkar som ideologi..Dvs tolkningssättet är inte ett redskap utan ett självändamål.

"Jag är alltså kristen existentialist"
 
"Jag vill också tala om att jag inte förändrat min syn på NKMR - jag har bara inte tid med dem just nu eftersom jag hållit på så intensivt med att lobba emot sidan feliciasliv som för mig är mer prioriterad och "farligare" i stunden.
"

Jag fråpgar dig om de här två citaten ovan. Att du säger att du är kristen, samt "det där" med Felicia. För mig verkar det ganska konstigt det du ägnar dig åt vad gäller Felicia. Jag har inte följt uppfrågan. Men jag tycker att du kan förklara varför du jagar  en mor till ett barn som dog efter vård på ett privat vårdhem som stod under socialförvaltningens ansvar. Troligen svårt eller omöjligt att väcka stöd för en sådan fråga, möjligen i FBs mest avlägsna krokar.

"Skillnaden mellan mig och många systemkritiker är att jag inte förväntar mig särskilt mycket av system. Det varken förvånar eller upprör mig att de brister emellanåt - ändå försvarar jag dem delvis som en nödvändighet - om valet för ett barn består i att riskera att bli ihjälslaget i det egna hemmet så kan jag lätt fördra att det hamnar i en mindre kärleksfull, men dock ej livshotande miljö - chansen till liv har det då kvar och chansen till en framtid också om än vingklippt och sargad."

Inget märkvärdigt med det påståendet. Problemet är att sociala fungerar så att vi som anser oss vara normala föräldrar, ser hellre att sociala får begränsade befogenheter, så att de mer sällan kan ingripa. Det innebär att de nödvändiga åtgärderna blir färre, men eftersom enligt min mening normala familjer drabbas i störrre utsträckning av socialas despoti, så räknar jag det som det pris som måste betalas för att hellre en skyldig ska frias än en oskyldig dömas. "Pedofilförespråkandet" har alltså en grund i det allmänna rättstänkandet kan man tillspetsat säga.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Diskussion med Ann på Anns blogg
« Svar #4 skrivet: 23 mars 2009, 07:26:03 AM »
Avos:"Så du menar att du stödjer dig inte på ideologier utan på moraliska, altruistiska och existensiella värden ?"

Ann: "Min kommentar - absolut, det är därför jag undvikit att alliera mig med någon, eftersom risken då är stor att man uppfattas som att vara mer "med" än vad man egentligen är. "

Notera att dessa två stycken av mig och dig absolut saknar betydelse. Ideologier har förmågan att bilda skenbara budskap, fast orden inget betyder.

Avos:"Ideologier är alla föreställningar som bygger på att man definierar grupper och individer i grupper utrustade med kollektiva egenskaper och tänkesätt på gott och ont. Exempelvis är rasismen en ideologi."

Ann: "En lite för snäv definition tycker jag - jag kan mycket väl tänka mig att en ideologi som t.ex. humanismen, kan tillgodose både gruppens behov och individens i så stor utsträckning att de eventuella åsiktskillnader som finns är försumbara - en mänsklighetens ideologi har jag inte alls svårt att tro på. I teorin alltså..."

hmmja, nej humanismen innehåller det individuella perspektivet, det kan inte definieras som en ideologi då ingen kan rycka upp högerarmen i spasmiska rörelser och stelt utropa "heil humanismen". Ideologierna är det ultimat onda som människan åstadkommit. Det gör människan till ett monster, och gör att människorna ser varandra som monster. I ideologiernas konfrontationer förstärks de uppfattningar ideologierna odlar. Exempelvis lönar det sig för amerikanarna att smälla av bomber på marknaderna i Bagdad, och skylla på shia/sunnimuslimer: handlingen är självförstärkande i en ideologi(religion=ideologi).Fienden visar ALLTID sin sämsta sida i en ideologi, det är paradoxalt nog rättfärdigt att vara än sämre. Moral är inte en levnadsregel i en ideologi, det är ett medel:Ideologin kan aldrig visa vägen ut, den visar vägen till konfrontation.Ideologin är det högsta uttrycket för särintresse, humanismen och den PERSONLIGA tron är dess antites.

