Avos Skrev :Den här problematiken har vi luftat tidigare. Dvs den problematik du och jag ger tillkänna i våra signoffrader. Processen med myndigheternas förstörelse av min familj har i mitt fall inte fullbordats, som vad gäller Morgan och dig. Därför skriver jag anonymt.
Förmodligen är det en trauma för alla inblandade att känna sig bevakad och förföljd av socialen som du beskriver och om ni klarat er utan LVU så fortsätter det i ditt eget fall ändå, beklagansvärt .
Tyvärr syns det som vårt land desinformerar med att påstå en reformering av LVU skulle vara lösningen på problemet. D.V.S. bygger man nya koncentrationsläger och kallar Hitlers lakejer för välgörenhets-soldater med märket "rör inte min kompis" på uniformerna och piskan i handen så är det lösningen.
Det går inte att reformera detta.Det är huvudproblemet.Sociala och psykiatrin måste läggas ned, eftersom de är orsaken och inte lösningen. De är uppbyggda för ett särskilt syfte, och de kan inte avskiljas från detta syfte.
Nu löste sig problemet med yngsta sonen igen.Av en tillfällighet upptäckte jag att han var hemma hos mamman som var på jobbet. Jag sade åt honom att det kanske var nödvändigt att vi bröt kontakten, då nuvarande relationer inte kan leda någonstans och bara leder till dragkamp och våldsamma personlighetssvängningar, utan något vettigt resultat. Då började han gråta, och ville komma med mig. Problemet är att det är lättare att "vinna" en seger, än att åstadkomma en förändring. Vad ska jag göra sen ?Jag vet inte vad jag ska göra sen. Mamman har ett problem: hon är alkoholist, om än i stort sett nykter alkoholist. Hon kan inte flytta ihop med sin alkoholiserade fästman, och skaffa sig ett liv likvärdigt mitt liv. Därför vill hon ha rättvisa: sonen får därför inte vara på stora helger som julafton etc hos mig, han kidnappades förra sommaren från maj till oktober så att vi inte hade något umgänge, vilket skolarbetet tog stor skada av.Mamman kommer från ryssland och där firar man inte julafton. Men dettta handlar ju om var han INTE ska vara på storhelger, jag bor en halvtimmas bilväg från mamman, så allt går att lösa på alla möjliga sätt, om hon och satkärringförvaltningen ville. I år upprepas alltihop igen, hon gjorde ett försök i maj, och gjorde andra försöket i slutet på juni. Alla slags goda upplevelser av samvaro måste berövas honom och mig, därför får han inte åka på utlandsresor tillsammans med mig exempelvis.Annars blir det inte rättvist mot mamman. Det här har sociala godkänt, men de frågade mamman intresserat om inte mamman kunde tänka sig istället att ta honom med på en utlandsresa så vore problemet löst.
I 7 år har detta fått pågå. Han har studerat ryska i tre år, men får inte åka dit där hans släkt bor. För då blir det inte rättvist mot mamman som inte kan åka dit eftersom hennes släkt inte vill bjuda in henne efter vad som varit.
Nu har jag iaf fått tillåtelse av mamman att beställa pass, sedan ändrade hon sig. Hon vill inte lämna ut passet. Sedan ändrade hon sig igen. Han ska få åka. Han ska inte få åka. Han ska få åka, Nej, han får inte åka. Han får åka. Nej, ja, Nej, ja.Han Vill inte åka, Han vill åka, Fråga honom. Nej. Han VILL inte åka. Det är farligt att åka, han kan bli mördad, han kan dö i en trafikolycka, han kan bli kidnappad av utpressare.Det finns kackelackor i ryssland och där är det fattigt. Han kan få åka sen. Han får inte åka, Han får åka.
Men sociala är ännu mer galna än mamman ! De var de som ställde till så att han inte kan åka!Mamman kanske ändrar sig om jag inte hinner dö i infarkt under tiden.
Än värre är det med skolan. I ett år har han suttit utan läromedel, som de tog av honom i höstas. Han har varit 100% hemundervisad sedan dess.De begår hellre brott än förlorar dragkampen om honom. Det är sociala som ligger bakom detta, då de försöker konstruera bevisning mot honom om att skolarbetet inte fungerar.Mamman är inte emot detta, då hon säger "vad spelar det för roll om han har en utbildning, han kan väl bli arbetslös som många andra, det är ju så många som är arbetslösa". Så säger honom om sin son som ligger två år före i skolan, som programmerar, talar ryska och spelar gitarr.
