Författare Ämne: kanske en förklaring till sociomomernas känslokyla  (läst 2351 gånger)

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
kanske en förklaring till sociomomernas känslokyla
« skrivet: 11 juni 2003, 18:44:48 PM »
Många vittnar om att prostituerade känner förakt för sina kunder och stänger av sina egna kännslor i samröret med torsken. En hypotes jag har är att såkallade proffesionella som jobbar med olika typer av relationer, som en socialsekretterare tvingar göra reagerar på ett liknande sätt. De måste hålla distans till sina klienter för att orka med jobbet och tillslut går denna distans över till förakt för klienterna. Det är möjligt att denna distans är nödvändig för att man ska orka med ett sådant jobb, men det blir förödande för rättssäken. Vi behöver ett system där en behandlande socionom aldrig får göra en utredning. Att utredare aldrig får jobba med utredning hur länge som helst. Tjänstena på socialkontoren kanske bör organiseras så att man jobbar med behandlande insattser i ca två år och utredande, givetvis inte de klienter man har haft som behandlare, i två år. Dessa avdelningar ska det vara största möjliga sekretess emellan och de bör inte heller finnas i samma byggnad

leif

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 39
  • Karma: 0
    • Visa profil
kanske en förklaring till sociomomernas känslokyla
« Svar #1 skrivet: 12 juni 2003, 13:17:02 PM »
En annan logistik med andra ord? Tanken är inte helt så osannolik. Att på så sätt "framtvinga" fler synvinklar på samma problem. Kanske genom en "rotationsordning" bland involverad personal?

Men trots eventuella positiva fördelar, så kan det mycket väl finnas en rad "dolda intressekonflikter" med en sådan nyordning.

Ifall man önskar förändring och varmare mänskligt klimat, hur kan problemet i så fall gripas an?