Avos:"Vi har ju talat om demonisering av motståndare. Just DÄR har du ideologiernas verkan. [Stalin/insert almost anything] är en produkt av kommunistpartiet, kommunistpartiet en produkt av Stalin. Varje gång mantrat upprepas,fram och baklänges, ökar demoniseringen. Så fungerar en ideologi.

Fungerar din realition till NKMR och dess sympatisörer så ? Då är det risk för ständig overload av känslor och kortslutning som följd."


Ann: "Som du säkert minns eftersom du själv var del i det så handlade ju mycket faktiskt om att demonisera MIG i bl.a. NKMR:s forum - man utgick ifrån att jag gick myndigheternas ärenden etc. och det är ju alltid svårt att i efterhand veta "vem som började". Jag vet dock att jag från början i alla de där forumen ingick med en övertygelse om att det skulle gå att debattera och att jag direkt möttes av misstro när jag skrev det minsta lilla som störde de inpräntade tankegångarna - alltså Avos, som vanligt gäller - kasta inte sten då du sitter i glashus. Jag var i allmänhet ensam mot ett kollektiv - jag hade mer anledning och rätt att gå hårt fram utifrån det underläge jag befann mig i numerärt (Enligt min moral alltså!)

Första gången jag blev avstängd av Ruby berodde på att jag ifrågasatt det vettiga i att en annan pappa där, (som du förde många dialoger med och i mycket delade åsikter med)...hängde ut sina barn som han gjorde och att då barnen dementerade for ut mot dem med hiskeliga beskyllningar. Jag frågade bara om han trodde att det var ett bra tillvägagångssätt om man ville återfå kontakten med barnen...och då blev jag bannad!

Jag minns också att du Avos - då när pappan till slut kom överens med sin dotter om att i fortsättningen inte tvätta deras byk offentligt OCKSÅ anklagade dottern för att "pressa" fadern. Hon bevisade honom därmed inte kärlek som du skrev. Du ansåg att kampen mot systemet skulle vara viktigare för pappan än att återfå kontakten med dottern, som jag förstod det."

Här exempelvis ser man hur ideologier fungerar. De är självförstärkande konfliktmaskiner. Fastän jag idag sitter med facit på hand, anser jag det vara ett svårt problem att lösa. Haken är åtgärder och motåtgärder. Där måste man fundera över sådant som integritet vs frihet. Jag lämnar den frågan till senare, eftersom den kan behöva lösas separat. Iofs så inbillar jag mig ingalunda att allting kan lösas, det är heller inte önskvärt att göra motsatsen till hjärnskrynklande.

Om Felicia:
Ann: "Och där har du inte förstått vad det hela handlar om! Jag ids inte än en gång förklara att det handlar om obevisade mordanklagelser och om försök att starta drev mot ej misstänkta eller dömda, och att detta strider mot allt vad rättsäkerhet heter. Stöd för frågan har jag fått. Generaldirektören för DI har uttalat sig om sidan, har beskrivit den maktlöshet man känner och större bekräftelsebehov har inte jag! Debatten har kommit upp på den politiska agendan och det är gott så - att en och annan flashbackanvändare eller ambulansjägarjurist inte delar min oro är av mindre betydelse! Det handlar alltså inte om Anneli per se utan om rättsprinciper och vad som är godtagbart inom ramen för yttrandefrihet!"

app-app-app..

"Mordanklagelser" inte är det väl detta saken handlar  om? För att en mordanklagelse ska vara en överträdelse, måste det ju handla om en specifikt anklagad, gissar att någon sådan inte finns.Inte kan väl ens yttrandet "Nixon var en jävla mördare" vara ett brott ? J-O L har ju en liknade historia där den invalidiserade yngsta sonen återlämnades död. Missunnar du de anhöriga att uttrycks sig så ? De fick ingen ersättning.

