Författare Ämne: Fiender: Isaac Baschevis Singer  (läst 2987 gćnger)

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Fiender: Isaac Baschevis Singer
« skrivet: 29 januari 2009, 16:41:29 PM »
Boken Ă€r minnesvĂ€rd, dĂ„ den handlar om de överlevande offren för nazisternas koncentrationslĂ€ger, och hur livet efterĂ„t gestaltar sig för dem i deras nya tillvaro som brottsoffer för brott mot mĂ€nskligheten. Är det nĂ„got som kĂ€nns igen av de som varit utsatt för myndighetsbrottslighet i samband med LVU, dĂ€r upprĂ€ttelse inte finns för brottsoffren ?

I alla fall jag kÀnner igen mig. StÀndigt Äterkommer tankar om hur jag i olika situationer bör bereda mig om myndighetsbrottslingarna överfaller oss, hur man kan försvara sig,olika möjliga utvÀgar att fly. Taktik under förhören.Hur man dödar dem med olika metoder. Framförallt dilemmat att det Àr MIG det Àr synd om ifall nÄgon av dessa ondskefulla insekter for illa, och jag blev straffad för detta, vilket inleder nya plÄgor, och tankar om att de försöker förstöra mig som mÀnniska genom att tvinga mig att hata dem. Ingen upprÀttelse, fortsatt krig. Fronten har kommit hem till oss. Nazisterna har invaderat oss.

NĂ„gra stycken ur boken:

Herman Broder vÀnde pÄ sig och öppnade ena ögat. I sitt halv-vakna tillstÄnd undrade han om han var i Amerika, i Tsivkev eller i ett tyskt lÀger. Han inbillade sig till och med att han lÄg gömd pÄ höskullen i Lipsk. Det hÀnde att han blandade ihop alla de dÀr stÀllena. Han visste att han var i Brooklyn men han hörde nazisterna skrika. De stötte med bajonetterna för att skrÀmma fram honom medan han tryckte sig djupare och djupare ner i höet. En bajonett snuddade vid hans huvud.
Han mÄste uppbjuda hela sin viljestyrka för att vakna. "Nu rÀcker det!" sa han till sig sjÀlv och satte sig upp. Klockan mÄste vara mycket. Jadwiga var redan pÄklÀdd.

Herman var alltid rufsig och tillstökad nÀr han vaknade, det sÄg ut som om han hade legat och brottats hela natten. Den hÀr morgonen hade han till och med ett stort blÄmÀrke pÄ den höga pannan. Han kÀnde pÄ det. "Vad Àr det hÀr?" frÄgade han sig. Kunde det ha orsakats av bajonetten i drömmen? Tanken kom honom att le. Han hade antagligen slagit i garderobsdörren pÄ vÀg till toaletten under natten.

Herman rakade sig medan badkaret fylldes med vatten.

Medan han stod dÀr började han fantisera igen. Nazisterna hade Ätertagit makten och ockuperat New York. Herman gömde sig i det hÀr badrummet. Jadwiga hade lÄtit mura igen dörren och mÄlat den sÄ att den liknade resten av vÀggen.
"Var skulle jag sitta? HÀr pÄ toalettstolen? Jag skulle kunna sova i badkaret. Nej, det Àr för kort." Han tittade pÄ kakelgolvet för att se om det fanns tillrÀckligt med plats för honom att strÀcka ut sig. Men Àven om han lÄg snett över golvet skulle han bli tvungen att dra upp knÀna. Men han skulle Ätminstone fÄ ljus och luft hÀr. Badrummet hade ett fönster som vette ut mot en liten gÄrd.

Han försökte rÀkna ut hur mycket mat Jadwiga skulle behöva ge honom varje dag för att han skulle klara sig - tvÄ eller tre potatisar, en skiva bröd, en liten ostbit, en sked matolja och dÄ och dÄ en vitamintablett. Det skulle inte kosta henne mer Àn en dollar i veckan - pÄ sin höjd en och en halv dollar. Han skulle kunna ha lite böcker och skrivpapper. JÀmfört med höskullen i Lipsk skulle det vara rena lyxen. Han skulle ha en laddad revolver till hands eller kanske en kpist.

NÀr nazisterna upptÀckte hans gömstÀlle och kom för att gripa honom skulle han vÀlkomna dem med en kulkÀrve och spara en kula Ät sig sjÀlv.

Karet var nÀra att svÀmma över och badrummet var fyllt med Änga. Herman stÀngde snabbt kranarna. De hÀr dagdrömmarna hade börjat anfÀkta honom allt oftare.
SÄ snart han lÄg i badet öppnade Jadwiga dörren. "HÀr Àr lite tvÄl."

Herman lÀmnade vÄningen och sprang nerför trapporna. Om han inte försvann snabbt skulle Jadwiga ropa honom tillbaka. Varje gÄng han gick hemifrÄn sa hon adjö som om nazisterna hÀrskade i Amerika och hans liv var i fara. Hon lade sin heta kind mot hans och bad honom se upp för bilar, inte glömma bort att Àta.
 
Trots att Herman aldrig hade haft sÀrskilt stark aptit kÀnde han efter svÀltÄren under nazitiden en behaglig stimulans nÀr han sÄg mat. SolstrÄlarna föll pÄ lÄdor och korgar med apelsiner, bananer, körsbÀr, jordgubbar och tomater. Judar fick leva fritt hÀr! PÄ den breda avenyn och pÄ tvÀrgatorna hade hebreiska skolor sina skyltar. Det fanns till och med en jiddischskola. Medan han gick vidare tittade han efter gömstÀllen som skulle kunna anvÀndas ifall nazisterna skulle komma till New York. Skulle man kunna grÀva en bunker nÄgonstans i nÀrheten? Skulle han kunna gömma sig i katolska kyrkans torn? Han hade aldrig varit partisan men nu tÀnkte han ofta pÄ platser som det skulle vara möjligt att skjuta frÄn.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rÀttigheter, och skriver dÀrför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mÀnskliga rÀttigheterna och skyddar de som angriper rÀttigheterna