Författare Ämne: Fler EU-domar ang. LVU  (läst 2474 gånger)

Stockholm

  • Gäst
Fler EU-domar ang. LVU
« skrivet: 15 december 2008, 20:52:09 PM »
1.
Målet gällde omhändertagande av barn för samhällsvård, främst huruvida av socialnämnden beslutade begränsningar av vårdnadshavarens rätt till umgänge med en omhändertagen son, stått i överenskommelse med artikel 8 i konventionen (skyddet för privat- och familjelivet). Under tid då sonen varit placerad i fosterhem hade socialnämnden förbjudit allt umgänge samt också telefon- och brevkontakter mellan vårdnadshavaren och sonen. Nämndens beslut hade fastställts av länsrätt och kammarrätt.

Klagandena gjorde gällande att umgängesrestriktionerna stod i strid med artikel 8 i konventionen. Medan kommissionen fann att restriktionerna, såvitt avsåg brev och telefonkontakter, ej var lagligen grundade och därför i strid med konventionen, riktade domstolen ingen kritik mot rättsenligheten av de beslutade åtgärderna. Domstolen fann däremot att - även om åtgärderna haft det legitima syftet att skydda barnets intresse - åtgärderna inte kunde anses nödvändiga för detta syfte. Av detta skäl fann domstolen att artikel 8 blivit kränkt. Vårdnadshavaren och sonen tillerkändes skadestånd med 50 000 kr vardera samt ersättning för rättegångskostnader.

2.
Målet rörde omhändertagandet av ett av barnen i en familj.
 Samtliga familjemedlemmar anförde klagomål inför domstolen.
 I domen avskrev domstolen målet från vidare handläggning sedan regeringen och klagandena träffat förlikning.
Genom förlikningen utfäste sig regeringen att betala ett sammanlagt belopp på 2,1 miljoner kr till klagandena.
 

3.
Målet har sin upprinnelse i ett beslut om omhändertagande av två barn för samhällsvård och därmed sammanhängande umgängesrättsbegräns-ningar.
Barnens mor gjorde gällande att tvisten om umgängesrätt beträffande de två barnen inte avgjorts inom rimlig tid i enlighet med artikel 6. Fadern till ett av barnen hävdade för sin del att han nekats domstolsprövning för att få umgängesrätt mellan honom och hans barn fastställd. När det gällde den första frågan konstaterade Europadomstolen att frågan om målet avgjorts inom skälig tid skulle bedömas med hänsyn till målets komplexitet, klagandens uppträdande i processen samt ansvariga myndigheters handläggning av målet. Mål om umgängesrätts-begränsningar mellan föräldrar och barn som omhändertagits för samhällsvård krävde, enligt domstolen, extra omsorg för att säkerställa att handläggningen framskred.
Den enda fas i handläggningen som gav upphov till kritik var perioden från den dag då barnens mor sökte prövningstillstånd i Regeringsrätten till dess Regeringsrätten slutligt avgjorde målet, sammanlagt mer än tre år. Belägg för att säga att tidsutdräkten orsakats av klaganden eller av målets komplexitet fanns inte. Regeringsrättens handläggning hade därför inte stått i överensstämmelse med de särskilda krav som artikel 6 uppställer i denna typ av mål. En kränkning hade alltså ägt rum såvitt avsåg den första klagandens rättigheter enligt konventionen. Hon tillerkändes ideellt skadestånd med 10 000 kr samt ersättning för rättegångskostnader. När det gällde den andra frågan konstaterade domstolen att klaganden inte visat att han inte kunnat få ett beslut i umgängesfrågan. Han hade inte heller visat att det skulle ha varit omöjligt för honom att få ett sådant beslut överprövat i en förvaltningsdomstol. Någon kränkning av artikel 6 ansågs därför inte ha förekommit i hans fall.

4.  Målet gällde omhändertagande och fosterhemsplacering av makarna Olssons tre barn enligt lagen om vård av unga och huruvida de åtgärder som vidtagits av svenska myndigheter innefattade en kränkning av artikel 8 i konventionen (skyddet för familjelivet). Domstolen fann att beslutet att omhänderta barnen var berättigat men att placeringen av barnen i olika fosterhem långt ifrån det ursprungliga föräldrahemmet och långt ifrån varandra innebar en kränkning av artikel 8. Föräldrarna tillerkändes skadestånd med 200 000 kr jämte ersättning för rättegångskostnader.


5.
Målet rörde omhändertagande av barn. I domen avskrev domstolen målet från vidare handläggning sedan regeringen och klagandena träffat förlikning.
Genom förlikningen tillerkändes klagandena ersättning med 225 000 kr jämte ersättning för rättegångskostnader.

6.
Målet gällde omhändertagande av barn för samhällsvård, främst huruvida av socialnämnden beslutade begränsningar av vårdnadshavarens rätt till umgänge med en omhändertagen son, stått i överenskommelse med artikel 8 i konventionen (skyddet för privat- och familjelivet). Under tid då sonen varit placerad i fosterhem hade socialnämnden förbjudit allt umgänge samt också telefon- och brevkontakter mellan vårdnadshavaren och sonen. Nämndens beslut hade fastställts av länsrätt och kammarrätt. Klagandena gjorde gällande att umgängesrestriktionerna stod i strid med artikel 8 i konventionen. Medan kommissionen fann att restriktionerna, såvitt avsåg brev och telefonkontakter, ej var lagligen grundade och därför i strid med konventionen, riktade domstolen ingen kritik mot rättsenligheten av de beslutade åtgärderna. Domstolen fann däremot att - även om åtgärderna haft det legitima syftet att skydda barnets intresse - åtgärderna inte kunde anses nödvändiga för detta syfte. Av detta skäl fann domstolen att artikel 8 blivit kränkt. Vårdnadshavaren och sonen tillerkändes skadestånd med 50 000 kr vardera samt ersättning för rättegångskostnader.