Här anser jag att du lider av internetblindhet, du kan inte SE de du talar med.De är virtuella opponenter. Jag är säker på att du inte kunnat säga Felicias mamma personligen det du yttrat över internet, om du hade henne rakt framför dig öga mot öga. Tvärt om är det Felicias mamma som tjänar på detta, eftersom hon kan använda dig som exempel.

Ska ta ett exempel från fidonet, föregångaren till internet. Jag hoppade in på politik forumet r20_politix,ooch såg att där försiggick en konstig diskussion mellan Patrik S och några andra högerextremister kring något som de kallade "Det politiska testamentet". Jag var ju kommunist på den tiden, och rök rakt på dem så gnistorna rök. Jag har aldrig tidigare i mitt liv lyckats åstadkomma en skrift, så full av glödande, kokande ondska som den texten. Som kokande lava flöt mitt inflytande in på mötet, och de blev chockade, svarslösa över denna totala ondska och hänsynslöshet. Jag konstaterade nöjt att mitt inhopp hade haft avsedd effekt, och konstaterade att de blivit överrumplade och helt lamslagna. Under en hel vecka var de i uppgivenhet och panik.
Efter två veckors bombande av mötet kom slutligen ett meddelande från hans kompisar "Patrik S har slutligen avlidit av den sjukdom han sedan en längre tid dragits med. Vi, hans vänner saknar honom, och hans medverkan i den politiska debatten på r20-politix".

Pseudoklimax. Det politiska testamentet var alltså verkligen ett testamente, killen hade skrivt från ett sjukhus, utan hår, sittande i en rullstol, med en massa slangar på sig.

Jag kunde ju inte SE honom, jag utgick från att i en virtuell batalj, har man de rättigheter man tar sig. Omvänt blev nu hans vänner Internet-blinda. De utgick från att jag var en oförsonlig fanatiker, som t om gärna attackerade döende personer. De hade ju inte reagerat för att jag inte kunde SE honom, än mindre veta vad "Det politiska testamentet" var, eftersom jag nyligen klivit in i mötet. Jag fick under hela min fidonet tid stämpeln som oförsonlig fanatiker, vilket var ideologiskt självförstärkande och självuppfyllande, då jag BEHANDLADES så, och SVARADE så, vilket du beskrivit i din kontakt med opponenter  varit en del av dessa kända symptom.

För min del låg räddningen i att Patrik S, själv gick i replik sista veckan och räddade min heder. Han skrev ett inlägg som jag än idag tycker är ganska kul.: " Tag du din jävla skrotbil och klistra igen fönstrena med gamla nummer av Norrskensflamman, drag sedan en slang från avgasröret in i bilen, och uppsök sedan den bättre av världar du så länge talat om: kommunisthimlen"

Avos: "Inget märkvärdigt med det påståendet. Problemet är att sociala fungerar så att vi som anser oss vara normala föräldrar, ser hellre att sociala får begränsade befogenheter, så att de mer sällan kan ingripa. Det innebär att de nödvändiga åtgärderna blir färre, men eftersom enligt min mening normala familjer drabbas i större utsträckning av socialas despoti, så räknar jag det som det pris som måste betalas för att hellre en skyldig ska frias än en oskyldig dömas. "Pedofilförespråkandet" har alltså en grund i det allmänna rättstänkandet kan man tillspetsat säga. "

Ann: "Och det är ju där våra åsikter går isär! Hur många onormala eller "dåliga" föräldrar skulle erkänna sig icke lämpade? Och vem är det som betalar priset om inte barnen, om man undanröjer myndigheternas eller samhällets rätt att ingripa? Hur många dödsmisshandlar av barn är "lagom" för att man ska kunna se mellan fingrarna med dem?Inte kan man överlåta åt föräldrar mer än man kan överlåta åt polis att utreda sina egna brott? Jag har tidigare skrivit om behovet av en tredjepart som kan granska både den bedömning soc gör och det som föräldrar framför, för att öka rättssäkerheten vid omhändertaganden."

