Slående likhet mellan Sovjets myndigheter och de svenska

[AS76]

Jag läste något i Thomas Szasz bok "The myth of mental illness" som omedelbart fick mig att tänka på socialtjänsten här i Sverige:

"The Soviet medical arrangement also respresents a dramatic re-enactment of the basic human problem of dealing with so-called good and bad objects. The autocratic patriarchal family structure just mentioned offers a simple but quite effective solution for this problem. Instead of fostering the synthesis of love and hate for the same persons, with subsequent recognition of the complexities of human relationships, the arrangement permits and even encourages the child--and later the adult--to live in a world of devils and saints: the father is a monster, the mother a madonna. This, in turn, leads the grown child to feeling torn between boundless righteousness and bottomless guilt. In Russia, communism is the idealized, nurturing-protective mother, the perfect "good object"; and if need be, the physician is the perfect "bad object." Medical care in Russia is supposed to be both free and faultless; if it fails to fulfill these promises, the blame lies with the physician. Once again, the citizen-patient is caught in the struggle between good and evil, the glorified state and the vilified doctor. This view is supported by the fact that the Russian press gives much space to public accusations against physicians. Although these complaints may be loud, the complainants have no real power. The Russian patient, unlike his American counterpart, cannot sue his doctor for malpractice, as doing so would be tantamount to suing the Soviet state itself. The relationship in Russia between doctors and patients continues to exemplify the wisdom of the old proverb that "He who pays the piper may call the tune": this arrangement--which gives enough power to both patients and doctors to harass each other, but not enough to alter their own situation--thus serves best the government that supports it."

Jämför hur svensk massmedia alltid förnekar att det är fråga om systemfel när övergrepp sker inom socialtjänsten. Svensk massmedia är inget annat än en lakej åt staten, precis som i Sovjet.

[Morgan Ohlson]

.

Den goda demokratins ABCD

Hej! Exemplet från Sovjet är intressant såtillvida att det belyser hur organisationers egenskaper, även egenskaper som först kan tyckas "små" kan ha i princip katastrofala konsekvenser. Det är ett av skälen till att jag började studera organisationsteori för många år sedan. I organisationer kan det som ser smått ut vara det som styr alltihop medan det som ser stort ut, kan vara en Potjemkinkuliss. För att sätta samman Sovjet (som inte finns längre) med Sverige måste man beakta vissa till synes små saker, men som skapar avgörande olikheter.

I en kommuniststat "äger" staten allting. I en demokrati (eller liknande) är det enskilt ägande och bara delvis offentligt ägande. Dessutom har Sverige ingen konstitution som definierar någon stark stat. Tvärt om är det så i Sverige att riksdag och regering kan stifta lagar som sedan t.ex kommunpolitiker struntar i mned stöd i sina lokala "nätverks-klaner". I en jämförelse med Sovjet kan man säga att Sverige har svag stat (riksdag, regering) men stark nomenklatura (myndigheter och lokala "aktörer" samt folkrörelseledare).

När du säger att Svenska journalister går statens ärenden så har du fel. I Sverige finns helt enkelt ingen stark stat som kan kontrollera, hota eller styra journalister. Men, i Sverige finns något annat märkligt. Det är att det där tysta etablissemanget inte sällan, för att bevara sin frihet från staten (politikerna) ibland tar till mycket radikala åtgärder. Missnöjesyttringar straffas ibland, men bara ibland mycket hårt.

Men, det som påverkar journalisterna att ändå gå i ett "ledband" är det nästan fundamentalistiska synsätt i Sverige som säger att friska människor ska fylla en "Svensk mall" och den som sticker ut betraktas ofta som sjuk enligt en sorts klan-pragmatisk politik. Detta är också en avgörande punkt i den strukturella rasismen, dvs att invandrare enligt etablissemanget inte är inordnade i "avelsprogrammet". Detta låter som överord, men tyvärr är det nog inte det.

Jag nämnde att kyrkan står nära etablissemanget i Sverige. Bl.a syns det i Sverigedemokraternas förslag som delvis är konstiga. Dels är de en sorts galna "sill-och-nubbe-och-kalle-anka-på-julafton-fundamentalister" men samtidigt med förankring både i en NaziDarwinistisk människosyn kombinerat med en tro på kristen auktoritet, med bland annat abort-förbud och homofobi på programmet. Detta är ideal som jag, som omfattande trakasserad person upprepat sett som karaktärsdrag även i det övriga samhället. SD är olyckligtvis mer typiska för Sverige än etablerade partier vill erkänna.

Detta formar, kan man säga ett litet fack för den ideala Svensken. Den som inte följer den "elitmallen" kan bland annat hindras göra karriär i Sverige vilket otvetydigt drabbar folk inom media. Få personer är sådana enligt mallen spontant vilket innebär att personer som medvetet idkar självsencur med en sorts medveten smygfascistisk hållning har lättare att acceptera och inordna sig efter mallen. Personer som inte fyller den där konstiga mallen med självsencur "att stanna i det tilldelade facket" kommer för det första aldrig in vare sig bland journalister eller t.ex advokater. Systemet är krävande, nästan fundamentalistiskt men också informellt vilket innebär att vissa personer utan den militanta självsencuren ändå slinker igenom och kan bli advokater eller journalister. Ofta då just tack vare både hög intelligens och social kompetens.

__ Följande är extremt viktigat att veta!!!
I en diktatur är staten "farlig". Däremot ett land med bÃ¥de stark   1) konstitution   2) konstitutionsdomstol och   3) Republik (ej avelsssystem) samt   4) rättvisa folkval sÃ¥ är staten SKYDD för folket (ABCD). I Sverige finns inte 1 - 3 vilket gör att det hopp om rättstrygghet mÃ¥nga av oss antagligen har INTE HELT skyddas av staten utan mest "bara" av vissa, demokratiska och humanistiska politiker. Tyvärr är inte alla det. Sannolikt. Mycket sannolikt är just detta sista styckets koncentrat av förklaringar till att Sverige nu decennier efter AVK tappar i välstÃ¥ndsligorna. Etablissmanget vill i stället för sunt ledarskap i stället piska folket mer. Sverige är helt enkelt en bastard mellan nomenklaturans smygfascistiska barbari, kungamakt (genom nätverk) och en viss, starkt beskuren demokratisk regerings-makt. I den goda, alltsÃ¥ moderna och välutvecklade demokratin (med punkter 1 - 4) är staten ocksÃ¥ god och mera rättssäker. Sverige försöker samtidigt vara land för fascistiska vikingar och moderna world wide web-demokrater vilket leder till en samhällelig schitzofreni, ofta utmynnande i dramatisk paranoja frÃ¥n det tysta etablissemanget till och med mot konstruktiv kritik och allmänt oliktänkande.


Morgan Ohlson

.

[Avos]

Jo nog finns det likheter mellan sverige och sovjet, men svenskarna har fler registrerade och en terrorpolis som verkar mer effektivt, då de stjäl barnen så tystnar även de mest påstridiga motståndarna.

http://avos.egetforum.se/forum/viewtopic.php?t=143

[valens]

(...)då de stjäl barnen så tystnar även de mest påstridiga motståndarna.
(...)

Bingo!