Men sociala är ÄNNU mer galna än mamman !! Redan på den tiden jag var bodde ihop med mamman så skötte jag alla kontakter med dagis och skola samt skolarbetet, sociala ville inte ens att jag skulle ha ett umgängesavtal trots att jag har gemensam vårdnad!! Sociala ville att mamman skulle sköta barnens skolarbete,trots att hon knappt kan skriva på svenska!
Att sociala och skolan ägnar sig åt att sabotera sonens skolarbete gör ju dem knappast lämpliga att lösa hans problem, då de själva har ställt till dem. Med förnyade ansträngningar ska vi försöka fortsätta att hålla hans situation funktionell, och nå målet att han som idag går i tredje klass ska ha nått upp till 6:ans matte till hösten.
VI försöker istället ÖKA försprånget, jag har tackat lärarna för att vi numer inte behöver dem alls, och jag tänker heller inte lämna in böcker till rättning eller lämna in hemuppgifter vi frillvilligt gjort. Han har bland annat skrivit en uppsats om finlands nationalepos Kalevala som vi i stället lade ut här på NKMRs forum i bok-arean. I våras försökte jag få honom skriven här hos mig. Enligt asocialas djupt föraktliga regler ska barnet vara skrivet hos den förälder som sköter barnets skolgång. Eftersom mamman vägrar gå med på att han lämnar skolan där de tagit av honom matteboken, och låter hon leka med modellera på lektionerna istället, så handlade det om att vi skulle gå förbi mamman. Hon lyssnar inte på varningar om att något kan hända snart, i annat fall skulle de inte ägna sig åt att konstruera bevisning mot honom.
Så jag gjorde ett försök att låta sonen skriva sig här. Men mamman gav sonen några smaskiga hotelser om att hon skulle sätta honom på fosterhem om han försökte byta skola.Naturligtvis var det en bluff, men det fungerade; han gav upp ! Naturligvis är det så att mamman hur galen hon än är inte ska sätta sitt eget barn på fosterhem, men sociala försöker DEFINITIVT att göra det !!
Totalt inkompetenta och brottsliga människor som enbart kan ägna sig åt sin egen problematik med att tvätta varandras byk!
Sonen har kommit in i en kris, som dels har med hans utveckling att göra, men huvudsakligen är framprovocerad av hans miljö. I 9-10 års åldern börjar barn få en egen vilja, den utvecklingen störs mycket av sådana försök till dragkamp av satkärringförvaltningen/skola och mamman. Det innebär att när han är hos mig, så håller han med mig om allt möjligt, och säger att skolarbete är bra och meningsfullt, och när han är hos mamman gör han det motsatta. Dvs personlighets och intressesvängningar.
Det är väldigt viktigt vad det gäller intelligenta barn som ligger långt före de andra att de upplever sig som vinnare och inte förlorare! Sådana barn TYCKER ALLTID OM ATT GÅ I SKOLAN ! Det här barnet kan förstås bara vara ett undantag!! Eftersom han är mycket framgångsrik, men nekas framgångar av skola, asociala och mamman kan han säga sådana saker som "jag önskar att jag vore en dumskalle". Uppenbarligen är det så att han ser att hans förtjänster inte värderas högre. Att han ifrågasätter meningen att göra NÅGOT ALLS i skolan etc.
Men det är så här de ska ha det, vi kan inte vinna genom att få rätt av dem; vi kan bara vinna genom att bli starkare än dem. Förhoppningsvis ska en dag dödstraff för myndighetsbrottlingar införas.Jag noterar dessutom nu som förrut att psykiatrin och asociala helt saknar folk med god vandel. Nu som förrut kan vi se att här på NKMR och annorstädes inte huserar folk som jobbar på dessa platser och är kritiker. Därför bör asociala rivas ned och aldrig mer byggas upp. Vi får klara av våra familjeproblem själva.
Alla de försök jag gjort att kontakta familjerätten har resulterat i att de genast börjar att; INTE hjälpa familjen och barnet, utan att istället tvätta sina kollegors smutsiga byk! DE KAN INTE utreda vad som varit fel eller brottsligt i tidigare handläggning, de KAN INTE tänka sig att diskutera dokumentationen, ( där hundratals brott mot oss begås)
De kan tänka sig att utreda allt det andra.
Vad är det ? Det är vad som ännu inte har varit, och vad som aldrig någonsin varit.