Här är du ganska oklar. Det är två poler på intervallet "barnens bästa vs rättsäkerhet". Var befinner du dig på det intervallet?

Jag menar uttryckt i GRADER. Eller vill du placera dig längst ute på ena kanten?

"Barnens bästa" innebär att man bypassar regeln "hellre bör en skyldig frias än en oskyldig dömas".

"Barnens bästa yttryckt i ytterlighetstolkningen innebär att brott mot barnets föräldrar ger förstärkt rättsäkerhet åt barnet.

"Hellre bör en oskyldig frias än en oskyldig dömas", innebär i extremtolkningen att man nästan inte gör någonting för att döma skyldiga.

Jag menar där att man VISST kan ta fram sanningen: om man vill.Men rättsystemet i Sverige  har ju fallit samman.

Ann: "Det du skriver om "pedofilförespråkande" förstår jag inte alls - jag vet knappast något som är så förhatligt hos så många som just pedofili! Meningen tycks tagen ur sitt sammanhang - kan du förtydliga hur du tänker? "

Jag menar att konsekvensen av att man väljer DET ENA( väljer mellan sämre och ännu sämre, dvs en antagonistisk konflikt), är att man riskerar att släppa fri någon som skulle dömt. Men det är bättre än att oskyldiga kan dömas, och att jag måste förvänta mig att om jag skulle hamna i en domstol så är det omvänd bevisbörda som gäller.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Diskussion med Ann på Anns blogg
« Svar #5 skrivet: 23 mars 2009, 12:45:37 PM »
"Mordanklagelser" inte är det väl detta saken handlar om? För att en mordanklagelse ska vara en överträdelse, måste det ju handla om en specifikt anklagad, gissar att någon sådan inte finns.Inte kan väl ens yttrandet "Nixon var en jävla mördare" vara ett brott ? J-O L har ju en liknade historia där den invalidiserade yngsta sonen återlämnades död. Missunnar du de anhöriga att uttrycks sig så ? De fick ingen ersättning.

Men det är där du inte hängt med! Det handlar om tre namngivna "anklagade" där den ene blivit uthängd även med bild via olika länkar! Och som du faktiskt själv definierar det i andra meningen ovan så är det denna "överträdelse" jag reagerat på och kommer att fortsätta reagera på. Det är också detta DI:s generaldirektör skrev om i DN-artikeln häromdagen (Finns utlagd här på bloggen). Det är detta diverse "medsörjande" stöder. Man läser på sidan feliciasliv och missar den grundläggande frågan - hur kan människan veta allt detta? Hur kan hon beskriva hur "mordet" gått till i detalj, vem som sa och gjorde vad, när det vare sig finns vittnen eller erkännanden? Det är en ihopdiktad historia från början till slut och Anneli blir rasande vaje gång någon ber henne om bevis för att det skulle ha gått till sådär eller ställer frågan hur hon vet allt detta...och när Anneli blir rasande så nöjer hon sig inte med att uttrycka detta i text! Hon agerar! Tillsammans med de ledande i Stulen Barndom, alltså KE Bergh och Peter Lindberg har hon och i tur och ordning gått på min chef, hotat min kommun med JO-anmälan om de inte ser till att jag får sparken, uppmanat folk att prata ner mig hos min arbetsgivare genom att lägga ut telefonnummer m.m. via inlägg i sin gästbok m.m. Korrespondensen med min arbetsgivare finns diarieförd!