6.
 Målet rörde s.k. flyttningsförbud utfärdat enligt 28 § socialtjänstlagen (1980:620) sedan ett omhändertagandebeslut blivit hävt. Klagomål an- fördes av barnets mor och barnet självt i första hand enligt artiklarna 6 och 8 i konventionen. När målet prövades hade flyttningsförbudet varit i kraft under sex år från det omhändertagandet hävts. Även om det ursprungliga flyttningsförbudet varit motiverat, kunde, enligt Europadomstolen, det långvariga förbudet i kombination med umgängesrättsbegränsningar inte anses acceptabelt. Begränsningarna var f.ö. inte heller lagligen grundade. I dessa hänseenden fann domstolen att artikel 8 kränkts. Klagandena saknade möjlighet att få prövning i domstol av de beslutade begränsningarna i umgängesrätten. Denna brist fann Europadomstolen utgöra en kränkning av artikel 6. Klagandena tillerkändes skadestånd med 300 000 kr.

Stockholm

  • Gäst
Fler EU-domar ang. LVU
« Svar #1 skrivet: 19 december 2008, 09:26:15 AM »
En jämförelse mellan den svenska regeringformen RF (svensk lag) och EKMR (Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna).

Citerar:

- " Stadgans uppbyggnad och rättigheternas förhållande till RF och EKMR.

Ur regeringsformens perspektiv är det kanske mest intressanta att notera att vår grundlag inte håller sig med någon allmän, juridiskt bindande deklaration om människovärdet som ett högsta värde.
I 1 kap. 2 § RF anges att makten skall utövas med respekt för den enskildas frihet och värdighet, men detta har inte getts en bindande juridisk innebörd.
Inte heller någon rätt till liv återfinns i regeringsformens rättighetskatalog.

Däremot finns motsvarigheter till förbuden mot tortyr i 2 kap 5 § RF. I detta ingår ett skydd mot kroppsbestraffningar, men däremot inte mot annat som kunde betecknas som ”omänsklig behandling”, även om en hel del av detta torde täckas av regeringsformens ”kroppsstraff”.

Den fysiska och psykiska integriteten skyddas inte särskilt i RF, men reglerna om skydd mot kroppsliga ingrepp (2 kap. 6 § RF) tar sikte på den fysiska sidan av denna rättighet. Någon särskild bestämmelse som förbjuder slaverieller tvångsarbete finns inte i RF.

Regeringsformens rättighetsskydd på detta område innefattar skydd av rörelsefrihet (2 kap. 8 §) och personlig frihet (2 kap. 9 §) som i någon mån motsvarar bestämmelserna
i EKMR.

Privatliv och familjeliv skyddas, som känt är, inte direkt av rättighetsregleringen i RF.
Däremot finns regleringen i 2 kap. 2 och 3 §§ som skydd mot olika former av tvång att ge till känna åskådningar och mot registreringar av dylika.
Det konkreta innehållet i detta skydd är dock i hög grad överlämnat åt lagstiftaren och det har på senare tid visat sig ha vissa brister i förhållande till konventionen. TPF 15 FPT

Åsikts- och religionsfrihet har ett omfattande skydd i RF, dels genom regleringen där, dels genom hänvisningen till tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) i 2 kap. 1 §.
De grundläggande principer som svensk rätt har grundlagsfäst, t.ex. censurförbud, ensamansvar, meddelarfrihet och offentlighet, har inte direkta motsvarigheter i EKMR eller Stadgan.

Däremot finns inte i svensk rätt någon direkt motsvarighet till ett skydd för konsten eller vetenskapen, det närmaste utgör regleringen av mötesfriheten i 2 kap. 1 § 3 p som skyddar möten för ”upplysning” och ”framförande av konstnärligt verk”. Att dessa friheter ansetts ingå i det vidare skyddet för tryck- och yttrandefrihet är däremot uppenbart redan vid en ytlig granskning av lagstiftnings- och rättspraxis på området.

http://www.grundlagsutredningen.se/upload/EU-stadgan.pdf

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
Fler EU-domar ang. LVU
« Svar #2 skrivet: 19 december 2008, 10:12:26 AM »
Sverige har tydligen blivit fällt igen även fast det är i en annan fråga. http://www.flashback.se/artikel/348/sverige-fallt-i-europadomstolen-for-brott-mot-de-manskliga-rattigheterna/  Det som är märkligt är varför media inte skrivit om detta ska man verkligen behöva läsa flashback för att få reda på en sån nyhet

Stockholm

  • Gäst
Fler EU-domar ang. LVU
« Svar #3 skrivet: 19 december 2008, 10:39:58 AM »
Håller med dig Susanna  :!:

Jag är en van sökare på nätet, och det tog en ganska lång stund innan jag hittade en direkt svensk översättning av EKMR som ju finns i svensk lag (SFS 1994:1219) utöver Regeringsformen (RF http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19740152.htm ).

På engelska http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19941219.htm