Så nu - en följdfråga til dig: Hur ser du på detta? Ska det få gå till så? Ska vem som helst som har ett horn i sidan till någon, kunna anklaga den för vilka vidrigheter som helst utan skuggan av ett bevis och agera IRL för att stoppa folk ifrån att informera om detta? Kan du t.e.x utifrån det kristna mottot: "Allt vad I viljen att människorna skola göra eder...." och vice versa, försvara dessa handlingar?

Upplagd av ann kl. 09:02
3 kommentarer:

Avos sa...

    Det här kan du aldrig vinna. Döda människor är goda människor. De som sörjer sina döda, har alltid alibi för hur de uttrycker sin sorg. Du är väl tillräckligt gammal för att veta att livet inte är rättvist? Det tror jag även att Felicias mamma själv upplevt.

    Jag tror inte jag skulle idas forska i sånt här. Ungeför lika intressant som att gräva i Stulen Barndoms räkenskaper. Utomstående betraktare ( som aldrig kommer att bry sig om själva turerna i ärendet) kommer att uppleva det som osmakligt om du anklagar mamman för att framföra brottsliga anklagelser ens mot ENSKILDA. Men här handlar det nog snarare om ett krig med verbala tillhyggen som metaforer där vållande till annans död, blir "mord". Mord i dess verkliga definition kan ju i praktiken aldrig ske genom "vård".

    Vad detta innebär i juridiska termer kan du knappast hålla framför dig. Hennes dotter är DÖD, hon dog på ett privat vårdhem underställt socialförvaltningen. Du kan enligt min mening aldrig pressa ned vågskålen på andra sidan, så att hennes metoder HUR hon söker upprättelse för sin dotter, ger henne bakslag och underkänner hennes avsikt ATT söka upprättelse för hennes dotter.
    Socialförvaltningens skuld avtvättas inte, snarare befästs den, om mammans kamp blir lång och svår.Mamman befäster då sin ställning som moralisk vinnare. Hon kan omöjligt nedsvärtas i den rollen, genom en anklagelse att hon drivet kampen på FEL sätt. Isf betyder det att du vill erbjuda dig att bedriva den kampen istället för mamman.

    Framförallt så är detta en konfrontation mellan ideologierna och den enskildes integritet. Som i historien om Patrik S, som jag nämnde, så kan inga av de ideer han stod för rättfärdiga de mest välgjorde brutal-attacker på honom, om han är döende.

    Felicias mamma, kan du möjligen få underkänd som ombud för Felicias sak, men OM du når det målet, så har det kostat dig mer än det kostat Felicias mamma. För Felicias mamma är garanterat en moralisk vinnare;det kan du inte ta ifrån henne, ens om du anklagat henne att driva ärendet på FEL sätt. Saken står kvar, Felicia och hennes mamma är moraliska vinnare,vare sig du bevisar att de kunnat driva ärendet på ett bättre sätt eller ej. I praktiken hjälper du henne, då du kan användas som exempel.
    den 23 mars 2009 12:19
Avos sa...

    Jag troer fortfarande att du är internetblind i den här frågan. Ideologierna har sig själva som subjekt. Humanismen har människan själv som objekt.
    Subjektet är de humanistiska värdena.
    Man kan alltså exempelvis inte säga åt någon att de inte förtjänar att leva pga att de är anhängare av en ideologi, eller göra en perfekt ideologisk utskällning av en döende människa som i mitt exempel.

    Skulle du exempelvis vilja föra den här diskussionen hemma i Felicias mammas vardagsrumm, där Felicias porträtt står i bokhyllan ?Jag tror inte det. Om du tänker efter så är förutsättningen för diskussionen att Felicias mamma kan betraktas som en virtuell motståndare. Hon har en död dotter, och betraktas av omgivningen INTE som virtuell.Detta misstänker jag att du har missat.
    den 23 mars 2009 12:34
Avos sa...

    Ok, om man säger så att jag anklagar läkaren på långvårdsavdelningen där min farfar vårdades den sista tiden i sitt 78 åriga liv för mord. Vad tror du blir av det ?
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna